Det gula skrattet av Viveka Sjögren

 Hewa tvingas fly kriget. Hon vet inte vart eller hur. Hon måste bara bort. Hennes pappa och mamma är bortförda, förmodligen döda. Hon packar med sig sin mammas hemliga anteckningsböcker, längs ner i ryggsäcken ligger de och hon ska rädda dem i säkerhet. -Vi får inte ge upp Hewa, hade modern sagt. Aldrig ge upp. 

Hon bär också med sig minnet av den lilla fågeln som fastnade i taggtråden utanför skolan. Ensam hängde den där utan att någon kunde ta ner den och begrava den. Ingen som vågade klättra upp, ingen av lärarna heller. 

Hewa är ensam, allt är kallt och ödsligt. Hon bestämmer sig att fly staden via trappan men som nu visar sig vara stängd med kravallstaket och galler. Men hon har tur och hamnar hos Änglarna i ett hus nära trappan. Hon får vila och sedan hjälp att fly vidare tillsammans med Alexa och hennes lille pojke, två gästarbetare och en läkare som jobba med Hewas pappa på sjukhuset. 
Så fort hon får tillfälle läser hon i mammas skrivböcker. Om det gula skrattet och den gula sorgen och om  betraktelsen över ett förlorat land. Hewa forsätter att skriva och minns sin mammas ord. 

På samma plats men i en annan tid står Arran inför sitt första uppdrag i smältzonen. Sakta vävs Hewas och Arras öden samman.  

Det gula skrattet av Viveka Sjögren är en stark berättelse om flykt, vänskap och tillit, om klimatförändringar, hemligt motstånd och om hur det skrivna ordet kan bära oss vidare. 

Viveca Sjögren är en prisbelönt författare och illustratör och har bland annat erhållit Elsa Beskow-plaketten. Omslag och vinjetter av Lukas Möllersten 

Det är någonting som drar i mig av Elin Persson

 

Andréa är just precis tonåring. Hon ska sluta sexan och bor i en liten håla. Hemma är det trist numera. Pappa har stuckit och mamma är arbetslös och deprimerad. Hemma på gården står fortfarande pappas gamla bilar. Andréa vill därifrån och framförallt vill hon att nånting ska hända.

Hemma hos kompisen Anja är allt är fint och blankt. Anjas mamma är chef och har stora planer för Anja.  Andréa har sovit över där många gånger. Hon får låna pyjamas och får ny tandborste. En madrass finns alltid för Andreás övernattningar och filmer. Men nu känns också detta lite trist. Lekarna och filmerna med Pocahontas känns väldigt barnsligt. 

Danne, Anjas brorsa, bor i rummet vägg i vägg. Han spelar hög musik och kommer in till tjejerna ibland med sina kompisar och drar av dem täckena och öppnar fönstren. Andréa tycker att Danne är spännande men Anja blir vansinnig. 

Andréa vill inte vara hemma, vill inte heller vara med Anja. Andréa söker sig bort och ut.  Hon vill ha kul. En dag dyker Alex med den blå epa-traktorn upp. Det är en frihetskänsla att åka runt med Alex. Åka till vändplanen vid kiosken och tiden är oändlig. Alex svänger runt, gasar och de lämnar efter sig  ett moln av grus och damm. 

Elin Persson har med ungdomsromanen Det är någonting som drar i mig beskrivit hur fucking hålan känns för en ung peson med upprorskänslor och identitetssökande. I glappet mellan barn och ungdom behövs så lite för att flippa iväg. När den tid man upplevde nyss plötsligt känns så barnslig och mördande trist. När föräldrarna inte räcker till och när man växer ifrån kompisarna. Andrèa vill stå i klungorna med färgat hår och vara på väg någon annanstans. Ta sig långt bort  från den här skiten. 

Må det gå bra för alla Andreor! 

 

Sticker av Sara Wikman

Wendys bästa kompis har fått ett förtroende hon inte kan hålla tyst om. Nu sprids hemligheten som Wendy aldrig i livet ville skulle komma ut. Nu kanske hela skolan tycker att hon är äckligast i världen. 

 

 Hon sticker, drar från allt. Från skolan, mamma, brorsan och mobilen. En stuga i Missutjärn blir hennes mål och tillflykt. Här kan hon vara helt själv, här finns bara skog och tystnad. 

 

Men det visar sig att stugan inte alls är tom. Här finns, Binta, en dryg storstadstjej som också har flytt. Bintas flykt är av mer hotande karaktär och Wendy slår följe med henne när hotet blir påtagligt.
 

Men varför ska Wendy hänga med? Egentligen. Eller varför inte? Och vem är egentligen Binta?

En flykt genom Västerbottens inland, bokstavligen över stock och sten, inleds. Tjejerna får tänka sig för. Allt verkar kunna registreras, mobil, tankningar,  kontokortsuttag. En stuga utanför Lycksele blir räddningen. Ett tag. Snart kommer de varandra nära och spänningen släpper lite. Men hotet finns hela tiden.

Sticker är inte bara en roadmovie utan också en inre resa i Wendys liv. 

Sara Wikman har skrivit en västerbottnisk ungdomsroman om flykt, kärlek, svek och om att hitta hem. Fint berättad.