Lizzi på äldreboendet pratar om en elefant som hon rymde med när hon var ung. Ha ha, hon är snurrig i bollen och kan inte skilja på fantasi och verklighet tror de som jobbar där och nonchalerar hennes prat. Men när hon börjar berätta hela historien om elefanten för Karl, vars mamma är sjuksköterska på boendet, så visar det sig vara en mycket spännande livshistoria mitt under brinnande världskrig.
Lizzis och Karlis mamma arbetade på Dresdens zoo, men 1945 hotades staden av flygbombningar och djurparksdirektören beslutar att alla djur måste avlivas. Familjen tar då hem den unge elefanthonan Marlene till sin bakgård . Men snart börjar bomberna falla och de har inget annat val än att fly med sin elefant från den brinnande staden.
Familjen, bestående av Mutti, Lizzi och lille Karli och numera också elefanten Marlene, beger sig till några släktingars lantgård utanför staden. Släktingarna har dock redan flytt gården ...men där finns någon annan person som gömmer sig.
En kanadensisk bombflygare, Peter, har lyckats rädda sig från ett stridsplan och har tagit skydd på gården. Mutti blir rädd och rasande och vill jaga iväg honom men efter ett hjältemodigt ingripande blir de vänner och mer än så, Lizzi, den femtonåriga dottern blir kär och Karli dyrkar honom. Peter blir upptagen i "familjen" och de bestämmer sig för att bege sig västerut, bort från ryssarna, bort från bombningarna.
De håller ihop och med en kompass, uppfinningsrikedom och en elefant i bagaget ger de sig iväg. De vandrar nattetid och flykten blir naturligtvis väldigt strapatsrikt men de har också tur och Peter är otroligt bra på att leta upp mat och gömställen. Det går ganska bra för familjen och de blir hoppfulla att nå närmre den amerikanska armén...men så blir den astmasjuke Karli dålig och får feber. Hur ska det gå? De måste få komma till en läkare.
Flykten från den brinnande staden är en spännande, varm och romantisk andravärldskriget-historia av den engelske författaren Mickael Morpurgo. Morpurgo har skrivit ett hundratals böcker, ofta finns det ett djur och de flesta är historiska. Man blir berörd och det vill man ju bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar