Det är jag som är Lisa

Moa-Lina Croall har skrivit en mellanåldersbok om en familj i kris. Mamma har rest bort för att jobba med det hon älskar mest - böcker och foto. Lisa och Anna blir oförstående kvar hemma med ledsen pappa och förvirrad farmor på väg in i glömskans dimma.
Mamma skickar vykort från världen och brev med förseningsbesked. Jonas och Hassan retas, fröken frågar och skickar snokande socialtanter, pappa jobbar jämt och farmor är ledsen. Lisa deppar och tycker att allt är skit.
Men... en cirkus kommer till stan och stannar längre än vanligt. Nova bor med cirkusfolket med sin mamma och mammans nya sambo, Mohammed och Lisa får för första gången en allra bästa kompis.

"Det är jag som är Lisa" är en jättefin och inkännande mellanåldersbok om att vara mittemellan alla och känna sig ensammast i hela världen. Men boken har ett positivt slut och trots allt en ljus ton. Moa-Lina Croall skriver i samma stil som Jacqueline Wilson. Sorgligt men härligt!

För alltid...

Detta är en bok i Maria Gripe-anda, en bok om mystiska sammanträffanden och magiska händelser. Inte i en fantasyvärld utan allt utspelar sig i vår vanliga vardagsvärld. "Det finns ingen början. Det finns inget slut. Ty det finns ingen tid."
Nora, 12 år, ska snart fylla tretton och ska dessförinnan tillbringa några sommarveckor hos mammas bohemkonstnärsväninna,Vanja, som flyttat långt bort i obygden.
Nora har redan fått sin trettonårspresent av mamma. En fin mobiltelefon som hon älskar. Hon messar med sin förälskelse Sebastian och skickar foton. Men... ganska snart börjar det hända mystiska saker i Vanjas avlägsna hus. Nora får mystiska SMS, en vaggvisa hörs spela mitt i natten, hon känner en stark dragningskraft till ett grått övergivet hus, hon drömmer konstiga saker och hör dunsar från övervåningen.
När hon för andra gången besöker det övergivna huset hittar hon ett brev. Ett brev som tycks adresserat till henne. Hon blir livrädd.
Det finns många likheter med Maria Gripes bok Agnes Cecilia. Namnet Nora, telefon,sms-meddelandena och inte minst stämningen. Den här boken lägger man inte ifrån sig förrän man läst ut den. Det är Ingelin Angeborn hittills bästa bok. Ålder 10 +

Ännu en elva-åring

Alla dessa magra, rädda, osäkra men utvalda elvaåringar. Nu har jag träffat ytterligare en, nämligen Stanley Bruggles i boken Amiralens arvinge - Hemligheten på Crampton Rock.
Stanley får en dag ett paket med ett brev och en stor, silvergrå nyckel dekorerad med krumelurer och krusiduller. Brevet berättar att Stanley är arvtagare till godset Candelaber då hans hittills okände släkting amiral Bartholomeus Quick har dött. Det bestäms att Stanley ensam ska ge sig av med tåg för att se till herrgården. En hushållerska, fru Carelli, ska möta honom och ta hand om honom under sommaren. Herrgården är ofantligt stor, mörk och dyster. Utanför gården står en, vad Stanley förstår är en galge, med en bur och i buren utmärglade, skelettlika kvarlevor av en människa. Ingen välkomnande syn precis för Stanley! Och värre ska det bli. Hela byn töms som på ett trollslag när skymningen faller. Det verkar som om alla hundar är trebenta , han träffar skumma pirater och det ryktas om att en varulv går lös. Det här är skruvat, läskigt och spännande. En liten läcker bok med många fina illustrationer av författaren Chris Mould. Ålder 9+

Vilddjuret vaknar - fantasy när den är som bäst

Agata Wäderby är elva år ( som Harry Potter i den första boken) hennes mamma är död (liksom HPs) och pappan lever med en ny kvinna, Beatrice som pratar över huvudet på Agata och är allmänt syrlig i kommentarerna (som de hemska mugglarföräldrar som Harry Potter har, fast Agatas pappa är helt OK) Ett klassiskt tema alltså. Liten rädd ensam flicka, mobbad och moderslös men med oanade gömda krafter.
Agata ska mycket motvilligt åka på en semestervecka till Kallhamra och bo på hotell. Med pappa och Beatrice... Roligare kan man ha! Men med skrivblock, pennor och böcker kanske hon kommer att överleva. Ett besök vid mammans grav innan avfärden gör Agata mycket konfunderad. En kvinna, en pojke och minst hundra fåglar har samlats på kyrkogården. Pojken säger att hon inte ska vara rädd, att hennes mamma var en av de mest skickliga och segerrika hamnskiftarna som levat och att de nu vill hedra henne. Hamnskiftare? Hennes mamma sa alltid att varje dag är till för att utföra mirakel - att skapa saker istället för att riva och förstöra. Men vem var hennes mamma och vem är Agata. Hon drömmer så konstigt och vilka är de konferensdeltagare "Lärare mot mobbning" som plötsligt dyker upp på hotellet. De uppför sig oartigt och luktar värre än pyton!
Likheter finns med Roal Dahls bok Häxorna men det gör inget. Man vill läsa vidare och det är spännande, fina personskildringar och en stark tjej i huvudrollen som såklart visar sig ha alldeles speciella förmågor. Kanske skulle boken ha vunnit på att kortas en aning. En bok av Mattias Johnsson, som kommit ut på ett litet förlag i Umeå - Järnringen och om jag gissar rätt kommer att få stor framgång bland många, unga fantasyälskare. Ålder 11+

Elva år på jorden

Lisa Bengtsson älskar att skriva, är proffs på att göra marängsviss men fullkomligt värdelös på syslöjd. det tycker i varje fall Syfröken. Tur att Lisa har mormor som peppar. En mormor som har tre stora intressen: hon lägger patiens, köper lotter och läser böcker av August Strindberg ...och så kedjeröker hon. Mormor har svart humor tycker pappa och hon kan kalla andra människor för snurreburrar, dom hon inte gillar alltså. Och det gör hon ofta.
Lisa och hennes bästa kompis Nelly har en detektivklubb som löser fall. Nu är det något mycket mystiskt med Lisas storasyster Jenny och kompisen Åsa. Ett riktigt triangeldrama. Tjejerna är smarta och roliga och om allt detta skriver Lisa Bengtsson i sina memoarer.
Denna bok är den första i en serie, de andra heter "Tolv dagar i mitt liv" och "Tretton ynka veckor". Jag tycker att de här böckerna har allt man kan begära. Lotta Olsson har hittat precis rätt ton. Roliga, lättlästa, kloka sidor att läsa själv när man är 10+

Man måste leva ...innan man dör

Ernest är vad man skulle säga ett gammaldags barn.
Han bor med sin stränga farmor som har haft hand om honom ända sedan han föddes eftersom hans mor dog vid förlossningen. I familjen Morlaisse dog man av olyckor, ofta historiska olyckor. Hans farfar hade dött i andra världskriget, hans farfars far i det första. Och vad det gällde Ernest egen far, hade han försvunnit på ett mystiskt vis efter sin hustrus begravning, när Ernest bara var tre dagar gammal. Ernest är ett väldigt stillsamt barn som gör samma saker varje dag; han äter sin frukost, han går till skolan, äter sitt äpple och sin skorpa till mellanmål . Samma sak dag efter dag. Han skrattar aldrig, hoppar aldrig, skyndar sig aldrig. Ernets har aldrig bråttom. Ernest äger varken jeans eller munkjacka. Nej, han går klädd i kostym. En neutral kostym som skulle kunna passa in i vilket århundrade som helst. Men...Ernest älskar skolan och de andra är vana vid honom och hans gammeldagssätt, pojkarna låter honom vara i fred men flickorna försöker att få honom att lägga märke till dem. Förgäves.
Utan att lyckas.
Trots att de frestar med kakor, konfektbitar eller frukt som ibland ligger i hans bänk. (Men han vågar aldrig äta för han vet att farmor förbjuder alla andra mellanmål än deras eget dvs 1 äpple och 1 skorpa). Han läser heller inte de små lappar med meddelanden som flickorna skickar till honom. Små kärleksbrev fulla av hopplöst hopp.
Men... så en dag börjar Victoire i hans klass. Hon har tretton bröder – en hel armé tänker Ernest. Och han känner sig invaderad av Victoire. Hon får honom att prata, följa med henne hem och faktiskt också att skratta.
Han börjar våga! Våga att leva. Våga att skratta. Våga att fråga om pappan och vad som hände. Och... våga att fråga om de hemliga breven.
Ernest får också sin gamla farmor att börja leva.
För man måste leva …innan man dör.

"Hemliga brev" är skriven av Susie Morgenstern och är en alldeles underbar bok att läsa själv eller att läsa högt.
Ålder 9+

Maria Gripe-stämning i bra debutbok

Lise Indahl har skrivit en stor liten roman med mystik och aktualitet. Boken heter Den osynliga och handlar om Elvira som tvingas flytta med sin familj till småsamhället Lönnby till ett hyreshus som är tyst, grått, ödsligt. Hon saknar sin kompis Erica och börjar skriva dagbok för att på något vis få ur sig känslan av hopplöshet och en obehaglig känsla av att vara iakttagen. Det börjar också hända saker i Elviras rum. Hennes kläder är nedpackade igen, pusslet som hon började med är lagt och någon skriver i hennes matteläxa. Det börjar kännas kusligt och när denna någon också börjar skriva i hennes dagbok så är det inte inbilling längre. Delar hon rum med en osynlig?
I somras gick boken som radioteater i SR under namnet "Den röda mössan".
Boken passar utmärkt som högläsning. Ålder 10+