Moa Backe Åstots debut "Himlabrand" blev hyllad av kritiker och fick bl a norrländska barn-och ungdomslitteraturpriset 2021. Det var en varm och engagerande bok om den renskötande pojken Ánte som blir förälskad i en pojke.
I sin nya roman "Fjärilshjärtat" diskuterar Moa Åstot Backe huruvida men är same om man varken äger kolt eller kan det samiska språket.
Vilda, som bokens huvudperson heter, är tretton år och har ett mycket varmt förhållande till sin morfar. Han är den enda kvar i familjen som talar samiska och när han dör blir sorgen nästan outhärdlig. Vilda förlorar inte bara en älskad morfar utan också tillgången till språket och kulturen.
Vilda skäms för att hon inte kan språket och kämpar för att lära sig. I boken finns fler samiska ord och meningar utan översättning - dock är det inga svårigheter att fatta sammanhanget. Det blir ett stilgrepp som fungerar bra.
Hon smsar med killen hon gillar och man förstår att Vilda inte kommer att ge sig utan att lära sig språket (lulesamiska) till fullo. Starkt i boken är också hennes syskongräl med lillasyster och hennes mensbekymmer med en orolig morsa.
Fjärilshjärtat är en fin relationsroman om familj, kärlek och frustrationen att vilja vara same men inte kunna kulturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar