Kate Dicamillo har skrivit flera fina och uppskattade barnböcker; Edward Tulanes fantastiska resa, Sagan om Despereaux och Trollkarlens elefant. Den här boken kom ut före dessa tre blev översatta. "Tack vara Winn-Dixie" kom ut 2000 i USA och filmades 2005 med titeln "En vän med fyra tassar". Opal har flyttat till Naomi i Florida med sin pappa, predikanten. Hennes mamma är borta, hon lämnade familjen för många år sedan. Något som ligger som en stor sorg, saknad och melankoli omkring både pappa och dotter. Förstås.
Opal kallar sin pappa för predikanten för att han alltid antingen predikar eller har huvudet fullt av kommande predikningar.
Opal, som redan har flyttat många gånger, är en rätt ensam tjej som nu en gång för alla slipper vara det det då hon träffar på en herrelös hund i ett snabbköp (därav namnet ?!) och som fattar starkt tycke för henne. Winn-Dixie blir hennes vän och följeslagare och blir den som också förmedlar fler vänner till henne, några udda personer i olika åldrar. Opal lär känna sig själv bättre genom hunden och lär också känna sin mamma genom att våga fråga sin pappa om henne.
Hon lär sig förstå att livet inte alltid är lätt att leva, att det finns många fallgropar (läs alkohol). Om man har ett öppet sinne så ordnar sig det mesta.
Boken är en rätt söt historia med några pekpinnar och ett stänk moral men med en gammeldags charm och sagosstämning utan att fördenskull ha varken trollkarlar, levande porslinskaniner eller talande djur med.
En bok att läsa högt ur och känna lite Lassiestämning i men helt utan hjältegloria.
Både glädje, lycka och sorg men ganska fort bortglömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar