Första dagen i sexan efter sommarlovet. Amanda har drömt om Adam hela sommaren. Om att Adam och Amanda är lika med sant och att hon nu äntligen ska VÅGA prata med honom. Kompisarna Sari och Kay peppar. Hur svårt kan det va´?
Amanda samlar allt mod och går fram till Adam. Ingen plan direkt utan bara liksom "Hej". "Haft en bra sommar?" Adam går lite nonchalant bort mot en kompis i parallellklassen som räcker över en flaska mineralvatten. Adam vänder och går rakt mot Amanda. Hjärtat slår dubbeltrippelslag men ... varför ler han och varför skrattar kompisen. Så skruvar Adam av korken på flaskan, håller tummen för öppningen och skakar häftigt...
Ja, ni förstår. Inte blir det en drömöppning i sexan precis. För Amanda. Nerdränkt av mineralvatten och förnedrad springer hon därifrån. Kompisarna tröstar medan "poppistjejerna" Anna och Christina hånar och skrattar.
Terminen fortsätter inte bättre precis. För Amanda. Alla i kassen ska få ett fadderbarn från ettan. En tradition som uppskattas och som alla tycker är mysigt och bra. Men för Amanda blir det annorlunda. Hon blir utvald att vara fadder till en ny kille som ska börja i samma klass. Lars. Fröken har valt ut Amanda för att hon är en modig och ovanligt mogen tjej till detta uppdrag. För detta är en mycket speciell uppgift. Att vara fadder till Lars. Han har Downs syndrom.
Fröken lämnar över detta som ett vackert inslaget paket, och något som Amanda borde glädja sig över. Hon ska alltså jubla över att inte bli fadder till en gullig förstaklassare utan till en som är lika gammal som hon själv och som går i samma klass. Och som har Down syndrom.
Amanda jublar inte men tar sig an uppgiften med stort mod. Skriver välkomstbrev till Lars som förväntas av henne + att hon skriver ett brev till sig själv om att SLUTA tycka om ADAM eftersom han är en egoistisk och överlägsen fjant.
Nästa dag lämnar hon över brevet till Lars. Lars är bänkgranne med Adam. Allt går bra förutom att hon häver ut sig "Du är ful i håret" till Adam. Alltså. Hur gick det till? Men brevet då. Ja, det gick ju inte heller så bra. Hon hade lämnat fel brev. Adam har läst och hon är HELT bortgjord.
Efter denna inledning så anar man att det inte kommer fortsätta så bra för Amanda. Okej. Fadderskapet går bra. På skolan är hon ganska neutral mot Lars men då och då följer hon med Lars hem. Inte så att de andra ser det, såklart men det är väldigt trevligt. De dricker kaffelatte och hittar på harrypottertrollformler och skrattar, gör pasta och chillar med Lars pappa.
I skolan rycker Amanda ut till undsättning ett par gånger när Lars går in i Harrypotter-trollerivärlden och får honom på banan igen. Dock är det något med Anna och Christina. De verkar fota/filma med mobilen. Men äsch. Inget finns upplagt på deras annabananasblogg som mest innehåller sminktips och annat fjant. Men nåt´skumt är det.
Och det blir ännu värre och värre än värst när Amanda gör något som hon kommer att ångra så in i bängen att. Kan man göra mer än att be om förlåtelse? Kan man få alla att förstå att man ångrar sig?
Amanda blir utfryst och ensam. Men kämpar på. Ända till julshowen.
LARS är LOL är en urstark berättelse om livet och det svåra i att vara sig själv. Att våga säga ifrån, att stå upp för kompisar, att lita på sig själv. Det var länge sedan jag läste en så rakt-in-i-hjärtat-bra bok. Jag skrattade, led och grät. Den här boken väcker alla känslor. BÄST!
Författaren, Iben Akerlie, född 1988 är en norsk skådespelare bosatt i Oslo. Hösten 2016 debuterade hon med barnboken Lars är LOL, som utsågs till årets bästa barnboksdebut och var en mest sålda barnboken i Norge samma år.
Boken är översatt av Sabina Söderlund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar