Det är sommarlov och Hjördis och kusin Gunnel ska vara hos farmor några veckor. Som vanligt. Hjördis får åka tåg helt själv i år och sedan blir det taxi hem till farmor. Allt går bra och Hjördis går en runda i huset för att se att allt är som vanligt. Iväg till ladugården, till sjön och sen en titt i alla smålådorna med alla spännande grejer och så det mest spännande av allt. Glaskupan med en bild av en baby. Det är en bild på farmors lilla döda pojke. Så får farmor lov att berätta hela historien om babyn som blev sjuk och allt det sorgliga. Hua, ja så sorgligt. Men fick vi ju din pappa, säger farmor. Så blir det kaffe och saft och bullar.
Snart kommer också kusin Gunnel, fast då är Hjördis farmor hennes mormor. Det känns lite konstigt.
Farmors hus hör till en bondgård och här finns massor med djur. Kor och kalvar, hästar och grisar, höns och lagårdskatter. Men det är inte farmors djur, hon hur bara sin lilla stuga. Det är en bonde och hans fru som äger gården. De har också en flicka som är lika gammal som Gunnel och Hjördis och de brukar busa och bada och leka tillsammans. Men ibland blir det bråk.
Men bad blir det, nästan hela dagarna, flickorna leker att de är sjöjungfrur, fast lite synd att de inte har långt hår, men i alla fall. Farmor följer aldrig med och badar fast de tjatar på henne. Gunnel vet varför, farmor har aldrig fått lära sig att simma. Hon har bara fått jobba och jobba och aldrig haft tid att lära sig.
Så bygger de en koja och hittar på ett väldigt farligt bus.
När Isabella och hennes familj kommer blir det ännu mer fart och fläkt. Isabella har fått en egen kanot OCH en egen hund. Som heter Cappy. Kanoten döper hon till Izabella med z. Både Gunnel och Hjördis får prova att paddla men pinsamt värre blir det när Isabellas mamma kommer och vill paddla, utan bikiniöverdel.
Hela boken andas äventyr och lekfullhet. En underliggande lite katastrofkänsla finns där men det här är ju på riktigt och blir aldrig värre än att de värsta går att avstyra. Sommar, sol. lek och bad boken igenom. De vuxna finns på behörigt avstånd. Det är som att läsa Ulf Stark eller Barbro Lindgren. Underbart helt enkelt.
Jujja Wieslander heter inte helt överraskande egentligen Hjördis.
Hjördis hos farmor är helt fristående fortsättning på Hjördis. Läs bägge vettja! Klockren högläsning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar