Nu ska de bo på Stormön, hos Betty och Stefan som tagit en borg på ön i besittning för att bygga ett hotell. Det är ingenting som byborna på ön gillar. Låt borgen vara, tycks alla tycka. Den har stått tom i decennium och det kan den fortsätta att göra. Det är en kuslig känsla över alltihop.
"Jag hoppas ni kommer härifrån så snabbt det bara går, säger fiskaren som kör dem över till ön. Stackars, stackars ungar.. "
Ellie och Walter är inte det minsta glada över att få komma till Stormön. Ingen kan fatta vad de har behövt stå ut med.
Ö-borna varnar syskonen från Ödeborgen. De ska hålla sig undan. Snart förstår de också att något förfärligt inträffat på borgen. Någon tassar omkring på natten och rycker i dörrhandtagen. Och i ett rum hänger tavlorna vända mot väggen. Tavlor som föreställer fyra barn som en gång bodde i borgen. Men det nästan läskigaste av allt är den stora svarta fågeln som jagar Ellie och blir alltmer närgången.
Kristina Ohlsson har skrivit ytterligare en spännings- och magisk-realistisk barnroman. En bok som har allt man kan önska sig av rysligheter och realism, vänskap och familjehemligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar