Syskondagen

 Syskondagen handlar om en storasyster och en lillebror som tar sig en hel dag tillsammans. 

Mamma har lagt undan en avslutningsklänning i en affär och storasyster ska hämta den efter skolan. Lillebror vill följa med men det går inte. Storasyster suckar och ska hämta efter förskolan men lillebror fixar och trixar och blir aldrig klar På väg till förskolan får lillebror syn på storasysters jacka. Den ser lite ovanlig ut. Det är ingen himla jacka utan nåt som storasyster har tagit från mammas hårsalong. Visst är den fin? 

Lillebror vill inte alls gå på förskolan. Han vill också köpa klänning. Men först måste ju storasyster gå till skolan, hon blir sen till sitt matteprov och vips så får hon en strålande idé. Storasyster svingar upp lillebror på ryggen och nu är det jättebråttom till skolan. Till högstadieskolan och matteprov! Lite läskigt men mest kul. Lillebror får vänta länge medan alla andra räknar och skriver och räknar och skriver. 

Sen blir ingen mer skola utan fika och lite gunga och lite bibliotek och slutligen är det dax för klänningsköpet. 

Men fy, aldrig att storasyster sätter sin fot i den där himla tantaffären. Istället använder hon klänningspengarna till helt andra och mer knasiga avslutningskläder från en mycket roligare affär. 

 Det bubblar i magen på lillebror. Nu går vi hem! Jag vill titta i spegeln! 

Den där jackan som inte var en jacka, ja. Det var ju en kjol!

 

Syskondagen av Siri Ahmed Backström är en ömsint, vacker och  rolig bok om en fin relation mellan två syskon som tar ut svängarna under en dag. Storasyster gör liten revolt mot klänningskonvention och lillebror älskar allt hon gör. Man anar att mamman inte älskar lika mycket men gillar nog ändå syskonens initiativ.

Bilderna i gouache och screentryck är återhållsamma i form och palett.  Jag gillar! Läs mer på Siris hemsida http://www.siriahmedbackstrom.com/

DIKTATORN

Ulf Stark är en av våra allra bästa barn-och ungdomsförfattare och han samarbetar med många olika illustratörer. Han har jobbat med Anna Höglund, Markus Majluoma, Stina Wirsén, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Jockum Nordström och Eva Eriksson. (säkert fler som jag inte kommer ihåg också) Alla mycket strålande fina konstnärer. Den senaste boken av honom som jag får i min hand, Diktatorn, är en finlandssvensk produktion (Söderströms) och denna gång är det Linda Bondestam som illustrerat.

Det finlandssvenska förlaget har ofta konstnärligt vågade, modernistiskt bilderböcker. Diktatorn är ett spännande och mycket lyckat projekt!

Boken är bedårande till form, färg och layout. Innehållet är tufft och kan kännas igen, som en 3-årstrotsunge som vill bestämma...ALLT!

Diktatorn ryter Nej! när mamma vill pussa, han beställer fram stjärnor och måne på himlen till kvällen. Han ryter till och med till sig själv när han ska sova. SOV! (då måste han lyda såklart.)

På morgonen bär det av till MINIsteriet i öppen vagn. Han har privatchaufför. "Kör så det brakar!" vrålar han och vinkar till folket...

Han hänger sina kläder på kroken med bananen och skriker att han vill ha MAT! Men bara smörgåsar, ingen gröt...

Diktatorn skriker och gormar och vet allting redan. Han skriker på dagis, han skriker på utflykten, han befaller myrorna att myllra, skatan att flyga, stenen att tiga. Alla lyder!

Men till slut blir allt bestämmande lite jobbigt och framför allt lite ensamt. Och när Diktatorns ena fot bestämmer att lägga krokben för Jussi, då har han gått för långt. Då bli alla sura.

Nu vill inte alls Sirkka med de fina långa flätorna, aldrig i livet, gå med honom. Hellre med en apa.

När pappa kommer och hämtar får han faktiskt krama. I morgon ska diktatorn vara en apa!

Boken har ett tydligt vuxenbudskap och ett barnbudskap. Undfallenheten som förälder eller medborgare mot någon med diktatoriskt sätt. Flera blinkningar mot forna Sovjetunionen syns i boken via ryska biljetter, ryska tidningar, röda stjärnor.

Fegheten att inte säga ifrån till sitt barn i trotsåldern. Så tydligt att...

Barnen kommer att fatta! Men man kan inte bete sig hur dumt som helst. Då blir man ENSAM. Det förstår till och med en diktator.

Leni är ett sockerhjärta

Om att vara liten men vilja vara stor, vilja vara nästa så stor som vuxen.
Om att kunna själv.

En bok på pricken om småbarnstrots.

Tanterna på caféet tycker att Leni är ett riktigt litet sockerhjärta. Men det är hon INTE. Leni är stor.

Leni KAN själv. Akta säger pappa men Leni är stor, så det så! Hon vill inte åka vagnen, hon styr den själv istället.

Leni kan äta senap, lök och stark ost, hon kan använda både kniven och gaffeln och hon dricker gärna kaffe. Pappa förstår och diskar och städar men så vill han att Leni också ska. Städa och tvätta. Men ååå... vad tråkigt. Städet tar ju aldrig slut! Inte ett dugg kul att vara stor. Gränsen är nådd när en granne kallar henne för stora damen när hon går ut med soppåsen. Hon vill inte längre vara stor!

Egentligen är hon ju ett sockerhjärta!

Emma Adbåge står för både text och bild i denna bilderbok med stor igenkänning. Bilderna i tusch med stor karakteristik och mycket femtiotalskänsla och är både väldigt uttrycksfulla och kompletterar texten på ett suveränt sätt.

Ännu en fullträff av Emma Adbåge vars bilderbok "Vi räddar Smulbert" hörde till förra årets riktiga höjdare! Läs och njut! Hela boken är ett sockerhjärta!