Här är den lilla gården

Tänk vilken tur att Barbro Lindgren och Eva Eriksson hittade denna lilla förtjusande småbarnsbilderbok bland manusgömmorna. Den är minst lika bra som klassikern "Här är det lilla huset".

Gården, gubben, gumman, hunden, katten, kråkan, grisen, hönorna, hästen, kossan och så den alldeles nyfödda lilla kalven. Här är den lilla gården är en spännande bladvändare där varje sida leder vidare med en fråga, en liten uppmaning, en titt-ut-lek i bokform.
Eva Eriksson har med milda färger och sin karaktärisktiska fartfyllda stil tecknat uttryck hos varje varelse så att man på pricken förstår känslan. Barbro Lindgren har skrivit med pricksäker ton om den vackraste vardagen.
Här är den lilla gården är en riktig pärla att läsa om och om igen. 

 Manuskriptet till Här är den lilla gården skrevs på 1990-talet, men glömdes bort och hittades igen först nyligen. Nu finns det knappt några små gårdar längre och det är verkligen sorgligt. Den här lilla boken kan kanske vara som en  tanke i omställningens tid.

är det dags?

Kitty Crowther får snart motta det finaste barnbokspriset i världen. Hon är årets ALMA-pristagare som hon får för en samlad barnboksproduktion om 35 titlar. Imponerande då hon endast är 39 år gammal. Hon är lika mycket illustratör som författare och hon har en helt egen stil, "linjens mästare men också stämningens" som ALMA-juryn skriver. Kitty Crowther är bosatt i Belgien och ännu finns bara sex tittlar översatta till svenska.
Den bästa tycker jag är den senaste "är det dags?" En liten godnattrysare där mjukisdjuren väntar och väntar och undrar och undrar om det inte är dags snart. Kommer han inte? Men nej, och inte än och forfarande inte?
Men så till slut "sssch" så öppnas dörren och "Här är han!!!"
Ett riktigt kammarspel, en väntan i barnkammarmiljö där man ser hur det blir mörkare och mörkare och dagen blir till kväll. Minspel, kroppsställning och stämning skildras med enkel blyerts och färgpenna. En egen stil, inga schabloner, välkänd miljö. En bok till långsamhetens lov.
En toppenbok att varva ned och läsa som godnattsaga, en bok man kan läsa många gånger utan att ledsna. Mitt tvååriga barnbarn älskar den! Jag med!

Stina Wirséns fenomenala Vemböcker!

Stina Wirsén har skrivit och illustrerat böcker för de minsta små. Böcker som är alldeles fenomenala med sina karakteristiska figurer och alla små och stora problem. För de minsta, men med dramakaraktär och som med alla bra bilderböcker så är de också i högsta grad giltiga för alla.

Vem är ensam? Vem bestämmer? har redan blivit klassiker och dramatiserade till riktiga teaterpjäser.

I "Vem är bäst?" så tävlar nallen och katten i vem som är bäst i springning, hoppning, kullerbytta och att stå på huvudet men så kommer fågeln...och hon är i alla fall bäst ...på flygning. Hög igenkänningsfaktor!

I "Vem sover inte?" ska kaninen sova över hos nallen. Så kul det ska bli! Med massor av lekar, film och popcorn. Men...när det är dax att sova vill inte kanin längre. Fastän nallemamma läser en låång saga. Nej för sängen är för mjuk och det luktar inte som hemma...

Förutom dessa två finns det ytterligare åtta Vem-böcker! Läs och njut!

Bebisens roliga rim och ramsor

Åhh!! Återigen en riktigt fin och härlig rimbok. Lätt och behändig att hålla i, läckra 50-talsillustrationer och dessutom en dvd som bilaga med åskådliga ramsinstruktioner.

Flera gamla godingar men en och annan nying också. En ny härlig fotbollsramsa fastnade jag för :"Avspark, framspel, vänsterfint, och högerfint tuuuunnell, klicka, klacka ...ååå i måål!"

illustration: Camilla Lundsten ; urval och instruktioner: Birgitta Westin.

Men ännu så länge är Bom Bom: Barnens älsklingar min favvorimochramsbok. Underbar helt igenom! Bästa välkommentillvärldenpresenten!