Hitta Violet Park

Lucas är 16 år och får av en slump syn på en urna med aska på en hylla på det sunkiga taxikontoret, Apollo Cars. Efter detta första möte så kan han inte sluta tänka på urnan och på innehållet som visar sig vara en gammal tant vid namn Violet Park.
Han har hittills mest tänkt på sin pappa Pete, den coola journalisten som nu varit spårlöst försvunnen i sex år och som lämnat efter sig fru och tre barn. Lucas försöker mer och mer likna honom både till stil och sätt. Till sin mammas stora förtvivlan.
Är han död, har han rymt, vad har hänt? Egentligen. Ingen vet, tiden går, hoppet försvinner.

Men Violet tränger sig på nu, längst fram i hjärnan. Hon vill bli ihågkommen och Lucas kan inte stå emot. Han undersöker, frågar, letar.
Med en del hjälp av sin farmor och pappans kompis Bob slingrar sig historien om Violet fram och tillbaka och helt osannolikt visar det sig att den har en hel del kontaktytor med Lucas "mytomspunne überfarsas" försvinnande.
Berättelsen är, trots att den är absurd och aningen skruvad, både spännande, humoristisk, romantisk och sorglig.
Ett ovanligt modigt tema med mycket STORT innehåll!
Det här är en bok som blir lätt att tipsa om, många både ungdomar och vuxna kommer att GILLA. Jättemycket!
Jenny Valentine fick Guardians barnbokspris 2007 för Hitta Violet Park.
Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av denna författare! Trasig soppa kommer i höst. Den lär vara ännu bättre : )

Trasig soppa

Rowan Clark får en dag ett fotonegativ av en cool kille men med vänligt ansikte. Rowan vägrar först att ta emot det för hon vet att det inte är hennes negativ. Killen framhärdar ändå och Rowan kan inte annat är ta emot det. Det är pinsamt och lite genant.

Livet förändras efter den där händelsen och långsamt rullas berättelsen om Rowan och henne familj upp för oss.
Det är en spännande, sorglig och oväntat romantisk historia som kretsar kring den älskade storebrodern Jacks död.
Berättelsen leker och slingrar och jag följer efter förundrad, oroad och hänförd.
Vad har hänt med Jack egentligen? Det är den stora frågan.
Rowan får ta ett stort, alltför stort ansvar i familjen. Hon får sköta om lillasyster Stroma, hon får sköta om sin mamma som går in i depressionens mörker och hopplöshet. Hon låtsas att allt är bra när pappa frågar. Hon måste vara stark och duktig.
Rowan träffar ganska snart den mystiske snälle killen med fotonegativet. Han heter Harper och bor i en ambulans!? Han är schysst och snäll och för honom kan hon berätta saker som hon inte gör för någon annan.
Hon lär känna Bee, som har hemligheter som hon inte anar.
Rowan tar hand om allt själv, på så sätt blir allt faktiskt bara värre. Istället för att berätta hur allt är så "lyckas hon göra livet till en trasig soppa istället för bara frukost." "det händer att man öppnar ögonen och inser att man har gått genom livet och blundat. Och det man trodde var världen var hela tiden bara insidan av ens eget huvud." så tänker Rowan och det är ju så klokt, så klokt. Man behöver en spegel och en distans för att förstå sig själv!

Jag lovar inte att man blir klokare efter att ha läst den här boken. Men det är en Stor Läsupplevelse, och man glömmer den inte! Den är spännande, romantisk, berörande, rolig. Vad mer kan man begära? Jenny Valentine skriver för barn och ungdomar och tidigare har jag läst och bloggat om Hitta Violet Park.http://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=hitta+violet+park
Jag kommer att läsa allt av Jenny Valentine!

Dubbelgångare

Föräldralös, ensam och på rymmen upptäcker Chap ett fotografi som gör honom både skräckslagen och upprymd. En bild på någon som ser på pricken ut som honom. Men bara nästan... för det är inte Chap, detta är den för två år sedan försvunne Cassiel Roadnight. 

Ett infall gör att Chap anmäler sig som den försvunne, han vill ju inget annat än att få en familj! 
Som den förlorade sonen kommer han hem till mamma och storasyster. 
Men det är svårare än han trott att spela en främmande person, förklädnaden är papperstunn, familjen ganska neurotisk och det är något väldigt mörkt och läskigt som döljs kring försvinnandet. 
Storebror Frank verkar inte heller lika upphetsat lycklig över hans återkomst. Sakta men säkert lär Chap känna sitt alter ego men också sig själv.

Jenny Valentine är en mästare i genren livsmysterier. Dubbelgångare är lika spännande som en deckare och intressant och filosofisk som en utvecklingsroman. Läs även Hitta Violet Park, Trasig soppa och  Myrstacken av samma författare!

Iggy & jag

Flo och Iggy är systrar och det gillar dom. Iggy heter egentligen Sam men eftersom Sam är en väldigt bestämd lillasyster så blir det Iggy även om pappa tycker att det låter som namnet på en griskulting och mamma inte alls gillar det, så blir det så ändå. Så det så!

Flo och Iggy leker genom hela boken. De klipper hår och gör en hel del bus. I alla fall Iggy. En riktig liten "Lotta på bråkmakargatan-unge" är hon. Fast modern. Iggy är lika tjurig som rolig. Hon har alltid svar på tal och går sin egen väg. "Att vara Iggys storasyster är inte lätt", tycker Flo.

Ibland är Iggy avvaktande och sur, t ex mot nya barnvakten med lila hår och svarta naglar som ska passa systrarna när mamma och pappa ska på fest.

Tack och lov har coola barnvakten med en stor väska innehållande både tapetrulle och tuschpennor. Det blir en annorlunda och kul kväll och allt slutar bra.

Den här boken visar på en barndom som hyllar det enkla, och oproblematiska. Att klippa snöstjärnor i papper, att leka tjugo-frågor i bilen, att ordna ett djursjukhus för trasiga och sjuka leksaker i klädskåpet. Här finns inte röken av vare sig datorer, TV-spel, deckarintriger eller kärleksbekymmer. Befriande lugnt tempo.

Många barn kommer att känna igen sig, få inspiration och leka Flo och Iggy för här finns mycket fantasi, fniss och kreativitet. Det enkla är det geniala. Allt går att leka.

Iggy & jag är första delen i en ny barnboksserie av det brittiska författaren Jenny Valentine.
Jenny Valentine belönades med Guardians barnbokspris 2007 för debuten Hitta Violet Park och är en av Storbritanniens hetaste författare just nu.