tisdag 5 januari 2010

no och jag

Lou är klassens bästa elev, socialt inkompetent och stum (enligt hennes själv). Nu är det föredrag i skolan och Lou ska också hon hålla ett... fastän hon hatar!
Läraren vill att hon preciserar ämnet och visar sin uppskattning när hon berättar att hon tänker skildra en ung hemlös kvinnas öde... hennes historia.

Sorl och viskningar i klassen och därefter andlös tystnad när Lou berättar att hennes metod är intervju och vittnesmål. "Ni får vara rädd om er i intervjusituationen" varnar läraren.

Själv lever Lou i en till ytan välsituerad familj mitt i Paris. Att mamma inte varit ute på flera år och att pappa gråter i smyg i badrummet är inget som någon vet något om.

Romanen handlar sedan om kontakten, intervjun och vänskapen mellan Lou och den hemlösa unga kvinnan, No och om coola killen Lucas, sämst i klassen men som bor ensam i en stor lägenhet och som börjar intressera sig för Lou eller Smulan som han kallar henne. Den handlar också om sorgen efter en död lillsyster, om vägen tillbaka för en sorgbedövad mamma, om olika livsvillkor, om funderingar om "vilket håll man snurran tungan vid en kyss¨!
"No och jag" av Delphine de Vigan är verkligen överraskande bra!(framsidan är mycket enkel och grå!!)Vackert språk, många litterära referenser och tankeväckande funderingar. " Är vi så små, så oändligt små, att vi inget förmår?" Jag kan verkligen rekommendera den!

Inga kommentarer: