Det står någon vid grinden av Katarina Kieri

 

Elma , tolv är, är på sommarlovsbesök hos sin farmor i byn Junttila. Hon brukade verkligen gilla att vara där. Att bada, vinka till broderlandet på andra sidan Torne älv, slåss med myggen, spela kort, äta bullar hos farmors kompis Aino Keskitalo. 

Men den här sommaren känner hon sig lite ensam, det är inte lika kul längre. Att bara vara med farmor. Men så en dag står han bara där, vid grinden och väntar. En pojke som verkar vara typ i samma ålder som Elma. Och plötsligt blir allt annorlunda och till och med spännande i byn. 

Pojken heter Reine och kan så mycket om naturen, blommorna och djuren i trakten. Och om Finland. Att svenska är ett stort språk i Finland och att Sverige och Finland var ett och samma land under många hundra år. Elma känner sig lite dum men snappar upp ett och annat. Smörbollar, ängsull och detta om Finland. Men hon vet också saker. Som ordstäven om göken; västergök är bästergök, södergök är dödergök, och så en del om kortspel, som Reine inte alls kan något om. 

Det blir en ny, fin och rik upplevelse när hela sommaren ändras för Elma, (men göken kan vara i vilket väderstreck som helst. Allt beror på var man befinner sig).

Det står någon vid grinden av Katarina Kieri är en väldigt fin och känslig barnroman där dofterna, platsen och myggen skapar stämningen och där den stillsamma humorn och de starka karaktärerna bygger  relationer som man hoppas kommer att hålla. Men det  finns också familjehemligheter i byn som seglar upp och som man förstår har ställt till en del. 

Det står någon vid grinden är en bok att bära med sig i sitt hjärta och som tål många omläsningar. Precis som "Jag heter Beata" (2018) som jag skrev om då när den kom. 

Passar att läsa för alla åldrar. Läs bara! 

Amanda har bara en kompis nu. Tidigare var hon och Leila bästa vänner men nu, i högstadiet, är allt förändrat. Leila hänger med skolans drottning, Moa, och ser inte Amanda längre. Snarare verkar hon ha spridit ut ett rykte om att Amanda är en tjej med skabb. 

Amanda älskar att sjunga. Men numera bara hemma med hårborsten som mic, där kan hon sjunga ut och drömma om en framtid med musik ...men i skolan har hennes röst tystnat. 

Snart vankas dock musiktävling på skolan och klassen ska delas in i band. Amandas lärare upptäcker att Amanda har en fin sångröst och hon får rollen som sångerska. Hon vågar plötsligt sjunga ut och då händer något. En av skolans coolaste killar bjuder in henne att vara med i hans band. Nu ändras relationer och konstellationer i skolan. Mycket sätts på prov när drottningen inte längre kan härska som tidigare. 

Vi är bara inte vänner längre är en bok om vänskap och kärlek, mobbning och hierarkier. Det är också en berättelse om att våga tro på sig själv, att våga säga ifrån och att inte bara hänga med. Också om status och bekräftelse och om hur snabbt allt kan ändras. Och att kunna stå upp för den man är. Innerst inne. 

Vi är bara vänner längre är Alexandra Dahlbergs debut. Hon bor i Göteborg och arbetar som manusförfattare på en spelstudio. 

Billie avgång 9:42 till nya livet av Sara Kadefors

Billie är tolv år och  på väg hemifrån. Ett tag, bara.  Hem till en ny familj. En fosterfamilj. Till perfekta prästmamman Petra och hennes sportnördiga man Mange och deras två barn, Tea och Alvar. Familjen bor i Bokarp sedan länge.  Enligt Petra är det lugnt och trevligt och "så känner man alla". Vad är bra med att känna alla undrar Billie. 

Bokarp är ett litet samhälle som knappt märks. Hur ska hon stå ut i tråkigheten? Familjen bor i ett brunt hus men inuti är allt vitt. Kliniskt. Skor i prydliga rader, fyra jackor på krokarna. Kallt och kalt. Billie får nästan panik. 
Barnen i familjen är tysta och stilla, nästan som spökbarn i en skräckfilm. Alvar och Billie ska gå i samma klass. Jättekul tycker mamma Petra. Men Alvar säger inget. 

Billie har bott ensam med sin mamma i alla år. I Stockholm i en liten lägenhet. Det har bara varit dom två, förutom assistenterna. Det har varit trångt och enkelt, inga regler och annat tjafs. 
Nu kommer Billie till en totalt annan värld. Hemma hos familjen Petra präst är allting uppstyrt, planer, platser och tider, middagar, utflykter och myskvällar. Pingisträning och körövning. Kyrka och skola. 
Ja, ett samhälle så långt från Billies värld som det bara går att komma. I skolan blir Billie populär. Hon är spännande med Stockholmserfarenhet och annorlunda utseende. Billie lär sig se saker som ingen annan ser. Meningen är att hon ska passa in men det är ganska mycket som skaver både här och där i både i familj, skola och samhälle.
Billie är nyfiken och rakt på. Hon frågar och tar reda på saker. Saker som ingen tidigare pratat om. 
Hon är klok och stark och modig. Ingen överdängare bara en ovanligt klok överlevare. 

Sara Kadefors har skrivit en superduperhärlig relationsroman för unga och för oss andra. Den här boken är så bra att man blir ledsen när den tar slut. Omslagsbilden har tagits fram i en tävling för mellanstadieelever. Över 2000 bidrag kom in och vinnaren är Philip Edqust från klass 5D i Guldkroksskolan  i Hjo. Snyggt och spännande. Ger också en liten hint om innehållet. Kringelikrokigt och coolt på samma gång. Läs också del 2. Billie du är bäst.

Vad gör man inte

En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 

Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 

Lex bok

Lex har det tufft.  Det är sista terminen i gymnasiet. Studenten med allt vad det innebär.  Studenmössor, betyg, baler och gud vet vad... på det ska läggas Mirandas coola blogg. Lex är inte med.
Hänger hellre med gaykompisen Jonatan, ser dystopisk film, spelar TV-spel och röker, röker, röker. Jonatan vill gå på klubb. Lex NOT.
Hemma har morsan en nya man, den patetiske och tämlige misslyckade ungdomsboksförfattaren Bruno. De har träffats på zumba-kurs. Hmm bara det... Lex får rysningar.
Lex pappa åker in och ut på kåken. Ständigt nya planer, nya löften. Som inte håller. Lex är lojal. Så inihelvete lojal.  Med honom.
Det som gör att Lex liv går lite överstyr är just denne Bruno som vill bli kompis, vill veta hur Lex har det, vill få nytt författarstoff. Lystna författardrömmar. Och Lex fattar och berättar, men har en plan. En ondskefull plan. Hon berättar och kryddar kraftigt sin egen sorgeliga historia och Bruno lyser upp. Får inspiration,  bokuppslag. Gör inget annat än skriver.

Lex njuter av sin lilla fälla och startar samtidigt i allra största hemlighet en blogg som hon skriver under pseudonymen Maya. Bloggen heter "Själens sår".  Hon berättar för pappa som blir exalterad. Berättar för Jonatan som hjälper henne med layout och med bilderna till bloggen.  Bloggen är ursnyggast!
Lex klär ut sig till oigenkännlighet med vitblond svintoperuk, sotsvart smink och blodröda läppar. Jonatan tar bilderna. Oftast i svart-vitt. Hon ser New York-pundig ut,  både gammeldags dekadent och utrahipp. Hur cool som helst. "Själens sår" får snabbt många följare. Hon får kommentarer, blir stil-ikon. ALLA pratar om Maya. Miranda allra mest.
Lex blir triggad, Jonatan också. Maya skriver "Jag bär alltid med mig mina sorger i fickan, min smärta i väskan, min rädsla i ryggsäcken. Ibland tar jag fram mitt bagage i ljuset. Först när man vågar se det som är sant kan man börja leva".
Lex når dit hon vill men för Bruno blir det katastrof. Stackars ledsna ungdomsboksförfattaren!
Men vågar hon se hela sanningen. Vad hon ställt till med får en dominoeffekt som hon inte kunnat ana följderna av.

Lex bok är en bladvändare om härlig men farlig hämnd.  En utvecklingshistoria och en stark berättelse om relationer,  om att våga vara annorlunda men inte dissa det vanliga.
Om föräldrar och vänner, om kärlek och skola. Om det vanliga livet som kan vara så himla svårt att få till, i skarven mellan ungdomstid och vuxenvärld.
Boken är Augustprisnominerad 2013 och troligen en lågoddsare. Sara Kadefors har skrivit flera barn- och ungdomsböcker och hon fick även Augustpriset för Sandor slash Ida 2001. Den boken är också filmatiserad. Sara Kadefors har även skrivit flera vuxenböcker. Jag tycker att hon äger att skriva fär ungdomar. Hoppas hon fortsätter med det.
Se förlagets boktrailer om Lex bok:http://www.youtube.com/watch?v=i_uC2c-iO9I

Olli och Mo

En helt vanlig söndag och  Mo vill ha utflykt men Olli har ingen lust alls. Det blir som Mo vill. Okej klart för äventyr...
Olli med nyputsade skor och kartbok, Mo med bilnyckel och ny kappa. Full gas och snart är de i utkanten på sidan tre...
Det verkar lite farligt men snart är det fikadags, tyvärr har de inga pengar. Mo ville bjuda men har glömt sin plånbok, Olli har aldrig några pengar. Så...det blir till att diska. Minst sjuttio olika saker.

Det börjar mörkna och det är faktiskt tid att åka hem igen. Men det är nu som utflykten blir  vilse. Det finns hagar och skogar, stäpper och berg, floder och öknar. Men vart leder vägen? Kartorna är suddig och här kan lika gärna vara där.
Och där råkar bli hos någon Maud som just ska laga middag och steker fiskpinnar på högkant. Allt är nästan som hemma när de äter framför teven och somnar i soffan. Men bara nästan.
Nästa dag åker de hem. Nu är det bråttom - utflykten håller på att ta slut.  
Olli ser hemmet i kikaren, långt där borta. Mo trampar på gaspedalen. Snart är de framme.

Att sammanfatta en bilderbok av Eva Lindström låter sig inte göras på några meningar. I texten liksom mellan träd, berg och hagar finns mycket att upptäcka. Det här är en roadmovie i ett drömtillstånd. En hisnande farlig men härlig utflykt.
Och...bilderna är så fantastiska så det känns i hela kroppen. Målade över hela uppslag i gouche, blyerts och akvarell i mild gulorange pastell och när det blir farligt märks detta i det lite dovare blåtonade bilderna. Det är i sin avskalade enkelhet stor konst!
Det här är en bok jag vill stiga in i, smyga runt i eller vila mig i. Boken tar inte slut, den här kan man fortsätta att finnas med i. Fortsätta fantisera om Olli och Mo - med så runda och gosiga namn, som far omkring i den farliga vida världen.
Och allting är just så oförutsägbart som självaste livet.