Isak anropar jorden av Alma Thörn

 

Isak kallas Idiot-Isak av Annika i klassen. Det är ju ganska jobbigt. 

På Isaks lista som hänger ovanför sängen står:

1. Annika hatar mig.  2. Ingen pappa.  3. Nageltrång

Det där med nageltrånget beror på att hans stövlar är för små men mamma vill att han ska ha sneakers som alla andra. Men då skulle han ju alltid bli blöt eftersom han måste passera Skitån på väg till skolan. 

I skolan ska de ha grupparbete och Isak placeras i samma grupp som bästakompisen, Milo (det är bra) men med i gruppen är också Annika och Naima. Alltså! Varför? Som om de skulle bli vänner bara för att de delar samma limflaska. Det går åt pipan på flera sätt och Isak råkar både spruta ut limflaskan på bordet, på bygget och på sig själv. Och det är bara början. Snart har han också ställt till en eldsvåda i det gemensamma bygget och alla tror att han har gjort det med vilje. Även Milo. 

Nu är Isak ensam och försöker på alla sätt övertyga sina klasskamrater att det inte var meningen det som hände. Ingen tror honom.

Men så kommer räddningen i ensamheten i form av en liten kråkunge som Isak bestämmer sig för att hjälpa. 

Han satsar alla sina besparingar och hela sin tid efter skolan på kråkungen. Kanske kan han bli vän med Milo igen om han får se kråkungen och hur tam den blivit.

Alma Thörn har skrivit en uppföljare till Onsdagarna på badhuset där Annika var huvudperson. I den fristående fortsättningen Jorden anropar Isak! får Isak upprättelse och man tar honom till sitt hjärta. Lite som Hugo i Maria Gripes fina barnromaner om Hugo och Josefin. Isak kanske inte har samma inre styrka som Hugo men han säger ifrån när det behövs och det är starkt nog. 

Språket ligger fint i munnen och hela boken passa suveränt till högläsning. Läs bara! 

Ensamvargar av Katarina Kieri

 

Martin och Sasha, två ungdomar som trivs ganska bra själva  Men längtar efter  närhet och någon att dela alla tankar med. 

Martin bor hos mamma långt norrut  och åker allt som oftast för vara hos sin pappa norr om Stockholm.  En pappa som till det yttre verkar prydlig och välordnad men Martin vet och fattar problemen. Men ingen annan verkar vilja se. Inte ens farmor och farfar som bor i en by i närheten. 

Sasha trivs inte så bra hos sin mamma i den lilla staden, pappa är frånvarande och har alltid varit.  Då och då är Sasha hos en kontaktfamilj i byn, en rejäl familj med en härlig hund och två utflugna ungdomar som ibland kommer hem. De bor i samma by som Martins farmor och farfar. 

Ibland korsas Martin och Sashas vägar som om de anande att de är besläktade själar. 

Jag älskade att vara i den här boken. Skildringarna av oro, kärlekspirr, mod, om ansvarstagande unga och det stillsamma berättandet. Små hintar om vad som hänt tidigare och att inget är förutsägbart. Just som livet. 

Katarina Kieri skriver med poetiskt språk och lätt hand. Hon har skrivit för både barn, unga och vuxna, och har fått flera priser för sitt skrivande, bland annat Augustpriset och Astrid Lindgren-priset.

Omslagsillustration av Anneli Furmark. 

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson

Humlan Hansson är elva år och går i 5C. Hon har en bästis som heter Nour som går i 5B. Allt är bra. Eller NOT. För Humlan är livet just nu en katastrof. Hon har etthundratre kliande vattkoppor och har varit hemma från skolan i två veckor. Den som hon trodde var hennes bästa bästis har  under dessa två veckor börjat vara med hästtjejerna istället. 
Humlan hatar sitt liv! 
Mamma suckar och pappa är orolig över sin syster, Humlans faster Fanny. Hon är cool tycker Humlan. Faster Fanny är konstnär och har ofta varit barnvakt till Humlan när hon var yngre. Det var hon som lärde Humlan om vargtimmen, den där timmen när man vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Det var också hon och Humlan som målade magnoliaträdet och alla krukor med svart färg. "Tusen år av svart" kallade de den. Mamma blev inte glad.
Nu har Faster Fanny lagts in på vuxenpsykavdelning och Humlan åker och hälsar på. Hon vill försöka muntra upp henne så att hon får livsgnistan tillbaka.
Skolan är rutten. Nour undviker Humlan och Humlan låser in sig på toa på rasterna för att slippa visa sitt ensamma tryne. Men det finns en som är glad att Humlan är ensam. Det är Vanten som är kär i Humlan och vill vara ihop. Frågan är om Humlan vill. 

Humlan Hanssons hemligheter är en rolig och allvarlig och väldigt fin barnroman om allt som rör sig i en elva-årings huvud.  Det är illustrationer på nästan varje sida, som lättar upp och förtydligar. Det blir nästan som en grafisk roman. Jag gillade den jättemycket! Tänk Barbro Lindgren och  Mats Jonsson.

Jordens största kalashatare av Ellen Greider

Det finns barn som har jättemånga kompisar. En del vill aldrig vara ensamma. När de är ensamma så gråter de, eller har supertråkigt. Andra har inga kompisar alls. Och så finns Freja. Hon har några kompisar, Anton på fritids och Elsa som bor granne. Och så pappa, om man nu får räkna honom som kompis. 
Men ibland vill Freja bara vara ensam. Sitta och tänka, leka egna lekar eller sitta och läsa. 

I skolan vill de vuxna att alla ska få vara med och leka. Det är bra men alla MÅSTE väl inte vara med hela tiden. Tycker Freja. Och på fritids, där får man nästa aldrig leka i fred. Ibland gömmer sig Freja, går undan för att få vara själv. Då blir de vuxna oroliga och försöker övertala. Men Freja vill inte. Pappa förstår. Gör som du vill säger han. Men det är inte alltid så lätt. Särskilt inte i skolan när de ska dela upp sig två och två. En gång får Freja nog. 
Det börjar en ny kille i klassen, Lomi. Han är bra tycker Freja men så händer en hemsk grej. Lomi fyllde år och skulle ha kalas . För alla i klassen. Freja som HATAR kalas. 

Ellen Greider har skrivit en inkännande och väldigt fin bok om att vilja vara själv, ibland. Om de vuxnas oro, om den inre ilskan, om frustration att inte bara få vara sig själv. En bok att känna igen sig i. En bok om att förstå. En bok och en hyllning till de introverta. 
Bilderna är uttrycksfulla och fyllda av stämning. Fint gestaltat i ögon, gester, axlar och kroppshållning. Man förstår precis hur det känns. Ellen Greider debuterade med serieboken Lunchbox som kom 2018 på Galago förlag. 

Vänta på vind av Oskar Kroon

Vinga är på sommarlov hos morfar. Äntligen, själv på ön med honom. Hemma har det varit svårt ett tag då pappa flyttat och är på väg att skaffa en ny familj med sambo och nytt barn på väg. Vinga är förvirrad och mamma är förkrossad. Så nu är det skönt att landa på ön i stillhet med morfar och havet. "Man vänjer sig vid allt, utom en sten i skon som morfar brukar säga. Men just nu känns hemmalivet i stan som en skavande sten. Tur att ön finns. 

Morfar har en överraskning. Nedanför fyren ligger en båt, en träbåt. Vinga har inte sett den tidigare. "Den är din" säger morfar. "Men den måste göras sjöduglig, det är en hel del jobb för att få den i sjön. Men om du ville så.... "Jag vill!" skriker Vinga. Hon älskar att hålla på ensam vid havet och solen och med fåglarna. 
En dag kommer en flicka i svart, det fladdrar till vid fyren och så står hon bara där. Rut. Hon har klättrat lodrätt upp och sitter och tjuter av skratt. De har setts tidigare, på puben när Vinga var där med morfar. Men de har inte pratat med varandra. Vad ska de egentligen prata om nu. Det känns svårt. Rut hatar, hatar vatten och hatar, hatar ön. Hon älskar staden och allt där. För Vinga är det tvärtom. Till slut blir de vänner, men en hel del krångel är det allt. 
Och så är det mamma som är ledsen och gråter i telefonen och pappa som längtar men snart har en bäbis att ta hand om. 

Vänta på vind av Oskar Kroon är en ovanligt fin vardagshistoria om det svåra i att vara mittemellan och kunna vara stark när de vuxna inte orkar. Om att vara vän och lite mer och om sorg. Om livet helt enkelt!

En Augustprisvinnare av rang och en bok som stannar kvar. Vackert språk och fin berättelse. Man vill verkligen veta hur livet fortsätter för Vinga och hennes vän. Hoppas på en fortsättning kan man ju alltid.  Läs! Läs!

Ensamma hemma av Kajsa Gordan, Sofia Nordin och Matilda Salmén

Anna-Klaras familj  är stor och stökig. Storeborsan Ville är bara hur jobbig som helst.  Lillsyster Lisen är gullig fast hon dreglar hela tiden men lite kul att leka titt-ut med. 
Anna-Klaras bästa kompis, Farida, har flyttat och nu känns allt jättekonstigt och tomt. Kvällen innan skolan börjar igen kan Anna-Klara inte sova. Hur ska hon klara sig utan Farida?

Till klassen kommer en ny kille med guldgula lockar. Han heter Herman och han får platsen bredvid Anna-Klara. Han är galen i insekter och gillar att berätta allt han vet om dem. Om spindlar och silverfiskar, kackerlackor och tusenfotingar. Herman är trevlig för det mesta utom när han fått tag på en bok om djur. Då är han tyst superlänge. 

Men en dag är Herman inte som vanligt. Han är orolig och verkar sur. Han ska vara ensam hemma efter skolan och det tycker han är  läskigt. Han måste fixa med larmet själv och allt. Anna-Klara tycker inte att det är något problem, hon hänger gärna med Herman hem om hon får. Herman blir jätteglad och efter ett kort besök hemma hos Anna-Klara i det kaos-artade köket så beger de båda kompisarna hem till Herman. Här är allt annorlunda. Stort och tyst och prydligt. Skönt tycker Anna-Klara.Trist tycker Herman. 
 När de blir hungriga finns bara konstiga saker i kylen, ost som luktar blä och konstig korv. Men pannkaka kan de ju göra. Anna-Klara är världsbäst på det. Eller...? 

Ensamma hemma av Kajsa Gordan och Sofia Nordin är en trevlig och rolig bok om vänskap och skolan och om familjer och hur olika det kan vara hemma. 
Många och spret-roliga illustrationer av Matilda Salmén gör boken lätt att läsa men den fungerar ocksåalldeles utmärkt som högläsningsbok. 

En klurig jul - julsaga i 24 kapitel av Ingelin Angerborn och Per Gustavsson

På Rutans önskelista står det 1. En kompis, 2. En riktig hund, 3. Hunden i järnaffärens fönster. 
Hon vet egentligen att det inte kan bli någon riktig hund i huset för Rutans pappa är allergisk. Och någon kompis är svårt att få. Särskilt sedan Elsa i lägenheten mittemot flyttat. Rutan är oftast ensam nuförtiden. I skolan är det bara Jamal som är snäll.  
Det är snart första advent och familjen pyntar fönstren med stjärnor och ljusstakar men så är hammaren borta, helt försvunnen och pappa får slå i spiken till julstjärnan med sin träsko. Saxen är också borta liksom nästa morgon då osthyveln är helt försvunnen  och på ett gammalt hänglås har någon tagit en tugga?!
Vad är det som händer? Rutan säger inget men nog är det något som är skumt. Och till middagen är vispen spårlöst försvunnen också.  Inga pannkakor den kvällen. 
Just innan Rutan ska somna så tycker hon sig höra någon som med svag och lite pipig röst säger gamla kalsonger. Kanske är det en dröm? 

Nästa dag efter skolan ser Rutan något blått i hörnet bredvid skrivbordet. Det försvinner inte utan blir tydligare och tydligare. En blå figur som tuggar på hennes munspel... 

Hur ska en utomjording komma hem. Till planeten Klurius, universums vackraste prick  och till de andra i gänget. 
Rutan och hennes äventyr med den blå utomjordingen blir en riktigt rolig och spännande julkalenderbok.  Det blir en utmaning att hålla sig till endast ett kapitel per kväll. 

De senaste åren har det kommit ut flera adventshögläsningsböcker. Bra idé! Bättre än både chokladkalendrar och små-paket-kalendrar. Tycker jag! 
Ingelin Angerborn skriver spännande och roligt med inslag av magisk realism. Formen har nog styrt berättelsen men det har hon klarat bra. Per Gustavssons röda och juliga illustrationer gör hela boken till ett underbart läsgodispaket.  

Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi

Valle är en kille som alltid har blåmärken. Som han försöker dölja därhemma. Det är Onders, eller Anders som han egentligen heter, som är värst. Förut nöjde han sig med att nypas och säga fula saker. Men nu slår han hårt, hårt och kallar honom Dockan så att alla skrattar. Onders är värre än värst och Valle har ont i magen varje dag men aldrig att han skulle berätta något därhemma. 

 Valle har fått pappas gamla padda och han brukar sitta och spela för att få tiden att gå. Men en dag händer något. Skärmen blixtrar till och ett pojkansikte fladdrar till. En pojke som vinkar och faktiskt kan prata från paddan. För pojken kan Valle berätta om det jobbiga. 

Nästa dag i skolan är Onders ännu värre. Han tar Valles nya mössa och hotar att ta jackan också. - Du ska inte ha finare kläder än vad jag har, snäser han. 
Valle blir arg men mest rädd. Han börjar skolka och ljuga om friluftsdagar och fågelholkar och allt möjligt. Aldrig att han skulle berätta för mamma och pappa. 

Pojken i paddan vill hjälpa. Tillsammans bestämmer de att Valle inte ska stänga av paddan på hela dagen så att pojken kan se vad som händer i skolan. Av pojken, som får namnet Bruno, blir Valle stärkt och får självförtroende men Onders fortsätter jävlas. Klipper sönder Valles jacka, slåss och hånar. Mobbingen fortsätter ända tills klassen får en nu lärare som  faktiskt ser vad som händer och reagerar.  

Valle är bra på flera saker. Han är bra på matte och att skriva och han är kan springa supersnabbt. En dag utmanar han Onders på löpning. Myran är domare. 

Jonatan Järvi har skrivit en hjärtskärande bok om mobbning. Det som Valle är med om är knappast på något sätt unikt. Inte heller att lärare väljer att blunda. Hoppas att boken blir en högläsningshöjdare i skolan. Jag spoilar att boken har ett lyckligt slut... LÄS! 

Oktober är den kallaste månaden

Poliskommissarie Viktor Fanzén står en dag på bron hemma  hos Vega. Det är Jacob han söker. Egentligen. Men han frågar efter Jacob. "Jag har förstått att ni är ganska nära" säger Franzén.
Han borde verkligen inte bry sig. Vega får lust att hämta hagelgeväret.

Franzén lämnar huset utan att få veta någonting. Hanlämnar ett kort med sitt telefonnummer. Ring när din mamma eller bror hör av sig. Det är viktigt!
Varningsklockor ringer. Andningen blir tung. Vega slänger kortet med Franzéns nummer. 
Polisen söker hennes bror. Förutom mamma är Jacob i stort sett den enda länk hon har till något av betydelse. Marken rämnar. Om något händer Jacob. Om han gjort något...

I Varvet ärver man i stort sett både hus, hur man lever, sina lojaliteter och konflikter. Konflikten till familjen Sten hade sin början i hembränningsfacket. Sprit hade varit Frank Stens levebröd tills Vegas farbror Dan konkurrerade ut honom, vad gällde kvalitet och leveranser. Så tog depressionen vid och Franks äktenskap havererade. Nu bor endast hustru Diana och Tom kvar i huset. 
Jacob brukade hjälpa farbror Dan med leveranserna, köra grejer som han sa. Vega hänger med ibland. 
Nu är det en leverans till Lars Hellman, en gammal kåkfarare. Tre spritdunkar. Självsäker som en buffel med hagelgeväret lutat mot en sten, stinkande av alkohol och ful i mun som få. Inga pengar men flera andra oanständiga förslag gör att Jacob och Vega sticker. Därifrån. 

Historien om sökandet efter Jacob och hans eventuella brottsligheter fortsätter i stundom rafflande, stundom återhållet tempo. Jacobs kompis Malte har en viktig roll liksom Tom och hans mamma Diana. 
Trovärdiga hudnära personskildringar. Hårdkokt stämning, enslig bygd och starka musikillustrationer gör att boken har en Bruce Springsteen-känsla som smakar mer. 
Christoffer Carlsson fick Spårhunden 2016 för "Oktober är den kallaste månaden". Det är den verkligen värd. 

Skuggsommar

Rakel, den ensamma, taniga, illa klädda flickan med sin sjuka mamma har fått några gästsommarveckor på ön med kusin Ellikas familj.  Ellika gillar inte att Rakel är där. Hon stör och sticker ut. Men nu är det ju synd om Rakel så ….

Rakel känner sig obekväm med den vackra, fina familjen i sitt sommarhus med kaffemaskin, swimmingpool och vattenskidor. Och nu denna sommar ska huset genomgå en helrenovering. Det ska bli ljust och fräscht.
Ute i vattnet finns ett hopptorn, en hög ställning av stål och trä. Den verkar lite skrämmande. Tornet borde rivas, tycker Ellikas mamma. Men inte just nu, nu finns bara tid att renovera huset.

Familjen är ensamma på ön. Men så en dag upptäcker Rakel två flickor vid hopptornet. På högsta avsatsen. Majken och Lisen är tvillingar och bor hos sin farmor under sommaren. Men farmor vet inte om att de är i hopptornet och Rakel får lova att inte säga något. Till någon. Tvillingarna är Obehöriga och stranden Privat. Tvillingarna har lovat lära Rakel att dyka. Hon håller tyst. Om att de finns.

Ellika fortsätter att betrakta Rakel som något katten släpat in. Någon som hindrar. Någon som är i vägen. Som har hennes sommarklänning till låns. Nån som är till besvär.
Rakel håller sig ur vägen. Springer till tornet. Dyker, simmar och får uppdrag. Snart kan hon vara medlem i Hoppklubben. Bara de som är modiga får vara med. Modig är man om man genomför tre uppdrag.  Uppdrag som. SÄG EMOT eller GÖR NÅGOT FÖRBJUDET

Ellika kommer till hopptornet då och då. Hennes familj äger det och Ellika vet om det. 
När hon gör sig illa så går larmet till fina familjen och hopptornet ska bort. Det är farligt och ska rivas. Rakels livlina tycks vara i fara. Tvillingarna lovar att skrämmas. Som hämnd.
Smycken försvinner, kusliga saker händer,

När Rakel blir starkare blir Ellika mindre hotfull. Mot de fina familjeföräldrarna och rivningsexperten gör Rakel uppror. Och Ellika. De får husarrest. Bägge två.

Sommaren är snart slut. Men kommer alltid att finns kvar inne i Rakel. för alltid. som ett minne, en sten, en snäcka att gömma djupt inne, bygga sig själv kring, något starkt, väldigt fantastiskt, en helt egen plats.

Ett kärnminne - att bygga en egen ö med.

Skuggsommar av Mia Öström är en alldeles underbar bok i stilla tempo, suggestiv och med en filmisk berättaton. En utvecklingshistoria som bär hela vägen. Språket är vackert och sparsmakat. Allt skrivs inte på näsan. Det är både kusligt och vackert på samma gång.  Som en riktigt bra film. 
Jag  tänker på  Återkomsten av Zvjagintsev. 

Mia Öström debuterade 2010 med vuxenromanen Den du söker finns inte här . Hon har också skrivit ett par barnböcker om Sally tillsammans med författaren Anna Ehn. 

Kurragömma

Astrid och hennes mamma ska fira en efterlängtad semestervecka i Spanien. De ska fotvandra och ha det bra. Försöka komma över sorgen efter pappa, han som egentligen önskade denna resa. 

Men verkligheten kommer emellan. Astrids mamma kallas till krisläge på jobbet och Astrid blir kvar helt själv i den ensliga bergsbyn i Spanien. Hon har klarat ensamma kvällar och nätter tidigare så det är ingen fara försäkrar hon mamma. Mobiltäckningen är usel och i byn skakar de sorgset på huvudet åt henne. En hund följer efter henne och trots att hon egentligen är rädd för hundar så blir de vänner. 
Några barn dyker upp, de beter sig underligt och vill leka kurragömma med Astrid. 

En drunkningshistoria i den närliggande sjön ligger som en mörk och suggestiv bakgrund till hela berättelsen. En väldigt mörk sjö med en mycket mörk historia 

Djupt, djupt inne i sorgens 
mörker, glimtar en annan
sorts glädje fram, 
en allvarligare glädje, 
i grunden besläktad med sorg. 
Se magnolian! Den blommar nu! 

Petrus Dahlin har skrivit den läskiga och populära boken "Hjärtlös" och återkomner här med en lika obehaglig och nervkittlande berättelse. Petrus Dahlin är född i Umeå men bor nu i Stockholm och har bl a skrivit de underhållande och spännande deckarberättelserna om Kalle Skavank (kioskdeckarna) böckerna om Dilsa och rysarberättelserna om Skogens systrar. 

Läs och rys! 

Hjärtlös

Maia, den förstfödda och enda barnet i den lilla familjen har flyttat tillbaka till New York.  Till den lägenhet där hon en gång föddes och som de nu ärvt av farfar. Maias amerikanska pappa klättrar i en karriär som internationellt framstående genforskare och hennes svenska mamma får ett fint jobb på Queens Hospital Center.
Att bo i New York och vara barn till två arbetskarríärister är ingen drömtillvaro för Maia även om lyxlägenheten på Park Aveny har vidunderlig utsikt och hur många rum som helst.

Många rum... men ett som är låst. Ett hörnrum som Maia absolut inte får gå in i!

Privatlärare kommer och går.  Men däremellan det blir mycket egen tid. Maia fördriver tiden med att skriva egna sushirecensioner (hon älskar verkligen sushi) och studera grannarna i huset intill med hjälp av en fågelkikare. Där bor Perfekta tjejen, PT tillsammans med Snygga killen SK, Hundkvinnan och Gubben som gör skräckmasker.
Lite skämmigt att spionera men kul att rita av dem. Och att fantisera om vad de gör. 

Annars är det trist och ensamt. Ibland kan hon skypa med kompisen Becka i Sverige. Men det är  kallt i lägenheten och Maia fryser och är ensam.

En dag kommer mamma hem med en liten hamster.  En underbart söt liten en. Så får hon lite sällskap. Men underbart är kort och nästa morgon har hamstern rymt. Maia letar förtvivlat i hela stora lägenheten. Ingenstans finns det lilla djuret. Kanske har den kunnat krypa in under tröskeln till det låsta rummet.
Maia letar reda på nyckeln och låser upp. Ett alldeles tomt rum. Som är varmt och skönt. Dock ingen hamster och för att inte berätta för mamma och pappa att hon gått in i det förbjudna rummet för att leta efter sin hamster så köper hon en till. Likadan. Den rymmer den med...

Det finns en anledning till att föräldrarna en gång lämnade den stora lägenheten. Grannen i våningen under drömmer underliga drömmar och Maia börjar höra en röst i sitt huvud - på ett märkligt sätt påminner den om hennes egen. Vad döljer sig i det låsta rummet?  Egentligen?

Petrus Dahlin har skrivit ett tjugotal böcker för olika åldrar, bland annat den populära serien om Kalle Skavank för yngre barn och de spännande ungdomsböckerna Skuggan och Samlingen tillsammans med Lars Johansson.
Hjärtlös är en läskigt gastkramande bladvändarhistoria med övernaturliga inslag. Passar för dig som gillar Ingelin Angerborns Rum 213,  Maria Gripes Agnes Cecilia,  Kerstin Lundberg Hahns Barnkolonin och Christina Ohlssons Glasbarnen.

En fisk som heter Fabian

Det höst och Selma ska börja ny klass. Kanske blir det lite bättre där hoppas hon. Men hon oroar sig. 
Fastän klassrummet för 2B ser nästan likadant ut som Selmas gamla klassrum och fastän Angelica ska ta hand om Selma första veckan så att hon ska känna sig hemma. Angelica har hästsvans och är bra på att rita blommor och girlanger. Men ändå blir det inte så bra. Allt Angelica säger känns faktiskt lite oshysst. Det är inte orden hon säger som är taskiga utan hur hon säger dem. 
Så det verkar inte bättre än att Selma kommer att otrivas i den här klassen också. 
Hon saknar sommaren och morfar och Snöret, bästakompisen,  som hon fick på sommarlovet.  Om hon hade haft en mobil skulle hon ha skickat ett sms men äsch ... nu skriver hon istället. Ett brev. Eller två när hon ändå är igång.  Ett till morfar och ett brev till Snöret. 
Så känns allt mycket bättre. Snöret ringer och är jätteglad. Över brevet. Det blir sova-över-hos-varandra-helg och godismys och bästa lördagen och planer för framtiden. 

I skolan blir det grupparbete. Med lottade grupper. Selma hamnar tillsammans med en kille som heter Fabian och en som heter Jim. De ska forska om något i naturen och Fabian övertalar Selma att rösta på STENAR. Det är mycket, mycket roligare än man kan tro. Särskilt eftersm Fabian kan så mycket om månadsstenar och stjärntecken och allt. Fabian är fisk och Selma är kräfta. Båda två är vattentecken! De är så faktiskt väldigt lika. De gillar samma saker (stenar, fåglar, fantasi)  och blir bästisar. 
Tänk ändå hur bra allt kan bli med en fisk som heter Fabian. En som man kan prata med, skratta med och vara tyst med utan att det känns jobbigt. 

Selma har snart både två bästisar, en brevkompis, en fantasifågel och en hemlighet.... 

Äntligen får vi träffa Selma igen, från boken Snöret, fågeln och jag av Augustprisvinnarparet, Ellen Karlsson och Eva Lindström! 
Att läsa den här boken, En fisk som heter Fabian,  är som att öppna upp dörren till känslorna. Det är så äkta, så enkelt, så rakt in i hjärtat som bara är kännetecknet på en riktigt, riktigt bra bok. Illustrationerna av Eva Lindström tillför berättelsen både humor och känslostämning som den känslouttyckens mästarinna hon är. 
Jag längtar att få läsa boken för mina barnbarn! 

Stjärnenatt

Flickan får en elefant i present av farfar. När hon var liten bodde hon hos farmor och farfar i bergen. Det var länge sen ... nu saknar hon farfar. Så ofantligt.
Nu måste hon gå i skolan.
Det är så konstigt tyst hemma och mamma jobbar och reser mycket, pappa pratar i telefon. Ibland bråkar dom. Flickan känner sig ensam, ensam och skör.
Hon längtar efter farfar.  Nu är han långt borta och mycket sjuk.
Just på julaftonskvällen ringer telefonen och alla vaknar. Det värsta har hänt. Farfar är död. Flickan vill tro att det är en mardröm.
En kall kväll börjar det snöa och en främmande pojke ligger på ett tak och sjunger. Han verkar vara så lycklig och liksom från en annan planet. Några dagar senare börjar pojken på taket i flickans klass. Men i skolan sjunger han inte, pratar knappt. Han är ensam, drar sig undan. Flickan känner samhörighet och vill vara nära.
När hon ser att pojken blir mobbad i skolan blir hon vansinnig. Hon förvandlas till ett stort rött monster!
Sen är de oskiljaktiga i verkligheten och i fantasin.

De rymmer från staden och allt väsen och flyr genom natten, rymden, skogen upp till bergen och kommer snart fram till det hus där farfar bodde! Tillsammans upplever de skogen och himlen och stjärnorna . Den strålande ensamma stjärnenatten.  Precis som när farfar levde.
Stjärnenatt av Jimmy Liao är en filsosofisk och vacker bok om sorg, ensamhet och längtan. Men också en bok om mod och kärlek. Bilderna i vattenfärg och akryl är både detaljrika och djupa. Hisnande vackra.
Jimmy Liao är en flerfaldigt prisbelönt bilderbokskonstnär från Taiwan. Boken har översatts till ett flertal språk och sålts i stora upplagor.
Det finns även en uppmärksammad film baserad på boken. Se trailern https://www.youtube.com/watch?v=2UnOJZB8YCQ

Flickan från långt borta

En ensam flicka i en stor skog.  Det är mörkt och kallt och hon är trött men så ser hon ett litet hus. Där det lyser.
Men... ingen öppnar fast flickan knackar flera gånger. Genom fönstret ser hon att Den Grå sitter ensam vid en brasa och har det varmt och skönt. Hon vill inte bli störd.

Men inte ens Den Grå kan stålsätta sig mot den lilla flickan på trappan och öppnar dörren  till slut.
Får jag komma in? frågar flickan. Du får värma dig vid elden, sa Den Grå. Sen får du gå. Jag är inte van vid besök.
Men den lilla flickan är så liten och Den Grå har faktiskt lite mjölk att värma och en madrass som man kan bädda.
Du får sova i köket men bara i natt säger hon. Flickan somnar direkt. Men det verkar lite hårt och lite kallt. Barfota smyger Den Grå upp och lyfter den lilla till sin säng.
På morgonen har den Grå redan kokat kaffe och värmt mjölk och sitter och väntar på flickan vid köksbordet.
Får jag stanna nu? frågar flickan. Nej det får du inte, sa den Gråa. Det här är mitt hus och här ska ingen annan bo...

Flickan från långt borta är en hjärtskärande berättelse om ensamhet och att vilja höra till, men inte veta hur. En "Vem ska trösta knyttet", "Rotbarnet" eller Sagan om den lilla Farbrorn" - berättelse. En berättelse som gör en varm i hjärtat och mjuk i magen. Man vet inte var och hur flickan är ensam och inte Den Grå heller men det är längtan efter samhörighet och gemenskap som är det centrala temat och som går rakt in i kroppen.
Detta är Annika Thors första bilderbok och en stark sådan. Maria Jönsson är bilderbokskonstnären och de lite spretiga jönssonska bilderna i dämpad färgskala, svart, rött och gult är så fulla av stämning och känsla att de gör boken till en sann njutning att läsa. 
Annika Thor  har tidigare skrivit både vuxenböcker och ungdomsböcker, alltid med stor känsla och starkt innehåll. Min favorit är Fyren och stjärnorna och naturligtvis serien om flyktingflickorna Nellie och Steffie, En ö i havet m fl. 
Läs mer om Annika Thor och hennes författarskap på http://annikathor.wordpress.com/

om detta talar man endast med kaniner

"Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast." Så börjar bilderboken Om detta talar men endast med kaniner av Anna Höglund, boken som öppnar en lucka in i självaste själen som gör att många börjar bläddra i den och sedan bara stannar upp och får något inåtvänt i blicken. Den är liksom både hjärtskärande och ljuvlig på samma gång. Detta är en bilderbok för ungdomar, unga vuxna och vuxna vuxna som någon gång mött på att inte bli tagen på allvar. Att någon gång upplevt sig stå lite vid sidan av. Att inte vara som alla.

Kaninen minns inte sin barndom, minns ingen lycka. Men drömmer ibland om att höra ihop. Men... Hur vet man hur det borde ha varit?
Kaninens föräldrar är närstående men avståndet är milsvitt. Samhörighet måste vara något man hittar inom sig själv, men hur? Om allt faktiskt känns meningslöst? Kanske finns det andra som kännt samma sak. Då  blir det nästan som en gemenskap.

Men att det faktiskt finns en gräns för vad man orkar med. Man får bli bra på att säga nej! Men inte så bra att man glömmer hur man säger ja. Inte isolera sig, bli helt inåtvänd. Men behöver ibland vara ensam för att inte tunnas ut,

"Var inte så känslig, säger mamma. Det är lätt att säga. Tror hon att det är frivilligt? Tror hon att det är något man väljer?"

Vissa dagar har kaninen en stor gaffel inkörd i magen som vrider om tarmspagettin. Vrid, vriid. Morfar brukade säga att rädsla bara är en vana från förr i tiden, när vi hade många fiender som vi behövde var rädda för. Nu för tiden bor vi i hus och rädslan fyller ingen verklig funktion längre.
Men...ingenting kan bara vara bra. Bakom det roliga vilar en skugga av sorgsenhet som syns om man vrider lite på det.
Man är alla sina åldrar säger morfar. Därför blir det bättre och bättre ju äldre man blir. "Vilket skämt. Först ska man kämpa hela livet och sedan när det äntligen börjar kännas bra, då ska man dö".

Det är som det är bara. Man är nog sin egen värsta fiende funderar kaninen men om allt är sin motsats så kan man samtidigt vara sin egen bästa vän.
I slutet på boken så känns det hoppfullt och ljus. För bakom de mörka stammarna skymtar gryningen och i skogen, om man tittar riktigt noga så kan man se många kaniner.

Anna Höglund fick med denna bok priset "Snöbollen - Årets svenska bilderbok 2013".
Ett modigt verk, många referenser till andra konstverk och en storartad berättelse. En estetiskt tilltalande bok som med färg, form och uttryck har allt man kan begära av en bilderbok. Grattis till er som ännu inte läst!

Undret

August är en 10-årig pojke med vanliga drömmar,  vanliga vanor och vanlig familj. Dock...har han en väldigt, väldigt ovanlig och medfödd ansiktsdeformation som gör att han han väcker uppseende och stirrande blickar. Överallt. Ingen som ser honom kan låta blir att glo, att titta, att undra. 
Hittills i sitt liv har han levt tämligen isolerat i sin familj,  fått sin utbildning i hemmet , rört sig i vanda miljöer.  
Men nu när han ska börja fjärde klass funderar hans föräldrar att han ska börja i en helt vanlig skola. "Det vore som att leda lammet till slakten" som Auggies pappa förskräckt utbrister när mamman väcker frågan. Men så blir det och konfrontationen med slaktbänken är ett faktum. 
August får en rundvandring i skolan av rektor och tre elever som blivit utvalda. Det går knappt att föreställa sig skräcken hos August, hos föräldrarna, hos de elever som visar runt. Men 
det går hyfsat till slut. 
Snart är det skarpt läge och terminen börjar. 
Lite otippat får August faktiskt vänner direkt,  en av skolans snyggaste och mest populära tjejer,  väljer att sätta sig bredvid honom i matsalen. I klassen får han sitta bredvid Jack även om han verkar motvillig. Till en början i alla fall. 
Stor osäkerhet, mycket ångest. Han önskar att han kunde få tillbaka, och ha på sig den astronauthjälm han hade som liten och som väckte mycket mindre uppmärksamhet när han visade sig ute med den än han gör utan.  
Varför har universum varit så grym mot Auggie Pullman? 

Vi får följa August tankar i boken och även några av hans vänners och hans systers tankar i några kapitel. Det gör att boken blir mångfacetterad och flerbottnad. Vi vill inte byta med August. Ingen skulle vilja det. Sensmoralen är tydlig. Kanske lite för. 
Som diskussionsmaterial eller högläsningsbok i mellanstadiet skulle den fungera utmärkt. Ingen torde vara oberörd inför läsningen. Ingen kan undgå att tänka på hur man själv skulle reagerat. 
Men möjligen  blir det lite för enkel story och farmförallt  lite för orealistiskt slut. 

Men läs den som en saga. Som en Skönheten och Odjuret, som en Elefantmannen, som en Ringaren i Notre Dame. Men med den stora skillnaden att Auggie har både vänner och en fantastisk underbar familj. 
Att läsa Undret är att hela tiden påminna sig om att man måste vara snällare än snäll. Att inte se på utsidan utan bakom ytan. Att alla människor är lika värda. 
R.J Palacios bok blev en fantastisk framgång i USA och den har lanseras som en internationell bestseller. Kanske får den inte samma hype i Sverige då översättningen lär vara ganska dålig. ( Jag läste den på engelska) 
Jag tycker att den är läsvärd, den är berörande och har en mycket stark sensmoral.  

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Merissa Charmichael skadar sig själv. För henne är det oväntat njutbart, hon kan förändra sitt fysiska tillstånd och hon kommer in i en hemlig värld. Merissa är söt, men det spelar ingen som helst roll om man är osäker, har dåligt självförtroende. Merissa är smart, en av den prestigefulla skolan Quaker Heights mest farmstående elever. Men när pappa inte är nöjd är inte heller Merissa nöjd. Hon vill straffa sig själv. Hon förtjänar att blir skadad. Hon är inte den perfekta.

Katarina Traumer, av alla kallad Tink, börjar i skolan. Hon är en kändis, har varit en mycket berömd barnskådis.( något hon absolut inte vill prata om nu) Hon får snabbt ett litet hov omkring sig. Tink AB. Men Tink värjer sig. " Jag vill gärna vara vän med er men bara om ni lovar att aldrig räkna med mig". Hon är mystisk och vissa dagar kommer hon inte alls till skolan. En dag får de ett SMS där Tink tar farväl.

Alla är förkrossad. Men Tinks tankar och coola sätt finns kvar. I dem alla.

Nadia Stillinger är en yppig, vacker men alldeles för ensam och förfärligt osäker tjej. Mamman är död. Den vanisnnigt rika pappan har en ny fru (den andra i ordningen)  ung, vacker och SMAL som varit hyllad fotomodell. Nadia har en styvmamma och känner sig som en flicka i en saga av bröderna Grimm. Det är avskyvärt.

Hon får dessutom vidriga sexmess som hon inte kan visa för någon. Den enda som är vettig mot henne i skolan är hennes naturkunskapslärare, Mr Kessler. Nadia är kär. Hon vill visa men ändå inte. Hon uppvaktar på sitt eget lite hemliga sätt.

Man läser med fasa, vet att det kommer att sluta illa...

Det läskiga slutet vänds till en seger. En härlig seger för tjejerna. Som tar saken i egna händer och jag bara älskar!! "Är det så här livet är? Man tänker inte bara på saker och ororas sig för dem - man gör något"

Joyce Carol Oates är relationsrysarförfattarens mästarinna. Man lever i och med huvudpersonerna som om man vore. Únderhudenläsning. Rekommenderas!

Snöret, fågeln och jag

 

Selma är kvar på landet med mormor och morfar. Det är mysigt och bra men ibland pickar fågeln i bröstet. Den lilla fågeln som bor i Selmas bröst och pickar och retas, berättar hur tråkig hon är som inte har någon bästis, hur dålig hon är som inte kan simma, hur dumt det kommer att bli på nya skolan.

Selma håller med.

 

Det finns inte så många barn på landet, mest djur och tanter och gubbar men det gör inget för Selma gillar djur och tanter och gubbar.  

Så en dag dyker Snöret upp, en cool tjej med keps och dammiga sommarfötter. Hon kan klättra högt i träd och har en vattentät klocka. Såklart kan hon simma. Det kan inte Selma och mormor är bekymrad. I sommar har hon bestämt att Selma ska lära sig. Verkligen! Morfar gillar inte att mormor tjatar men hon ger sig inte. Selma tycker att det är OK.

Hon gör som mormor vill. "Ååå så pinsamt att du inte kan simmar!" pickar och piper fågeln i bröstet. Selma håller med.

 

Men med morfar är det lugnare. De spikar i boden, spikar och spikar. Dom brukar göra det när mormor tjatar som mest. När Selma missar spiken, fnyser fågeln... Men så kommer Snöret och hälsar på och lekstugan blir till ett klubbhus och allt är kul igen och Snöret käkar bullar som en galning.

Sen dröjer det några dagar innan Snöret dyker upp igen för hon är jätteledsen, hon har sorg. Hennes lilla hamster Sture är sjuk och kommer snart att dö. Tror Snöret.

Tillsammans ordnar de den vackraste begravningen. Och sen bildar de en Naturklubb.

Det är kul med en kompis tycker Selma och den där pickande fågeln försvinner ett tag. Med en kompis kan man göra många roliga saker men ibland blir det bråk. Så är det. Då kommer fågeln tillbaka och piper och pickar om hur tråkig Selma är och klantig och ...

Men nu håller inte alltid Selma med. Längre.

 

Snöret, fågeln och jag är en supermysig högläsningsbok. En bok att känna igen sig i, en bok att skratta med eller att bli lite melankolisk av. Ellen Karlsson är debutant och har skrivit en liten pärla, en vacker bok som för tankarna till Barbro Lindgrens barnböcker om Sparveln. Jag gillar den från första sidan!

Eva Lindström har gjort de lite fnissiga, karaktäristiska och stämningskapande illustrationerna.

 På kornet! Som alltid.

 

Tredje tecknet

Det är sommarlov men Olivia känner sig inte alls glad. Hennes bästakompis Sonja har blivit ihop med Milo. Som Olivia har varit hemligt kär i över ett år. Ingen har vetat men ... om det inte hade varit för att Oliva blivit sjuk på skolresan då hade inte Sonja frågat på Milo och då hade allt varit som vanligt och bra.

Men nu... sommaren känns inte alls kul.

Olivia kommer hem till en tom lägenhet och det känns läskigt. Ensamt.

Ingen kille, ingen bästakompis, inga syskon. Kanske hade allt varit lättare om hon hade haft ett syskon. Men nu ... känns allt bara så orättvist. Inte ens katten Smilla är till någon tröst. Hon uppför sig dessutom underligt, verkar rädd, ryggar tillbaka när hon kommer in i Olivias rum.

Så upptäcker Olivia en gammal nyckel i botten på strandväskan. En nyckel som ingen saknat och som inte passar till något. Vem har lagt dit den och varför?

Flera andra konstiga saker händer. Hissen går åt fel håll, ner i källaren istället för uppåt. Flera gånger.  Katten, nyckeln, många nyckelpigor, konstiga drömmar och skrivna kodmeddelanden.

Olivia måste prata med mormor som har en känsla för det magiska.

Men det är som om någon ser henne, andas henne i nacken, lämnar tecken. Vem? Varför?

Ingelin Angerborn är en mycket populär och pålitlig mysrysförfattare. Genren magisk realism passar många läsare. Både de som gillar att läsa realistiska böcker, de som gillar deckare och de som gillar fantasy-fantasy. Man kanske inte kan naturliga förklaringar på allting som händer.

Se även trailern http://www.youtube.com/watch?v=CrlEFV1mxd8