skip to main |
skip to sidebar
Disa bor på barnhem men nu väntar hon på att morfar Ludde ska hälsa på henne. Tio veckor har hon varit på barnhemmet och tio söndagar har morfar Ludde kommit och hälsat på henne. Alltid samma tid. Men inte idag.. Disa blir orolig och vet inte vad som har hänt. Tänk om han också har försvunnit liksom mamma gjorde för sex år sedan.
Att Disa hade hamnat på barnhemmet var Barnavårdsnämmndens fel. Hon hade kämpat emot men motståndet hade inte hjälpt. Barn som är av resandefolk ska omhändertas. Så är det bara.
Disa har det ändå rätt bra. Barnhemmet ligger inrymt i ett vackert hus, Villa Solhem. Det finns vänner här och Fru Mårtensson som är föreståndarinna är, om inte hygglig så i alla fall inte den elakaste i världen, framförallt inte mot hennes eget barnbarn Albin som också bor på barnhemmet. Han är snäll och rolig. Disa och Albin är kompisar och även Ville som bor med sin välbärgade och stränga familj i ett sommarhus i närheten.
Disa trivs men skulle mycket, mycket hellre velat bo med sin morfar Ludde. Att åka med honom och hästen Shakespeare. Luffat runt och haft det fint, spelat på marknader och fester. Men det har pappa bestämt ställt sig emot.
Så det blev barnhem för Disa. Men Ludde har inte kommit för att hälsa på idag och ingen vet var han är. Disa är orolig.
Ville berättar om en riktig skummis i området, Mickel Falsum som jobbar på Rasbiologiska institutet. Ville berättar också att deras trädgårdsmästares syster försvunnit sen hon blev kallad dit. Nu blir Disa ännu mer orolig.
Tänk om Ludde blivit inlagd som forskningsobjekt. Som hon har hört skräckhistorier om. Tillsammans med Ville och Albin smider de en plan som är riskfylld men nödvändig. Att genomföra!
Camilla Lagerqvist har skrivit många böcker i historisk miljö. Cirkusflickan, Den vita döden, Spetälskesjukhuset och framförallt den älskade serien om Svarta Rosorna om Andra världskriget .
Försvunnen är första delen i en planerad serie, Blodsvänner.
Camilla Lagerqvist bor i Sandviken och har fyra barn. Hon har en bakgrund som journalist, men jobbar numera som författare och föreläsare.
Doris var på smällen. Så börjar den här boken med åtta helt olika och fantastiskt bra noveller.
Doris är en katt som alltså väntar ungar. Flickan köpte Doris av Jonnas mamma för ett år sedan. Då var hon så liten att hon rymdes i handen. Jonna är nu helt kallsinnig när det gäller katten och frågar varför de inte gett henne p-piller. "Din pappa kommer att få slå ihjäl ungarna", meddelar hon. "Det finns ingen som vill ha kattungar nu." Jonna är inte bara kallsinnig när det gäller de väntade kattungarna utan också till den vänskap som tjejerna tidigare haft. Nu är det iskyla mellan dem.
Och iskyla är det ute också. Snöstorm. Resten av familjen åker till farfar då de blir oroliga när han inte svarar. Flickan stannar hemma för att invänta Doris nedkomst. I kylan. Det blir strömavbrott. Hon hittar inte katten någonstans. Letar förtvivlat. Doris är försvunnen och flickan är på väg att försvinna. Snön som ett täcke. Snöängel och tystnad. Som ett anrop från en inre rymd eller som en sång av Frida Hyvönen. Ett underliggande hot gör att man läser med en föraning om att något hemskt ska hända...
Svett-Jesus är nästa novell om en mattevikarie i en klass med två otroligt störiga killar. Igenkänningsfaktorn är hundra procent läskighet.
Novellen "Trettiosju grader" handlar om en familjeresa till solen. Om två systrar och en kompis. Hjärtat i halsgropen hela tiden.
Liksom i novellen Backa pappa. En pojke och hans nyskilda pappa som ska fira nyår med släkten. Pappa har köpt en sjukt stor mängd raketer. Som säkert hade kostat tusentals kronor, tänker Oliver. "Och pappa som inte ens har råd att köpa ny soffa till lägenheten."
Alla novellerna är helt överjordiskt bra, skrivna i jag-perspektiv och med en stålsäker precision och känslighet, med en utgång som inte är förutsägbar och som gör att man faktiskt drar en suck av lättnad när man läst klart. Nerverna på spänn. Stor litteratur. Novell när den är som bäst.
Malik är på sommarkollo. Där sover flera ungdomar i samma rum. Men Malik kan inte sova. Elias snarkar som en gammal get. Hur jobbigt är det inte att sova med andra i samma rum. Alla sover (och snarkar) utom just Malik. Han håller på att tappa tålamodet.
Men det är då han upptäcker det. Sin superkraft. Ett ljusstreck, en glipa i luften som ett draperi syns ovanför den sovande Elias. En glipa så stor att man kan krypa in.
Malik hämtar en stol och kryper in och hamnar rakt in i Elias dröm. Det coolaste och häftigaste han någonsin varit med om.
Elias är ute och fiskar med sin pappa Olof. Det är bara det att pappan varit död i över två år. Men här finns han, i drömmen. Elias pappa frågar Malik om han vill fiska med dem. Så himla sjukt. Lite läskigt ändå. Malik drar sig undan medveten om att Elias vill ha sin pappa för sig själv. Han kryper tillbaka till sovsalen igen. Han ser sig om och upptäcker att alla har sådana glipor ovanför sina sängar. När de sover.
Så börjar äventyret för Malik och så småningom för fina söta Sira som dras med in i drömmarna. Så himla coolt. Men farligt också för om den som drömmer vaknar så kan man fastna och bli kvar i dennes dröm. Så klart är det just det som händer.
Och sedan händer ännu läskigare saker med en dam som styr både över goda och onda drömmar och som heter Jonna. Hon ser ut som en sexbomb och superhjälte, hon luktar som sockervadd och befaller som en drottning.
Skogsbingelskolans rektor är med på ett hörn liksom landets statsminister. Låter det skruvat? Det är just vad det är. Men helt trovärdigt ändå.
Precis så som Mårten Melin är så himla bra på. Att skriva om det magiska i vardagen. Och så om kärlek, kyssar och pirr. Heja Livet!
Felix Eriksson är journalist och rapporterar om svensk politik i TV. Nu tänker ni nog att det kanske inte är världens roligaste jobb. Men Felix var en duktig journalist och var bra på det han gjorde. Han intervjuade politiker och rörde sig hemtamt i riksdagen liksom i regeringens korridorer. Okej, ärligt talat var han lite trött på sitt jobb nu. En massa käbbel och sällan något nytt. ...ehuru icke såsom det å andra sidan.... Gäsp!
Felix Erikssons tankar flyger iväg. Han tänker på sin 11-åriga dotter Amanda som brukar sitta vid sin mobil och fnittra. Åt vad berättade hon inte för pappa. Inte mer än att det var åt en sida som hette "Barnens talman" . Som sagt. Felix Eriksson var en duktig journalist och ganska nyfiken. Han googlade "Barnens talman" på sin egen dator och kom till en sida som var MYCKET intressant. Barnens talman hade uppenbarligen full koll på landets regeringspolitiker och jobbade av allt att döma på Rosenbad.
Dock hade Felix aldrig hört talas om detta ämbete och då kände han ju nästan alla som jobbade på Rosenbad. Felix ägnade halva natten åt att läsa igenom barnens frågor och talmannens svar. Mycket intressanta och handfasta svar. Fritt ur hjärtat på allt från hur man kysser någon (försiktigt) till hur man sätter mobbare på plats (med en fet smäll om inget annat hjälper). Det som var mest intressant var ändå att Barnens talman tycktes veta en hel del om arbetet i regeringen. Om de olika departementen, om vilka som jobbade var, om skvaller och skandaler om de olika ministrarna.
Felix frågar tjänstemännen på Rosenbad om Barnens talman. Ingen vet något.
Men Felix står på sig. "Barnens talman skrev om att kulturministern somnade på Fina teatern i förra veckan. Och till och med snarkat! IP-adressen kommer från Rosenbad" Nu blir det lite liv i luckan. Från tjänstemannan till kulturministern som får reda på skvallret och fnyser.
Snart kommer det fram ännu mer spännande information från Barnens talman. Finansministern skulle ha provsmakat en massa lösgodis utan att betala för det. Utbildningsministern lär ha fuskat sig igenom skolan. Detta berättade Barnens talman om liksom i förbifarten när barnen frågade sina fråga på hemsidan. Mycket initierat men relevant i sitt sammanhang. Pinsamma hemligheter. En sak är säker, Barnens talman har mycket god insyn i regeringens dagliga arbete.
Felix Eriksson får mycket att kolla upp. Amanda hjälper till på sitt sätt. Trådar leder honom till förre statsministern Jöns Eriksson som odlar ekologiska tomater på sin herrgård i Västergötland. Felix åker dit för att få tips om vem Barnens talman verkligen kan vara. Hmm Jöns Eriksson är mer intresserad av sina tomater.
Upplösningen är minst sagt rafflande och de tre ministrarna som gjort oegentligheter försöker förtvivlat förklara för statsministern Jonas Galans som får mycket att stå i. Liksom Dagmar Persson som vaknar upp ur sitt fönsterlösa kontor nere i Rosenbad och anar faran i tid.
Författarna Martin Widmark och Petter Lidbeck har modet och känslan att skriva om till synes omöjliga ämnen. För barn. Om pensionärer som blir lurade och tar hämnd på samhället, om världens elakaste fröken och nu .. En politisk thriller för barn. Alla likheter med verkligheten är tillfälligheter. Eller...?
Sällan har en barnbok kommit mer rätt i tiden som denna. En snäll statsminister som tvingas säga upp tre ministrar på grund av tabbar och oegentligheter. Jag hade verkligen STORT nöje av denna bok. Hoppas att många för den högläst för sig för jag tror att det är då den är som bäst. Och. Detta med Barnens Talman är väl en himla BRA idé!
Mira hatar strumpor som det är hål i. Det är nästan det värsta hon vet. Det bästa är den hemliga gropen och mormors äppelmos. Det där med strumporna har hon inte berättat för någon. Det är så pinsamt. Ina skulle bli sur om hon fick veta. Hon är nästan alltid sur. Ina och Mira är inte bästisar, fast alla verkar tror det.
Miras bästis är Martin. Alla är kära i Martin. Han är sötast på hela skolan. Mira älskar också Martin men det skulle hon aldrig i livet berätta. Då kanske hon inte skulle få vara bästis med honom längre. Tillsammans har de en koja i gropen. En alldeles superhemlig plats. Kojan är lika hemlig som att de är kompisar. I skolan låtsas de knappt känna varandra.
Mira bor men mamma och för henne kan hon berätta nästan allt. Lite grann om gropen till och med. Men INTE att hon älskar Martin. Där går gränsen.
Martin och några kompisar ska starta ett band. De behöver nån som ska spela synth. Kanske Mira vill. Det är nu som problemen börjar.
Mira kan inte spela, hennes mamma har verkligen inte råd att köpa en synth eller keyboard. Kan det funka med en blockflöjt? Undrar mamma. Hmm. Med Mira är det så att hon har svårt att berätta rakt ut vad hon vill till kompisarna så nu tror alla i bandet att Mira inte vill spela synth. Fast hon vill ju men hon kan inte. För... ja ni vet. Ännu krångligare blir det när Ina vill hänga på. Hon har alltid tusen frågor och vill va med Mira. Ina har det lite tufft nu då hennes brorsa hamnat på sjukhus efter att ha åkt moppe och krockat med en bil. Såklart ska Ina hänga med. Till Miras Martin och bandet. Ja ett riktigt triangeldrama blir det.
Men ännu har inte det värsta hänt.
Anna Ehring är en mästare på att skriva vardagsdramatik på ett enkelt, roligt och träffande sätt. Hon får med så mycket. Kompistrubbel, kärlekspirr, svartsjuka, ovänskap, olika familjekonstellationer och nya. Den tidigare "Drakhjärteserien" gick rakt in i mitt bokhjärta och om Gammelmormor och Daisy har Anna Ehring skrivit två underbara bilderböcker om kärleken och döden. Det viktigaste av allt.
Miras Martin är en trovärdigt och mycket inkännande bok allt som kan hända mellan kärlek och kojlek på mellanstadiet. Om livet i den underbara åldern innan puberteten då ALLT är möjligt!
Läs mer om Anna på Bonnier Carlséns hemsida http://www.bonniercarlsen.se/forfattare/e/anna-ehring/
Första dagarna på sommarlovet brukar ju vara helt underbara. Hela sommaren som en oas av ljuva soldagar framför sig. Men för Saga är den här sommaren inte alls som de andra. Hon sitter på ett skakigt tåg, mår illa och känner sig olustig över allt. Hon ska tillbringa sommaren tillsammans med sin farfar som hon inte alls känner. Han är visserligen en berömd skräckförfattare, har bott i London i många år och har nu flyttat hem till Sverige, till Svartbäcken av alla ställen. Men vad hjälper det, Han är en gubbe, helt enkelt. Som hon knappt träffat. Kontakten genom åren har varit enbart ett kort till jul och ett till födelsedagen. Så intresserad har han varit!
Sagas pappa är död sen flera år, mamma har det knapert och ska jobba extra i Norge som sjuksköterska hela sommaren och Sagas kompisar är bortresta. Så... vad ska hon göra. Farfar Alvar har motvilligt lovat att hans 13-åriga sondotter ska få bo med honom i stora disponentvillan i en håla i Dalarna. Hur kul ska det bli? Dessutom regnar det och Alvar kommer inte och möter henne på stationen som han lovat.
Ensam, utslängd i Ingenting hamnar Saga rakt i en historia med läskigheter. Husets toaletten ligger nere i källaren, Badsjön heter Blodsjön och i närheten finns inte bara en nedlagd fabrik utan också ett nedlagt sanatorium och barnhem. Byn andas ödslighet och Saga är inte direkt den mest modiga tjejen. dessutom verka farfar vara halvgalen och folkilsken som är usel på matlagning. En katt finns i huset som en liten räddning och så är det Teo...
... som dyker upp och som gillar att fotografera gamla ödehus. De blir kompisar och gör mer eller mindre vådliga husliga äventyr.
Det Saga inte vet ännu är att i Svartbäcken vilar en kuslig hemlighet som för henne till en glömd gravplats och en död pojke som går igen.
Lagom läskig magiskrealistisk bok. Gillar du Ingelin Angerborn, Katarina Genar och Kristina Ohlsson kommer du att sluka Svartbäckens sanatorium. Bra berättat av Janina Kastevik som också skrivit Noel och den magiska önskelistan. se trailern på https://www.youtube.com/watch?v=K5kle5igl94
Inte långt från Ulfs hus bor en jätte som heter Oskarsson. Han är läskig och är den hemskaste mannen i hela området. Bullrig och livsfarlig, mycket hår på armarna och på händerna. till och med ur näsan och öronen sticker det ut hårtussar. Iklädd en hawaiiskjorta som inte går att knäppa runt magen jobbar han i trädgården. Till vardags jobbar han som slaktare Ulf och kompisen Bernt är bombsäker på att han äter kaniner och guldhamstrar och katter och småbarn. Varför är han annars så tjock.
De kallar honom Åskan och är skitskraj för honom. Men han har en fin trädgård och framförallt har han ett stort plommonträd, viktoriaplommon, den godaste sorten enligt Bernt. Nästa gång kanske de ska ta några. Eller inte för det är helt enkelt för läskigt.
Ulfs pappa är tandläkare och har tandläkarmottagning i huset. Ulfs mamma lagar mat och bakar, tröstar barn och städar. Hon gör allt. Men hon har två krav. Att få spela piano i tjugo minuter varje kväll och att en eftermiddag varje helg få cykla i väg till det lilla huset på kullen, Ensamheten. Där sitter hon några timmar och blir sig själv. Det är viktigt.
Men så händer några saker som förändrar allt. Ulf berättar en superhemlig grej som Bernt brukar göra när han blir nervös. Ett träd faller i stormen över mammahuset, Ensamheten och totalförstörs och Åskan upptäcks gilla mammans pianomusik. Väldigt mycket.
Bernt har berättat att man kan hypnotisera folk för att få dem att göra det man vill att de ska göra. Att det fungerar är obegripligt. Men Ulf testar på brorsan (fungerar inte) och sen på Åskan. Om det fungerar eller inte får ni själva läsa.
Boken är en juvel i högläsningsgenren. Marcus-Gunnars Petterssons bilder förstärker och kompletterar. Ulf Starks berättarröst har tystnat alldeles för tidigt och vi är många som är förkrossade och chockade. Vilken tur att hans böcker finns kvar. Läs och njut!
