söndag 28 november 2021

Hemligheten i Helmersbruk av Eva Frantz och Elin Sandström


 De reste till havet den 1 december. Flora hade skrivit in det i köksalmanackan med röd kulspetspenna. Det såg både juligt och lite argt ut. Till Helmersbruk!!! Ingen vettig människa åker till havet mitt i vintern. Men mamma och Flora ska åka i väg en månad för att lämna sorg och elände i stan, för att fira en annorlunda jul men kanske framförallt för att mamma ska få ro att skriva. Och för att elda i spisen och spela kort om kvällarna tror mamma. Flora är skeptisk. Mamma får sina infall och sen blir hon helt uppslukad av sitt skrivande. 

När de kommer fram så är grinden stängd, låst och omöjlig att få upp för mamma. Flora blir sur men försöker och då gnisslar den till och går upp med en gång. Den var ju inte ens trög säger Flora. 

De möts av en liten farbror, allvarlig men inte alls farlig. Han heter Fridolf och är ganska kort för att vara vuxen, ser ut som en blandning av en ganska bister tomte och ett stort barn. Det är i portvaktsstugan mamma och Flora ska bo, själv bor Fridolf i den ombyggda tvättstugan. Han berättar också att det finns flera hus, ett garage och ett stall, flera gårdshus och orangeriet och så herrgården förstås. Flora känner sig gladare till sinnes. Hon visste inget om någon herrgård. Fridolf mumlar om att det inte bott någon i den von Hiemska herrgården på femti år. 

- Ni ska nog trivas,  tror Fridolf. Det har bott bra människor i det här huset. Det goda sitter i väggarna. 

Medan mamma skriver på sin nya bok bekantar sig Flora med omgivningen. Mystiska saker börjar hända: föremål dyker upp ur tomma intet, Flora hör viskningar i skuggorna och får syn på en snövit ekorre som ingen annan verkar se. Flora bestämmer sig för att vara modig och inte låta sig hindras av röster eller det andra mystiska. 

Vad är det för hemligheter som döljs i den von Hiemska herrgården? Det verkar vila en besvärjelse över den... 

Eva Frantz har skrivit en magisk julroman i 24 kapitel, en fin gammeldags spökhistoria i Maria Gripes anda. Elin Sandströms illustrationer ger en stämningfull inledning på varje kapitel. En perfekt bok för mellanåldersläsarna, att läsa högt eller själv. 



Inga kommentarer: