Jem, 15 år, ser siffror i människornas ögon och vet vad det betyder.
Det har hon vetat alltsedan hennes mamma dog, i en överdos i London för 8 år sedan. Datum för dödsfallet! Hon ser döden i människornas ögon och hon håller sig undan. Hon vill inte veta.
Jem är kort, liten men grym. Tittar aldrig någon i ögonen. Hon bor hos snälla fostermor Karen med sina tvillingar som varit med om allt, bebisar, småbarn, tonåringar med "problem". 22 fosterbarn har slitit ut henne. Jem gillar Karen men hatar skolan dit hon går i brist på annat, vän med ingen. Hon vill ha svängrum. För sig själv. Hon är en outsider.
Så träffar hon den långa, galna, småkriminella Spider. Han ger sig inte.
Han vill vara vän. Med Jem. Han är lång (193 cm), snygg, svart, rastlös, energisk, rolig. Jem värjer sig, hon har sett hans siffror. Spider har knappt tre månader kvar att leva.
Men just nu är han är full av liv och Jem blir mot sin vilja indragen, förälskad, hon hoppas för sitt liv att det ska fel på hans siffror, att hon ska kunna rädda honom. Att allt bara finns i hennes huvud och inte i verkligheten.
Spider och Jem sticker från skolan, London Eye lockar och dom har pengar eller hade. De inser snabbt att det inte alls räcker till biljetter och kön är lång, mycket lång. Spider gormar och lyckas få hela köns uppmärksamhet. Det är då Jem ser siffrorna. Det är något som inte stämmer. Alla har samma datum. Dagens datum. Hon inser snabbt att något hemskt kommer att hända här, snart. Nu.
Hon sliter Spider med sig därifrån. Med våld.
En bra bit bort hör de smällen och får se London Eye flyga i bitar.
Jem och Spider blir efterlysta, misstänkta för terrordåd. De flyr tillsammans, har ingen anledning men absolut noll förtroende för polismakten. Det finns ingen rättvisa. Ingen kommer att tro på två speedade ungdomar. Sanningen finns inte. Allt är en mardröm, de flyr för sina liv.
Döden i dina ögon är en välskriven bok av debutanten Rachel Ward. Det är en trovärdig thriller i en hård verklighet med terrorhandlingar, kärlek och magi.
En bladvändare som blir riktigt, riktigt spännande även om slutet är lite väl sockersött i min smak.
söndag 8 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar