Nike är 11 år. Hon gillar verkligen inte sitt namn och hatar Nike-skor. Hon är känslig för äckliga lukter.
Efter jul slutar Nike att gå i skolan. Hon har en bästa kompis som heter Mia som vill att hon ska komma men hon fattar mer än vad de vuxna gör som hela tiden tjatar på henne. De vet inte att Nike har en bläckfisk i magen som då och då sticker ut en tentakel och allt blir svart på det som nyss var så fint och bra.
Simhallen brinner ner i samhället och Nike har en liten aning om vem det kan vara som har tuttat på. En tändare, fotspår och ett foto är viktiga ledtrådar. Mia och Nike gör egna undersökningar som blir både spännande och roligt äventyrliga.
Nike är liksom Barbro i Barbro Lindgrens, Jättehemligt, ett barn som man inte kan övertala att göra saker som hon inte vill. Och båda två har mormödrar som förstår och är lugna.
Till slut kan det onda gå över. Bläckfisken kan krympa när modet växer.
Matilda Gyllenberg skriver så nära och ärligt att man blir kompis med både Nike och Mia.
Maria Sann har fina svart-vita illustrationer som kompletterar bilden av berättelsen.
Jag kom också att tänka på Kristina Sigunsdotters böcker om Humlan Hansson. Nike, Humlan Hansson och Barbro känns verkligen som besläktade själar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar