Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.
Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla.
Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen.
Det är då, bland allt skräp i containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet! Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet. Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh!
"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt.
Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp?
Tove tjatar sig till att ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.
Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.
Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika.
Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove.
Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar