Bästa friends forever av Ellen Karlsson och Karin Cyrén

 

Noa bor i ett radhus på gatan närmast lekparken med sin familj. Det är storasyster Mimmi, lillasyster Ruttan och mamma och pappa. Tillsammans är de fem. Det är lagom tycker pappa. Tyvärr har de inga husdjur för pappa älskar inte djur och kastar ut de katter som råkar komma in i huset. Mamma är djurvän precis som Noa så hon släpper in katter, men bara en i taget. Det bestämdes den gången det blev katt-fight i huset. En i taget räcker. Men bäst är det när hunden Rulle kommer in. Han är så himla gullig. Till och med pappa tycker det. Men han är Ann-Sofis hund. Rulle får vara hos Noa så mycket han vill. Säger Ann-Sofi.
Ibland kommer Irma också. Men hon är inget djur utan ett helt vanligt barn som är granne. 

Noa går i förskoleklass. F-klassen B. Alla i förskoleklassen är jättebäst men allra allra bäst är Manne. Noa och Manne brukar öva sig att se in i framtiden och så älskar de att skratta. Det är så himla roligt att skratta med Manne. Han är så snäll. Snäll mot exakt alla. Men mest är han rolig och snäll med Noa. 

En dag börjar Annie i förskoleklassen. Hon är en riktig surpuppa. Och Billie vill att hon ska få sitta bredvid Manne. Såklart. För han är ju snäll med alla. Men... nu blir Noa sur. Det är ju han och Manne som ska sitta tillsammans. 

Ett triangeldrama i förskoleklass B tornar upp. 

Ellen Karlsson skriver om vardagen på ett rakt-i-hjärtat-sätt. Man känner direkt igen sig och fattar verkligen hur det känns när bästa kompisen sviker. Karin Cyréns illustrationer på nästan varje uppslag förstärker känslorna och situationerna. Bästa friends forever kommer att blir en älskad högläsning hemma eller på skolan. Första boken i Bästa-serien om vänskap och livet på lågstadiet. 

Djuret av Ulrika Lidbo

Love sitter på tunnelbanan och får syn på en kvarglömd låda under sätet framför sig. Han skulle väl inte tänkt på det om det inte var så att lådan rörde på sig. Och inuti sitter ett djur. Ett märkligt och fantastiskt fint djur. Inte direkt litet men Love bestämmer sig för att behålla det. Vem glömmer ens ett djur i en låda på tunnelbanan? 

Han smyger in djuret i sitt rum. Det är deppigt hemma för mamma och pappa har bestämt sig för att separera. Okej på prov men det tror inte Love på en sekund ens. 

Mamma börjar nysa och Love fattar att det inte går att gömma djuret i sitt rum så länge. Han hittar en liten övergiven kolonistuga som han kan ockupera och det får  bli det perfekta hemmet för det okända djuret.

Efter ett tag visar det sig att djuret kanske är mer eftertraktat än vad han först trodde. Vetenskapsmän med dunkla avsikter är ute efter hans djur. 

Frank har precis börjat i Loves klass. Han har bott i LA, är ett kickbikeproffs och har en dödskallering på fingret.  Kort sagt en kille med hög status direkt. Till skillnad från Love. 

Men Love får oväntad hjälp av Frank och tillsammans försöker de rädda djuret. 

Djuret av Ulrika Lidbo är en fin bok om att hitta sig själv genom att hjälpa andra. 

 

Ella och alla djuren av Matt Haig

Ella är inget vanligt barn. Hon är ett "speciellt" barn. Det säger i alla fall hennes pappa. Speciell i betydelsen att hon tycker om djur, alla djur, alla djur förutom den brasilianska vandringsspindeln - världens giftigaste spindel. Varför inte Ella älskar just den spindeln får vi snart veta men lite senare i boken. 
Ella tycker inte bara om djuren, hon kan en massa saker om dem också till exempel att havsuttrar håller varandra i händerna när de sover så det inte ska glida från varandra. Men.. det som gör Ella så speciell är att hon har en väldigt ovanligt förmåga, en superkraft. Hon kan HÖRA vad djuren tänker. Hon kan till och med få djuren att höra vad hon tänker. Det kan vara farligt om det kommer ut om hennes superkraft. Det berättar hennes pappa. För det finns en läskig och farlig man, Mortimer J Mortimer som vill stoppa Ella. Han har nämligen också samma talang och vill härska över alla djur och människor. Ella måste hålla sin talang hemlig. 
Men det är så svårt för hon vill hjälpa så många. Ella är en god och snäll människa. Men... det är INTE Mortimer J Mortimer. 

Ella och djuren är en spännande, intressant och rolig bok om makt, om ont och gott, om vänskap och om att vara verklig vän med djuren. 
Matt Haig har skrivit på en idé från sin dotter Pearl och i efterordet tackar han Greta Thunberg och alla unga klimataktivister som alla är Ellas hjältar. En jättebra högläsningsbok eller en spännande bladvändare för unga bokslukare. 

Hilda och hamsterstölden av Christina Lindström

Hilda, Bella och Henning är bästa kompisar och bor i samma hus.  Bella har världens snyggaste sångröst, tycker i alla fall Hilda. Henning sjunger inte så bra. Han har så små lungor för han föddes för tidigt. Henning är allergisk och lite känslig, men han samlar på kaffekoppar och ska öppna ett café när han blir arton år. Hilda gillar allt möjligt tex hårdrock, hästar och rockringar.  De går alla i samma klass.
Bella har slutat med godis. Hon ska spara sina pengar till en hamster. Alltså! Lyllo, tycker Hilda. Henning säger inte så mycket. Han är ju allergisk.
Men det tar tid att spara pengar till en hamster, det ska ju vara en bur också, och burar är jättedyra. Nu måste alla tre hjälpas åt att samla in pengar till buren. De ska sjunga och starta ett café och Hilda kan typ spela flöjt. Kanske kan de sälja lite lopppisgrejer också. På lördag.
Så himla roligt det är att förbereda showen och sätta upp lappar och bjuda in. Men tiden sniglar sig fram.  ”Aldrig går tiden så sakta som när man väntar på en hamster” säger Henning.
Det blir succé, ända tills Emil och Drejan kommer och skrattar och retas med Henning. Men vännerna ställer upp för varandra och säger åt de båda retstickorna att ge sig iväg. 
Vilken tur att de ordnade en show och café för nu har de fått ihop så mycket pengar att Bella äntligen kan köpa sin lilla fina hamster och en hamsterbur. Hamstern döper de  till Lillan. 

Men så händer det som inte får hända. Lillan försvinner. Alla letar förtvivlat...

Christina Lindström har skrivit en trevlig bok om vänskap och djur, skola och olika familjer. Med glimten i ögat och fin känsla.  Jag gillar!  
Illustrationerna i boken har  Annika Lundholm Moberg gjort. 
Läs också Hilda och årets kalas.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson

Maria och Gabriel är nästantvillingar. Gabriel är född i januari och Maria i december. Samma år. De bor i en vanlig by, genom den går en vanlig gata och på gatan springer helt vanliga hundar. 

Det är bara tre dagar till sommarlovet. En enormt tjock hund följer efter dem till skolan. Hon lägger sig i en grop i skuggan utanför skolan och väntar. Hunden ser mycket trött ut. 
Några killar är elaka mot den. Maria blir rasande och skriker att det är hennes hund. Betty kallar hon den och hunden följer med hem, som om hon visste att hon just har fått en flickmatte. Hemma har de en häst också. En Bobbi som deras pappa älskar mer än allt. Åtminstone tror deras mamma det och skrattar och kallar pappan sin lilla hästkyckling. 

Marias och Gabriels föräldrar är bra på väldigt mycket. Förut när de hade arbete så hjälpte de till på bondgårdar, plockade frukt, skottade snö, lagade mat och städade. Nuförtiden finns det inga jobb. Mamma och pappa pratar bara om mat och räkningar och om ett land som heter Sverige dit man kan åka och få arbete. Men ännu är det ett tag dit.

Först händer det att Betty får valpar, att deras kompis Iulia lovar lära dem att simma om hon får något värdefullt (en valp), att hela familjen samlar skrot och säljer i stan, att Gabriel ramlar ner från taket , att farmor kommer och att pappa säljer hästen (snyft). För pengarna han får för hästen köper föräldrarna biljetter för att åka till Sverige och plocka jordgubbar, stora som äpplen. Maria och Gabriel blir förtvivlade. Nu har de också blivit jordgubbsbarn precis som många andra.
Men farmor tröstar och sjunger, lagar mat och kokar sylt och tillsammans ser de på Tom & Jerry för att glömma sorgen. 
Hos snälla tant Aurelia som har en affär i byn får Maria och Gabriel hjälpa till lite, städa och bära varor. Som tack får de två fina hönskycklingar. Båda får heta Bobbi och flytta in i Bobbihästens gamla spilta. De är hästkycklingar nu. Och om allt går bra så kan de få ägg i vinter. De kommer att bli en underbar överraskning till mamma och pappa!

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är just en sån fin bok som man både skrattar, gråter och får klumpar i halsen av att läsa. På ett lätt och luftigt språk berättas om en familjs vedermödor och kamp för ett värdigt liv. Allt i barnens ögonhöjd. 
Jag blev helt förälskad i boken och hoppas, hoppas att den får all den uppmärksamhet den förtjänar och Augustpriset och allt. 
Sara Olausson har tidigare givit ut flera serieromaner bli annat  Det kunde varit jag som skildrar hur Sara möter Felicia, en kvinna som tigger i Stockholm och en serieversion av Barbro Lindgrens, Loranga, Masarin och Dartanjang och den fina småbarnsboken Djuren. Hon är både en fantastisk konstnär och en lysande författare! Missa inte!  

Min vän Charlotte av E B White

"Vart ska pappa gå med yxan?". Så dramatiskt börjar den här boken när Fern frågar sin mamma vid frukostbordet. "Till grisstian" svarar mamma och berättar att det föddes några grisar i natt. Men Fern förstår inte vad pappa ska med yxan till och när hon förstår att det är för att en av griskultingarna föddes alldeles för liten och ynklig och att yxan ska användas för dennes räkning blir hon alldeles förtvivlad. 
"Menar du att han tänker döda den? Bara för att den är mindra än de andra? 
Det är på så vis som grisen Wilbur kommer under Ferns beskydd och blir matad och älskad och klappad mer än allt annat. Wilbur växer och blir en ovanligt fin vårgris. En så fin gris att den är mogen att säljas vid 5 veckors ålder. Fern blir naturligtvis helt förkrossad och vädjar till sin pappas hjärta. Utan resultat. Dock kommer Ferns mamma på den lysande idén att låta Wilbur säljas till morbror Homer som ibland brukar föda upp grisar. På så sätt kan Fern gå och hälsa på honom så ofta hon vill. Saken är snart ordnad. 
Morbroders lagård är stor och mycket gammal. Där finns kor och hästar och får och en grisstia till Wilbur. Det är en sån lagård där svalorna tyckte om att bygga bo och där barn tyckte om att leka. 

Fern kom nästan varje dag och hälsade på sitt skötebarn. Därinne i lagården kunde hon sitta och lyssna och titta på Wilbur. Fåren och gässen lärde känna henne. Inga djur var rädda för henne, hon var så lugn och vänlig. 
En dag när Wilbur var nästan två månader gick han ut på sin lilla gård utanför lagården. Han hade tråkigt. "Jag är inte två månader än och jag är trött på livet" sa han. Gåsen uppmanar honom att rymma och berättar att en spjäla i var lös. Inga problem. Wilbur lyckas böka sig ut och gör ett lyckoskutt i luften. 
Nå, så enkelt är det nu inte att rymma från en lagård, bara så där. Äventyret fortsätter en stund men när Wilbur blir tillräckligt hungrig så får bonden honom in i stian igen. Men Wilbur vill inte bara ha mat , han vill ha kärlek och vänskap. Råttan Templeton, gåsen och lammet dissar honom. Han betyder mindre än ingenting. För dem. Depp, depp. 
Men så får han höra en liten röst "Jag vill bli din vän. Gå och lägg dig. Du kommer att träffa mig i morgon". 
Rösten kommer från taket i stian och det är Charlotte som sitter uppe i dörröppningen och vinkar till Wilbur. Charlotte är en stor grå spindel och inte vilken spindel som helst. Utan en ovanligt klok och snäll och mycket påhittig spindel-bästa-vän. 
Hon är Wilburs lycka! 

Min vän Charlotte av den amerikanske författaren E B White kom ut första gången 1952. Den klassiska svenska översättningen av Britt G Hallqvist är här varsamt reviderad av Kerstin Backman och utgiven på Atrium förlag med nya,  ljuvliga bilder av Jenny Berggren. 

Jag är typ kär i Wilbur och impad av Charlotte. Underbart språk som gör den till finaste högläsningsboken. En riktig klassikergodbit!

Hjördis av Jujja Wieslander

Hjördis bor med mamma, pappa, sin syster och två katter på Solgatan 1. Det bästa stället i hela världen. Ibland kommer farmor och bor ett tag också. Då blir det lite trångt men mysigt. Syrran Marianne  får sova i köket då men det tycker hon är bara bra för hon vill ha ett eget rum.   I samma hus som Hjördis bor hennes bästa kompisar, Monkan och Lena. Det händer alltid roliga saker när Monkan är med, hon är riktigt kaxig och hittar på lite bus och så. Ibland åker de rullskridskor eller går på bio, visslar i biljetterna och käkar godis. 
De tre tjejerna har en egen hemlig klubb och ett hemligt ställe där de gömt ett hemligt skrin. För att hitta till det ställe där de gömt det hemliga skrinet så har de ritat en skattkarta. Och för att komma ihåg var de har skattkartan har de skrivit en lapp. Med osynligt bläck. 
Hjördis har också en alldeles egen hemlighet. Ett vacker ask med snäckor på. Den är så hemlig att inte ens Lena och Monkan får veta. Där har Hjördis gömt sina hemligaste lappar där det står DET HEMSKASTE SOM KAN HÄNDA. Alltså sånt som Hjördis är rädd för, sånt som bara inte FÅR hända. 
 Hjördis och hennes syster har varsin alldeles egen levande katt. Att ha djur är roligt och mysigt men kan också vara väldigt sorgligt som när det hemskaste faktiskt händer ändå. 

Jujja Wieslander har skrivit böckerna och Mamma Mu, Lillebror och Nalle och Dagspöket. Det enkla livet med lekar, roligheter och lite ledsenhet ibland. Även om det här med Hjördis hände för rätt så länge sedan  så kan alla känna igen sig. Känslorna är ju de samma över tiden. 
Hjördis är en perfekt högläsningsbok för fem-sex-åringen och deras och far-och morföräldrar. Boken är förtjusande illustrerad av Lotta Geffenblad. Helt enkelt oemotståndlig. 

Prinsessan och den fasansfulle Björnen

En morgon när Prinsessan vaknade var det något som saknades. Det var alldeles tyst. Inga fåglar som kvittrade. Inget knak eller brak från bullriga älgar. Till och med vinden verkade vara stilla. Men ... det var inte helt tyst. För från Prinsessan byrå kommer det konstiga ljud.

Alla skogens djur har gömt sig hos Prinsessan i hennes slott. Djuren är rädda. Skogen är nästan helt förstörd. Det är Björnen som tagit över skogen. Det är en BJÖRNSKOG säger han och inget annat. Björnen säger att bävrarna har löständer och grävlingarna är för FULA

 Det är dom ju inte och så kan det ju inte få vara! säger Prinsessan Det här fixar jag! 

Prinsessan ger sig iväg till skogen för att tala Björnen tillrätta men...det håller på att gå riktigt illa för Björnen är inte snäll. Han kastar iväg prinsessan så att hon flyger i en båge. 

Det här problemet klarar inte ens Prinsessan av. Hon behöver hjälp. Prinsessan samlar alla djuren. Tillsammans är vi starka! Här krävs samarbete! 

Per Gustavsson har skrivit en lång rad med prinsessböcker. Och prinsböcker. Den ena bättre än den andra. Denna gång har inspirationen kommit från barn som skrivit till honom: Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget". Så himla bra att den här boken blev. Den behövs! 

Livet enligt Dunne

Dunnes allra första skolår är slut och det första sommarlovet väntar. Men det händer något som gör att sommaren blir annorlunda. Hennes pappa blir påkörd. Han klarade  livhanken, men måste stanna på sjukhuset i flera månader. Dunne får ha sommarlovet tillsammans med sin allrabästavänivärlden, Ella Frida. På en ö i havet. Och som de leker och bygger kojor och fiskar och badar. Dunne hinner knappt längta efter pappa. De badar och badar och badar och spanar på djur och säljer kaffe och bullar och pysslar med Elle Fridas marsvin Roy och Partyboy.  Då kan Dunne längta. Efter sina egna marsvin Snö och Flinga och efter sin katt men allra, allra  mest efter sin pappa. Varje kväll ringer han han. Så fort de pratat med varandra känns det bättre. 
Men en kväll ringer inte pappa. Dunne blir orolig och tror det har hänt något. Men Ella Frida hittar på en ny lek och snart är det bortglömt igen. 
Ella Fridas mamma bakar extra mycket bullar och kakor för det ska bli en överraskning. Men innan dess ska Dunne städa och Elle Frida ska öva fiol. Städning går snabbt och visst kan man både öva fiol och leka. Så snart är de nere i vattnet igen och badar, nakna, precis som  Näcken och fiolen är med. 

Då kommer överraskningen. Och det är bara den första. Det blir fler. Överraskningar. Några fler besök och åtminstone en överraskning för mycket...

Livet enligt Dunne är fjärde boken i serien om Dunne och hennes lyckliga liv. Underbara böcker att läsa själv eller högt för varandra. Rose Lagercrantz har skrivit och Eva Eriksson har ritat. Tillsammans har de skapar ljuvliga böcker att älska. Läs även de tidigare böckerna Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar och Sist jag var som lyckligast. 

Fjärilslejonet

Bertie bor i Sydafrika på en enslig gård. Han är oftast ensam och tillbringar dagarna med att betrakta djuren som kommer till vattenhålet en bit utanför den inhägnad han absolut inte får gå utanför. Han får under inga villkor öppna grinden ut.  
Pappa är boskapsuppfödare och oftast borta, mamma är för det mesta sängliggande. Bertie är ensam och fördriver tiden.  
En dag får han vara med om något som kommer att förändra hans liv. En föräldralös vit liten lejonunge blir jagad och  sånär uppäten av några hyenor när Bertie får syn på dem. Då gör han det absolut förbjudna. Han öppnar  grinden till världen utanför och springer, springer och skriker, skriker för att skrämma. Hyenorna. låter sig skrämmas men bar en liten bit bort. Bertie är illa ute när han hör ett skott och snart ser han mamma komma utrusande från huset med geväret i högsta hugg. 

Tillsammans räddar de den vita lejonungen och matar honom, första med mjölk fyra gånger om dagen sedan med impalakött. Lejonet växer och blir till den lekkamrat, syster eller bror som Bertie aldrig fått. De är oskiljaktiga. 

Men även Bertie växer och nu kommer strax den tid då han ska börja skola, internatskola i England. En god god utbildning i en bra skola. Att ta med ett lejon är förstås omöjligt. Lejonet ska få komma till en fransk cirkus har pappa ordnat om.  Bertie blir förtvivlad men inser att det inte går att släppa ut det vita lejonet i frihet igen. Han klarar sig helt enkelt inte. Han kan inte bli vild igen. 
Så det blir som pappa vill. Ändå. Men Bertie lovar det vita lejonet att de ska mötas igen. Snart, snart. 
Men så kommer kriget... 

Michael Morpurgo har skrivit en stark, spännande och rörande berättelse om Bertie och kärleken till ett djur. En bok att älska och minnas.Att läsa högt och mysa med. 
Läs  mer om författaren på Morpurgos egen hemsida http://www.michaelmorpurgo.com/

Världens ände

Danny bor med sin familj på en ranch mitt i Tanamiöknen i Australien. Det är ett kargt område med långa torrperioder och med boskapsskötsel på enorma arealer. Dannys familj kämpar på. De har det extra tufft nu. 
Storasyster Sissy, 14 år  som går på internatskolan måste sluta och flytta hem då hon är gravid. Allt blir väldigt pinsamt då ingen vet vem som är den blivande fadern och hur detta gått till. Hon kräks hela tiden och gråter floder.
Som ett ännu större orosmoln i familjen är sorgen efter brodern Johnny som dog förra året och som ingen någonsin talar om. Det är inte lätt att vara Danny.  Han tänker dock ofta på sin bror och ser och rör vid hans fotografi fler gånger per dag. Skulle han inte ha sin egna tama kamel, Buzzy, vete i sjutton hur det skulle gått.
Rasoroligheter mellan aboriginer och ortsbefolkning ligger som ett raster över vardagen.

Snart kommer en ny hemhjälp i familjen, Lizzie, en engelsk tjej och en riktigt mager stackare, dessutom vegetarian.  På en boskapsranch! Hon frågar frågor och ställer till med saker som ingen annan skulle ha vågat. Hela Dannys liv ställs på ända och han vet varken ut eller in.

Årets stora händelse, indrivningen av all boskap, närmar sig. Alla är spända på hur det ska gå, inte minst Danny som ska få vara med för första gången. På riktigt. 

Snart ska också Sissy´s bebis komma. Typiskt, mitt under indrivningen. 

Världens ände av Ali Lewis är årets Peter Pan-vinnare, se även förlagets hemsida. http://www.opal.se/index.php?p=n&id=00000083#.U7cGaRYwExc. 
Boken är en utvecklingsroman med stark närhet och inkänning. Jag tycker att skildringen av Dannys vänskap med Lizzie är det finaste. Lizzie rör om och öppnar upp många låsta positioner i familjen. Den hårda miljön beskrivs och man förstår att alla hänger på en skör tråd. Känslor mot överlevnad. Tårar mot strid. Jag slukade boken och är glad att jag öppnade den. Tänk om jag missat! 

Magiska djungeln

I den magiska djungeln finns en prickig Zebra. Neeeeej! För Zebror är inte prickiga utan randiga. Zebran träffar en flygande apa. Neeeeej! För apor flyger inte, de svingar sig ju i träden...Sen kommer en ullig noshörning, en pytteliten elefant och ett rosa lejon...Neeeej! och när Zebran blir rädd och ska äta upp lejonet så blir det riktigt tokigt! Det är upprepning, det är tokigheter men boken avslutas med en liten överraskning som gör att cirkeln sluts och sagan blir hel. Kul idé! 

Den magiska djungeln är en rolig, färgsprakande bok för "efter-pekboksåldern". En upprepningssaga med twist,  där också bokstäverna leker med orden och ändrar färg och form efter händelsernas rörelse och fart. 

Jag tror den här boken kan bli en riktig hit både hos små barn, deras större syskon  och deras föräldrar.   Färgerna, formerna, interaktiviteten och det vänliga slutet gör att man tycker om den. Vid flera genomläsningar kommer man också att upptäcka saker som att  texten lever med bilden, att de knäppa djuren återkommer, att elefantens fot är på tok för stor för boken, att man får skrika Neeeej! En härlig bok att läsa om och om igen. För alla nej-sägare och alla andra! 
Hanna Olausson som både står för text och bild har gått  utbildning vid designhögskolan i Umeå och har en egen hemsida http://www.hannamind.com/. Detta är hennes debutbok. Heja Hanna!

Jagger, Jagger

Bengt bor i ett hyreshus. Där bor också Astrid, Allan och Gustav. Dom är inte snälla mot Bengt. Aldrig någonsin.
Det är sommar och Bengt vill inte gå ut, fastän solen skiner. Helst skulle han vilja vara inne tills han blev trettio. Men...nu har mamma skrivit en lapp som ligger på diskbänken och lyser. Hon vill att han ska gå ut med soppåsen. Bengt har inte det minsta lust inte men vet att det inte finns någon återvändo. Han bävar och anar vad som ska hända. Han har en strategi att inte prata med någon , inte titta upp, bara gå direkt till soprummet. Med soppåsen. Sen snabbt in igen. 
Men... därute sitter gänget i snurrgungan. Som vanligt.

Bengt försöker gå förbi, stillsamt liksom osynligt. Såklart funkar inte det. Astrid hoppar ned, sliter åt sig soppåsen och börjar hojta om att det säkert är sopor med mycket smör och fett och äckel.
Såklart går soppåsen sönder.  Såklart börjar Astrid skrika om hur äckligt det är och om alla råttor som finns i soprummet och hur hon hatar sopor och råttor.
Bengt plockar kvickt ihop allt skräp som åkt ut och springer mot soprummet. Fort fort.

Bengt blir instängd.  En parkbänk dras för dörren. Han kastar sig mot dörren men bänken därutanför är alldeles för tung. Bengt sitter ensam i det kalla, mörka, läskiga soprummet, där det säkerligen är alldeles fullt med råttor. Ute är det varmt, inne i soprummet är det kallt, som i graven. Ingen kommer som kan dra bort bänken. Det går timmar. Flera timmar. Så hör han något skrapande utanför dörren. Han skriker och en stånkande röst, som han inte känner igen, svarar. Det är inte Asrid, Allan eller Gustav det är helt klart. Efter en stund öppnas dörren och en hund står därutanför. Bengt blir lite rädd. Hundar kan vara ännu farligare än råttor.
Men den här hunden heter Jagger och är schysst. Han samlar på sopor och har fullt av nyttigt skräp i en rullväska som han drar omkring med. Han vet också allt om den typen av människor som plågar och trycker ned. Han har egen erfarenhet!
Så börjar den ovanliga vänskapen mellan den mobbade pojken Bengt och "uteliggarhunden" Jagger som bor i en rostig container och har stor erfarenhet av det hårda livet.  
Jagger vet också hur man råder bot på förtyckartyper. Man straffar! Så akta er väldigt noga! Alla Astrid, Allan och Gustav! För nu vankas H.Ä.M.D.
Det börjar med en råtta, fortsätter med en cykel, sen börjar de vuxna att reagera. Som sjuttsingen. Det borde de ha gjort tidigare!

Jagger, Jagger är en hårdkokt bok i genren mobbad blir hämnare. Författaren Frida Nilsson skruvar ofta till sina  böcker och tar med kloka djur i handlingen. Apstjärnan(2005).  Jag, Dante och miljonerna. (2008) men också de helt underbara böckerna om Hedvig (2005) mfl i serien (dock inga talande djur här)  Jag gillar Frida Nilssons böcker. Det är dirty realism i kombination med djurklokskap. Lite Raymond Carver. Lite Kim Fupz Aakeson. Men med en alldeles egen ton. 
Boken har blivit klassad som Hcf dvs för 6-9-åringar . Jag tycker att den passar en äldre målgrupp också.  Det hårdkokta och skruvade borde funka för mellanstadiet och i allra högsta grad för vuxna. Som högläsningsbok borde den sitta som en schmäck! Men läs den gärna själv först!

Frida Nilssons böcker har blivit översatta till många språk. Hon är en internationellt erkänd barnboksförfattare av rang. 

Här är den lilla gården

Tänk vilken tur att Barbro Lindgren och Eva Eriksson hittade denna lilla förtjusande småbarnsbilderbok bland manusgömmorna. Den är minst lika bra som klassikern "Här är det lilla huset".

Gården, gubben, gumman, hunden, katten, kråkan, grisen, hönorna, hästen, kossan och så den alldeles nyfödda lilla kalven. Här är den lilla gården är en spännande bladvändare där varje sida leder vidare med en fråga, en liten uppmaning, en titt-ut-lek i bokform.
Eva Eriksson har med milda färger och sin karaktärisktiska fartfyllda stil tecknat uttryck hos varje varelse så att man på pricken förstår känslan. Barbro Lindgren har skrivit med pricksäker ton om den vackraste vardagen.
Här är den lilla gården är en riktig pärla att läsa om och om igen. 

 Manuskriptet till Här är den lilla gården skrevs på 1990-talet, men glömdes bort och hittades igen först nyligen. Nu finns det knappt några små gårdar längre och det är verkligen sorgligt. Den här lilla boken kan kanske vara som en  tanke i omställningens tid.

Toro! Toro!

Michael Morpurgo har skrivit en spännande äventyrsberättelse i en ovanlig historisk miljö. Toro! Toro! handlar om kärlek till djur och familj om tjurfäkningar eller snarare avsky för detta, men också om spanska inbördeskriget.
Antonito och hans farfar är som tvillingar trots att det är sextio år mellan dem. Dom ha till och med samma namn även om farfar numera kallas Abuelo.  En dag händer något tråkigt. Antonito lattjar med din fotboll och råkar missrikta ett skott så att en fönsterruta i huset kraschar. Mamma exploderar av ilska, Antonito skyller ifrån sig och vägrar erkänna.  Båda surar men så kommer farfar, Abuelo som en räddare i nöden. För att trösta sitt barnbarn berättar han en historia som han burit inom sig hela sitt liv. En historia som handlar om det allra värsta han någonsin gjort. 

Abuelo, eller Antonito som han kallades då,  växte upp på en bondgård i byn Sauceda på 30-talet med uppfödning av tjurar och i skogar av korkekar. En riktig idyllisk omgivning. 
En kväll föds en ny liten tjurkalv men tragiskt nog dör mammakon och Antonito får istället hedersuppdraget att flaskmata kalven som döps till Paco. Paco och Antonito blir finaste vänner till det en dag plötsligt är helt slut.
 För att bli den "rätta" sortens tjur för corridan måste Paco växa upp bland de andra djuren. 
Antonito blir förvirrad och förstår ingenting. Vad är corridan, varför får han inte var med sin vän? 
Snart nog blir han varse vilket fruktansvärt öde som väntar hans vän Paco. 
Antonito smider planer. Han väntar bara på rätta tillfället.  Han har beslutat sig för att vara olydig. Riktigt olydig. 
Samtidigt pågår ett inbördeskrig. Varje dag skickar Antonitos mamma upp pojken med mat till soldaterna, frihetskämparna i byn. Det är oro i luften men Antonito tänker mest på sin rymlingsplan. Snart snart kommer det rätta tillfället. Ett tillfälle som visar sig vara rätt på fler än ett sätt. Toro! Toro! är en ovanligt spännande och fin högläsningsbok från ca 8 år! Men var beredd på att berätta mer. Den här boken väcker många tankar och funderingar.

Michel Morpurgo har skrivit hundratals barn- och ungdomsböcker, ofta med en verklighetsbakgrund och  riktiga äventrysberättelser. Den här avlägsna byn Sacueda bombades och brändes ner i början av det spanska inbördeskriget - den första gången i Europas historia som en civilbefolkning utsattes för ett medvetet luftangrepp. Sedan dess har detta frunktansvärda hänt i tusentals byar och städer över hela världen. 
 Toro! Toro! kom ut redan 2001 i Storbritannien men finns nu äntligen på svenska. 
Läs även Morpurgos egen hemsida http://www.michaelmorpurgo.com/

Kommissarie Gordon - Det första fallet

Ekorren  rusar genom skogen skrikande, hojtande om förskräckliga tjuvar och förtjuvade skräckor! Gräsliga plundrare, plundriga gräsare! Han springer  rakt in i det polishus där självaste kriminalkommissarie Gordon råder.  Skogens berömde polischef och detektivchef. Fruktad av alla bovar.
Men vad! Där sitter polispaddan och sover, snarkar.
- Nej då. Han skriver viktiga papper. Minsann.
Till slut har ekorren lugnat sig så pass att kommissarien får anteckna brottet, vilka som kan vara misstänkta och så Ka-dånk! Den viktiga stämpeln.

Det finns vissa ledtrådar till brottsplatsen. Spår i snön som leder till en stor tall med hål i. Till ekorrens tall och erkorrens nötsamling. Som nu blivit rånad, plundrad!
Paddan klättrar ogärna i träd så han får hålla vakt nedanför tallen, titta strängt på hålet och vänta och tänka. Tänka på te och kakor, tänka på ännu fler kakor och riktigt varmt te.
Så beslutsamt, så tålmodigt väntande på att brottslingen ska återkomma till brottsplatsen så blir kommissarien till slut så förfärligt trött att han somnar, vilket leder till att han dessvärre blir både översnöad och fastfrusen. Ve! Men ...någon dyker upp. En liten, liten mus, knappast någon stortjuv utan en liten hjälpande hand som faktiskt räddar Gordon loss och sedan blir hembjuden till polisstationen på te och kvällskakor. Ljuvliga chokladkakor med vinbärssylt.
Lillmusen har inget namn, inget yrke, ingen bostad. Det blir bara nollor i protokollet. Så kan det inte få vara. Gordon bestämmer raskt att Paddy är ett passande namn. Ka-dånk,  en stämpel  och allt är bestämt.  Paddy skrattar lyckligt!
Återstår att lösa ett brott. Kanske Paddy kan bli polisassistent tänker Gordon. Och så blir det! Ka-dånk!
Tänk så mycket lättare det är att lösa kluriga brott när man är två som tänker. Och två som kan dela på morgonkakor, middagskakor och kvällskakor.  En chef och en assistent. En som är lite trött och frusen, en som är pigg och snabb. Tillsammans är de oslagbara.

 Kommissarie Gordon - Det första fallet har lite av Det susar i säven och lite av Nalle Puh men allra mest av Ulf Nilsson och hans underfundiga humor, mysiga berättande och egensinniga djurfilurer.
Det första fallet är en liten naggande god, filosofisk deckarhögläsningsbok för alla som gillar djur, mysterier och kakor.
De alldeles ljuvliga illustrationerna i boken står den prisade holländska illustratören Gitte Spee för. Gitte + Ulf återigen i ett fint samarbete där två tonträffar, text och bild, prickar mitt i.

Huset där humlorna bor

Myra Johanna har en hund. Visserligen en osynlig men ändå alldeles verklig. Han heter Morgon. När Myra Johanna är ute och rastar Morgon funderar hon på  viktiga saker i livet. Som havet, sanden, dofterna. Hon känner hur lukten från tången och vildrosorna förenar sig och får hela området att bli som parfymerat.
Så funderar hon på huset ute på Svartholmen, Jungfruhuset, som stått tomt i över fyra år nu.
 Humlekungen kallades han som bodde där tidigare. Humlekungen för att han alltid höll på med underliga experiment med humlor. Nu hade han nog hoppat i havet, dränkt sig tror man på bygden.
Brodern, han som skulle ärva huset, kom aldrig. Huset står alldeles tomt och ensamt.
Men varje kväll tänds lampor i husets fönster. Varje kväll, samma tid, i tio fönster. Det är som ett trolleri.

Men en kväll tänds ytterligare ett fönster upp. Myra Johanna räknar. Jo, det är elva upplysta fönster. 
Myra Johanna förstår att någon tagit sig in i huset. Vem, vilka eller varför tänker hon undersöka!

Hur vågar hon? Men Johanna känner sig helt trygg och går in genom Jungfruhusets port. In i det övergivna huset, in i salongen bakom det tunga draperiet.

Huset där humlorna bor är en vacker, poetisk, naturromantisk bok där man får lära sig om livets gång, om våren i gåtor och vad som egenligen är viktigt. Hur doften av klippt gräs luktar och smörgås med färsk gurka smakar. Detaljer, pusselbitar som skapar en hel värld. Ett pussel i naturlig storlek. Myra Johannas värld.

Stefan Casta har skrivit många bilderböcker, ungdomsböcker och faktaböcker. Alla med någon form av natur-och miljötema. Det är poesi, mystik och natur i skön förening. En riktigt härlig högläsningsbok!
Staffan Gnosspelius har illustrerat både omslag och till varje kapitel.

Vildhäxa - eldprovet

Clara blir en dag riven av en svart jättekatt, och hennes annars så coola mamma överreagerar. Hon gråter, blir jätteupprörd och ringer till moster Isa. Smått hysteriskt talar hon om att rädda dotterns liv.

Clara förstår att något stort hänt när hon senare möter en ängel, närapå blir överkörd och hör den stora katten prata till henne. Men hon fattar inte vidden av förändringen förrän hon hastigt får flytta in hos moster Isa för att lära sig hantera sina nya magiska krafter som häxbarn. Hon får veta att hennes familj tillhör en ätt av vildhäxor, en särskild sort som har en speciell kontakt med naturen och alla vilda djur.

Men vildvärlden är ingen fridsam och hänsynsfull värld att leva i varken för djur eller människor.

Kimira, den fallna vildhäxan, försöker förhäxa och kidnappa Clara. När hon ertappas och anklagas nekar hon till försöket och kräver istället att Clara ska genomgå de fyra eldproven för att bevisa att hon är en vildhäxa och att hon talar sanning. Det är en tuff utmaning för en alldeles ny vildhäxa och Clara måste helt och hållet lita på sin nyvunna kraft.

Vildhäxa, eldprovet är första delen i en planerad serie av den danska fantasydrottningen Lene Kaaberböl. Boken är både spännande och lättläst, en riktig bladvändare för unga slukare!

Kom in om du vågar

Vem är det som bor i huset? Gå in om du vågar! Hälsa på fladdermusen, klappa spindeln, klia vovven, mata fåglarna, pussa grodan... men skräm inte vännerna.
Smaka soppan, låt råttan diska, vila en stund, ta sedan kvasten!
Någon väntar på dig!

Minimal text. Härliga, färgrika, kontrastfyllda bilder där stämningen och händelserna visar betydlig mer och kanske lite rysligare saker än vad som sägs i texten. Boken funkar för både små, små och större barn. Jag ska testa den nästa gång jag har "babybokprat" för de yngsta. Färgerna kommer att tilltala bäbisarna och innehållet och spänningen föräldrarna. Vad mer kan man begära?

Helena Davidsson Neppelberg är illustratör och har gjort många böcker, både helt på egen hand och tillsammans med sin syster Cecilia Davidsson.

Jag gillar henne lite hårda, kalla, kontrastrika stil. Den har ett eget tilltal, den känns både väldigt modern och kul. Läs och rys!

Två nya fina ABC-böcker

Kanske inte helt nyskapande men bedårande, bägge två.
Barbro Lindgren och Olof Landström är ett etablerat barnbokspar och har i Apans ABC skrivit och illustrerat en lättläst bok om olika bokstavsdjur. Apan Arne inleder och följs av Björnen Börje och Citronfjärilen Cecilia som följs av duvan, ekorren och fågeln. Varje bokstav har en lättläst, härlig rytmiskt text, både poetiskt och rolig. I bilderna ser vi hur djuren leder oss vidare eller återkopplar till tidigare bokstav. Det är en rolig idé som gör läsningen intressant och barnet uppmärksamt. Jag gillar boken, särskilt berättelsen om Räkan Rut som dessvärre får ett tragiskt tar slut med Sillen Sveas intåg.
Djurens ABC - en ska inte vara med! av Anna Ribbing och Mia Nilsson, för tankarna till TV-serien "Fem myror är fler än fyra elefanter" och leken med resväskan och "en ska bort". Vid varje bokstav finns det ett djur som ska bort (utom vid Q, X Y och Z) och som inte ska vara med. Djuret som ska bort är ett djur som inte finns på riktigt ELLER som ser ut på ett annat sätt. Gissa vilket!
Boken är en rolig ABC-bok och en lekbok som ger många skratt och kanske diskussioner. Clownfisken, dammråttan och fiskburgaren är läckra men finns inte på rikt... De ska bort! Eller?
Tuva, 5 år, ger boken högsta poäng! Jag med! Liksom för Apans ABC som jag egentligen gillar ändå bättre.