Visar inlägg med etikett ovänskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ovänskap. Visa alla inlägg

måndag 4 juli 2022

Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg

Det är snart avslutning i nian. Manda och hennes bästa kompis Malin känner sig lessa, uttråkade och missförstådda av alla. Dom är ju så coola. Varför märker inga andra det. De vill ha hångel, romans, fest, alla de spännande saker som de drömmer om. De cyklar omkring på kvällarna, smygbesöker fester de inte är bjudna till, ligger och spanar i diken, dricker öl i lekparken, längtar efter äventyr. 

John börjar jobba på den pizzerian, Manda blir blixtkär och vill ha just honom. Men hur ska det gå till? 
Allt blir komplicerat när Oskar närmar sig

Hur det känns att hångla med någon man inte tänkte. Hur det känns när man egentligen vill ha en annan men känner att det oväntade hånglet inte alls är dumt. Och så när den där drömprinsen vill ha mer...
Man läser med alla känslopröt och blir både pinsamt berörd och lycklig. Det är språket, känslan, karaktärer, drivet. 
Vi ska ju bara cykla förbi är en underbar ungdomsskildring och utvecklingsroman av Ellen Strömberg som man önskar att många, många, unga  hittar till. 
Läs, läs, läs! 




 

onsdag 13 januari 2021

Överallt och ingenstans av Oskar Kroon och Joanna Hellgren

 


Sillen och Nikolaj är bästisar fast Nikolaj är mest intresserad av kvantfysik och inte alls av sport som Sillen Han svär som en borstbindare och tycker att de ska tjäna lite pengar genom att sälja tidningar som de gör själva. Men i sanningens namn är det ju mest Sillen som gör tidningarna och hon vill inte alls sälja dem. 

Sillen som egentligen heter Liselott och bor med mamma och pappa och lillebror, men det är ingen annan än farmor som kallar Sillen för Liselott och pappa ibland när han är arg. 

Sillens lillebror Birger är rädd för nästan allt, för dammsugaren, för garderoben, för mörker, för skogen och för Nikolajs döda pappa. Men allra mest är han rädd för sin egen farmor. Han vill aldrig åka med när de ska hälsa på farmor  ute på ön för där springer det råttor i väggarna. Så det blir mest pappa och Sillen som åker ut. Det är inte alltid så himla kul. Farmor bryr sig mest om Gud och vädret och om grannen Börjes hönor. 
Tänk om hon kunde vara lite mer intresserade av sina barnbarn! Då skulle hon förstå hur duktig Sillen är på att rita och skriva. 

En dag försvinner Sillens bästa tidningar. De är helt bortblåsta och efter att ha letat i hela lägenheten och pappa har bedyrat att han inte har slängt dem så misstänker Sillen att det är Nikolaj som tjyvat dem. Det blir dålig stämning. Riktigt dålig stämning. 

Överallt och ingenstans av Oskar Kroon är en filosofisk och tankeväckande bok om livet och döden och om krånglig vänskap.  Och om en katt, Schrödingers katt, som verkar kunna vara både död och levande på samma gång. Hur det nu går till? 

Överallt och ingenstans är en existentiell thriller för alla som undrar. Illustrationer i tusch av geniala Joanna Hellgren 

tisdag 31 juli 2018

De försvunna av Cecilia Lidbeck

I bussen sitter nio barn. De ska på läger, sä är de i alla fall tänkt... Ledaren står framme i förarhytten och pratar... Judit har för länge sen slutat lyssna på honom. Rösten är entonig och han pratat om regler, om vikten att hålla sig till lägerområdet och aldrig gå iväg utan sällskap. Men det blir bara till ett sövande surr som får henne att gäspa. 
Bussen kör på smala vägar ut i ingenting, längre och längre in i skogen. Plötsligt går det snabbare och snabbare, bussen vinglar fram medan grenar och kvistar sopar fönstren. Träden rusar emot dem, bussen kantrar vägrenen och med ena hjulparet uppe på vägen och med det andra i diket kör i en evighet innan den tar sig upp igen, stannar och blir lutande.  
Kaos! Judit ligger på golvet, Frej snyftar. Noomis fot ligger inklämd under ett säte. Chauffören vilande över ratten med armarna hängande mot golvet. Något känns fel. Mycket fel. Hon är död...
Ledaren hämtar en filt och lägger över chauffören. Kommenderar att barnen ska plocka ihop sakerna och gå ut. På en gång. 
Ingen av mobilerna fungerar. Ledaren ska hämta hjälp. Barnen måste stanna kvar. Absolut inte gå därifrån. Två av barnen vägrar, följer med ledaren. De andra stannar. Vincent, Frej, Sissela, Noomi, Judit, Kim och Abel. 
Hur ska de klara sig? Ensamma i skogen. Med en buss och en död busschaufför. En mardröm i vakenhet. Barnen ger sig så småningom i väg. Ändå. När ledaren inte dyker upp. Stadsbarn lost in the Forrest. Maten tar slut, vattnet tar slut... Noomi har besvärligt i sin fot. Nu gäller det at hålla ihop och hjälpas åt. Men ... det är inte så lätt. 

Cecilia Lidbeck har skrivit en realityrysare i skogsmiljö. Många stapatser blir det och ingen räddning i sikte. På många dagar (och nätter). 
En bok om livet vad man kan råka ut för. I nöden ställs vännerna på prov, hungern är en stor fiende och skogen är väldig och skrämmande. 
Läs också Cecilia Lidbecks thriller "Barnhemmet" https://barnochungdomsbok.blogspot.com/2013/10/barnhemmet-edvaed.html 




torsdag 6 juli 2017

Miras Martin av Anna Ehring

Mira hatar strumpor som det är hål i. Det är nästan det värsta hon vet. Det bästa är den hemliga gropen och mormors äppelmos. Det där med strumporna har hon inte berättat för någon. Det är så pinsamt. Ina skulle bli sur om hon fick veta. Hon är nästan alltid sur. Ina och Mira är inte bästisar, fast alla verkar tror det. 
Miras bästis är Martin. Alla är kära i Martin. Han är sötast på hela skolan. Mira älskar också Martin men det skulle hon aldrig i livet berätta. Då kanske hon inte skulle få vara bästis med honom längre. Tillsammans har de en koja i gropen. En alldeles superhemlig plats. Kojan är lika hemlig som att de är kompisar. I skolan låtsas de knappt känna varandra. 
Mira bor men mamma och för henne kan hon berätta nästan allt. Lite grann om gropen till och med. Men INTE att hon älskar Martin. Där går gränsen. 
Martin och några kompisar ska starta ett band. De behöver nån som ska spela synth. Kanske Mira vill. Det är nu som problemen börjar. 
Mira kan inte spela, hennes mamma har verkligen inte råd att köpa en synth eller keyboard. Kan det funka med en blockflöjt? Undrar mamma. Hmm. Med Mira är det så att hon har svårt att berätta rakt ut vad hon vill till kompisarna så nu tror alla i bandet att Mira inte vill spela synth. Fast hon vill ju men hon kan inte. För... ja ni vet. Ännu krångligare blir det när Ina vill hänga på. Hon har alltid tusen frågor och vill va med Mira. Ina har det lite tufft nu då hennes brorsa hamnat på sjukhus efter att ha åkt moppe och krockat med en bil. Såklart ska Ina hänga med. Till Miras Martin och bandet. Ja ett riktigt triangeldrama blir det. 
Men ännu har inte det värsta hänt. 

Anna Ehring är en mästare på att skriva vardagsdramatik på ett enkelt, roligt och träffande sätt. Hon får med så mycket. Kompistrubbel, kärlekspirr, svartsjuka, ovänskap, olika familjekonstellationer och nya. Den tidigare "Drakhjärteserien" gick rakt in i mitt bokhjärta och om Gammelmormor och Daisy har Anna Ehring skrivit två underbara bilderböcker om kärleken och döden. Det viktigaste av allt. 

Miras Martin är en trovärdigt och mycket inkännande bok allt som kan hända mellan kärlek och kojlek på mellanstadiet. Om livet  i den underbara åldern innan puberteten då ALLT är möjligt!
Läs mer om Anna på Bonnier Carlséns hemsida http://www.bonniercarlsen.se/forfattare/e/anna-ehring/


onsdag 18 juni 2014

Stridsormarna


Erin bor med sin mamma i stridsormsskötarnas by. Så händer något förfärligt.   Flera av stridsormar dör och skulden skjuts på Erins mamma som grips och blir dömd till döden.  Avrättning enligt det värsta tänkbara sättet, hon kastas ut i vattnet som byte till stridsormarna.   Erin blir panikslagen och simmar ut för att rädda sin mamma men det blir tvärtom, hon räddas istället av sin mamman som gör något absolut förbjudet. Något som Erin  får lova att aldrig någonsin berätta. 
Erin färdas på en av stridsormarna långt, långt bort och hittas av naturmänniskan och biodlaren, Jon, som bor i ödemarken. Han uppfostrar och lär Erin allt som är viktigt i livet. 

Här bor Erin i  flera år och hon visar sig vara både en mycket begåvad, vetgirig och modig flicka. 
En dag ska Jon ut för att samla läkeväxter i bergen. Erin blir orolig när hon hör att han ska till dalen där stridsormar finns och hon följer olovandes efter. Där blir hon vittne till när en vild kungsbestmamma slåss för sin unges liv. Hon räddar också Jon från en säker död. 

Någon tid därefter dyker Jons son upp för att beveka fadern att komma hem och återuppta sitt arbete som lärare. Jon vill att Erin också ska få gå i skola och lära till djurläkare som hon visat anlag för. 
Sonen är negativ och man anar en djupare rädsla som bottnar i en konflikt mellan två folkslag. 


Stridsormarna är första delen i serien Besttjusaren som är skriven av den japanske författaren Nahoko Uehashi som fick HC Andersen priset 2014.  Detta pris instiftades av IBBY redan på femtiotalet och delas ut vartannat år till en barnboksförfattare och till en illustratör.  Läs mer om priset här http://www.ibby.org/index.php?id=273
Serien om Besttjusaren har blivit en stor framgång i hemlandet Japan och består ursprungligen av fyra böcker. Den har också blivit manga i två band och en anime på 50 avsnitt. 

Jag är jätteglad att jag läste denna bok som jag tyckte var både spännande och välskriven. Rekommenderas varmt till alla som gillar manga och/eller fantasy! 

onsdag 19 juni 2013

Snöret, fågeln och jag

 
Selma är kvar på landet med mormor och morfar. Det är mysigt och bra men ibland pickar fågeln i bröstet. Den lilla fågeln som bor i Selmas bröst och pickar och retas, berättar hur tråkig hon är som inte har någon bästis, hur dålig hon är som inte kan simma, hur dumt det kommer att bli på nya skolan.
Selma håller med.
 
Det finns inte så många barn på landet, mest djur och tanter och gubbar men det gör inget för Selma gillar djur och tanter och gubbar.  
Så en dag dyker Snöret upp, en cool tjej med keps och dammiga sommarfötter. Hon kan klättra högt i träd och har en vattentät klocka. Såklart kan hon simma. Det kan inte Selma och mormor är bekymrad. I sommar har hon bestämt att Selma ska lära sig. Verkligen! Morfar gillar inte att mormor tjatar men hon ger sig inte. Selma tycker att det är OK.
Hon gör som mormor vill. "Ååå så pinsamt att du inte kan simmar!" pickar och piper fågeln i bröstet. Selma håller med.
 
Men med morfar är det lugnare. De spikar i boden, spikar och spikar. Dom brukar göra det när mormor tjatar som mest. När Selma missar spiken, fnyser fågeln... Men så kommer Snöret och hälsar på och lekstugan blir till ett klubbhus och allt är kul igen och Snöret käkar bullar som en galning.
Sen dröjer det några dagar innan Snöret dyker upp igen för hon är jätteledsen, hon har sorg. Hennes lilla hamster Sture är sjuk och kommer snart att dö. Tror Snöret.
Tillsammans ordnar de den vackraste begravningen. Och sen bildar de en Naturklubb.
Det är kul med en kompis tycker Selma och den där pickande fågeln försvinner ett tag. Med en kompis kan man göra många roliga saker men ibland blir det bråk. Så är det. Då kommer fågeln tillbaka och piper och pickar om hur tråkig Selma är och klantig och ...
Men nu håller inte alltid Selma med. Längre.
 
Snöret, fågeln och jag är en supermysig högläsningsbok. En bok att känna igen sig i, en bok att skratta med eller att bli lite melankolisk av. Ellen Karlsson är debutant och har skrivit en liten pärla, en vacker bok som för tankarna till Barbro Lindgrens barnböcker om Sparveln. Jag gillar den från första sidan!
Eva Lindström har gjort de lite fnissiga, karaktäristiska och stämningskapande illustrationerna.
 På kornet! Som alltid.
 

måndag 1 oktober 2012

Karla brottare


Karla är  åtta år och älskar att brottas. Hon brottar lätt ner sin bohemiske pappa Jean och sin storebror Martin. Lätt som en plätt. Karla är inte särskilt stark men hon är en fena på brottning. Hon kan nacksving, trädet och Goda-goda-greppen.
I skolan och på fritids brottas hon gärna med alla som bara vill. Ungarna står på kö. Hon gillar att brottas med alla. Alla utom med Rut - som är en dumming och Karlas bästavärsta ovän.
Men hon älskar fritids, mellis och  kuddis och så den nyinflyttade killen med det mysiga håret, Josef.

Karla vet vad hon vill och hon har precis kommit på att hon vill ha ett eget rum. Varför ska hon dela rum med storebrorsan Martin som har rörmockarrör fulla rummet. Pappa har ju ett skrotrum där han samlat allt sitt arvegods. Bort med det. Ut på gräsmattan och vips har hon och Martin ordnat en loppis som går riktigt bra. De säljer grejer så det står härliga till.
Dessvärre kommer Rut förbi och ville köpa pappas mest värdefulla grej. Hur ska Karla få tillbaka den.  En listig plan behövs!

Karla Brottare av  Anders Sparring är en crazybok, full av galna upptåg och infall. Pappa Jean är en lite arbetsskygg rörmokare av bohemnatur. Karla är en tuffing med stark vilja och lite otur.
Karla Brottar är en härlig högläsningsbok för alla som gillar böcker av Lorangatyp.
Anders Sparring debuterar med denna bok men jobbar sen tidigare som   manusförfattare med inriktning på barn-TV.

fredag 11 februari 2011

Snurran på dagis

Jippi! En ny Snurranbok! Snurran är en väldigt kaxig kattjej som vet vad hon vill. Och genomför det! Hon är egentligen riktigt odräglig. Hon tar kommandot, hotar, surar, trotsar. Utan hänsyn.
Men just det faktum att hon är en tjej gör ju allt helt PK. Jag älskar henne!
(men tre personer har bara denna vecka sagt HAN om Snurran, när jag presenterat böcker om henne, tre av tre... !!?)
Snurran på dagis handlar om en kompiskonflikt mellan Snurran och bästakompisen Saltis som just nu INTE tål varandra. Dom surar, retas och slåss. Så att katthåren ryker! Fröken Majsan försöker medla. Det går väl sådär...
Sussi, Pussi och Tussi gråter och vill sluta på dagis. Dom tycker inte att det är roligt längre. Fröken Majsan är helt förtvivlad.

Men en pinne att leka med blir den förlösande grejen och till slut är allt frid och fröjd. "För det är roligt att leka. Särskilt med sin bästa kompis. Kom ihåg det."

Heja Snurran! Heja Eva Bergström och Annika Samuelsson som berättat och ritat. Snurran behövs! Kom ihåg det!

fredag 17 september 2010

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Vi är många som väntat och längtat.
Johanna Thydell är en av våra allra bästa ungdomsboksförfattare och hennes bägge tidigare böcker "I taket lyser stjärnorna" och "Det fattas en tärning" är helt lysande. Så, såklart är man taggad, såklart också lite skraj för att öppna boken.
För tänk om läsningen inte når upp till förvänting!

Men jag lovar. Ingen kommer att bli besviken. "Ursäkta att man vill bli lite älskad" är rolig, kvick, galet bra och full med norisk visdom = Noriska ordspråk, (istället för nordiska) längst ner på ungefär var femte sida. Så himla roliga och TÄNKVÄRDA. Tex "En del föds med bestämda steg, andra med myrsteg."

Nora Jonasson, en helt vanlig tjej i en helt vanlig familj med mamma, pappa och storebror, Hon är kompis med snyggLisa och foträtta, sportiga Jossan men känner sig oälskbar. Hon har rött hår ("surt sa räven om rödhåriga") och långa ben och hon påavståndgillar storebrorsans favvokompis Stoffe, tjuge nånting, som jobbar på Sivs Liv. Men hur ska det någonsin kunna bli han? ("alla sätt är bra men inget funkar" eller "When it comes to love, alla is tretton tydligen").
Och så är det Sylvester, den intellektuella, fina, supertrevliga och Viktor Persson, den evigt återkommande och så... Jack.
Det är filmkvällar, skola och fester. Kompissnack och span. Ett helt vanligt tonårsliv men..

Livet som ska vara häftigt och kul är inte det jämt. Tyvärr! Särskilt inte just nu när Lisa plötsligt är sjuk, hemma från skolan, inte hör av sig och INTE ETT PIP till Nora! Det verkar helt skumt, något måste det vara som Nora inte vet, något som Nora inte fattat.
Ett triangeldrama tornar upp sig och Nora har varit helt omedveten om det..., eller?

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en bok att hänge sig åt, att fnittra eller skratta åt, att oroa sig med, att älska. Det är hög igenkänning och jag är helt säker på att många, många ungdomar kommer att gilla den jättemycket. (vuxna också om de bara läste den) Jag gillar de noriska ordspråken, stilen som boken är skriven på; lite som dagboksanteckningar, lite bakåtblickar, lite situationsbeskrivningar. Jag gillar språket, Noras diskussioner med sig själv, den lakoniska lite råa stilen emellanåt.

Johanna Thydell har skrivit en fullpoängare.
Igen!
Läs mer på Johanna Thydells egen hemsida http://www.johannathydell.se/ Slutet gott men fortsättning följer?