Rymlingarna av Ulf Stark

Farfar ligger på sjukhus. Han har har problem med sitt allt för stora och svaga hjärta och sitt ben som han brutit inte bara en gång utan två, helt nyligen. Farfar domderar och är ilsken, svär så det osar och känner sig instängd på sjukhuset. Maten smakar inte och han vill inte alls vara där. Han är ingen populär patient. 
Ulf eller Lill-Gottfrid, som farfar kallar sitt barnbarn, är däremot förtjust i farfar. Det är en ömsesidigt kärlek, något som Ulfs pappa tandläkaren inte kan förstå. Pappan drar sig för att åka och hälsa på farfar för att  troligen bara bli utskälld. Sonsonen åker själv dit med en pilsner och en sillsmörgås till farfar. "Det här var grejer, det" säger farfar. Han hatar sjukhusmaten som inte smakar något. 

Så kommer det sig att de planerar en rymning tillsammans. Nästa lördag ska det ske. Med taxi till båten och sen till landet i skärgården.  Dit är det lagom långt att rymma. "Men se för helsefyr till att pappa inte kommer med" säger farfar. Sen säger han ett ord till. "Lingonsylt". Helt obegripligt. 

Planen kräver rätt många lögner, köttbullar, pilsner och bagarhjälp av Adam-Ronny som även ska agera taxichaufför. Allt går enligt plan, farfar kommer med och Adam-Ronny lurar både farfar och sjukhuspersonalen. De får med sig  tabletter för hjärtat och för att farfar ska hålla sig lugn och inte svära så mycket. 
  Farfar njuter på båten och visst ser de farmor som står och vinkar på balkongen, fast hon varit död i något år nu. Farfar åker bakåt i tiden det syns på ansiktet. Huset ligger på en höjd, i folkmun kallad,  Klippiga bergen. Farfar ska ta sig upp, fast det är hur brant som helst. Två timmar tar det. "Det är dom satans byxornas fel", säger farfar. "Dom är för trånga." 

Att detta blir en magiskt om än lite strapatsrik helg är ju givet. Det kan man vara i trygg förvissning om när man läser något som Ulf Stark skrivit.
En underbar kärlek mellan farfar och sonson och en kärleksfull saknad som botas en aning av en burk kvarglömd lingonsylt. Ömsint, roande, sorgesamt och underbart. Genialt berättat helt enkelt. 
Att detta skulle bli Ulf Starks sista bok är också oerhört sorgesamt men också så himla fint. En mycket värdig och omfamnande slutbok.
Kitty Crowthers illustrationer i pastellkrita gör hela boken till en fantastisk helhet där ljus och mörker, ilska och glädje, dröm och verklighet bilder en perfekt fond till texten. 
En högläsningsbok för alla åldrar med en layout som lovar lika mycket i form som innehållet ger. I love it! 

Lägret av Lena Ollmark

Hannah har anmält sig till ett konfirmationsläger. Största anledningen är väl Emil för inte har Hannah någonsin tänkt på att konfirmera sig. Men temat på lägret är musik och kanske kan hon äntligen få lära sig spela gitarr på riktigt. För att komma med överdriver hon sina musikkunskaper en aning.
Det där med Emil var egentligen ingen bra idé alls för han blir så himla konstig och avvisande direkt. Hannah fattar ingenting. 
Lägerledarna verkar schyssta, två ungdomsledare och två präster som verkar hur coola som helst.  Peppar att de ska sätta upp en mini-musikal av Jesus Christ Superstar. Gissa vem som ska spela Jesus? 
Ungdomsledaren Amanda är särskilt uppmärksam mot Hannah.  Särskilt när hon märker att Emil drar sig undan henne. Kanske är lägret inte någon dålig grej ändå. 
Men sen börjar det. Läskigheterna. 
En kväll berättar Amanda en riktigt kuslig spökhistoria om en grej som hänt på lägergården för länge sedan. En riktigt makaber grej om en ung kvinna som blir besatt av djävulen. 
Alla ungdomar vet att de inte ska gå ut i skogen, i alla fall inte efter kl. 8. Hannah bryr sig inte om det och dras till den unga upproriska Jonatan som tjuvröker i skogen bakom ett skjul.
Det är också i närheten av detta skjul som det verkligt läskiga äger rum. Ett par nätter efteråt. Hela skogen full av blod. Ondskan och djävulen finns. Nära. 
Du hör inte hemma här, säger Emil. 

Lena Ollmark är en otroligt bra spökhistorieberättare. Håret står på ända. Undrar om någon vill fara på konfa-läger efter den här boken? Men man vill ju bli berörd.  Och jag lovar. Det blir man. 

Vi ses i Obsan

Annika älskade att ljuga. Alla visste det och ingen trodde henne. Men hon kunde helt enkelt inte sluta. Ljuga. Ingen skulle tro henne om hon berättade vad som hände denna sommaren. Ändå. Det var helt enkelt så osannolikt. 

Det är sommarlovet mellan sexan och sjuan och Annika ser fram emot en härlig sommar i sommartorpet i Småland Ett härligt. lugnt och fint sommarlov innan bebissyskonet ska komma. Men alla blir helt annorlunda. för bebisbrorsan har bestämt sig för att komma ut NU och dessutom på köksgolvet och 13 veckor för tidigt. Det blir kris och kuvös och många oroliga dagar på sjukhus för både mamma och pappa. Annika får klara sig rätt mycket själv. Med morfar som stöd. Men morfar är aningen pinsam när han kallar Annika för Humlan. Högt så att alla hör. Så Annika är helst själv så mycket som möjligt. Det är så hon hamnar i Obsan, Observatiorieparken och det är där hon träffar Kaja, Lövet, Kex, Tobbe och Finnen. Ett gäng coola ungar som utmanar varandra på Sanning eller Konsekvens, fast utan sanning.
Sakta rullas en tragikomisk historia upp. Annikas oro för lillebrorsan blandas med hänförelse och beundran för Kajas mod och unga motståndsrörelse. Konsekvensuppdrag delas ut och utförs. Annika utmanar Kaja att ta hål i hennes öron, det blir riktigt läskigt och tar en ände med oanad utgång. 

Hela historien Vi ses i Obsan är så fint berättad och både rolig och spännande att sträckläsning befaras. 

Författaren Cilla Jackert har skrivit manus till olika TV-serier som bl a Spung, Nya tider och Tre Kronor. Hon var också Guldbaggenominerad för bästa manus för Känn ingen sorg.  
Vi ses i Obsan hoppas jag blir Augustprisad för så bra bok var det länge sen jag läste. 

Badhuskrisen

Juni är en alldeles vanlig tjej i en alldeles vanlig familj med en mammis och en pappis och en alldeles vanlig lillasyster.
Hon går i tvåan och oroar sig för tre saker; badhuset, utvecklingssamtalet och marsvinsgrejen. Juni har en kaktus i magen. En oros-kaktus som växer och sticks när hon tänker på simskolan. Som börjar snart.
Jonah är en retsticka värre än alla andra. Juni kan nästan höra hur hans skratt kommer att eka mellan väggarna i badhuset när alla upptäcker att Juni inte kan simma.

Om hon bara hade varit som hemma-Juni på skolan så hade nog allt gått bra men Skol-Juni är inte alls lite duktig, rolig och smart utan stel och nervös och allt blir bara fel, fel, fel.

Dagen D närmar sig. Juni oroar sig. Allt kommer att avslöjas.

Om att vara livrädd ena dagen och supermodig nästa handlar den här mysiga, lättlästa och inkännande boken om en alldeles vanlig åtta-åring med ett rätt så ovanligt namn. Toppenbra läsa-själv-bok för alla åttaåringar! Det är Ann Caroline Håkans debutbok. Tvärflöjtskrisen finns i samma serie. Mia Nilsson har illustrerat.

Carmen Carlssons coola morsa

Carmens morsa är inte den snygga och populära tv-kändisen "Ängeln"som alla i klassen tror att det är. Tyvärr! Det skulle kunna vara så eftersom Carmen och Ängeln är otroligt lika och eftersom Carmens mamma är försvunnen alltsedan den dagen då hon lämnade Carmen i en kortg utanför pappans dörr. Men ååå! ..Nu vill alla ha autografer och Carmen vill inte avslöja att Ängeln inte är den mamman som hon sagt att det är. Hur ska hon fixa autografer åt 25 stycken och varför ska alla tjata om hennes morsa?
Men... en dag dimper det ner ett tjockt kuvert på hallmattan.
En härlig bok, lättläst, gripande och igenkännande. Ålder 8+