Trasig soppa

Rowan Clark får en dag ett fotonegativ av en cool kille men med vänligt ansikte. Rowan vägrar först att ta emot det för hon vet att det inte är hennes negativ. Killen framhärdar ändå och Rowan kan inte annat är ta emot det. Det är pinsamt och lite genant.

Livet förändras efter den där händelsen och långsamt rullas berättelsen om Rowan och henne familj upp för oss.
Det är en spännande, sorglig och oväntat romantisk historia som kretsar kring den älskade storebrodern Jacks död.
Berättelsen leker och slingrar och jag följer efter förundrad, oroad och hänförd.
Vad har hänt med Jack egentligen? Det är den stora frågan.
Rowan får ta ett stort, alltför stort ansvar i familjen. Hon får sköta om lillasyster Stroma, hon får sköta om sin mamma som går in i depressionens mörker och hopplöshet. Hon låtsas att allt är bra när pappa frågar. Hon måste vara stark och duktig.
Rowan träffar ganska snart den mystiske snälle killen med fotonegativet. Han heter Harper och bor i en ambulans!? Han är schysst och snäll och för honom kan hon berätta saker som hon inte gör för någon annan.
Hon lär känna Bee, som har hemligheter som hon inte anar.
Rowan tar hand om allt själv, på så sätt blir allt faktiskt bara värre. Istället för att berätta hur allt är så "lyckas hon göra livet till en trasig soppa istället för bara frukost." "det händer att man öppnar ögonen och inser att man har gått genom livet och blundat. Och det man trodde var världen var hela tiden bara insidan av ens eget huvud." så tänker Rowan och det är ju så klokt, så klokt. Man behöver en spegel och en distans för att förstå sig själv!

Jag lovar inte att man blir klokare efter att ha läst den här boken. Men det är en Stor Läsupplevelse, och man glömmer den inte! Den är spännande, romantisk, berörande, rolig. Vad mer kan man begära? Jenny Valentine skriver för barn och ungdomar och tidigare har jag läst och bloggat om Hitta Violet Park.http://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=hitta+violet+park
Jag kommer att läsa allt av Jenny Valentine!