Spökräddarna - det instängda spöket av Petrus Dahlin och Sofia Falkenhem

 Sam och Sara är tvillingar det är sommar och mamma och pappa jobbar som galningar på restaurangen trots att de har lovat att vara mer lediga denna sommar. Men när stan är full av turister som både är hungriga och törstiga...

Nu tycker dock pappa att det är dax att de båda barnen ska få reda på familjen Christo Hansens hemlighet. Alltså farmor och farfars hemlighet. Men de måste lova att inte berätta för någon alls i hela världen. De hade inte precis varit tjuvar eller spioner utan faktiskt något ändå värre. Barnen får följa pappa ner i källaren till ett rum där det ligger massor av böcker och konstiga maskiner huller om buller. Här finns hammare och tänger och sladdar och laboratorieutrustning. Farmor och farfar jobbade med restaurangen på dagarna men på kvällar och nätter så satt de nere i källaren och letade efter andar och annat övernaturligt som de trodde fanns. De hade varit spökforskare. 

Nu får Sam och Sara fria händer att undersöka vad farmor och farfar påbörjade.  

Petrus Dahlin och Sofia Falkenhem  har tillsammans skrivit första delen i serien Spökräddarna. En bok med rysliga läsningar för nybörjarläsaren.  

Fallet med den rysliga skuggan av Kristina Ohlsson och Moa Wallin

Elsa och Kalle har en Spökbyrå. Högkvarteret ligger högst uppe i Gula slottets enda torn.  Det bultar på dörren. 

Därutanför står en man, Frans Fransson. Han är blöt och kall och förtvivlad. 

Vid brasan berättar han för de bägge barnen om att han aldrig får sova ordentligt. Det är ett sådant oväsen och nya ljud hela tiden. 

Han berättar att saker åker i golvet och går sönder, lampor blinkar och det är förfärligt jobbigt. Jag tror att det spökar i min lägenhet viskar han. Elsa och Kalle håller med. De tror också att det spökar. 

Men... konstaterar de. Det är inte Frans Fransson som behöver hjälp, det är spöket. 

De följer med Frans Fransson hem. Där finns ouppackade lådor, en pigkammare med bokhyllor med några få böcker och så finns där lampor som blinkar. Familjen som bodda här innan flyttade väldigt hastigt får de höra. 

Elsa och Kalle lovar undersöka saken ordentligt. De träffar en sur granne, Birgitta med grisen Candy, de träffar vaktmästaren Alfons som berättar om att spöket kallas "Skuggan". Det är verkligen ett mysterium 

Barnen rustar sig med ficklampor, förstoringsglas och en superbra grön spökkamera. Nu är de beredda för en spökspaning under natten. Snart börjar det hända saker.... 

Kristina Ohlsson har skrivit en spännande, lättläst och roligt bok för den som just kommit igång med läsningen. Varje sida har fina illustrationer i färg av Moa Wallin som gör boken både läcker och läsvänlig.

Läs också Fallet med det mystiska godismonstret i samma serie, Spökbyrån. 

 

Glitterflickan av Moa Eriksson Sandberg

"Skulle du vilja leva när din själ ligger i graven?" ett citat av Emily Bronté inleder denna bok som är en magiska realistisk historia som utspelar sig några veckor under sommarlovet på ett författarresidens i Norrland. 

Eva-Lottie har tjatat sig till att få följa med sin mamma, författaren, på ett stipendium till ett stort hus i en glesbygd någonstans i Norrland. Med tolv böcker i bagaget och massor med tidningar ska väl de här veckorna bli alldeles underbara. Tror Eva-Lottie. Hemma, på söder i Stockholm, är det trångt och varmt i en lägenhet med både pappa och lillasyster. Dessutom har Eva-Lotties bästa kompis Noam har svikit henne och blivit ihop med Alma. Det är två  anledningar till att Eva-Lottie ville hänga med sin mamma istället.
Men så tråååkigt. Mamma bara jobbar och jobbar. Och har inte alls tid att vara social. Hon uppmanar istället Eva-Lottie att undersöka huset som troligen är ett spökhus. Tror mamma. Hmmm 

Eva-Lottie börjar med trädgården och blir förskräckt när hon er helt makabra konstverk där. En docka som hänger i ett träd. En skyltdocka med mystiska ord skrivna på kroppen i ett skjul. 
En fjäril lockar hennes uppmärksamhet och får henne att blicka upp mot fönstret på övervåningen där en siluett syns. Någon stod och tittade på henne. 
Fjärilen kanske är ett tecken. Eva-Lottie bestämmer sig för att undersöka huset ordentligt. Kanske får hon lite inspiration till att skriva en spökhistoria. 
Det är på så sätt hon kommer i kontakt med kvinnan på övervåningen, Gloria, bjuder in henne på saft och kex och som tycks ha mycket att berätta. 
En spännande, romantisk och magisk berättelse av Moa Eriksson Sandberg. Den kan varmt rekommenderas Det är många som gillar den här genren.  

Sommarön av Anna Holmström Degerman

Limpan ska vara hos morfar på hans sommarö, en nästan öde ö med ett fint sommarhus som morfar just köpt. Egentligen skulle ju Linnea också hänga med men så har hon precis fått en hundvalp! Alltså! Gissa om Limpan är avundsjuk. Veckan hos morfar känns inte som någon jätte-hit. Utan el, wifi och Linnea... och med utedass!! 
Morfar har i alla fall gjort i ordning ett jättefint rum till Limpan och så kommer han dragandes med ett jättestort traktordäck. En superstor munk/badring att flyta omkring i.  "Se bara till att du inte flyter iväg för långt ut", säger morfar. En bit ifrån morfars sommarö ligger en annan ö. Det är Lillskär. 

Senare samma dag berättar morfar om när han var liten och Limpan sitter med sitt ritblock. Plötsligt ser hon något nere vid stranden. Det står en tjej där och kollar på traktordäcket. Hon har en vit klänning och en kort stund tror Limpan att det är ett spöke. Men spöken går inte omkring på ljusan dag. Flickan heter Josefin och bor på andra sidan ön. Hon har mååånga spökhistorier på lager. 

Så himla kul att få en kompis, eller en polare som morfar säger. Allt blir mycket roligare nu. De badar och guppar på traktorbadringen och åker på utflykt och så är det detta med spökhistorierna. Josefin berättar om någon på Lillskär som skriker klagofullt på natten; som en plågad själ, en varelse i yttersta sorg och svårmod. Och... faktiskt har Limpan också hört klagande skrik.  På natten. 

På fyren finns också ett spöke, enligt Josefina. Det är fyrvaktarens fru som går igen. Hon blev galen av ensamhet och kastade sig i havet under en storm. 

Nästa dag åker alla tre till affären för att proviantera som morfar säger. Köpa snus, kallar Limpan det för. I affären jobbar en väldigt rolig tant, det verkar också morfar tycka. Han bjuder över henne till ön på rökt fisk.  
Josefina och Limpan har en plan. En spökspanarplan. När morfar har middag med tanten från affären ska de åka ut med båten till Lillskär för att spana på spöket; den plågade själen, varelsen i yttersta sorg och svårmod. 

Anna Holmström Degerman har skrivit en underbart härlig sommarbok om både vardag, morfarsminnen, vänskap och spökspänning. Monika Forsbergs har illustrerat fint och kompletterande, till synes enkelt men väldigt stämningsfullt. Boken passar utmärkt att läsa högt eller läsa själv. Jag har provat båda. 

Spökjägare av Martin Jern

Holly och Elvir är på tåg på väg till faster Ingrid i Vilaholm. Det är kaos med pappa igen och ingen barnvakt finns men väl faster Ingrid som de inte träffat tidigare. På stationen i Vilaholm är det såklart ingen som möter och regnet öser ner. Typiskt. Två killar sitter och glor på bänken mitt emot och så finns där en lapp på anslagstavlan med ett foto på en flicka med kort hår och gröna ögon. FÖRSVUNNEN stod det under fotot. Flora Lindell 8 år. Har någon sett henne? 
Pojkarna på bänken berättar att det är spöken som tagit henne. Weirdos alltså, en av killarna räcker fram ett visitkort "Spökklubben" stod det och ett telefonnummer. Vad är detta för mystiskt plats på jorden de hamnat på. 
Faster Ingrid kommer till slut och berättar att hon inte vill ha något spring eller skrik. Hon bor i farmor och farfars gamla hus som luktar "gammal röv" enligt Elvir. Syskonen får dela rum fastän pappans gamla pojkrum står helt oanvänt men med en låst dörr. 
Ingen wifi och att gå och lägga sig två klockan sju. Det här kommer att bli den tråkigaste och segaste sommaren. Ever. 
Elvir är rädd för spöken, kollar under sängen innan han somnar och så,  men ändå helt fast i läskiga spökböcker. Holly är ganska less på hans spökhistorier. 

Nästa dag cyklar de, alla tre, till ett café. Elvir går in på toa och det är då det hemska börjar. Elvir får ett utbrott och skriker om att någon finns i spegeln. Han skulle bara testa... leka ... Alva på caféet berättar om sin syster Flora som är bortrövad. Hon pratar också om Mannen i kåpan. "Det är något som är fel i Vilaholm". 
Sedan fortsätter läskigheterna hemma. Faster Ingrid vill inte prata om sin bror, barnens pappa. Han var konstig redan då säger hon. Han var som i en egen värld. 
Grannbarnen uppför sig lite trist och Elvir rusar hem och Holly efter. Hon letar efter honom. Ropar. Men han finns bara inte. Dörren till badrummet är låst och Holly kämpar för att få upp det. 
Ingen Elvir. Någonstans. Hon ropar och ropar och till slut svarar han. Inifrån spegeln. Elvir är fast inne i spegeln av självaste Svarta Madam. 

Martin Jern har skrivit en riktig bladvändare till spökberättelse. En spännande, ruskig, fartfylld rysare med alla ingredienser som behövs. Läskiga hus, kyrkogårdar, förbannelser, försvunna barn. 

Det är tur att det finns spökjägare. 

Det andra inte ser: en spökrysare av Christoffer Holst

En mamma, en mormor och två tonårsdöttrar befinner sig i en bil på väg från Stockholm till Rättvik. Två katastrofer har drabbat dem. Flickornas pappa har nyligen dött och mormor har blivit svårt skadad i en husbrand. 
Nu ska det bli nystart, tror mamma Marie som flyttar tillbaka till hemorten. Döttrarna Tove och Vivi är väl inte så peppade, precis. Mormor Tekla är tyst, kan knappt prata och är som i en annan värld. 

Tove är inte som andra. Hon kan se de döda. Något hon inte skräms av själv men som kommer att få en avgörande betydelse i boken. 
Huset som familjen flyttar in i är stort, slitet nästan förfallet. Eller, okej,  ett ruckel. Tove och Vivi får i alla fall var sitt rum och mormor får bo i ett litet rum intill köket. Uppe finns också ett badkar som lever ett eget liv.
En granne till dem kommer över och berättar att det är något läskigt som hänt i huset för trettio år sedan. Ett ungt par bodde där och kvinnan var gravid och lite av en ensamvarg. Plötsligt försvinner hon, kort därefter också mannen. Allt verkar mycket skumt. 

En annan granne är Chang som jobbar på Coop och som Tove blir lite förälskad i. På en fest vid halloween blir det mer än en flirt. De lämnar festen och går ner mot  sjön. Där får Tove se något som skrämmer slag på både henne och Chang. 

Det andra inte ser av Christoffer Holst är en riktig bladvändare. Trovärdig dialog och känsla i språket.  Jag läser den med andan i halsen. Men... blir aningen besviken  i slutet. Trådarna knyts inte ihop riktigt. Jag hade hoppats på mer.

Skuggornas hus av Ingelin Agnerborn

Sakarias är grymt besviken på sin pappa. Han måste, måste jobba hela höstlovet och kan inte resa iväg med Sakarias. Inga kompisar hemma och absolut ingenting att göra. Nu drar Sakarias till farmor och farfar på höstlovet för hos mamma är det fullt med ungar och ingen ro direkt. 

När han kommer till farmor och farfars hus är det förstås ingen hemma. Det är mörkt och skumt i trapphuset, den trånga hissen gnisslar och verkar som en gammeldags fågelbur och är inget för Sakarias. Den känns som den skulle passa i en skräckfilm. Sakarias traskar uppför trapporna, sätter sig för att vänta på farmor och farfar och tar upp mobilen. Den är typ urladdad (fast han nyss laddat den) och han känner sig rätt deppad. Ingen resa med pappa, inga kompisar hemma, inget att göra och ingen mobil... 

Han stirrar ut i trapphuset på några tavlor som hänger på väggarna, plötsligt hör han ett klirrande ljud i trappan och där på väggen... stod det inte någon där...bland skuggorna från hissgallret? Skuggestalten försvinner, ljuset tänds och så kommer farmor och farfar. Med ens kändes allt så dumt.

Sakarias berättar om sin besvikelse och frågar om han får bo hos dem i veckan. Såklart! Kanske inte världens roligaste höstlovsvecka men ändå bra mycket bättre 

än att bo hos en stressad pappa eller hos en mamma med huset fullt av ungar. Just nu i alla fall. 

Farmor och farfar blir glada och dukar upp te och mackor, bäddar i pigkammaren och berättar om teatern de just sett. Farmor berättar också att de ska ha en teckningskurs i veckan på museet som hon jobbar på. "Lär dig teckna väsen", varje dag i veckan mellan 10 och 12. Sakarias tänker att det nog bara är tjejer med på kursen, men visst kan han vara med. Han har ju ändå inget roligare för sig. 

Och det är så det börjar på allvar. Med skuggorna, figurerna som dyker upp på pappret, hästarna, ljuden, kylan och så... vänskapen med Salma förstås! 

Det här blir en mer händelserik och läskig vecka än vad Sakarias någonsin kunnat drömma om. Övernaturligt spännande, romantisk och faktiskt nästan helt verklighetstroget. 

Mysrys när det är som bäst. 

En riktigt härlig höstlovsläsning! 

Ingelin Angerborn är just nu en av den  magiska realismens författarmästarinnor.  Läsgodis hela vägen. 

Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn

Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.

Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla. 

Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen. 

Det är då, bland allt skräp i  containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet!  Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet.  Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh! 

"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt. 

Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp? 

Tove tjatar sig till att  ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.

Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.

Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika. 

Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark. 

Spökflickan av Katarina Genar

Det är sommarlov. Anna kunde ha haft hur roligt som helst om de bott kvar i stan eller om Karolina åtminstone svarade i telefon när hon ringde. Inte kom hon när Anna fyllde år heller. Så livet känns trist i det nya huset på landet. Mammas och pappas drömprojekt.

Anna trivs inte alls och inga nya kompisar har hon fått. Skolan börjar inte förrän om några veckor och Anna tvingas lyssna på alla renoveringsplaner som föräldrarna har. På en marknad, dit hon åker med sin mamma, undrar en tant hur hon trivs i huset. Frågar lite trevande om hon inte sett någon... En av tvillingpojkarna på marknaden frågar också om hon inte sett... spökflickan.
Anna börjar drömma på nätterna. Drömma om en flicka i volangklänning. "Snälla hjälp mig!" säger hon.
En regnig dag åker mamma och pappa iväg färg att handla färg och tapeter. Anna vägrar följa med utan är hemma ensam i huset. Hängmattan slår i vinden, något skrapar mot grusgången, eller kom ljudet från grusgången, Då plötsligt dyker ett blekt ansikte upp på andra sidan rutan. Anna skriker rakt ut!
Katarina Genár har gjort det igen. Skrivit en bok om magisk realism. Det är lättläst, spännande och högst trovärdigt om generationer, vänskap och om familj. Fint berättad!

Sal 305 av Ingelin Angerborn

Vi är många som har väntat på uppföljaren till Rum 213. Nu är den här! Liksom föregångaren börjar den med en mystisk registeringsskylt. MAJ 029 står det och det är nu den tjugoåttonde maj och Elvira är förtvivlad då hennes kille Melker har gjort slut med ett sms "Det är över. Orkar inte träffas. Vi hörs!"
Elvira blir utom sig och kastar sig på cykeln ut i regnet med tårarna strömmande och utan cykelhjälm.  Cykelturen får ett snabbt slut då då hon cyklar omkull och tuppar av. En främmande kvinna hjälper henne och ringer efter ambulans då hon befarar hjärnskakning. Så hamnar Elvira på sjukhus och mycket riktigt är det hjärnskakning, en ordentlig sådan. och hon får ligga kvar flera dagar. Mamma kommer och är såklart orolig och får stanna kvar första natten. Elvira har mardrömmar , hon kan inte låta bli att tänka på kvinnan och på bilen och på nummerplåten. Och visst är det nummer 29 på hennes sjukhusrum. Något skumt är det i alla fall.  Dåris, det gamla nedlagda mentalsjukhuset som ligger mittemot är som ett spökhus. Just nu är det reparationer på gång. Men på natten, när jobbarna har gått hem så lyser i ett av fönstren och någon har skrivit något i ett av fönstren. Spegelvänt och liksom riktat direkt till Elvira.
När Elvira kommit hem och berättat för Sibel om det mystiska ljuset och historien om Dåris så bestämmer de sig för att fara dit. På natten. När det inte är några byggjobbare där.

Ingelin Angerborn är barnens nya skräckförfattare. Inte skräck-skräck utan just sådana helt vanliga men desto läskiga saker som kan hända var som helst, hemma hos dig och mig och i närheten.
Det här är riktigt bra! Se Ingelins egen hemsida http://www.ingelin.se

Barnkolonin

Joels familj har flyttat ut i skogen. Till ett stort gammalt hus som har varit vandrarhem. Mammas och pappas dröm om att bo på landet, att låta barnen få en lugn och naturnära uppväxt och få chansen att driva ett eget vandrarhem har gått i uppfyllelse. Kan det bli bättre?

Nja, Joel och storasyster Agnes är väl måttligt imponerade. Tvillingsyskonen Max och Hanna tycker att det är roligare. Stora rum, långa korridorer i huset, en fin badstrand och en underbar skog. Mycket yta och spännande liv för två utforskande treåringar. Kanske lite för spännande. Joel och Agnes måste passa sina småsyskon hela, hela tiden. Här finns många farligheter.

 

Dock finns inte många roligheter för familjens två tonåringar. Inget internet, inga kompisar, bara en massa familjesysslor.

Okej, några coola saker finns det. Ett glasskåp med uppstoppade djur och kranium ger en spännande stämning. Joel hittar ett djurkranium i skogen som han tar med hem och lägger i skåpet tillsammans med de andra döda djuren.

 

Det är svårt att sova i det nya gamla huset. Joel tycker i alla fall att det är läskigt, han tycker sig höra barngråt på nätterna. Och det är inte tvillingarna...

En dag dyker en man upp, som från ingenstans. Han säger sig vara vaktmästare och vill att Joel ska hjälpa honom med en bräda. Han berättar för Joel att han bor i huset, "här finns ju så många rum".  Plötsligt är han borta lika snabbt som han kom. Joel försöker berätta för mamma och pappa om mannen och barngråten om nätterna men de tror honom inte.

Joel tror att han håller på att bli  tokig. Inbillar han sig ljuden och den mystiska mannen.  Ingen annan verkar se eller höra något konstigt. 

 Så kommer en tjej, Nina med glitterögon och spänst i stegen. Hon har  med en flaska rabarbersaft och hälsningar från grannarna. Nina bor hos sin mormor som är lite småtokig  och gör konstiga masker som hon dekorerar. Mormorn blir mycket, mycket  orolig när hon får höra talas om mannen som Joel träffat på.

Motvilligt berättar hon att vandrarhemmet tidigare har varit koloni och att det hänt en fruktansvärd sak där.  För länge länge sedan.

 

Barnkolonin är en riktig bladvändare och spökrysare. Man bara måste få veta hur det går. Vad som hänt och varför. Att Joels småsyskon finns med i händelserna gör berättelsen väldigt trovärdig och mycket obehaglig. Den suggestiva stämningen byggs upp långsamt och kittlande. Håret på armarna står rakt upp.

Kerstin Lundberg Hahn kan skriva så att mörkerrädslan kommer krypande längst ryggen. Och berättelsen håller. Hela vägen!

 

 

Glasbarnen

Billie och hennes mamma flyttar till ett gammalt tråkigt hus i Åhus. Det var verkligen inget som Billie vill. Men mamma vill börja om. Tänka nytt och börja om. Pappa har just dött och deras hus innehåller alldeles för mycket minnen. Tycker mamma.

Det nya huset är läskigt. Billie gillar det inte alls. Säljaren är väldigt svävande om vad som hände med den tidigare familjen.  Varför flyttade (flydde)de som bodde där tidigare bara hals över huvud? Varför är alla deras gamla fula möbler kvar? Varför är böckerna kvar? och teckningarna?
Billie vaknar på natten av knackningar på fönsterrutan. Hon får se små barnhandavtryck i dammet på det lilla bordet i gästrummet. Skrivna varningar och taklampan i vardagsrummet gungar helt omotiverat. Som om någon hängde i den...
Billie vill undersöka vad som hänt där tidigare. Hon får hjälp av nyvunna kompisen Alladin och av Ella, en tant hon möter på biblioteket.
Vad betyder glasbarnen som plötsligt dyker upp? Har huset brunnit en gång i tiden? Vem hängde i taklampan?
Billie tycker att allt blir läskigare och läskigare. Hon vill flytta tillbaka till stan. Alla som bott i huset verkar ju ha drabbats av olyckor. Och nu blir Billies mamma sjuk också.

Det hela känns helt overkligt hemskt. Som om någon vill henne och hennes mamma något ont...

Glasbarnen är en klassisk spökhistoria med spänning och gåshudsrysningar. En bladvändare för unga bokslukare. En bra bok i den härliga genren magisk realism i samma ton som  författarna Ingelin Angerborn, Kerstin Lundberg Hahn,  Katarina Genar och ...såklart Maria Gripe.  
Kristina Ohlsson har skrivit populära vuxendeckare tidigare. Glasbarnen är hennes första ungdomsbok. En mycket bra sådan!

Spökriddaren och hans väpnare

Jon Whitcroft gillar inte att bli ivägskickad till internatskola. Han anar att mamma vill få honom hemifrån ett tag för att kunna ägna sin nya förälskelse odelad uppmärksamhet. Jon kallar den nye för "Skägget", han är tandläkare och Jon avskyr honom.
Internatskola långt hemifrån, strilande regn och två nya rumskamrater! Livet kunde varit roligare.
Men snart blir det värre. Mycket värre.
Efter några dagar på internatet börjar Jon se vålnader, han blir jagad och hotad till döds av fyra stycken varav ledaren kallar honom vid hans mors flicknamn.
En flicka, Ella, får reda på det fasansfulla och hjälper honom reda upp ett och annat. Ellas mormor leder spökvandringar i Salisbury och är bekant med vålnader, spöken och diverse osaliga andar. Tillsammans har de en plan som leder till många förvecklingar, till vädjan från spökriddare, till bortstulna hjärtan och till att få en gammal familjeförbannelse ur världen.
Och inte bara Ella, Ellas mormor Zelda utan också Skägget kommer till oväntad undsättning.
Cornelia Funke är en fantasyförfattare av rang. Hon har skrivit den fantastiska kult-triologin, Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd och andra fantasyböcker Drakryttarna, Reckless och Tjuvarnas herre. I denna bok Spökriddaren och hans väpnare är Funke tillbaka till Bläckmagikänslan. Boken är vackert illustrerad av Friedrich Hechelmann. Spökriddaren och hans väpnare är en riktigt härlig slukarbok och en magisk högläsningsbok med riktiga cliffhangers.

Sorgfjäril - en magisk o suggestiv bok i Maria Gripeanda

Ååå vad jag gillar den här boken. Med härliga rysningar läser jag om Alice och hennes "annorlunda" lillebror, Emanuel som flyttat på landet med mamma och pappa. De har flyttat till en stort hus, i folkmun kallas det "Spanska slottet" men i Alice värld kallas det kråkslott, gammalt och äckligt och som tagit ur en skräckfilm.
Gammalt och charmigt, tycker mamma. Blä, trist och tråkigt tycker Alice, och inte finns det internet heller och inga kompisar.

Men så börjar det hända saker. En vacker, mycket vacker fjäril dyker upp lite här och där. Alice´s klockradio börjar haka upp sig och gå baklänges. Strömavbrott lite då och då, telefonerna slutar fungera och till på köpet börjar lillebror Emanuel prata om pöken, han blir stirrig, vinkar och en dag försvinner han. I flera timmar.

Alice vet inte vad hon ska tro. Hennes allrabästa kompis Leo, bor kvar därhemma, de ringer och messar och han vet. Alldeles bestämt. Leo har sett och upplevt övernaturliga saker förr.

Alice tycker att allt är väldigt obehagligt. När hon berättar så försöker alla bortförklara och skakar bekymrat på huvudet. Alla utom Leo. Han tror henne. Vilken himla tur!

Ingelin Angerborn har skrivit många böcker för lite yngre barn. Böckerna om Tilda är bra, tokroliga och smått galna. Men "Sorgfjäril" liknar hennes tidigare bok "För alltid..." och passar för lite äldre barn.
Det är härlig känsla, fina personskildringar, läskig magi och lite skräckromantik. Maria Gripe har fått en efterträdare. Jag tror att hon vinkar.

Min osynliga vän

Tom Golden är en liten ensam och mobbad kille. Han får tuggumi spottad i håret, han blir hotad med trasiga flaskor och han får ständigt fly från sina plågoandar. Livet är helt enkelt inte så kul för Tom.
Men... vad Tom inte vet är att han nyligen har fått ett spöke som vaktar honom. Ett spöke, en osynlig vän, en räddare i nöden som heter Arthur Grå. Till en början är han osynlig för alla, även för Tom men efter en dramatisk flykt från mobbargänget då han hamnar framför en bil, blir påkörd och kommer på sjukhus så upptäcker Tom att han kan se Arthur. Spöket blir synligt för honom och det är nu det börjar trassla till sig ordentligt.
Tillbaka till skolan så hela klassen på studiebesök till ett slott i närheten. Slott är såklart något helt normalt för spöken så Arthur Grå hade inte tänkt på att varna Tom att stället skulle vara helt och hållet översållat av spöken. Dessutom hade ryktet spridit sig bland alla poltergiestar, trollkarlar, buggar och snorglar att "Människopojken som kunde se spöken" skulle komma på besök.

Vår verkliga värld och spökvärlden möts i en spännande berättelse som påminner om Eva Ibbotsons spökböcker.
Jag gillar boken för att den är inbjudande och trevlig, lagom drastisk och tokroligt övernaturlig. En bok att läsa högt eller läsa själv. Det är Louise Arnolds debutbok och första delen i en planerad serie.