Det står någon vid grinden av Katarina Kieri

 

Elma , tolv är, är på sommarlovsbesök hos sin farmor i byn Junttila. Hon brukade verkligen gilla att vara där. Att bada, vinka till broderlandet på andra sidan Torne älv, slåss med myggen, spela kort, äta bullar hos farmors kompis Aino Keskitalo. 

Men den här sommaren känner hon sig lite ensam, det är inte lika kul längre. Att bara vara med farmor. Men så en dag står han bara där, vid grinden och väntar. En pojke som verkar vara typ i samma ålder som Elma. Och plötsligt blir allt annorlunda och till och med spännande i byn. 

Pojken heter Reine och kan så mycket om naturen, blommorna och djuren i trakten. Och om Finland. Att svenska är ett stort språk i Finland och att Sverige och Finland var ett och samma land under många hundra år. Elma känner sig lite dum men snappar upp ett och annat. Smörbollar, ängsull och detta om Finland. Men hon vet också saker. Som ordstäven om göken; västergök är bästergök, södergök är dödergök, och så en del om kortspel, som Reine inte alls kan något om. 

Det blir en ny, fin och rik upplevelse när hela sommaren ändras för Elma, (men göken kan vara i vilket väderstreck som helst. Allt beror på var man befinner sig).

Det står någon vid grinden av Katarina Kieri är en väldigt fin och känslig barnroman där dofterna, platsen och myggen skapar stämningen och där den stillsamma humorn och de starka karaktärerna bygger  relationer som man hoppas kommer att hålla. Men det  finns också familjehemligheter i byn som seglar upp och som man förstår har ställt till en del. 

Det står någon vid grinden är en bok att bära med sig i sitt hjärta och som tål många omläsningar. Precis som "Jag heter Beata" (2018) som jag skrev om då när den kom. 

Passar att läsa för alla åldrar. Läs bara!