Hallå! Supernanny stomar in i det stora huset nerför en lång trappa, men finner inget barn att vakta utan bara ett bord med ett gåtfullt brev. Ledtråden är snor och snörvel. Barnvakten blir förvirrad och letar och letar och hittar tillslut ett barn eller en "dädä" i sängen. En dädä som är tyst, tyst och inte en doft av ett ord kommer ut fastän den automatiska barnvakten mutar och skojar, hotar och ignorerar. Hon når inte alls fram till barnet. Inte alls.
Barnet gömmer sig och barnvakten får ta förstoringsglaset och detektiva runt i huset med smygande, farliga kliv, på jakt efter gåtans lösning. Vilken gåta förresten?
Skojig, hotfull, surrealistisk som Alice i Underlandet och Sherlock Holmes i salig blandning. Dädä är både fnissig, retsam, rädd och ledsen och gråter så att det blir stora pölar av tårar.
Till slut, äntligen förenas barnvakten och dädä i ett samförstånd i dada, kackakoo och googleoogelooo-språket.
Men gåtan? Hur gick det med den?
Mitt liv som detektiv är en bilderbok som är ett konstverk som är en gåta och en spännande, melankolisk och sorglig historia. Inte alldeles enkel utan boken vill nog ha flera genomläsningar, flera läsardetektiver
Textförfattaren Malin Axelsson är dramatiker och texten är ursprungligen skriven för en barnscen. Magdalena Cavallin är konstnären som leder oss vidare in i berättelsen, för den lätt surrealistiska texten förstärks och lyfts av de vackra dadistiska/popkonstbilderna.
"För visst är det väl så att de gåtor håller mycket längre som inte går att lista ut?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar