Ny lägenhet, ny skola, ny stad, nya grannar och klasskamrater, nytt fotbollslag.
Jan tycker att det är ganska bra men Klara bara "vet du var det är som" "Som starten på en skitdeppig ungdomsbok. Någons föräldrar har skilt sig och så flyttar dom till ett nytt ställe och där är allt skittråkigt och sen börjar skolan och då blir den personen mobbad".
Jan ska börja femman och Klara ska börja sjuan. "Jamen, tänk om det blir som en sån där mysteriebok istället? försöker Jan. "En person flyttar till ett nytt ställe och där finns det ett skumt, gammalt hus eller en skum person och så händer något märkligt. Kanske lite spök. Och då måste personen som har flyttat ta reda på hur det har gått till".
Ja lite åt båda hållen blir det. Johanna Lindbäck har flyt i skrivet. Det är kul och intressant att läsa och det känns på riktigt. Som att krypa in i elvaåringen Jan Svenssons hjärna. Livet går inte på räls, nya kontakter ska knytas och att ha två pappor därhemma gör inte saken lättare, eller?
Nicki i samma klass och samma hus har också nyss flyttat, från London till Luleå. Men det är något skumt, hon vill inte prata om sitt tidigare liv. Allt verkar lite hemligt. Kort sagt.
Jan Svensson är en härlig bok att glida igenom. Kanske lite mycket pk men why not?
1 kommentar:
Håller precis på och läser den. Gillar den, precis som alla andra "Johanna Lindbäck"-böcker jag läst. Kul att två pappor får ta plats i en ungdomsbok tycker jag. Och en lärare i rullstol :)
Skicka en kommentar