Kyla av Theres Henriksson

Tre syskon, en kärlekshistoria, en skruttbil och en gammal skoter + en välsignad stuga med järnspis.
Det är minus trettio grader kallt, mitt i julstök och allmänt glam går strömmen. Allt blir svart. Överallt i stora delar av Sverige. Men framförallt i Aleå i norra delen av landet. Strömmen kommer väl tillbaka tänker de tre syskonen Sofia 16, Simon 19  och Theo 12.

De ska klara sig själva ett par veckor när föräldrarna firar en alldeles för sen bröllopsresa till Thailand. Det ska väl ordna sig, tror både ungdomarna och deras föräldrana. Det ska bli skönt att få rå sig själva ett tag. Men... det var innan strömavbrottet.,

När strömmen inte kommer tillbaka på ett dygn blir det rejält kallt i lägenheten. Allt är svart och inget fungerar. Ingen mobiltäckning, inte vattenledningarna. Ingenting. Och det är minus trettiofyra ute.
Något måste de göra.

Morfars stuga i Innanträsk har järnspis. Där kan de åtminstone få  lite varmt. Om de tar sig dit.
Ingen av ungdomarna har körkort men i ett krisläge får man klara sånt ändå. Den gamla Volvon startar trots den svåra kylan. Sofia jagar på brorsorna och de packar de som kan vara bra att ha, praktiskt taget allt från kyl och frys, torrvaror, ljus, underkläder, kalsonger, pappas flanellpyjamas, tjocktröjor, toalettartiklar, och några tidningar och böcker.
Tänk om strömmen kommer tillbaka i morrn? De kanske åker i onödan. Men tänk om inte.

Kyla av Therese Henriksson är en realityrysare av rang. Vad kan man göra när allt är kallt och svart och hemskt. Sofia är en handlingskraftig person som tar för sig. Att boken också innehåller en kärleksrelation med komplikationer gör inte boken sämre. Jag tycker att Kyla är en riktig bladvändare och ett framtidsscenario som känns obehagligt sannolikt. 

Blå tråd

Kira lever i ett primitivt och diktatoriskt samhälle. Här får inga veklingar finnas, inga gamla eller funktionsnedsatta. Alla har en uppgift som ska genomföras. 

Namnen visar vilken nivå och ålder man hör till, de allra yngsta, battingarna har enstaviga namn, de lite äldre tvåstaviga, vuxna trestaviga. det finns till och med de som har kommit så långt upp i ålder och aktning att de har fyrstaviga förnamn.

Kira har lyckats hålla sig innanför bygränsen trots att hon föddes med ett deformerat ben och ofta har ont. Kiras mamma tog strid för att hon skulle få vara kvar hos henne och så blev det.  Man nu finns inte längre mamma och Kiras plats är hotad. Hon kan komma att lämnas till vilddjuren på Fältet. De tycker i alla fall Vandara som är ute efter Kiras hus och mark. Kira som både är missbildad och helt föräldralös har hon inget egenvärde längre.

Men...Kira har en särskild eftertraktansvärd kunskap. Hon kan brodera och sy fram berättelser. Kira hamnar framför Väktarnas råd som ska lösa konflikten med hennes antagonist Vandara. Kiras försvarare, Jamison utser Kira att sy den nya "Sångarens klädnad". En magnifik klädnad som bara tas fram en gång om året då byn samlas för att höra Sången om Undergången, folkets långa historia. Hennes mor har sytt och lagat den omsorgsfullt varje år. Hon var noggrann och kunnig och har lärt upp Kira. Modern har lärt henne mycket men inte allt. Färgandets hantverk hade hon inte hunnit lära ut. Sjukdomen kom emellan.
Nu sätts Kira i lära hos Annabella för att färga garn för att hon så småningom ska kunna färdigställa klädnaden. Kira får ett stort ansvar, två nya vänner och en hemligheten där hennes fars försvinnande kommer upp till ytan.

Blå tråd av författaren Lois Lowry följer i samma spår som Den utvalde, hennes dystopiska bok som nyligen blivit film.
Blå tråd är lite stillsam men ändå suggestiv och spännande. En stark berättelse om fördomar, motstånd och hopp. 

Otopia

Otopia är den Nya Tiden som folket bygger tillsammans efter att Kapitalismen, Religionen, Familjen, Patriarkatet och Nationalismen fördärvat det gamla riket som förintats i Kriget och Floden.

Miqi opponerar på Slobodans dikt i skolan. En dikt om koltrastssång. Som om någon skulle veta vad det är. Men Slobodan vet hur en koltrast ser ut. Berättar.

Sen ser de Måsen för första gången. Faktiskt två stycken som cirklar i skyn. Tänk ändå... de måste komma från havet. Måsarna har sett havet. Det är också första gången som Miqi möter Estrid. Utan att förstå vem hon är.

Folket bestämmer, genom de nya reglerna. Inga pengar finns, man får inte lön när man arbetar, man får inte äga något, alla är vegetarianer, man får inte behålla sina barn. Det finns ingen svartsjuka, ingen kriminalitet...men alla måste vara glada och nöjda och ...dricka vattnet. Människan formar samhället. Samhället formar människan. Som ett mantra upprepas avarterna; girigheten, lättjan, omoralen, hedern och egoismen som drev det gamla riket i graven. Nu är det goda samhället, drömmen har blivit verklighet. Paradiset på jorden.

Miqi vill opponera men inser att det bara blir trassligheter. Hon vill  sluta dricka det beordrade vattnet.

Hon träffar Nguyen, som blivit Tjänare. De pratar reglerna. Hon har honom i sig. Det känns ovant.
Slobodan blir ledsen fastän svartsjukan inte finns. Men sanningen finns. Hon kunde ju ha berättat.

Utmarkerna lockar. Det är ett bra ställe att vara ensam på. Att tänka. Kanske få se måsen. Igen. Och där finns en bäck med klart, friskt vatten. Som smakar vatten.
Miqi ser med klarare ögon. Hon vill veta vad som finns bortom Utmarkerna. Finns något bortom. Finns det en mur.
Allt förändras när hon träffar Bob och berättar om måsarna och om Estrid och om allt.

Otopia är en bok som får en att  tänka på ansvar för utveckling och framtid. En Svennebok men med oklart slut. En dystopia över utopin.
Per Nilsson har aldrig gjort det enkelt för läsaren. Inte att det är svårläst. Tvärtom. Vackert avskalat poetiskt språk, fina personskildringar. Men det är svårt att sluta tänka på den här boken.
Otopia är en bok som ställer frågorna men inte ger svaren. Vi måste tänka själva.

Två städer

Ett väldigt sotmoln har dragit in över landet. Ett svartbränt, kalt landskap och luften är tjock av sot. Leon trevar och snubblar sig fram. Otroligt nog så lever han och med honom en alldeles nyfödd hundvalp, Devil. Det blir en trygghet att ha en levande varelse att prata med. Som att lura sig själv. Glömma allt annat om föräldrar, kompisar, flickvän, hemlagad mat, fotbollsmatcher.
 
Var fanns alla andra som hade överlevt? Konstigt att inte möta en enda människa. Inget djur, inga insekter, ingen människa, bara Leon och valpen...

Efter en strapatsrik och äventyrlig färd genom ödemarken träffar han Rut som har en egen grotta i berget Hejmo och grönsaksodlingar. Hon är gammal och vis.
Men ...vildmarken lockar. Leon vill vidare.

Så dyker Anja upp, en mager och skitig men överlevande tjej. De slår följe och lovar att aldrig svika varandra. Vad som än händer.
Men vid muren blir de omringade och skilda åt. Leon och Devil förs till "Den rika staden" och Anja till "Den fattiga staden."
Den enda civilisation som överlevt är som djävulens rike. Här härskar diktatorn él-Tyrann och mäktigmännen. Tyrannen stöper om pojkarna till slavar genom att ge dem fisknamn.
 Flickorna hjärntvättas och blir till statyer. Men så finns de hemlösa och käringarna som planerar ett uppror mot diktatorn. Anja spelar en viktig roll i upproret.  Det står i de gamla skrifterna. "Den enda som kan utmana makten är en ung kvinna som kommer från vildmarken och bär sanningen inom sig som en skatt" . Anja är utvald, hon måste gå genom Dörren utan återvändo. Det är det enda sättet att få tilltäde till Tyrannfortet och komma nära diktatorn. För Leons skull måste hon våga.

Eva Susso har skrivit ett 30-tal böcker för barn och ungdomar i alla åldrar. Med denna bok skriver hon in sig i en ny genre, den episka-äventyrs-dystopi-genren som blivit hetast just nu. Två städer är en bok för dig som gillar Hungerspelen, Divergent och Kaostrilogin. Det är spänning,Läs mer på Eva Sussos hemsida http://www.evasusso.com/

En sekund i taget

Hedvig är ensam kvar efter den plötsligt gallopperande feberfarsoten som dödat alla om kring henne ; mamma, pappa, lillebror, ....också hennes bästa kompis Lydia som var så mycket bättre på allting, exakt alliting utom på att vara smal (och på att överleva). För övrigt dödat alla andra i samhället. Verkar det som.

När hon ringer 112 tutar det upptaget, sen ingen ton alls.

Hedvig springer ut från lägenheten, rycker åt sig mammas nyckelknippa till skolan där hon jobbade och cyklar i ilfart mot skolan. Låser upp. Allt är precis så tomt och ödsligt som hon trott. För eftersom katastrofdödsfallen skett på natten så fanns inga människor i skolan. Alltså inga döda där heller. Hon hittar sin bänk, blir trygg ett kort tag. Absurt. Hon packar i hast ned en massa överlevnadssaker från skolans förråd, liggunderlag, tält, sovsäck, mat, dryck... och  mammas blommiga jobbkaffekopp.

Hon lämnar nycklarna i låset och cyklar iväg. Hon vet inte var, men bort. Hon är ensam, chockad och rädd. Men hon är, hon lever! Och ...därborta är det oändligt fullt av död.

Efter denna gastkramande inledning så finner Hedvig en plats där hon kan stanna. Ett hus, en försöksgård med kor, hästar och höns. Hon bryter sig in i huset. Utan att veta något om djurskötsel, hur man gör upp eld eller sköter ett hus så tvingas hon lära sig och omvärdera varje sekund i livet. Hon som varit bra på lägenhetssaker är nu en som går och mjölkar på morgonen.

 Men hon är rädd och hispig.  Vågar knappt lämna gården, hon är livrädd att se dödheten omkring sig.

Så upptäcker hon fotspår.  Finns det någon som spionerar på henne? En levande?

En sekund i taget är en bladvändare av rang. En existentiell thriller. En dystopi som ser ut att blir till en bokserie eftersom denna slutar med ett öppet cliffhangerslut. En bok som säkert kommer att gillas av de som läst Hungerspelen eller Veronica Roths, Divergentserie. Jag tänker också på Felicias Ö av Cannie Möller och på Patrick Ness´Kaostriologi.

Jag ser fram emot nästa bok om Hedvig.

Läs mer om författaren till boken, Sofia Nordin, på hennes egen hemsida  http://www.sofianordin.se/

Divergent

Beatrice är 16 år och vet att hon snart ska välja eller tvingas välja en falang för resten av sitt liv. I flera veckor har hon oroat sig för vad lämplighetstestet ska rekommendera . De osjälviska, De ärliga, De lärda, De fridfulla eller De tappra. Korridorerna på skolan är sprängfyllda av folk och det vibrerar i luften av energi, ett slags sista-dagen-feber. Skolan är en av de få platserna där falangerna blandas. Den senaste tiden har spänningen stigit mellan falangerna,  framförallt mellan De lärde och De osjälviska sedan De lärde publicerat fientliga rapporter och artiklar.

Lämplighetstestet visar något mycket ovanligt när det gäller Beatrice. Hon

har lika stor lämplighet för flera olika falanger.  Hon är en sk. divirgent,  ett ord man knappt får tänka ännu mindre nämna och något som är mycket, mycket  farligt.

Nu ska hon så slutligen välja den falang som hon känner mest dragning till.

Och tvingas därmed lämna familjen. Ett frunktansvärt svårt beslut. Men falang går före blod!

Så blir Beatrice till Tris och de svåra initeringsproven startar i hennes nya falang, De trappra. Hon njuter av det nya med skratt, djärva tilltag och utmattning efter en hård dag.

Hon blir vän och lite till med Four, en av ledarna i falangen  och en farlig och mycket spännande tid börjar när det uppenbaras att det är en grym framtid planeras...för några av falangerna...

Veronica Roth har skrivit en dystopi, en värld där man delar upp människor enligt andra regler än familjer och släkten. Jag gillar världen och jag gillar Beatrice.

Jag tror många  andra också kommer att tycka om. Många som gillar Hungerspelen av Suzanne Collins eller Kaostriologin av Patrick Ness.

Läs mer på författarens hemsida

http://veronicarothbooks.blogspot.se/p/books.html