Albins pappa tycker att Albin borde spela mer och bättre fotboll. "Du kan ju inte bara säga att du är fri! Du måste ju vara det också! Synas!" "Du måste stå på dig!" pappa babblar på om fotbollen och så om farmor. Farmor som ligger på Geriatriken och pappa som menar att det är Albin som ska hålla henne sällskap. Själv har han inte tid att vara där. Skyller alltid på något t ex att han ska åka och köpa dom där tapeterna till Albins rum. Grå tapeter med fåglar på och inte den oranga färgen som Albin vill ha.
På sjukhuset träffar han en klasskompis, Emma som är mycket speciell och fin. Farmor är också speciell. Hon kan liksom läsa av Albin och så lyser hon upp när hon berättar om sin morfar. Som hade lanthandel och som var allas vän. Kände till allas namn och visste allt om deras liv, sjukdomar, släktingar, skolbetyg. Samma berättelse varje gång hos farmor men så fint att höra.
Nu kommer snart den dagen som har en mycket avgörande betydelse för Albin. Orientering med karta och kompass i små grupper. Albin hamnar tillsammans med två killar som tycks vara de coolaste i skolan, Marcus och Simon. Ingen kan kompassen, ingen av dem är särskilt intresserade och de hamnar på efterkälken. Albin är sjöblöt om fötterna redan och när han sen fastnar med foten i ett slukhål så hamnar han helt efter. Marcus och Simon fortsätter gå på som om han inte fanns. Plötsligt är han helt lost. Vilse i skogen. Känner inte igen sig. Hittar inte.
Albin ser till slut buske med några bär som han äter, somnar sen under en stor gran och vaknar inte förrän en främmande tant väcker honom. Han är hittad! Sökandet avblåses, en ambulans kommer och det blir stort pådrag med sjukhus undersökning, näringslösning och tidningsintervjuer. Nu är Albin något av en hjälte. En spårlöst försvunnen pojke återfunnen. Han blir helt enkelt en stjärna, över en natt. Alla vill prata, heja, få autografer. Simon och Marcus påstår att de blev rädda och trodde att Albin sprungit ifrån en älg. Rektorn menar att skolan gjort allt de kunnat i sökandet trots att polisen fick larm två timmar efter avslutad idrottsdag. "Det är omöjligt att i varje ögonblick ha full uppmärksamhet på individnivå" säger rektorn.
Albin funderar mycket på detta som rektorn sagt och på sin nya roll och status i skolan. Han behöver fixa mycket nu och han behöver styrka. Det får han när han äter bären från den där speciella busken på ängen. Men det blir ganska svårt att hinna plocka bären i smyg på natten, rädda skolan från rektorns enväldiga beslut. Han vill bli tuffare och säga ifrån, han vill utmana rektorn men också vara en bra kompis. Hur ska han få ihop det? Emma tycker att han blir förändrad. Men de där mystiska bären kan de hjälpa honom?
Situationen blir allt mer ohållbar.
Johan Unenge har skrivit en bok om makt och maktlöshet om att synas och inte, om hur makten förändrar en person och vad som egentligen är viktigt. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. . Den borde kunna fungera jättebra som högläsningsbok i mellanstadieåldern. Jag hoppas, hoppas verkligen att En annan Albin får många läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar