Hemligheten i Helmersbruk av Eva Frantz och Elin Sandström

 De reste till havet den 1 december. Flora hade skrivit in det i köksalmanackan med röd kulspetspenna. Det såg både juligt och lite argt ut. Till Helmersbruk!!! Ingen vettig människa åker till havet mitt i vintern. Men mamma och Flora ska åka i väg en månad för att lämna sorg och elände i stan, för att fira en annorlunda jul men kanske framförallt för att mamma ska få ro att skriva. Och för att elda i spisen och spela kort om kvällarna tror mamma. Flora är skeptisk. Mamma får sina infall och sen blir hon helt uppslukad av sitt skrivande. 

När de kommer fram så är grinden stängd, låst och omöjlig att få upp för mamma. Flora blir sur men försöker och då gnisslar den till och går upp med en gång. Den var ju inte ens trög säger Flora. 

De möts av en liten farbror, allvarlig men inte alls farlig. Han heter Fridolf och är ganska kort för att vara vuxen, ser ut som en blandning av en ganska bister tomte och ett stort barn. Det är i portvaktsstugan mamma och Flora ska bo, själv bor Fridolf i den ombyggda tvättstugan. Han berättar också att det finns flera hus, ett garage och ett stall, flera gårdshus och orangeriet och så herrgården förstås. Flora känner sig gladare till sinnes. Hon visste inget om någon herrgård. Fridolf mumlar om att det inte bott någon i den von Hiemska herrgården på femti år. 

- Ni ska nog trivas,  tror Fridolf. Det har bott bra människor i det här huset. Det goda sitter i väggarna. 

Medan mamma skriver på sin nya bok bekantar sig Flora med omgivningen. Mystiska saker börjar hända: föremål dyker upp ur tomma intet, Flora hör viskningar i skuggorna och får syn på en snövit ekorre som ingen annan verkar se. Flora bestämmer sig för att vara modig och inte låta sig hindras av röster eller det andra mystiska. 

Vad är det för hemligheter som döljs i den von Hiemska herrgården? Det verkar vila en besvärjelse över den... 

Eva Frantz har skrivit en magisk julroman i 24 kapitel, en fin gammeldags spökhistoria i Maria Gripes anda. Elin Sandströms illustrationer ger en stämningfull inledning på varje kapitel. En perfekt bok för mellanåldersläsarna, att läsa högt eller själv. 

Vänta på vind av Oskar Kroon

Vinga är på sommarlov hos morfar. Äntligen, själv på ön med honom. Hemma har det varit svårt ett tag då pappa flyttat och är på väg att skaffa en ny familj med sambo och nytt barn på väg. Vinga är förvirrad och mamma är förkrossad. Så nu är det skönt att landa på ön i stillhet med morfar och havet. "Man vänjer sig vid allt, utom en sten i skon som morfar brukar säga. Men just nu känns hemmalivet i stan som en skavande sten. Tur att ön finns. 

Morfar har en överraskning. Nedanför fyren ligger en båt, en träbåt. Vinga har inte sett den tidigare. "Den är din" säger morfar. "Men den måste göras sjöduglig, det är en hel del jobb för att få den i sjön. Men om du ville så.... "Jag vill!" skriker Vinga. Hon älskar att hålla på ensam vid havet och solen och med fåglarna. 
En dag kommer en flicka i svart, det fladdrar till vid fyren och så står hon bara där. Rut. Hon har klättrat lodrätt upp och sitter och tjuter av skratt. De har setts tidigare, på puben när Vinga var där med morfar. Men de har inte pratat med varandra. Vad ska de egentligen prata om nu. Det känns svårt. Rut hatar, hatar vatten och hatar, hatar ön. Hon älskar staden och allt där. För Vinga är det tvärtom. Till slut blir de vänner, men en hel del krångel är det allt. 
Och så är det mamma som är ledsen och gråter i telefonen och pappa som längtar men snart har en bäbis att ta hand om. 

Vänta på vind av Oskar Kroon är en ovanligt fin vardagshistoria om det svåra i att vara mittemellan och kunna vara stark när de vuxna inte orkar. Om att vara vän och lite mer och om sorg. Om livet helt enkelt!

En Augustprisvinnare av rang och en bok som stannar kvar. Vackert språk och fin berättelse. Man vill verkligen veta hur livet fortsätter för Vinga och hennes vän. Hoppas på en fortsättning kan man ju alltid.  Läs! Läs!

Blod i gruset av Mats Jonsson

Så bra bok för barn och deras vuxna om Ådalen-31!

Mats bor i Stensätter, en by med några få hus. I ett av husen bor Ing-Mari, en tant som är Mats bästa vän. Varje kväll går Mats till Ing-Mari och byter tidning och får kola. Ing-Maris man Lasse lever men just så knappt. Han ligger i sin säng i en egen värld. Ibland händer det att han skriker till. ” Blod i gruset” är hans nya mantra. Läskigt tycker Mats.
I skolan ska de jobba med ett stort projekt. Alla ska intervjua en gammal människa om hans eller hennes ungdom och om hur samhället såg ut då.
Andra världskriget! Så tänker Mats och bestämmer sig för att ringa till morfar. Han jobbade vid järnvägen under kriget. Men samtalet går inte alls som han tänkt sig och Mats tvingas inse att han måste  byta spår.
Han pratar med grannen Ing-Mari och försöker höra sig för om hur hon och hennes man Lasse hade haft det i sin ungdom. 

 Ing-Mari visar en bild på väggen med en glad Lasse och Mats vill veta vad det är som gör att Lasse nu är skraj för något och ropar "blod i gruset". Han börjar undersöka och får veta vad som hände 1931 i Lunde. 
Det var en stor strejk och en stor demonstration. Soldater kom till Lunde och sköt skarpt mot demonstranterna. Fem personer dog. Fyra män och en tonärsflicka. Mats blir upprörd när han hör vad som hänt i hans hemtrakt. Hans föräldrar försöker dock släta över det hela. Det här är inte något för ditt skolarbete säger mamma. Man vet inte vad kompisar och deras släktingar har för minnen från den här tiden. Vilken sida de stod på. 

Men Mats ger sig inte. Han vill veta vad som hände och vad och om Lasses ångestrop har med historien att göra. Mats bestämmer sig för att undersöka vad som hände den dagen då över fyratusen människor marscherade rakt in i elden från soldaternas gevär och kulsprutor. 

Mats Jonsson är känd som serietecknare med självbiografiska serier. Nu kommer hans första textbok där han med lätt hand och stor inlevelse berättar en historia som påverkade Sverige och bygden i flera generationer. 
Läs!  och läs den tillsammans med ett barn. En bok som denna hoppas jag ska få många läsare. Den är intressant och spännande, lärorik och känslosam. 

Ett annat jag av Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck

I en väska i Stockholm ligger en bomb som ingen vet om. Amandas bästa vän Malin springer efter den hon tror är ägaren. Bomben exploderar och Malin dör. Amanda och Rasmus blir vittne till det förfärliga och tror sig också se vem som hade placerat ut den. Förövaren försvinner och kvar är polisförhör och den oerhörda sorgen över det ofattbara.  

Amanda kunde också har strukit med, liksom Rasmus och många fler. Det ingen ännu vet är att denna bomb är avsedd för Amanda. Ett uppdragsmord från den förmögna och målinriktade biokemisten Teresa Leboucher med ett ovanligt stort intresse för tvillingar och stamcellsforskning. 

Amanda och hennes moster Bim beger sig ut på en bilsemester för att söka upp det barnhem i Rumänien därifrån Amanda är adopterad. Med på resan är också Rasmus, visserligen till Amandas förtret, men som blir allt mer viktig ju längre thrillerberättelsens fortskrider. 

Barnen och mostern förstår ganska snart att det är Amanda som är skottavlan och målet. Men varför vet de inte... ännu.

Hon och flera andra "referensbarn" ska likvideras för att madame Lebouchers experiment inte ska avslöjas. 
Misstankarna började surra när slackern Stepen Fultons okända enäggstvilling visar sig vara en enatående löpartalang. 

Ett annat jag är en bladvändare och thriller av rang. Nominerad till Sveriges Barnradios romanpris. 
Petter Lidbeck och Carin Gerhardsen har var för sig skrivit åtskilliga framgångsrika böcker för både barn och vuxna. Ett annat jag - Projekt Gemini är deras första gemensamma projekt. 
 

Spökjägare av Martin Jern

Holly och Elvir är på tåg på väg till faster Ingrid i Vilaholm. Det är kaos med pappa igen och ingen barnvakt finns men väl faster Ingrid som de inte träffat tidigare. På stationen i Vilaholm är det såklart ingen som möter och regnet öser ner. Typiskt. Två killar sitter och glor på bänken mitt emot och så finns där en lapp på anslagstavlan med ett foto på en flicka med kort hår och gröna ögon. FÖRSVUNNEN stod det under fotot. Flora Lindell 8 år. Har någon sett henne? 
Pojkarna på bänken berättar att det är spöken som tagit henne. Weirdos alltså, en av killarna räcker fram ett visitkort "Spökklubben" stod det och ett telefonnummer. Vad är detta för mystiskt plats på jorden de hamnat på. 
Faster Ingrid kommer till slut och berättar att hon inte vill ha något spring eller skrik. Hon bor i farmor och farfars gamla hus som luktar "gammal röv" enligt Elvir. Syskonen får dela rum fastän pappans gamla pojkrum står helt oanvänt men med en låst dörr. 
Ingen wifi och att gå och lägga sig två klockan sju. Det här kommer att bli den tråkigaste och segaste sommaren. Ever. 
Elvir är rädd för spöken, kollar under sängen innan han somnar och så,  men ändå helt fast i läskiga spökböcker. Holly är ganska less på hans spökhistorier. 

Nästa dag cyklar de, alla tre, till ett café. Elvir går in på toa och det är då det hemska börjar. Elvir får ett utbrott och skriker om att någon finns i spegeln. Han skulle bara testa... leka ... Alva på caféet berättar om sin syster Flora som är bortrövad. Hon pratar också om Mannen i kåpan. "Det är något som är fel i Vilaholm". 
Sedan fortsätter läskigheterna hemma. Faster Ingrid vill inte prata om sin bror, barnens pappa. Han var konstig redan då säger hon. Han var som i en egen värld. 
Grannbarnen uppför sig lite trist och Elvir rusar hem och Holly efter. Hon letar efter honom. Ropar. Men han finns bara inte. Dörren till badrummet är låst och Holly kämpar för att få upp det. 
Ingen Elvir. Någonstans. Hon ropar och ropar och till slut svarar han. Inifrån spegeln. Elvir är fast inne i spegeln av självaste Svarta Madam. 

Martin Jern har skrivit en riktig bladvändare till spökberättelse. En spännande, ruskig, fartfylld rysare med alla ingredienser som behövs. Läskiga hus, kyrkogårdar, förbannelser, försvunna barn. 

Det är tur att det finns spökjägare. 

Vittran av Annalena Hedman

Sommarlovet har precis börjat och ändå så är det redan den värsta sommaren ever. Sverige förlorade mot Tyskland i VM-finalen i fotboll med ett självmål!!! Herman Manieri, skyttkung och superstjärna måste ha fått en black-out när han skjuter självmål i  krysset! Alltså så himla hemskt. Ingen kan fatta hur han kunde. Manieri blir såklart tvungen att gå under jorden. Var och hur är den såklart ingen som vet. 

De fotbollstokiga syskonen Hannes och Emil deppar ihop. Men en sommardag några veckor efter skandalmatchen vill bröderna undersöka dubbla regnbågar och vad som händer där två vatten möts. De beger sig till storskogen, olovandes. Där möts de av en överraskning då de träffar på en man som har byggt en massa små hus och kojor. Han verkar vara en överlevnadsexpert. Så får de se något som gör att de nästan inte kan tro att det är sant.  Mannen har tatueringar på händerna som bara en person i världen har. Fotbollstatueringar - exakt som Herman Manieris. 
Mannen har dessvärre gjort illa sig ordentligt med en yxa och nu  gäller det att hjälpa till. Snabbt och i största hemlighet. Snart blir hela byn engagerad i Hermans hemlighet.


Annalena Hedman har skrivit en bok som man läser med glatt sinne. Det är humor, natur, allvar, Norrlandsfeeling, spänning, sommarlov och en massa fotboll.  En perfekt sommarläsning. Att läsa tillsammans högt eller själv som en riktig bladvändare. Boken är också nominerad till Barnradions bokpris 2019.  Så roligt det ska bli att höra barnen diskutera boken i radiosändning.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson

Maria och Gabriel är nästantvillingar. Gabriel är född i januari och Maria i december. Samma år. De bor i en vanlig by, genom den går en vanlig gata och på gatan springer helt vanliga hundar. 

Det är bara tre dagar till sommarlovet. En enormt tjock hund följer efter dem till skolan. Hon lägger sig i en grop i skuggan utanför skolan och väntar. Hunden ser mycket trött ut. 
Några killar är elaka mot den. Maria blir rasande och skriker att det är hennes hund. Betty kallar hon den och hunden följer med hem, som om hon visste att hon just har fått en flickmatte. Hemma har de en häst också. En Bobbi som deras pappa älskar mer än allt. Åtminstone tror deras mamma det och skrattar och kallar pappan sin lilla hästkyckling. 

Marias och Gabriels föräldrar är bra på väldigt mycket. Förut när de hade arbete så hjälpte de till på bondgårdar, plockade frukt, skottade snö, lagade mat och städade. Nuförtiden finns det inga jobb. Mamma och pappa pratar bara om mat och räkningar och om ett land som heter Sverige dit man kan åka och få arbete. Men ännu är det ett tag dit.

Först händer det att Betty får valpar, att deras kompis Iulia lovar lära dem att simma om hon får något värdefullt (en valp), att hela familjen samlar skrot och säljer i stan, att Gabriel ramlar ner från taket , att farmor kommer och att pappa säljer hästen (snyft). För pengarna han får för hästen köper föräldrarna biljetter för att åka till Sverige och plocka jordgubbar, stora som äpplen. Maria och Gabriel blir förtvivlade. Nu har de också blivit jordgubbsbarn precis som många andra.
Men farmor tröstar och sjunger, lagar mat och kokar sylt och tillsammans ser de på Tom & Jerry för att glömma sorgen. 
Hos snälla tant Aurelia som har en affär i byn får Maria och Gabriel hjälpa till lite, städa och bära varor. Som tack får de två fina hönskycklingar. Båda får heta Bobbi och flytta in i Bobbihästens gamla spilta. De är hästkycklingar nu. Och om allt går bra så kan de få ägg i vinter. De kommer att bli en underbar överraskning till mamma och pappa!

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är just en sån fin bok som man både skrattar, gråter och får klumpar i halsen av att läsa. På ett lätt och luftigt språk berättas om en familjs vedermödor och kamp för ett värdigt liv. Allt i barnens ögonhöjd. 
Jag blev helt förälskad i boken och hoppas, hoppas att den får all den uppmärksamhet den förtjänar och Augustpriset och allt. 
Sara Olausson har tidigare givit ut flera serieromaner bli annat  Det kunde varit jag som skildrar hur Sara möter Felicia, en kvinna som tigger i Stockholm och en serieversion av Barbro Lindgrens, Loranga, Masarin och Dartanjang och den fina småbarnsboken Djuren. Hon är både en fantastisk konstnär och en lysande författare! Missa inte!  

Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström

Manda och hennes mamma bor på farfars kontor. De har dom gjort ända sedan pappa försvann. De har helt enkelt inte råd att bo kvar i huset. Farfar är pensionerad mäklare men ibland har han  jobbmöten ändå och då får Manda och mamma hålla sig borta.
Nu  är det fredag före sportlovet och farfar stormar in och ropar till sig Manda. Han behöver hjälp med ett säljprojekt. Ett kråkslott ska säljas och alla saker och möbler ska värderas. Det är Villa Bellevue som ju alla vet är ett riktigt spökhus enligt Mandas kompis Sirin. Om Sirin ändå varit här nu och kunnat hjälpa till då skulle det varit roligt.  Men Sirin är i Shanghai och ska stanna där i en evighet, ett helt år. I gliporna mellan tidskillnaden så chattar de.
Sirin gillar läskigheter men det gör inte Manda. "Var rädd om dig" messar Sirin.


Villa Bellevue är stort och öde, kallt. En katt dyker upp vänder sig mot Manda och fräser.
Farfar och Manda går in i det utkylda huset. Manda vill inget annat än att gå därifrån men så rullar en röd kula nerför trappan, Farfar mumlar och börjar plötsligt ropa rakt ut - Adéle? Adéle! Sen ringer mobilen.
Släktingarna som ska sälja huset är försenade på grund av snöstorm.

Inventeringen skjuts upp till efter helgen.  Manda och farfar tillbringar sedan några händelserika dagar i Villa Bellevue. Det är med skräckblandad förtjusning som Manda mobilfilmar och visar Sirin huset, de övertäckta möblerna  och de svarta gardinerna gör det hela ännu mer skrämmande. Farfar hittar en gammal dagstidning från 40-talet och pratar  om kriget. Inte i Sverige men i världen. Det är något med det här huset som Manda inte kan förstå. Farfar är så förändrad... ibland känner hon inte igen honom. Har har blivit snurrig? och..han verkar hitta i huset som om han bott där tidigare. 
Så småningom läggs hushistoriepusslet bit för bit. Farfar visar lönndörren som leder till kattvinden som leder till det översta tornrummet. Ett runt rum med fönster i varje riktning. 
Här börjar del II i berättelsen. Tiden låter Martin, Mandas farfar berätta från sin barndom. I vackra helsidesbilder får vi följa Martin och vännen Henri i Villa Bellevue för sextio år sedan. En kavalkad av vänskap, lek, trädgård, sjukdom och krigets skörd. En makalös berättelse i bild och livsöde. 
Ett oväntat slut gör boken till en helgjuten läsupplevelse. 

En grafisk roman med text av Helena Öberg och bilder av Kristin Lidström. Deras tidigare samarbete "Din tur Adrian" blev Augustprisnominerad.
Mirando förlag har återigen skapat en formfulländad bokelse. 

Mira#vänner#kär#ettårimittliv av Lemire och Bregnhøi

Mira sitter på nyårsnatten och skriver ner sina önskningar. Det är omöjligt att sova när mammas nyårsfest går bananas och mamma dansar som om hon vore värsta skönhetsdrottningen, men med läppstift på tänderna. Vuxna är VERKLIGEN pinsamma. Mammas nuvarande kille heter Klas och är polis och är rätt så bra. Bättre än den förra i varje fall, Mikael, som hade ett ekologiskt jordburk och de fick äta rotfrukter varje dag hela oktober. Med Klas saknas det aldrig lördagsgodis. 

Önskning nr 1 är att få ett coolare och inte så barnsligt rum. Nalle och mylittlepony-befriat.
Önskning nr 2: Att övertala mamma att få ha ett eget insta-konto. Det perfekta sättet att få ett nytt blogg-liv.
Önskning nr 3: Det vore najs att blir kär som de andra som blir kära hela tiden. Hur svårt kan det vara?
När skolan börjar igen efter jullovet har det börjat en ny cool tjej, Beata,som Miras kompis Naja genast lägger beslag på så att hon ska kunna få träffa Beatas kusin Benjamin som hon är kär i. Mira hänger med men ändrar sig snabbt.  För Mira går det bara inte att bli kär, hon är bara så himla barnslig och bygger borgar och robot med Lovis.

Så blir det Miras födelsedag och hon får en KAMERA. Så nu börjar Insta-livet! och så såklart ett härligt födelsedagskalas.  UTAN killar blir det  värsta kalaset ever tycker  Beata och Naja som lämnar festen i protest. För Mira blir livet  110% värre än helvetet särskilt när de också startar en kärleksklubb Men för att vara medlem där så måsta man ha varit kär och det har aldrig Mira varigt, trots att hon verkligen har försökt.
 Hur kan ens bästavän svika så och hur kan mamma inte förstå hur hemskt livet är när ens kompis sviker. Hon bara jobbar och jobbar och dejtar nya killar.
Tur att mormor finns och kan lyssna.

Serieromanen Mira av Rasmus Bregnhøj & Sabine Leminre är en härlig och igenkännande berättelse om ett år i Miras liv. Just det där året då kompisarna plötsligt får helt andra intressen och man utvecklas så olika. 
Boken fick Pingpriset i Danmark  "Bästa tecknade barn- och ungdomsserie i Danmark 2018!"Juryns motivering:

”Mira skildrar på ett väldigt fint sätt det svåra i att nästan vara tonåring.” 

Jag gillar! gillar!  

Min hemliga tvilling av Kerstin Lundberg Hahn

Leias föräldrar är robotnördar. De jobbar bägge två på Institutet för artificiell intelligens där de utvecklar smarta robotar. Ibland jobbar de hemifrån och en gång, det var ju inte meningen att Leia skulle se, så smög hon sig efter mamma ner i källaren och får se något som hon inte trodde vara möjligt. På det gamla pingisbordet låg någon som faktiskt såg ut exakt som Leia. En kopia av henne i naturlig storlek som såg helt levande ut. 

Leia smyger därifrån och mamma märker aldrig att hon gjort den makabra upptäckten. Mamma låtsas bara ha varit i källaren för att ordna med tvätten. 

Till saken hör också att Leia en gång hade en tvilling. En liten syster som dog vid förlossningen. Leia har alltid undrat hur det skulle vara om hon fått leva. Om de två skulle ha fått växa upp tillsammans. 

Vanligtvis pratade mamma och pappa om sin älskade forskning, om robotar som skulle testas på ett äldreboende eller olika företag som ville samarbeta. Det var neuroteknk hit och algoritmer hit. Men roboten i källaren var uppenbarligen hemlig. Varför? Och varför hade de gjort den till en kopia av Leia? 

Samma vecka åker mamma och pappa iväg på en konferens till Delhi. Farfar kommer för att bo hos Leia.  Föräldrarnas jobbresor och konferenser är stående inslag i vardagen så Leia är van. Innan de åker så får Leia, också detta av den slump, se när mamma gömmer källarnyckeln i pappas vinterkeps. Hmm... upplägget som en Hitchock-film. Nu vet vi att detta kommer att hända läskigheter. Mamma och pappa är borta, en nyckel finns och en nästan helt färdig robottjej, som ingen vet något om. 

Film á la Alfred skulle det kunna bli. Men det här är en bok och man läser den med en härlig rysningskänsla. Något kommer att hända. Var så säker. 

Två hundra år efter Frankenstein. Vilken passande pendang. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en mängd barn och-ungdomsböcker, många med rysliga och mystiska händelser. Min hemliga tvilling är en SF- roman med både mystiska och trovärdiga inslag. Rysligt och spännande. Riktigt, riktigt bra! 

Illustrationerna på omslag och tapet är tecknade av Elisabeth Widmark som tidigare också illustrerade "Pojken från längesen" .  

Skuggornas hus av Ingelin Agnerborn

Sakarias är grymt besviken på sin pappa. Han måste, måste jobba hela höstlovet och kan inte resa iväg med Sakarias. Inga kompisar hemma och absolut ingenting att göra. Nu drar Sakarias till farmor och farfar på höstlovet för hos mamma är det fullt med ungar och ingen ro direkt. 

När han kommer till farmor och farfars hus är det förstås ingen hemma. Det är mörkt och skumt i trapphuset, den trånga hissen gnisslar och verkar som en gammeldags fågelbur och är inget för Sakarias. Den känns som den skulle passa i en skräckfilm. Sakarias traskar uppför trapporna, sätter sig för att vänta på farmor och farfar och tar upp mobilen. Den är typ urladdad (fast han nyss laddat den) och han känner sig rätt deppad. Ingen resa med pappa, inga kompisar hemma, inget att göra och ingen mobil... 

Han stirrar ut i trapphuset på några tavlor som hänger på väggarna, plötsligt hör han ett klirrande ljud i trappan och där på väggen... stod det inte någon där...bland skuggorna från hissgallret? Skuggestalten försvinner, ljuset tänds och så kommer farmor och farfar. Med ens kändes allt så dumt.

Sakarias berättar om sin besvikelse och frågar om han får bo hos dem i veckan. Såklart! Kanske inte världens roligaste höstlovsvecka men ändå bra mycket bättre 

än att bo hos en stressad pappa eller hos en mamma med huset fullt av ungar. Just nu i alla fall. 

Farmor och farfar blir glada och dukar upp te och mackor, bäddar i pigkammaren och berättar om teatern de just sett. Farmor berättar också att de ska ha en teckningskurs i veckan på museet som hon jobbar på. "Lär dig teckna väsen", varje dag i veckan mellan 10 och 12. Sakarias tänker att det nog bara är tjejer med på kursen, men visst kan han vara med. Han har ju ändå inget roligare för sig. 

Och det är så det börjar på allvar. Med skuggorna, figurerna som dyker upp på pappret, hästarna, ljuden, kylan och så... vänskapen med Salma förstås! 

Det här blir en mer händelserik och läskig vecka än vad Sakarias någonsin kunnat drömma om. Övernaturligt spännande, romantisk och faktiskt nästan helt verklighetstroget. 

Mysrys när det är som bäst. 

En riktigt härlig höstlovsläsning! 

Ingelin Angerborn är just nu en av den  magiska realismens författarmästarinnor.  Läsgodis hela vägen. 

Gruvan av Sara Lövestam

Utöskräcken är den vidrigaste varelse du kan tänka dig. Ellens storebror försöker skrämma vettet ur henne. 
- Han gick i land på Utö för flera hundr år sedan, han var enormt stor och kunde strypa ett barn med ena handen om han ville... Han hade stripigt hår och en ryckig, haltande gångstil, och man såg rent hat komma ur hans ögon. Ur ena mungipan rann det spott... och ibland blod. Och han kunde ta sig genom väggar. Det var på så sätt han kunde stjäla dispontens dyrbara guldklocka. 

Nu går han igen. Han spökar...  Han tar upp sin stora smutsiga hand med långa svarta naglar och så klöser han på väggen. ett skrap, två skrap, tre skarp så är han inne...

Ellen tycker att det är läskig... vill INTE visa. Hur ska hon kunna sova i skjulet om hon är rädd för sin egen bror. 
Ingen i familjen fattar varför Ellen envisas med att vilja sova i skjulet.(Utom Sofia, pappas nya tjej som tycker att det verkar mysigt) 
Men det var ju just det. För Ellen är skjulet som en del av naturen, ett pyttelitet hus, nästan som ett tält.
 - Du kommer aldrig att klara hela natten, säger storebror Adrian. - När Utöskräcken ska ta ett barn brukar han börja med att titta in genom fönstren. 

Nog är hon ett modigt barn, Ellen. Med en luftmadrass och en sovsäck drar hon iväg ut till skjulet. Hon tror inte på spökhistorier och hon ska klara av det. Men ...när hon hör tre skrap så känner hon sig ganska hjälplös, skrapningarna fortsätter hela natten men när inget händer så ...vid femtiden somnar hon. När pappa kommer och väcker henne har hon sovit i fyra timmar. 

Storebrorsan är nog lite imponerad och Sofia tycker att hon varit  jättemodig. Ellen fnyser och berättar inte hur rädd hon varit. 
Men... skjulet har blivit ett ställe dit hon kan dra sig undan då och då. 
Det är där och då hon hittar boken. Som finns instucken mellan några stockar i huset. Som i ett lönnfack ligger den. En bok utan titel och skriven för hand. Bokstäver i en skrivstil som är svårläst och med konstig stavning. Vem kan ha skrivit?
Till slut lyckas Ellen tyda några meningar. Det är Anton 12 år som skriver. En bok som han fått av magister Krona. Ellen blir fast i boken och läser om Anton som levde för 170 år sedan på Utö. Hon berättar inte för någon om boken och läsningen blir mer och mer spännande. Hon förstår inte allt men tillräckligt mycket för att verkligen vilja fortsätta läsa. Hon börjar fråga om konstiga ord, om händelser, om gruvan på Utö. 

I boken rullas en historia upp som handlar om klass, om drömmar och om att växa upp i en gruvarbetarfamilj. Om disponenten,  om läraren och om krossade möjligheter. En spännande och rörande historia som berättas på ett genialt sätt. 

Sara Lövestam har skrivit en riktig bladvändare som är både intressant, spännande och med stora känslor. 

De försvunna av Cecilia Lidbeck

I bussen sitter nio barn. De ska på läger, sä är de i alla fall tänkt... Ledaren står framme i förarhytten och pratar... Judit har för länge sen slutat lyssna på honom. Rösten är entonig och han pratat om regler, om vikten att hålla sig till lägerområdet och aldrig gå iväg utan sällskap. Men det blir bara till ett sövande surr som får henne att gäspa. 
Bussen kör på smala vägar ut i ingenting, längre och längre in i skogen. Plötsligt går det snabbare och snabbare, bussen vinglar fram medan grenar och kvistar sopar fönstren. Träden rusar emot dem, bussen kantrar vägrenen och med ena hjulparet uppe på vägen och med det andra i diket kör i en evighet innan den tar sig upp igen, stannar och blir lutande.  
Kaos! Judit ligger på golvet, Frej snyftar. Noomis fot ligger inklämd under ett säte. Chauffören vilande över ratten med armarna hängande mot golvet. Något känns fel. Mycket fel. Hon är död...
Ledaren hämtar en filt och lägger över chauffören. Kommenderar att barnen ska plocka ihop sakerna och gå ut. På en gång. 
Ingen av mobilerna fungerar. Ledaren ska hämta hjälp. Barnen måste stanna kvar. Absolut inte gå därifrån. Två av barnen vägrar, följer med ledaren. De andra stannar. Vincent, Frej, Sissela, Noomi, Judit, Kim och Abel. 
Hur ska de klara sig? Ensamma i skogen. Med en buss och en död busschaufför. En mardröm i vakenhet. Barnen ger sig så småningom i väg. Ändå. När ledaren inte dyker upp. Stadsbarn lost in the Forrest. Maten tar slut, vattnet tar slut... Noomi har besvärligt i sin fot. Nu gäller det at hålla ihop och hjälpas åt. Men ... det är inte så lätt. 

Cecilia Lidbeck har skrivit en realityrysare i skogsmiljö. Många stapatser blir det och ingen räddning i sikte. På många dagar (och nätter). 
En bok om livet vad man kan råka ut för. I nöden ställs vännerna på prov, hungern är en stor fiende och skogen är väldig och skrämmande. 
Läs också Cecilia Lidbecks thriller "Barnhemmet" https://barnochungdomsbok.blogspot.com/2013/10/barnhemmet-edvaed.html 

Våffelhjärtat och Min bästis målvakten av Maria Parr

I Våffelhjärtat får vi lära känna Trille och hans granne Lena Lid som är de allra bästa vänner. Lena är en så som alltid hittar på roliga och ibland ganska farliga saker. Som den där linbanan t ex som Lena kommit på att de ska spänna upp mellan deras hus. Det är högt och det håller på att gå åt pipsvängen om inte Trille räddat situationen med madrasser. "Din sölkorv" säger Lena och hoppar ner. Trille är glad att hon överlevde, som vanligt. 
Det är sommarlov och viken Dunk-Mathilde är deras kungarike. Snart är det midsommar och det ska firas som vanligt med stort midsommarbål och midsommarbrudpar. Men detta år vägrar Trille och Lena att klär ut sig till brudpar. "Trille och jag blir alldeles förgiftade. Vi vägrar!" säger Lena och så är det sagt. 
Älskade faster-farmor kommer på besök. Hon är Trilles farfars syster och gräddar de  allra bästa våfflorna som finns. Trilles farmor är död sedan länge så nog är det fantastiskt att ha en faster-farmor. En överraskning, en farlighet och en sällan skådad räddningsinsats av farfar avslutar denna midsommar. 
Sommaren fortsätter med en båttur med djur precis som på  Noaks ark och senare med sjörövarlek. Lena leker galjonsfigur och får hjärnskakning. Hon överlever denna gång också! 

När hösten kommer börjar de årskurs fyra. Lena är enda flickan i klassen men klår upp mobbaren Kai-Tommy  så att han flyger i en båge. Precis som på film. Lena är också målvakt i fotbollslaget. Hon är faktiskt bäst. Tycker i alla fall Trille och Lena. 

I den alldeles  nyutkomna boken Min bästis målvakten fortsätter kampen med Kai-Tommy i klassen och i fotbollslaget. Lena ger inte upp fotbollen fast de har fått en ny tränare som kör skithårt med dem alla. Trille inser att fotboll inte är något för honom och lägger istället ner allt mer energi på Birgitte, en ny flicka från Holland som flyttat  till Dunk-Mathilde. "Man behöver inte bli en idiot för att man är kär" säger Lena. 

Lena och Trille har byggt en flotte, en riktigt fin som ska sjösättas. Birgitte har målat seglet. Första flottfärden blir vådlig och alla tre hamnar i vattnet. Ryktet om flottkantringen sprider sig och Birgittes föräldrar blir lite skraja. Lite mer tid med farfar istället. För Trille och Lena. Men äventyren fortsätter och Lena bryter armen i linjaltricket och bägge håller på att gå åt i orkanstormen kring juletid då de ska gå julbock i gårdarna. Trille hänger med fast han vet att det är rysligt farligt. Han vill ju inte bli kallad mes. 

Maria Parr har bara skrivit tre böcker men är redan en barnboksförfattare i mästarklass. Hon är född 1981 och  kommer från Fiskå i Norge. Hon kallas Astrid Lindgren för vår tid och är översatt till flera språk. Kritikerhyllningarna och priserna har haglat över henne sedan debuten. 
Hennes böcker passar utmärkt att högläsa. Här finns allt som gör en bok bra; spänning, humor, glädje, sorg, vänskap, svartsjuka och äkta Lena Lid-ilska. Underbara böcker för hela familjen! 

Läs också Tonje och de hemliga brevet som jag skrivit om tidigare. https://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=tonje+

En duktig hund av Meg Rosoff

En dag meddelade mamma Peachey att hon bestämt sig för att sluta vara mamma. Hon hade helt enkelt fått nog av att vara familjens projektledare och fixare. Hon vill sluta laga mat och städa, leta borttappade nycklar och hålla reda på tider. 

-Jag lägger av, sa mamma Peachey. 

Först jublade barnen. 

-Ingen mer nyttig mat, hojtade Ollie, som var 12 och skuggboxades segervisst. 

- Inget mer matriarkalt förtryck jublade Ava, 14 år och såg upp från boken hon läste. Inget mer tjat om att komme hem i tid till middagen, tänkte pappa Peachey, men något sådant skulle han förstås aldrig säga högt. Betty, den yngsta av familjens barn,  är verkligen bekymrad över att mamman säger upp sig. Ja, det stämmer säger mamman. Jag säger upp mig! Åtminstone tills vidare, timeout för att söka lugn och ro. 

Mamman byter ut tjat och gnat mot yogabyxor och egentid. 

Familjens jubel övergår ganska snart i ett kaos och en vilsenhet som ingen annan än Betty sätter ord på. Hon vill att mamma ska komma tillbaka till familjen. Om det inte går så har hon ett annat förslag. Hon vill att familjen ska skaffa sig en hund. 

Efter en stunds livlig diskussion lyckas Betty få med sig de andra att göra en utflykt till hundhemmet.  

Men, bara en utflykt, det blir absolut ingen hundadoption säger pappan. 

Men Betty har bestämt sig. Hon ska ha en hund. Till familjen. 

På hundhemmet finns många hemlösa hundar men det finne bara en McTavish. Det blir omedelbar kärlek mellan Betty och den oemotståndlige McTavish, en vacker och intelligent och klokt hund. Enligt Betty. 

En smart flicka och en mycket klok hund blir tillsammans en underbar lösning till en familj i kaos. Ingen upplösning utan istället en chans till familjereparation och planering i enlighet med McTavish behov av kärlek och rutiner. En bok att älska och skratta åt för den som gillar hundar men också för den som inte redan visste att hen gillade hundar. 

Riktigt rolig högläsning för hela familjen! 

Meg Rosoff har skrivit en rad hyllade böcker och mottog 2016 Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. 

Kronan av Annalena Hedman

Henry och Mimmi har byggt bästa flotten. Ett mästerverk. Hoppas att den kommer att flyta också. Broman, Mimmis mammas kille ,har hjälpt till med material. Nylonlinor som ska hålla för en krokodilattack. De blå tunnorna som blir flytverktyg. Broman har bytt till sig en massa bra-att-ha-saker som han frikostigt delar med sig av. Han har också lovat att hjälpa till med flottbygget så snart han repat Chevan, eller Amazonen, eller Chryslern.
Nu är det bara tio dagar kvar av sommarlovet och flotten ska i älven. Banne mig. Inget får gå fel.

Men först ska de äta. Broman är hemma och grillar, han har just köpt den finaste bilen. En riktig pärla, för ingenting. En Lincoln Marc Convertible från 1960.
- Det är egentligen inget fel på bilen men det är en pina att köra den. Den startar lätt, axar bra och spinner som en katt. Men så börjar den skaka och vibrera...som om hela bilen blir elektrisk berättar Janne som levererar bilen.
-Ingen bilmekaniker från Skåne till Norrbotten har lyckats att fixa den.

Broman är en fixare och mekare. Han är populär bland många men långtifrån alla gillar honom. Lite skumt med en gård full med skrotbilar och oklippt gräsmatta.. Lång och stor och hårig är han dessutom. Rykten om tjuvskytte och hembränning sprids... men icke. Broman är en snäll kille. Dock var han lite vild i sin ungdom. Han och hans gäng brukade utmana varandra att sno grejer som var svåra att få tag på. De kallade sakerna "troféer" och gömde dem under bron bort vid vattenfallet. Ju svårare troéerna var att stjäla,  desto fler poäng fick de. Det hade Broman berättat. Han var både stolt och skamsen.

Morgonen därpå undersöker Henry och Cilla den nyinköpta bilen. Sjukt snygg. De brukade alltid leta igenom skrotbilarna i jakt på pengar eller annat som gömt sig mellan sätena eller i andra skrymslen. En gång hade de hittat en hundralapp och en annan gång en bumerang. Men...den här bilen var ovanligt välstädad.
Men intressant ändå. De ska just ge upp sökandet då det händer. Inunder klädseln, gömd i sätet, finns en påse, i påsen finns en krona. Som en hjälm, den ser gammal och dyrbar ut. Tung är den också. Men liten. Henry provar den och blir tyst. Skakar på huvudet.
Tänk om det är stöldgods. Då kommer alla att skylla på Broman. Henry och Mimmi bestämmer sig för att gräva ner kronan. Intill flotten.
Ganska snart upptäcker de att gömstället "uppför" sig underligt. Myrorna går i cirkel, en sten ser ut att ha spruckit. Något är mycket skumt.


Annalena Hedman har skrivit en bok som är både en magisk realistisk historia + lite spökig och lite deckaraktig. Att den dessutom utspelar sig i Norrlands inland med bilar och nördar är härligt.. Man ser bygden framför sig. Och hela gården och njutningen när alla åker i bilen med cabben nedfälld. Vilket kap alltså! Både läsningen och bilköpet! Borde kunna locka många till bokslukning!

Falafelfickorna av Christina Wahldén

Sverige har fått nya problemområden. Antalet särskilt utsatta områden har ökat från 15 till 23. Områdena är utsatta för social oro, gängkriminalitet, narkotikahandel, religiös extremism och ett parallellsamhälle med en egen rättsskipning där förtroendet för polisen och sociala myndigheter är lågt.Hawa bor i ett av de områdena. Hon läser nyheten i tidningen och undrar vad det betyder. Hon vet redan att folk har det tufft. Att en del har hamnat i dåligt sällskap och att några är rädda för att gå ut på kvällen.

Hawa älska att läsa och hänga på biblioteket och när sommaren kommer och bibliotekarien Barbro ska ha semester och åka iväg till Indien så frågar hon Hawa om hon kan ta hand om hennes hund. Hawa tycker om Bilbo som hunden heter och hon lovar att ta hand om honom så bra hon kan. Hon får torrfoder och en nyckel till biblioteket för det är där som Bilbo ska bo under tiden som Barbro har semester. Biblioteket har stängt under sommaren. 
Alltså vilket drömläge för Hawa. Att få ett förtroende, att få en lugn plats att vara på och en hund att sköta om. 

Hawa vill egentligen bli polis när hon blir stor. För att göra folk tryggare. Och för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon. Så hon har tänkt starta en egen detektivbyrå. Ganska snabbt får hon sitt första uppdrag: Hon måste gömma sin klasskompis Halima, som riskerar att giftas bort med sin femton år äldre kusin. Sån tur att hon har ett ställe att gömma en vän i nöd på. 
Utanför biblioteket en bit bort på torget har Falafelmannen sin vagn. Hawa är kompis med honom och får honom att lova att han inte vet någonting om Halima. Att han inte har en aning om var hon hålls gömd. Falafelmannen är en kille man kan lita på. Det vet Hawa. 

Falafelflickorna är en bok med ett ganska tungt ämne men som är skrivet med mycket humor och roliga personporträtt. Barbro som är bibliotekarie är lite töntig men snäll med hennafärgat hår och Indienvurm. Den kvinnliga polisen Alex är en superschysst person som Hawa omedelbart får förtroende för.
Jag gillade verkligen boken. Den är fin och modig på ett roligt sätt.  Hoppas många vill läsa den.