Barnhemmets hemlighet av Elin Holmberg

 

Clara, pappa och pappas tjej Malin ska bege sig på sommaräventyr till ett nyinköpt hus vid Ångermanälven. Ett renoveringsobjekt, fast pappa och Malin beskriver det som ett drömhus. Ett hus som snart ska omvandlas till Bed & Breadfast. Planerar dom. 

Clara är inte alls pepp. Hon får lämna allt hon tycker om, Luleå, mamma, kompisar och karateträningar. 

Istället möts hon av ett ödsligt och sunkigt spökhus, omringat av tät, dyster skog. Och såklart ingen wifi och Clara får gå en bit uppför älven för att ens hitta täckning för mobilen.

Det här med att köpa ett gammalt pensionat mitt i ingenstans var Malins idé och pappa har inte sagt emot. En riktig mes är han. 

Att det är ett spökhus visar sig snart.  Små fotspår i dammet, varelser som skymtar i rummen, en skrift på väggen som inte går att tapetsera över.  Clara känner sig illa berörd men snart ska Eli komma på besök från Luleå. Hon får stå ut till dess. 

Hon hittar en låda full med böcker att fördriva tiden med. Här finns boken, Händelser vid Sandöbron, som väcker Clara intresse. Sandöbron kollapsade innan den ens var färdigbyggd och många människor dog i olyckan. Clara hittar också en gammal dagbok i lådan, skriven av en flicka som bodde i huset på 80-talet. 

Något mycket läskigt har hänt här, det är Clara övertygad om. 

Dessutom mår pappas tjej Malin mer och mer dåligt. Hennes entusiasm har dalat och nu orkar hon ingenting längre. 

Elin Holmberg har skrivit en spännande spökhistoria som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Boken är som en  äventyrsberättelse och en mörk historia med flera gåtor som Clara och hennes vän Eli nystar upp. 

En mysrysare att njuta av. 

Flickan utan ansikte av Ingelin Angerborn

Signe och Fanny genar över kyrkogården för att komma till Johanna. De ska var barnvakt till lilla Ines och Fanny passar på att plocka en bukett blå blommor på kyrkogården till Johanna. 

Signe är obehaglig till mods efter att precis läst sitt namn på en gravsten och nu detta med blommorna. Man plockar inte blommor på någons grav! Fanny vägrar se någon grav just där blommorna växer men där ligger, halvt dolda i den höga gräset, sju små blekgrå stenkors i en ojämn rad. Signe ryser men Fanny framhärdar att det inte är några gravar eftersom det  inte står något namn på korsen. 

Johanna blir glad över blommorna och berättar allt praktiskt kring läggning och mat och allt. Ines är fyra och berättar om sina låtsaskompisar Ester och Hjalmar. 

I det nyrenoverade badrummet finns ett par gamla barnskor. Johanna berättar att golvläggaren  hittade dem när han rev upp det gamla golvet. 

När Johanna har gått Ines hävdar att det är Esters skor. Men flickorna måste lova att inget säga till mamma. 

Ingelin Angerborn är en mästare att bygga upp stämningar. Rysliga och läskiga, på riktigt. Titeln, Flickan utan ansikte, känns riktigt läskig, bilden på framsidan liksaså och visst,  det är en riktig spökhistoria med kyrkogård och spöktimme och gravar.
Boken har flera fina illustrationer av Elin Sandström. Det är en berättelse man inte glömmer i första taget. 

Gravens gåta av Mårten Melin och Mattias Olsson

Jimmy måste skynda sig till trumpetlektionen, missar tunnelbanan och inser att han kommer att bli sen. Han gör något som han aldrig brukar göra annars, han genar genom kyrkogården. När han var mindra såg han ett jätteläskigt filmklipp från en skräckfilm De bilderna vill aldrig försvinna från hans hjärna och det är därför han undviker kyrkogårdar. 
Men nu är det ljust ute och Jimmy var sen så en genväg sparar flera minuter. När han kliver in på kyrkogården häner något märkligt. Det blixtrar till och ett flimrande grönt sken lyser upp framför honom, precis som i det där Youtube-klippet. Jimmy blir vimmelkantig och sätter sig på en bänk. 

Där framför honom finns en gravsten med ett namn, Emilia Grankvist och två datum (såklart) ett för födelsedagen och ett för... det är dagens datum som står där. 

Dödsdatumet var idag. År, måndag, dag, allt stämde. Men... så ringer mobilen och et ända som hörs är en röst, en flickas röst som säger Dalbrogatan.. Dalbrogatan. sen bryts samtalet. 

Något mycket märkligt hade hänt. gravstenen och telefonsamtalet. Och de gröna blixtarna. Nu gäller det att skynda. Inte mot trumpetlektionen och kulturskolan utan mot Dalbrogatan. 

Mårten Melin och Mattias Olsson har skrivit Gravens gåta, en rysare i kortformat. En grafisk novell  med suggestiva  träsnittsliknande bilder med mycket svärta. En spännande bok som passar även den mest läsovilliga! Läs också Huset hjärta av samma duo. 

 

Lägret av Lena Ollmark

Hannah har anmält sig till ett konfirmationsläger. Största anledningen är väl Emil för inte har Hannah någonsin tänkt på att konfirmera sig. Men temat på lägret är musik och kanske kan hon äntligen få lära sig spela gitarr på riktigt. För att komma med överdriver hon sina musikkunskaper en aning.
Det där med Emil var egentligen ingen bra idé alls för han blir så himla konstig och avvisande direkt. Hannah fattar ingenting. 
Lägerledarna verkar schyssta, två ungdomsledare och två präster som verkar hur coola som helst.  Peppar att de ska sätta upp en mini-musikal av Jesus Christ Superstar. Gissa vem som ska spela Jesus? 
Ungdomsledaren Amanda är särskilt uppmärksam mot Hannah.  Särskilt när hon märker att Emil drar sig undan henne. Kanske är lägret inte någon dålig grej ändå. 
Men sen börjar det. Läskigheterna. 
En kväll berättar Amanda en riktigt kuslig spökhistoria om en grej som hänt på lägergården för länge sedan. En riktigt makaber grej om en ung kvinna som blir besatt av djävulen. 
Alla ungdomar vet att de inte ska gå ut i skogen, i alla fall inte efter kl. 8. Hannah bryr sig inte om det och dras till den unga upproriska Jonatan som tjuvröker i skogen bakom ett skjul.
Det är också i närheten av detta skjul som det verkligt läskiga äger rum. Ett par nätter efteråt. Hela skogen full av blod. Ondskan och djävulen finns. Nära. 
Du hör inte hemma här, säger Emil. 

Lena Ollmark är en otroligt bra spökhistorieberättare. Håret står på ända. Undrar om någon vill fara på konfa-läger efter den här boken? Men man vill ju bli berörd.  Och jag lovar. Det blir man. 

Den förskräckliga historien om lilla Hon

Lilla Hon heter egentligen något annat som ingen kommer ihåg längre  Hon har alltid kallats för Lilla Hon. Hon älskar att hoppa i sängen och kura ihop sig bland kuddar och madrasser. Och att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Hon gillar däremot inte att vara ensam,  hon känner sig ofta rädd och ängslig då. Men hon ÄR väldigt ofta ensam. Hennes mamma och pappa är  trötta, tycker inte om smulor men älskar ordning och reda och att skynda. De skyndar och bär omkring papper och datorer. Hinner inte med Lilla Hon. Det blir bara oordning.

Lilla Hon älskar måndagar då hon får gå till skolan. För i skolan finns kuddrummet där Lilla Hon vill vara. Men de andra eleverna låter henne inte vara med. Hur ska hon göra för att få vara med i kuddrummet?
Lilla Hon tycker om både Magistern och skolan. Och hon ville vara duktig. Varje dag ger hon Magistern små presenter (som han tror är skräp och skyfflar ned i papperskorgen.)
De andra eleverna älskar att skrämma Lilla Hon. De släpper ned spindlar i hennes hår och daggmaskar i hennes väska. och att älskar att berätta de  rysliga historierna om hemska saker som hänt på skolan för länge sen.  Om de fyra spökena som finns i byggnaden. Det är Lärarinnan som spökar på vinden där hon hängde sig för länge sen, det är Matfabrorn som spökar i skolköket,  blodiga Slöjdflickan som spökar på slöjden och Bibliotekspojken som klämdes ihjäl i biblioteket och som skrattar sitt kusliga skratt. Lilla Hon är verkligen rysligt rädd för alla dom där berättelserna.

 En dag i skolan har de andra eleverna långtråkigt. De har tröttnat på att berätta spökhistorier. Istället vill de utmana Lilla Hon. OM hon går upp ensam på skolans vinden en yttepytteliten stund så ska hon få vara med i kuddrummet...

Alltså...  den här boken är så läskigt spännande, skruvad och galen så att man bara älskar den. Läckra illustrationer av Per Gustavsson och påkornetryslig text av Lena Ollmark. En riktigt, riktigt, riktigt bra spökhistoria!