Sem och Immer är föräldralösa och hatar sin styvmor, Tant Tyra, som tvingar dem att putsa nysilver hela dagarna. Hon slår dem ofta och ger dem alldeles för lite mat. En dag blir Tant Tyra sjuk och kan inte lämna det putsade nysilvret till verkstaden. Sem och Immer får gå för att lämna silvret och för att få betalt, en tjugofemöring som de håller hårt i.
På vägen tillbaka träffar de på en råtta, Sotpäls, som kommer långväga ifrån. Från en plats som ligger undertill. Han presenterar sig som rådgivare till drottning Indra. Drottningen är väldigt sorgsen för att hon inte kan få barn.
Sem och Immer lyssnar storögt när Sotpäls berättar om drottningen och landet undertill och att man kan ta sig dit via ett hål och en tunnel. Till ett land med sidenpyjamaser, fasanstek och underbara leksaker.
De skiljs åt denna kväll och pojkarna kommer hem (utan tjugofemöringen som de tappat i ån ) och får stryk, tidigt i säng utan mat.
Immer vaknar tidigt nästa morgon och rusar ut från huset, Sem följer med, rädd för att han ska försöka hitta slanten som han tappade i ån. Men Immer har andra planer. Han vill veta om det råttan berättade verkligen är sant. De hittar hålet och tunneln och börjar krypa i den trånga och mörka gången.Snart får de se ljuset och tunneln sluts som ett öga bakom dem i ett öronbedövande muller.
Råttan, Sotpäls, möter dem och för dem till slottet där den barnlösa drottning Indra ligger och sover. Men hon är inte alls som de trott, hon tillhör en av de sista av de uråldriga och magiska varelser som kallas lindormar.
Tjänstefolket i slottet är en samling djur som drottningen förtrollat så att de kan tala och gå på två ben. Sem och Immer trivs till en början och dagarna fylls med
lek. Men ganska snart märker Sem att Indra tycker mycket bättre om Immer
än om honom. Dessutom börjar djuren i borgen bete sig märkligt. Och
visst är det något mystiskt med Tjodolf, brunbjörnen som är drottningens
skogvaktare? Varför tittar han på Sem och Immer som om han hatade dem?
Lindromars land är en spännande äventyrsberättelse och en berättelse om längtan och syskonkärlek. Om svårighet att göra det rätta istället för det lätta. Kapitlen är väldigt fint illustrerad av Alexander Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar