skip to main |
skip to sidebar
Viggo längtar, längtar för nu snart ska mamma flytta till Sverige och Viggo och Nils ska få träffa mamma mycket oftare. Nu är det bara två kryss kvar tills hon kommer! Mamma ska bo i samma land som pappa hela tiden och nu ska de få bo varannan vecka hos mamma. Det är nästan inte klokt så bra. Det kommer att bli tusen miljoner perfekt.
Viggo drömmer om det nya mammalivet, om den lyxiga lägenheten med guld och spabad och skitstora teven i varje rum. Och snart också en hundvalp. Det tror Viggo. Och bästakompisen Malte. De samlar på hundgrejer och leker.
Men det där med hunden är lite darrigt för även om mamma älskar hundar har hon ju inte lovat att skaffa en nu. Men Viggo tror så starkt att han är säker på att det blir en brun liten hundvalp. Och det har han sagt till Malte. Viggo har blivit en som ljuger.
När mamma till sist kommer är det just så underbart som bröderna har drömt om. En stund. Sen går de till lägenheten och hmmm ingen lyxlägenhet precis, inget guld, inget SPA, inga stora teven. Bara en massa flyttkartonger.
Besvikelsen. Pappalängtan. Gosedjurskrig.
Ja, mammalivet blir inte riktigt som Viggo tänkt sig. Men... den största överraskningen väntar.
Lisa Bjärbo har skrivit en efterlängtad del två av Viggos värld. Stor igenkänning med vardagsliv och mycket känslor. Mammaliv+pappaliv=Viggoliv. Johanna Magoria har illustrerat fint och känsligt.
Utöskräcken är den vidrigaste varelse du kan tänka dig. Ellens storebror försöker skrämma vettet ur henne.
- Han gick i land på Utö för flera hundr år sedan, han var enormt stor och kunde strypa ett barn med ena handen om han ville... Han hade stripigt hår och en ryckig, haltande gångstil, och man såg rent hat komma ur hans ögon. Ur ena mungipan rann det spott... och ibland blod. Och han kunde ta sig genom väggar. Det var på så sätt han kunde stjäla dispontens dyrbara guldklocka.
Nu går han igen. Han spökar... Han tar upp sin stora smutsiga hand med långa svarta naglar och så klöser han på väggen. ett skrap, två skrap, tre skarp så är han inne...
Ellen tycker att det är läskig... vill INTE visa. Hur ska hon kunna sova i skjulet om hon är rädd för sin egen bror.
Ingen i familjen fattar varför Ellen envisas med att vilja sova i skjulet.(Utom Sofia, pappas nya tjej som tycker att det verkar mysigt)
Men det var ju just det. För Ellen är skjulet som en del av naturen, ett pyttelitet hus, nästan som ett tält.
- Du kommer aldrig att klara hela natten, säger storebror Adrian. - När Utöskräcken ska ta ett barn brukar han börja med att titta in genom fönstren.
Nog är hon ett modigt barn, Ellen. Med en luftmadrass och en sovsäck drar hon iväg ut till skjulet. Hon tror inte på spökhistorier och hon ska klara av det. Men ...när hon hör tre skrap så känner hon sig ganska hjälplös, skrapningarna fortsätter hela natten men när inget händer så ...vid femtiden somnar hon. När pappa kommer och väcker henne har hon sovit i fyra timmar.
Storebrorsan är nog lite imponerad och Sofia tycker att hon varit jättemodig. Ellen fnyser och berättar inte hur rädd hon varit.
Men... skjulet har blivit ett ställe dit hon kan dra sig undan då och då.
Det är där och då hon hittar boken. Som finns instucken mellan några stockar i huset. Som i ett lönnfack ligger den. En bok utan titel och skriven för hand. Bokstäver i en skrivstil som är svårläst och med konstig stavning. Vem kan ha skrivit?
Till slut lyckas Ellen tyda några meningar. Det är Anton 12 år som skriver. En bok som han fått av magister Krona. Ellen blir fast i boken och läser om Anton som levde för 170 år sedan på Utö. Hon berättar inte för någon om boken och läsningen blir mer och mer spännande. Hon förstår inte allt men tillräckligt mycket för att verkligen vilja fortsätta läsa. Hon börjar fråga om konstiga ord, om händelser, om gruvan på Utö.
I boken rullas en historia upp som handlar om klass, om drömmar och om att växa upp i en gruvarbetarfamilj. Om disponenten, om läraren och om krossade möjligheter. En spännande och rörande historia som berättas på ett genialt sätt.
Sara Lövestam har skrivit en riktig bladvändare som är både intressant, spännande och med stora känslor.
Malik är på sommarkollo. Där sover flera ungdomar i samma rum. Men Malik kan inte sova. Elias snarkar som en gammal get. Hur jobbigt är det inte att sova med andra i samma rum. Alla sover (och snarkar) utom just Malik. Han håller på att tappa tålamodet.
Men det är då han upptäcker det. Sin superkraft. Ett ljusstreck, en glipa i luften som ett draperi syns ovanför den sovande Elias. En glipa så stor att man kan krypa in.
Malik hämtar en stol och kryper in och hamnar rakt in i Elias dröm. Det coolaste och häftigaste han någonsin varit med om.
Elias är ute och fiskar med sin pappa Olof. Det är bara det att pappan varit död i över två år. Men här finns han, i drömmen. Elias pappa frågar Malik om han vill fiska med dem. Så himla sjukt. Lite läskigt ändå. Malik drar sig undan medveten om att Elias vill ha sin pappa för sig själv. Han kryper tillbaka till sovsalen igen. Han ser sig om och upptäcker att alla har sådana glipor ovanför sina sängar. När de sover.
Så börjar äventyret för Malik och så småningom för fina söta Sira som dras med in i drömmarna. Så himla coolt. Men farligt också för om den som drömmer vaknar så kan man fastna och bli kvar i dennes dröm. Så klart är det just det som händer.
Och sedan händer ännu läskigare saker med en dam som styr både över goda och onda drömmar och som heter Jonna. Hon ser ut som en sexbomb och superhjälte, hon luktar som sockervadd och befaller som en drottning.
Skogsbingelskolans rektor är med på ett hörn liksom landets statsminister. Låter det skruvat? Det är just vad det är. Men helt trovärdigt ändå.
Precis så som Mårten Melin är så himla bra på. Att skriva om det magiska i vardagen. Och så om kärlek, kyssar och pirr. Heja Livet!
Det är sommarlov. Anna kunde ha haft hur roligt som helst om de bott kvar i stan eller om Karolina åtminstone svarade i telefon när hon ringde. Inte kom hon när Anna fyllde år heller. Så livet känns trist i det nya huset på landet. Mammas och pappas drömprojekt.
Anna trivs inte alls och inga nya kompisar har hon fått. Skolan börjar inte förrän om några veckor och Anna tvingas lyssna på alla renoveringsplaner som föräldrarna har. På en marknad, dit hon åker med sin mamma, undrar en tant hur hon trivs i huset. Frågar lite trevande om hon inte sett någon... En av tvillingpojkarna på marknaden frågar också om hon inte sett... spökflickan.
Anna börjar drömma på nätterna. Drömma om en flicka i volangklänning. "Snälla hjälp mig!" säger hon.
En regnig dag åker mamma och pappa iväg färg att handla färg och tapeter. Anna vägrar följa med utan är hemma ensam i huset. Hängmattan slår i vinden, något skrapar mot grusgången, eller kom ljudet från grusgången, Då plötsligt dyker ett blekt ansikte upp på andra sidan rutan. Anna skriker rakt ut!
Katarina Genár har gjort det igen. Skrivit en bok om magisk realism. Det är lättläst, spännande och högst trovärdigt om generationer, vänskap och om familj. Fint berättad!
En bok om husen i kvarteret och vad som händer på dagen (då är det mest grått) Men på natten... sprakar det och blir en rymdstation bland stjärnorna.
I husen bor många barn. Vi får träffa Adam som är lillebror och petar näsan och Anna som är långsam och vill rädda maskar, Noah som läser tidningen med morfar och Sarah som är inne hela dagen och som längtar.
På natten blir alla alldeles underbara. Bor bland grenar i en sommar utan slut, blir en lejondrottning som springer barfota, eller en korvgubbe som delar ut korv och som känner alla, eller en som spelar trumpet för måsarna och står på högsta hustaket. (och det är högt).
Barnen i kvarteret... På dagen är vi mest vanliga. Men på natten... På natten flyger vi.
Hannah Arnesen, debuterar med en sprakande och fantasifylld bilderbok som man vill läsa sig raka vägen in i. En bok om drömmar och förväntningar och om det ljuvliga att få flyga och klättra, spela och njuta.
Dagsidorna i boken har vita ramar runt. Det är skynda och tyst och tråkigheter som inte sägs ut men som förstås i bilden. Nattsidorna fylls utan gränser med starka färger i ett härligt fantasiflöde. Alla kan drömma och bli starka. Underbart!
Malva har flyttat till ett nytt hus med mamma och pappa och snart ett nytt syskon. Hon blir genast bekant med granntanten Veronica. Hon ser ut att stå och prata med sitt äppelträd. Lite knäppt verkar det allt. Malva hälsar på och får ett äpple, från äppelträdet fast det är mitt i sommaren och som inte alls borde vara moget redan. Hon drömmer konstiga drömmar som kan ha ett samband med det där äpplet.
Områdets alla barn verkar vara på semester och mamma och pappa har fullt upp med renovering av tak och annat. Fast mamma borde verkligen inte gå upp på taket med den magen. Pappa har svindel och står på backen och ringer samtal. Malva cyklar och undersöker samhället. Upptäcker en gammal nedlagd tvål-fabrik. Inte särskilt spännande alls.
Men Veronica, granntanten berättar lite motvilligt om sin lillebror som försvann, bara så där. Malva spanar på en låda, hon vill se vad den innehåller. Hon vill läsa hela berättelsen.
Så är det dax. Mamma och pappa åker till BB och efter en rätt lång väntan kommer så ett SMS. Du har blivit storasyster. Kommer och hämtar dig : ) /Pappa
Lillebror är underbart söt och mjuk och den allra finaste i världen! Men säg den lycka som varar. En dag kör en vit skåpbil upp på gården, två blåklädda män stiger ut....
Hur kan plötsligt ens mamma och pappa få glaskuleögon och tappa minnet?
Det är nu som äventyret börjar. Ett äventyr värre än man överhuvutaget kan förstå. En nedlagd tvålfabrik, en ö bakom dimridån, blindväktaren och fastspända drömbärare.
Kerstin Lundberg Hahn har skrivit ett tio-tal barnböcker, både deckare och vardagshistorier och nu tre i genren "Magisk realism". De är riktigt, riktigt bra. En bok i samma genre som Gripe och Angerborn. Det mystiska finns här och nu. Att stanna tiden får svåra konsekvenser kan jag säga.
