Lejonflock av Linda Jones

Vera, Jasse och Minna är trojkan, lejonflocken som alltid ska hålla ihop. Nu när de ska börja sjuan gäller det att planera och steppa upp. Sluta leka dockskåpslekar, växa upp, klä sig coolt. Nu är allt nytt, nytt. 

Första dagen i skolan får de syn på några äldre tjejer, riktigt coola, svartklädda med uttråkade blickar. 

Dock visar dessa tjejer intresse för Jasse och vill ha med henne och Vera i deras gäng. Alltså?  Tänk ändå att de är sedda. Att skolans drottningar ser dem. Att dom ska få vara med! 
Nu startar svek och ljug-kampanjen mot Minna. Hon får inte vara med, inte veta något. Om hämnden som planeras. 

Den första hämnden sker i skogsdungen. En noga utvald kille som varit taskig, spridit nakenbilder på en tjej i skolan, Tyra som nära nog tog livet av sig efter det. Det är ingen rättegång, han är redan dömd. 

Tjejerna kallar sig Bunny och Bunny kräver hämnd.  Jasse och Vera ska vara med, för ingen på skolan tror väl att några tjejer från sjuan skulle våga göra nåt så läskigt som det nu planeras för.  

Efteråt känns det häftigt, rusigt. men läskigt. Vad har de gjort egentligen. 

Under hösten kommer Vera och Jasse längre och längre ifrån varandra. Lögnerna och sveken blir alltmer ohållbara. Och så är det festen där Vera träffar Isak. En kille som verkar så vettig och så fin och som gillar Vera. Han har flyttat från Piteå till Luleå. Av okänd anledning. Eller? 

Linda Jones har skrivit en vansinnigt bra bok. Om könsmaktsordningen på skolan, om lärare - elever och frånvaron av de vuxnas insats, om att vilja var med i gänget, att räknas, om att svika sin allra bästa vän, om syskonskap som ser det ingen annan ser. Så mycket mellan raderna. Tonträffen är direkt och väldigt autentisk. En bok att diskutera, så många frågor. Men en boka att sluka! Och som fortsätter mala på i huvudet långt efteråt och ett riktigt coolt "fucking-åmål-film" slut. Läs! Läs! 

Med sådana vänner av Meg Rosoff

 

 Beth kommer  från en stilla villaförort på USA:s östkust och flyttar till New York för att praktisera på en pretigefylld  tidningsredaktion. Allt känns läskigt och nytt. Sommar är het och hon är ensam. Hon bor i en ett sunkigt rum utan luftkonditionering. Hur ska hon klara den här sommaren? 

På tidingsredaktionen  träffar 

hon Edie som också är praktikant men är en självsäker Manhattanbo. Edie är både vacker, har  de rätta kläderna och är ofattbart cool. 

De blir bästa vänner och Beth flyttar hem till Edie som tillfälligtvis bor själv då föräldrarna är bortresta. Den enda Edie kan tåla i sin familj är mormodern som bor en bit därifrån. 

  Edies familj tillhör den etablerade amerikansk-judiska överklassen medan Beths föräldrar sånär har undkommit Förintelsen.  

Det är två unga kvinnor med olika bakgrund men båda kämpar med relationer, med sommarhettan med passioner och svek och så detta med den ständigt hotfulla aidsepedemin. 
Romanen utspelar sig på 1980-talet men känns helt universell, vuxenblivandet är ändå på ett sätt tidlöst. 

Meg Rosoff har skrivit en stark berättelse om att finna sin väg mot vuxenheten. Att vara vänner och uppleva allt första gången. Om friheten, lögner och kärlek. Det är andra delen i en tänkt trilogi. Den första heter "Gudars like" och utspelar sig också under ett sommarlov. 

Glaskupan, Räddaren-i-nöden, Frukost på Tiffany´s och nu Med sådana vänner. Bara att sluka och njuta! 

Allt som rimmar på kär av Elin Hansson

 Gro rimmar och rimmar. Hon ska bli poet. Hon och hennes bästis Mina är tolv år och går i samma klass. Mina blir ofta kär och då rimmar Gro på killarnas namn. En ganska udda men väldigt kul hobby. 

Gro har själv aldrig varit kär, inte i närheten.  Men... så börjar Josh i deras klass. Han är halvamerikan och bara sååå snygg. Och trevlig. Gro gillar honom jättemycket och det verkar ömsesidigt men det tråkiga är att också Mina är kär i honom och hon berättar för alla. Mina är van att få som hon vill och då är det inte aktuellt att någon annan ska knipa Josh. 

Gro är ofta hos sin mormor. Gro berättar om Mina och om sina kärleksbekymmer. Mormor berättar i sin tur om sina kärlekar och om hur det var när hon träffade morfar och innan dess. Mormors hund, Maggie, spelar också en viktig roll i berättelsen. Hon blir också kär. I Multe. 

Allt som rimmar på kär är en smågalen men väldigt fin roman om vänskap som ställs på prov, om  hundar som löper, och om Gros mormor som är så rolig och väldigt klok. Men först och främst handlar boken om den stora förälskelsen. 

Elin Hansson är norsk författare och journalist. Översättare är Sara Ohlsson.

Astrid & Amir av Charlotta Lannebo och Maria Nilsson Thore

Astrid ska börja trean har längtat så mycket efter att äntligen få träffa bästakompisen Maryam igen efter sommarlovet.  Astrid och Maryam har varit kompisar ända sen dagis, de är väldigt olika men gillar varandra supermycket. Maryam är som en jordgubbe hela hon. Astrid är yngst av fyra syskon och hemma hos henne är det aldrig tyst. 

Men det är något som hänt med Maryan under sommarlovet. Till skolan kommer hon med supermycket smink, tajta vita jeans och sandaler med jättehög klack. Det är inte lätt att gå snabbt med dom. På vägen till skolan säger de knappt ett ord till varandra och när de väl är framme så är Maryam bara med Elly hela tiden istället. 

Så höstterminen blir inte som Astrid trott. Hon får sitta utan bänk-kompis.
Ända tills Amir börjar i klassen. Han verkar först lite dryg men snart visar det sig att han vill starta en spionverksamhet tillsammans med Astrid. Och det kan Astrid absolut inte motstå. Nu börjar en spännande tid med spionerier och smyg. Prällen, en stofil och enstöring blir deras första spionobjekt.

Astrid och Amir är den andra boken i Charlotta Lannebos serie om den nu nioåriga Astrids påhitt och vardag. Texten kompletteras av fina och roliga helsidesillustrationer av Maria Nilsson Thore.

Perfekt att läsa själv eller att läsa själv.

 

Sticker av Sara Wikman

Wendys bästa kompis har fått ett förtroende hon inte kan hålla tyst om. Nu sprids hemligheten som Wendy aldrig i livet ville skulle komma ut. Nu kanske hela skolan tycker att hon är äckligast i världen. 

 

 Hon sticker, drar från allt. Från skolan, mamma, brorsan och mobilen. En stuga i Missutjärn blir hennes mål och tillflykt. Här kan hon vara helt själv, här finns bara skog och tystnad. 

 

Men det visar sig att stugan inte alls är tom. Här finns, Binta, en dryg storstadstjej som också har flytt. Bintas flykt är av mer hotande karaktär och Wendy slår följe med henne när hotet blir påtagligt.
 

Men varför ska Wendy hänga med? Egentligen. Eller varför inte? Och vem är egentligen Binta?

En flykt genom Västerbottens inland, bokstavligen över stock och sten, inleds. Tjejerna får tänka sig för. Allt verkar kunna registreras, mobil, tankningar,  kontokortsuttag. En stuga utanför Lycksele blir räddningen. Ett tag. Snart kommer de varandra nära och spänningen släpper lite. Men hotet finns hela tiden.

Sticker är inte bara en roadmovie utan också en inre resa i Wendys liv. 

Sara Wikman har skrivit en västerbottnisk ungdomsroman om flykt, kärlek, svek och om att hitta hem. Fint berättad.

Den falska rosen av Jakob Wegelius

Sally Jones är en synnerligen klok apa som levt livet och arbetat tillsammans med Henry Koskela, eller Chiefen som han kallas. Sally har arbetat som fartygsmaskinist ombord på fartyget Hudson Queen. Men...
just nu ligger fartyget i Lissabons hamn, bärgad efter att ha legat på botten av en flod och är nu i stort behov av upprustning. 
Bokens äventyr börjar med att en man vid namn Harvey Jenkins vill undersöka fartyget, grundligt. Han visar ett väldigt stort intresse för allt ombord och blir visad runt av Chiefen. Jenkins erbjuder också Sally Jones ett jobb som tivolimaskinist vilket  Sally accepterar och  blir glad för.   Hon och Chiefen behöver alla småjobb de kan få för att få ihop tillräckligt med pengar till reparationen av Hudson Queen.
Men allt är lite skumt¨, så tänker Sally Jones senare på kvällen. Jenkins har inte visat det minsta förvåning över att det är en gorilla som han möter tillsammans med Chiefen på fartyget...

Sally och  Chiefen hamnar mitt i en gangsterhistoria när de av en slump upptäcker ett lönnfack med ett mycket värdefullt pärlhalsband ombord på fartyget-  De bestämmer sig för att söka efter smyckets rättmätiga ägare. Vilket inte visar sig vara så lätt. 
Shetland Jack, som låtit göra halsbandet, ägnade hela senare delen av sitt liv att leta efter sin dotter som skulle få smycket. Chiefen och Sally Jones påbörjar sökandet efter dottern och detta leder dem till ett whiskey-osande och inrökt Glasgow, ett riktigt gangstervärld där alla vill varandra illa, med några få undantag och där Sally är en lysande stjärna i sin hederlighet och vänliga vänfasthet. 

Wegelius uppföljare till Mördarens apa (2014) är en riktigt äventyrligt gangsterhistoria med alla ingredienser;  spänning, våld, bedrägeri, lögner, separation, kärlek och längtan och en passion för sjöfart och hamnstäder. Jag slukade den. En riktig härlig bladvändare.

Familjen av Cecilia Lidbeck

Ella bor på Gården i en storfamilj som leds av Far. Det är han som ser till att maten välsignas av solen och att inget utifrån, inget förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar dem. 
Far lär alla att göra rätt. Det måste man om man ska överleva Kollapsen. Alla som bor Utanför kommer att dö, det vet man. 
Det är tolv personer på Gården, men Far har berättat att det finns andra Gårdar också. Det vet han eftersom han ibland utsätter sig för risken att besöka omvärlden. Så att ingen annan i familjen ska behöva. 

Ella tvättar, stryker, passar de små och hjälper Silas med jordbruket.  Får hon tid över leker hon med sin närmsta vän Örn, kanske är han en bror. Det vet man inte för alla åtta barn är syskon och alla vuxna är föräldrar.

Ella känner sig rastlös emellanåt. Hon börjar gå egna promenader runt Gårdens stängsel. En dag får Ella syn på en pojke på andra sidan stängslet. Han måste vara en av de förlorade. Men varför ser han då så solbränd och frisk ut? Det han berättar om världen stämmer inte med det som Far lärt ut.

Det bränner på tungan att berätta för Örn och Hope om pojken men hon behåller honom som en hemlighet. 
Ella vill ta reda på mer. Kanske är Far inte den enda som har sanningen om allt? 

Cecilia Lidbeck har tidigare skrivit thrillern Barnhemmet och barnromanen De försvunna. 
Familjen är en berättelse om barns villkor och att leva i fullständig isolering, men den handlar också om lojalitet, vänskap och livsgörande val. Om att växa upp i en sekt. Och det är kusligt på riktigt. 

Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström

Manda och hennes mamma bor på farfars kontor. De har dom gjort ända sedan pappa försvann. De har helt enkelt inte råd att bo kvar i huset. Farfar är pensionerad mäklare men ibland har han  jobbmöten ändå och då får Manda och mamma hålla sig borta.
Nu  är det fredag före sportlovet och farfar stormar in och ropar till sig Manda. Han behöver hjälp med ett säljprojekt. Ett kråkslott ska säljas och alla saker och möbler ska värderas. Det är Villa Bellevue som ju alla vet är ett riktigt spökhus enligt Mandas kompis Sirin. Om Sirin ändå varit här nu och kunnat hjälpa till då skulle det varit roligt.  Men Sirin är i Shanghai och ska stanna där i en evighet, ett helt år. I gliporna mellan tidskillnaden så chattar de.
Sirin gillar läskigheter men det gör inte Manda. "Var rädd om dig" messar Sirin.


Villa Bellevue är stort och öde, kallt. En katt dyker upp vänder sig mot Manda och fräser.
Farfar och Manda går in i det utkylda huset. Manda vill inget annat än att gå därifrån men så rullar en röd kula nerför trappan, Farfar mumlar och börjar plötsligt ropa rakt ut - Adéle? Adéle! Sen ringer mobilen.
Släktingarna som ska sälja huset är försenade på grund av snöstorm.

Inventeringen skjuts upp till efter helgen.  Manda och farfar tillbringar sedan några händelserika dagar i Villa Bellevue. Det är med skräckblandad förtjusning som Manda mobilfilmar och visar Sirin huset, de övertäckta möblerna  och de svarta gardinerna gör det hela ännu mer skrämmande. Farfar hittar en gammal dagstidning från 40-talet och pratar  om kriget. Inte i Sverige men i världen. Det är något med det här huset som Manda inte kan förstå. Farfar är så förändrad... ibland känner hon inte igen honom. Har har blivit snurrig? och..han verkar hitta i huset som om han bott där tidigare. 
Så småningom läggs hushistoriepusslet bit för bit. Farfar visar lönndörren som leder till kattvinden som leder till det översta tornrummet. Ett runt rum med fönster i varje riktning. 
Här börjar del II i berättelsen. Tiden låter Martin, Mandas farfar berätta från sin barndom. I vackra helsidesbilder får vi följa Martin och vännen Henri i Villa Bellevue för sextio år sedan. En kavalkad av vänskap, lek, trädgård, sjukdom och krigets skörd. En makalös berättelse i bild och livsöde. 
Ett oväntat slut gör boken till en helgjuten läsupplevelse. 

En grafisk roman med text av Helena Öberg och bilder av Kristin Lidström. Deras tidigare samarbete "Din tur Adrian" blev Augustprisnominerad.
Mirando förlag har återigen skapat en formfulländad bokelse. 

Vad gör man inte

En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 

Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 

Jagger, Jagger

Bengt bor i ett hyreshus. Där bor också Astrid, Allan och Gustav. Dom är inte snälla mot Bengt. Aldrig någonsin.
Det är sommar och Bengt vill inte gå ut, fastän solen skiner. Helst skulle han vilja vara inne tills han blev trettio. Men...nu har mamma skrivit en lapp som ligger på diskbänken och lyser. Hon vill att han ska gå ut med soppåsen. Bengt har inte det minsta lust inte men vet att det inte finns någon återvändo. Han bävar och anar vad som ska hända. Han har en strategi att inte prata med någon , inte titta upp, bara gå direkt till soprummet. Med soppåsen. Sen snabbt in igen. 
Men... därute sitter gänget i snurrgungan. Som vanligt.

Bengt försöker gå förbi, stillsamt liksom osynligt. Såklart funkar inte det. Astrid hoppar ned, sliter åt sig soppåsen och börjar hojta om att det säkert är sopor med mycket smör och fett och äckel.
Såklart går soppåsen sönder.  Såklart börjar Astrid skrika om hur äckligt det är och om alla råttor som finns i soprummet och hur hon hatar sopor och råttor.
Bengt plockar kvickt ihop allt skräp som åkt ut och springer mot soprummet. Fort fort.

Bengt blir instängd.  En parkbänk dras för dörren. Han kastar sig mot dörren men bänken därutanför är alldeles för tung. Bengt sitter ensam i det kalla, mörka, läskiga soprummet, där det säkerligen är alldeles fullt med råttor. Ute är det varmt, inne i soprummet är det kallt, som i graven. Ingen kommer som kan dra bort bänken. Det går timmar. Flera timmar. Så hör han något skrapande utanför dörren. Han skriker och en stånkande röst, som han inte känner igen, svarar. Det är inte Asrid, Allan eller Gustav det är helt klart. Efter en stund öppnas dörren och en hund står därutanför. Bengt blir lite rädd. Hundar kan vara ännu farligare än råttor.
Men den här hunden heter Jagger och är schysst. Han samlar på sopor och har fullt av nyttigt skräp i en rullväska som han drar omkring med. Han vet också allt om den typen av människor som plågar och trycker ned. Han har egen erfarenhet!
Så börjar den ovanliga vänskapen mellan den mobbade pojken Bengt och "uteliggarhunden" Jagger som bor i en rostig container och har stor erfarenhet av det hårda livet.  
Jagger vet också hur man råder bot på förtyckartyper. Man straffar! Så akta er väldigt noga! Alla Astrid, Allan och Gustav! För nu vankas H.Ä.M.D.
Det börjar med en råtta, fortsätter med en cykel, sen börjar de vuxna att reagera. Som sjuttsingen. Det borde de ha gjort tidigare!

Jagger, Jagger är en hårdkokt bok i genren mobbad blir hämnare. Författaren Frida Nilsson skruvar ofta till sina  böcker och tar med kloka djur i handlingen. Apstjärnan(2005).  Jag, Dante och miljonerna. (2008) men också de helt underbara böckerna om Hedvig (2005) mfl i serien (dock inga talande djur här)  Jag gillar Frida Nilssons böcker. Det är dirty realism i kombination med djurklokskap. Lite Raymond Carver. Lite Kim Fupz Aakeson. Men med en alldeles egen ton. 
Boken har blivit klassad som Hcf dvs för 6-9-åringar . Jag tycker att den passar en äldre målgrupp också.  Det hårdkokta och skruvade borde funka för mellanstadiet och i allra högsta grad för vuxna. Som högläsningsbok borde den sitta som en schmäck! Men läs den gärna själv först!

Frida Nilssons böcker har blivit översatta till många språk. Hon är en internationellt erkänd barnboksförfattare av rang. 

Lex bok

Lex har det tufft.  Det är sista terminen i gymnasiet. Studenten med allt vad det innebär.  Studenmössor, betyg, baler och gud vet vad... på det ska läggas Mirandas coola blogg. Lex är inte med.
Hänger hellre med gaykompisen Jonatan, ser dystopisk film, spelar TV-spel och röker, röker, röker. Jonatan vill gå på klubb. Lex NOT.
Hemma har morsan en nya man, den patetiske och tämlige misslyckade ungdomsboksförfattaren Bruno. De har träffats på zumba-kurs. Hmm bara det... Lex får rysningar.
Lex pappa åker in och ut på kåken. Ständigt nya planer, nya löften. Som inte håller. Lex är lojal. Så inihelvete lojal.  Med honom.
Det som gör att Lex liv går lite överstyr är just denne Bruno som vill bli kompis, vill veta hur Lex har det, vill få nytt författarstoff. Lystna författardrömmar. Och Lex fattar och berättar, men har en plan. En ondskefull plan. Hon berättar och kryddar kraftigt sin egen sorgeliga historia och Bruno lyser upp. Får inspiration,  bokuppslag. Gör inget annat än skriver.

Lex njuter av sin lilla fälla och startar samtidigt i allra största hemlighet en blogg som hon skriver under pseudonymen Maya. Bloggen heter "Själens sår".  Hon berättar för pappa som blir exalterad. Berättar för Jonatan som hjälper henne med layout och med bilderna till bloggen.  Bloggen är ursnyggast!
Lex klär ut sig till oigenkännlighet med vitblond svintoperuk, sotsvart smink och blodröda läppar. Jonatan tar bilderna. Oftast i svart-vitt. Hon ser New York-pundig ut,  både gammeldags dekadent och utrahipp. Hur cool som helst. "Själens sår" får snabbt många följare. Hon får kommentarer, blir stil-ikon. ALLA pratar om Maya. Miranda allra mest.
Lex blir triggad, Jonatan också. Maya skriver "Jag bär alltid med mig mina sorger i fickan, min smärta i väskan, min rädsla i ryggsäcken. Ibland tar jag fram mitt bagage i ljuset. Först när man vågar se det som är sant kan man börja leva".
Lex når dit hon vill men för Bruno blir det katastrof. Stackars ledsna ungdomsboksförfattaren!
Men vågar hon se hela sanningen. Vad hon ställt till med får en dominoeffekt som hon inte kunnat ana följderna av.

Lex bok är en bladvändare om härlig men farlig hämnd.  En utvecklingshistoria och en stark berättelse om relationer,  om att våga vara annorlunda men inte dissa det vanliga.
Om föräldrar och vänner, om kärlek och skola. Om det vanliga livet som kan vara så himla svårt att få till, i skarven mellan ungdomstid och vuxenvärld.
Boken är Augustprisnominerad 2013 och troligen en lågoddsare. Sara Kadefors har skrivit flera barn- och ungdomsböcker och hon fick även Augustpriset för Sandor slash Ida 2001. Den boken är också filmatiserad. Sara Kadefors har även skrivit flera vuxenböcker. Jag tycker att hon äger att skriva fär ungdomar. Hoppas hon fortsätter med det.
Se förlagets boktrailer om Lex bok:http://www.youtube.com/watch?v=i_uC2c-iO9I

Namnsdagsflickan

Robins lillasyster Namnsdagsflickan är medvetslös. Hon heter egentligen Harrriet och har legat på sjukhus bortom medvetande sedan en vecka. Den hon litade på mest i hela världen har svikit henne och nu gör hon sig oåtkomlig.
Så mystiskt börjar boken och vi får efterhand reda på mer om Namnsdagsflickan,  om Robin och bästakompisen Kim och om deras alldeles egen värld, Berghendia.
Berghendia är en fantasivärld som de skapat tillsammans och som de styr med järnhand, tar livet av innevånarna och låter dem leva upp igen. Där finns kungar, ändlösa krig,  krångliga palatsintriger och helt nya djurarter. Robins lillasyster  är alltid med på ett hörn. Tittar på, föreslår idéer och till slut börjar hon också rita.
 Så, efter flera års fantasivärldsbyggande,  krackelerar hela leken ungefär samtidigt som familjen gör det. Efter mycket bråk flyttar så Robins och Harriets pappa hemifrån och Kim slutar komma hem till dem. En tillfällighet kanske men inget att  göra.
Namnsdagsflickan och Robin saknar Kims besök lika mycket som de saknar den frånvarande pappan.
 
Kim får nya vänner, nya intressen och utvecklar sitt tecknande att rita serier. Både Kim och serien om Kassandra Karat blir superpopulära.  Ingen ordnar en fest utan att se till att Kim är bjuden.

Robin har tröttnat på fantasivärldar och bestämmer sig för att bli bäst i klassen. Namnsdagsflickan blir tystare och tystare.

Namnsdagsflickan  är en gränsöverskridande grafisk roman och har tre parallellhistorier. Dels den i verkligheten, dels den i Berghendia, dels den i superhjältemangaserien som Kim ritar.

Kristoffer Leandoer har skrivit texten och Åsa Ekström har tecknat i mangastil.  De bägge huvudpersonerna,  Kim och Robin är androgyna, till namn och i teckningarna.  När man läst ut boken så vet man fortfarande inte om det är killar eller tjejer. Man blir förvirrad och nyfiken men egentligen  borde det inte vara så viktigt. Det känns både väldigt intressant och kittlande.
Jag tycker boken var överraskande bra, mjuka fina illustrationer och mycket kraft i berättelsen med svek och utvecklingstema och flera vridningar i historien. Namnsdagsflickan gläntar på dörren till flera magiska världar. Coolt!

-> Mellan dig och dig <-

Tora, sjutton år och det är en gul och fyllig tisdag i oktober. Allt känns rätt så bra. Hon och Ivar shoppar skor och vinylskiva på second hand-butik. "Djävulskt bra köp. Fruktat bra skiva", säger mannen bakom disken. Haha.  Det skulle kunna vara hur bra som helst... men något ligger i luften. Något med Ivar. Det hänger på honom. Det är Ivar som sätter upp reglerna och Tora hänger med.
Och nu är det något. I luften. Det är mer också, än detta med Ivar. Såklart. Det är att
Toras mamma har flyttat med en gris, tio mil bort i en skog, vid ett träsk, där hon kan odla bäst hon vill. Köttätande växter, Giftsvampar. Tora tänker fan inte bry sig.
Och det är att på skolan tar bibliotekarieSven fasta på Toras litteraturintresse och vill ha hennes hjälp att ordna en kulturafton, en kejlii, med poesiuppläsningar, musik, dans.
Motvilligt men ändå kittlande. Att läsa egna ord helt utan skyddsnät.
Men mest är det Ivars rygg, att han försvinner, verkar konstig.
Larisa verkar veta något. Hon ser saker som andra inte märker. Till exempel ser hon kompisen Jonna, att hon dricker för mycket. Hur ska det gå. Och så prettoSonja med kulturmorsa. Hmm hur får man syn på sig själv? I det hela.
Denna eviga känsla av obalans. Att inte nå fram.

Katarina Kieri fick Augustpriset 2004 för Dansar Elias, nej. Mellan dig och dig tycker jag är lika stark. Kieri skriver träffsäkert och sorgligt-roligt om ungdomstidens osäkerhet, om outsidernördarna, om drömmarna och om tvivlen.
Hon tilldelades Astrid Lindgren-priset 2012 för förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen med motiveringen:

”Katarina Kieri lyckas skriva lika starkt och träffande för alla åldrar. I ungdomsromanerna är spänningen påtaglig, den lurar i undertexten och i relationerna. Hon lyckas alltid hålla på hemligheten och läsaren drivs vidare, djupare in mot själva brännpunkten. Genom precisa iakttagelser av till synes små detaljer skriver Kieri fram stort drama, livsavgörande händelser och psykologiskt skarpa porträtt. Också i böckerna för yngre barn finns en fin psykologisk blick och dilemman skildras ur ett strikt barnperspektiv med subtil humor och stor värme.”

Apan och jag

Eva Lindström har just kommit med en bilderbok för lite yngre barn. En rimmad bok om lusten och våndan av att ha Apan som vän.

Det är kul att vara med Apan. Att jonglera med bananer och leka.
Men Apan gömmer sej titt som tätt. "Det är kul att leta i alla fall ett tag, men inte hela tiden och inte varje dag".
Kanske har han åkt till en annan vän med annorlunda svans. Längta hem nu, snälla apa. Längta hem till mig igen.
En apkul fest med popmusik kan locka, frukt och mat, en duk och två små fat. Men nej. Ingen apa syns till (men svansen, armen, ansiket skymtar fram både här och där så vi läsare vet minsann att apan luras lite grann) Stackars, stackars ensamma själ. Skärp dig nu och kom tillbaka!

Eva Lindström har med sin säregna stil skapat en underfundig och rolig bok. En avskalad layout i pastellig färgskala med många små luriga detaljer att upptäcka. En bok om vänskap om längtan och om svek. En bok om att livet inte är alldeles lätt att leva. Att leva ensam är inte lika roligt.
Att läsa Eva Lindström är alltid finurligt och roligt!

I den tysta minuten mellan

Torvi har inte träffat sin pappa sedan han var sex år, då han och mamma flyttade till Sverige från Island. Hela pappagrejen har varit en ända stor väntan och ett enda stort SVEK.
Pappa hade sagt att han skulle komma. Men han kom aldrig. Gubbjäveln!
Torvi bestämmer sig att sluta tänka, sluta sakna, sluta hoppas!

Och sen kommer han. Nu! Nu när han gått och dött och all kontakt helt och hållet är körd. Så jävla patetiskt!
Sedan brevet med beskedet om pappa Kettils död kom, har allt varit grått, tungt och allvarligt. Som att springa i vatten.
Torvi är 14 år och ska åka över till Island för att begrava sin pappa. Han ska åka ensam. "Det är din historia, säger mamma. Det är halva du. Du hör faktiskt dit."
Torvi protesterar. Men han åker till slut. Han åker för att lära känna en person som man knappt minns längre? Och som är död?
Han åker för att få svar på tusen frågor om sin pappa. Hur han var och varför och hur han dog. Det är många frågor och många olika, lite vaga svar. Sakta, sakta klarnar bilden av en komplicerad person fram. En manodepressiv person, en alkoholist.
Smittar galenskap undrar Torvi.
Torvi åker iväg på en resa som kommer att ändra en hel del i hans liv. Han träffar sin släkt,han lär känna sin döda pappa, han träffar sin gamla barndomskompis Óli och ...han träffar Ólis syster Lilja.

Viveka Sjögren har skrivit en vacker sorgesång över en förlorad pappa. Det isländska, kärva är fint beskrivet och sonens förvirring, ilska och så småningom förlikning med situationen är spännande och också lite oroande att följa. Kommer han att växa upp med saknade och bitterheten i sitt hjärta? Men med ett foto som farmor gav honom just innan han skulle åka, där pappa står med vind i håret och en blick, omöjlig att fånga. Det ger hopp! Torvi kommer att minnas varenda sekund av den här sommaren.

Och jag kommer att minnas boken som en av sommarens finaste läsupplevelse.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

En fin debut av Sara Ohlsson från det lilla, läckra förlaget Gilla böcker med den geniala titeln "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag".

Olivia och John - det perfekta paret. Snygga, fina, nästan för bra, lite för parigt, (särskilt då Olivias bästa kompis Emma också är ihop med Johns brorsa, Martin).
De har hållit ihop i tre år men nu vill inte John vara ihop längre. Han har tröttnat, inte bara så där men har tänkt på det ett tag...
Olivias värld rasar. Emma och kompisen Tor peppar. Uppmuntringssnack och Emma har stora planer på återförening.
Hur kan man få tillbaka en kille, få ett ex att bli kär igen "Operation - få- John-tillbaka" inleds under täcknamn "Operation fågelbajs".
1. Visa sig som den perfekta flickvännen, vara snygg, mysig. Skicka små trevliga påminnelseSMS.
2. Funkar inte det så gör honom svartsjuk, flörta lite med andra. Lite, äsch, det kan vara svårt att hålla det på flörtstadiet, särskilt när spriten flödar och kåtheten sätter in.
Olivia är deppad och känner sig usel men peppas av kompisarna. Hon tänker oupphörligen på John. Allt är kaos och förvirring. Plan 1 verkar inte funka heller. Visst är hon snygg och mysig men vad hjälper det? Plan 2 alltså, svartsjukegrejen... Andra killar!
Danjiel är lättsam och kul, jättebra i sängen, en knullkompis. Men han har en tjej och det är inte lätt att bli dumpad och dumpad, igen och igen. Kalle är lite bonnig men ändå fin och väldigt seriös. Funkar ett tag men John skymmer sikten och Kalle är ute ur leken. Olivia blir sviken igen och nu blir det tillslut bara fester och sex som snurrar runt runt och snacket går. Varför är en tjej som bejakar sin sexualitet inte okej. Hon lyssnar ju på sin kropp, hon vill ha närhet. Olivia nästan missbrukar sex, men hon vet inte vad hon vill.
Jo, ett tag är det ju John, men sen... nja. Livet är komplicerat. Mamma och pappa trasslar till saker och ting också.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en på-kornet-bok. Lättläst, rolig och sorglig på samma gång. Det blir aldrig för mycket smet och gråt, personbeskrivningarna är bra. En bok som kommer att gå ur hand till hand. En riktig bokslukarbok av rang!
Ytterligare en ny jättebra svensk ungdomsboksförfattare är född! Coolt!

Sonya Harnett äger!

Jag har läst två så bra böcker att jag känner mig lycklig. Bägge är skrivna av Sonya Harnett och i varsam översättning av Helena Ridelberg.

Fjäril är en familjetragedi om Plum, egentligen Ariella, 14 år och just i gränslandet mellan barn och ung vuxen. Hon är inte bekväm i sin kropp, har inte några riktiga vänner, känner sig klumpig och fel. Hon är sladdbarn med två äldre bröder som bor kvar hemma fast de har passerat tonåren och borde ha flyttat för ett bra tag sedan.
Plum känner sig ensam och ledsen men finner tröst och kraft i några småsaker som hon har i en portfölj under sängen; ett glaslamm, ett armband, en medaljong, en jojo, ett mynt och ett ABBA-märke.
Och så finns grannfrun där, den unga trevliga, vackra och smala Maureen, som ger henne styrka att säga ifrån, som ger henne bantningsråd som får henne att byta namn som lyssnar på henne och peppar. Som ser henne som den hon kanske skulle kunna bli, en blivande fotomodell.
Nu närmar sig födelsedagen och Plum planerar för en riktigt fin födelsedagsfest...
Kompisarna verkar dock mer intresserade av hennes coola storebrorsor än av henne. Maureen också.
Det skapas en Revolutionary Road-stämning, om ni förstår, med Plum som spelpjäs.

Fjäril är en riktig realityrysare i bästa Joyce Carol Oatesanda. Den bästa Sonya Hartnettboken jag läst hittills.

Torsdagsbarn (Atrium förlag 2010) är svartare, svårare, mörkare, men också så vansinnigt bra att man bara älskar.
Boken utspelar sig på landsbygden i Australien under 1930-talets tuffa tider med hunger, arbetslöshet och fattigdom. Harper är historiens berättare och mellanbarnet i den stora familjen Flute. Tin är 4 år, torsdagsbarn och förlorar sin mammas uppmärksamhet den dagen då hans lillebror föds. Vid historiens början när det nya syskonet precis är på väg så ber far Harper att ta hand om Tin. De går ner till bäcken och så händer katastrofen, en strandbank rasar över honom. Tin bergravs i lermassa, Harper blir såklart vettskrämd och rusar hem efter hjälp. När sedan Tin själv löser hela situationen genom sin stora grävatalang så blir det första startskottet till hans forsatta grävning.
Om dagarna försvinner han under husets veranda och börjar gräva gångar, långa labyrinter och hemliga tunnlar. Ingen annan tar sig ned. Tin verkar behöva mörket och grävandet lika mycket som andra behöver frisk luft och sol på huvudknoppen.

Storasyster Harper är övertygad om att Tin är född till att gräva. Varför han gör det får ingen egentlig förklaring, han skyr människor och beröring. Han talar inte egentligen men verkar ha en otroligt stark hörsel som gör att han plötsligt dyker upp vid ett par tillfällen då han verkligen behövs.
Boken innehåller många historier och lager och kräver nog en eller ett par omläsningar för att man helt ska förstå eller för att nya världar ska öppnas.
Sonya Hartnett säger själv att hon skriver för "unga intelligenta ensamvargar". Här finns inget ytligt eller konventionellt. Sonya Hartnett skriver för "de klyftiga, för de smartaste av de smarta".