LARS är LOL av Iben Akerlie

Första dagen i sexan efter sommarlovet. Amanda har drömt om Adam hela sommaren. Om att Adam och Amanda är lika med sant och att hon nu äntligen ska VÅGA prata med honom. Kompisarna Sari och Kay peppar. Hur svårt kan det va´? 
Amanda samlar allt mod och går fram till Adam. Ingen plan direkt utan bara liksom "Hej". "Haft en bra sommar?" Adam går lite nonchalant bort mot en kompis i parallellklassen som räcker över en flaska mineralvatten. Adam vänder och går rakt mot Amanda. Hjärtat slår dubbeltrippelslag men ... varför ler han och varför skrattar kompisen. Så skruvar Adam av korken på flaskan, håller tummen för öppningen och skakar häftigt... 

Ja, ni förstår. Inte blir det en drömöppning i sexan precis. För Amanda. Nerdränkt av mineralvatten och förnedrad springer hon därifrån. Kompisarna tröstar medan "poppistjejerna" Anna och Christina hånar och skrattar. 

Terminen fortsätter inte bättre precis. För Amanda.  Alla i kassen ska få ett fadderbarn från ettan. En tradition som uppskattas och som alla tycker är mysigt och bra. Men för Amanda blir det annorlunda. Hon blir utvald att vara fadder till en ny kille som ska börja i samma klass. Lars. Fröken har valt ut Amanda för att hon är en modig och ovanligt mogen tjej till detta uppdrag. För detta är en mycket speciell uppgift. Att vara fadder till Lars. Han har Downs syndrom. 
Fröken lämnar över detta som ett vackert inslaget paket, och något som Amanda borde glädja sig över. Hon ska alltså jubla över att inte bli fadder till en gullig förstaklassare utan till en som är lika gammal som hon själv och som går i samma klass. Och som har Down syndrom. 

Amanda jublar inte men tar sig an uppgiften med stort mod. Skriver välkomstbrev till Lars som förväntas av henne + att hon skriver ett brev till sig själv om att SLUTA tycka om ADAM eftersom han är en egoistisk och överlägsen fjant. 
Nästa dag lämnar hon över brevet till Lars. Lars är bänkgranne med Adam. Allt går bra förutom att hon häver ut sig "Du är ful i håret" till Adam. Alltså. Hur gick det till? Men brevet då. Ja, det gick ju inte heller så bra. Hon hade lämnat fel brev. Adam har läst och hon är HELT bortgjord. 

Efter denna inledning så anar man att det inte kommer fortsätta så bra för Amanda. Okej. Fadderskapet går bra. På skolan är hon ganska neutral mot Lars men då och då följer hon med Lars hem. Inte så att de andra ser det, såklart men det är väldigt trevligt. De dricker kaffelatte och hittar på harrypottertrollformler och skrattar, gör pasta och chillar med Lars pappa. 

I skolan rycker Amanda ut till undsättning ett par gånger när Lars går in i Harrypotter-trollerivärlden och får honom på banan igen. Dock är det något med Anna och Christina. De verkar fota/filma med mobilen. Men äsch. Inget finns upplagt på deras annabananasblogg som mest innehåller sminktips och annat fjant. Men nåt´skumt är det. 

Och det blir ännu värre och värre än värst när Amanda gör något som hon kommer att ångra så in i bängen att. Kan man göra mer än att be om förlåtelse? Kan man få alla att förstå att man ångrar sig? 

Amanda blir utfryst och ensam. Men kämpar på. Ända till julshowen. 

LARS är LOL är en urstark berättelse om livet och det svåra i att vara sig själv. Att våga säga ifrån, att stå upp för kompisar, att lita på sig själv. Det var länge sedan jag läste en så rakt-in-i-hjärtat-bra bok. Jag skrattade, led och grät. Den här boken väcker alla känslor. BÄST! 

Författaren, Iben Akerlie, född 1988 är en norsk skådespelare bosatt i Oslo. Hösten 2016 debuterade hon med barnboken Lars är LOL, som utsågs till årets bästa barnboksdebut och var en mest sålda barnboken i Norge samma år. 
Boken är översatt av Sabina Söderlund. 

Tvillingarna av Åsa Anderberg Strollo

Bruno är åtta år och har levt i tretusen dagar nånting. Brunos allra  bästa kompisar ät tvillingarna Ture och Tom. Dom har ett helt rum proppfullt med lego. Kanske mest i hela världen. Deras pappa köper alltid lego till dem när han varit på nån resa till New York. Så sjukt lyxigt.

Alla tre går på judo och tränar med Anna som är typ världsberömd men just nu väldigt tjock. Hon blir bara tjockare och tjockare och de längtar tills den där bäbisen ska komma ut. Anna är världens bästa tränare och har svart bälte och har varit i Japan. Nu ska de snart få en ny tränare som heter Jörn. 

En kväll hemma hos Ture och Tom när de just ska bygga ett coolt nytt legobygge så finns det plötsligt finns en med en extragubbe, en cool gubbe med silvrig hjälm och mur-bräcka. Bruno skulle så gärna vilja få den, men det vill inte Tom och Ture, dom där legogubbarna hör ihop som tvillingar. Dom också. 

När tvillingarna gå och äta middag blir Bruno blir ensam kvar i deras mega-lego-rum. Då händer en sak, en olyckshändelse skulle man kunna säga. Det är som om Brunos hand rör sig själv. Rakt mot legogubben som vips åker ner i fickan. Det börjar snöa i Brunos mage, hjärtat dunkar och han blir alldeles stel. Han får bråttom hem....

Åsa Anderberg Strollo har skrivit en rolig och lättläst bok med stora känslor. En bok att känna igen sig i, en bok att skratta åt med attraktiva och lockande svartvita illustrationer av av Julia Thorell  Det här är första boken i en planerad serie. Fin början! 

Gittan gömmer bort sej

Hon har kallats tjugohundratalets stora förnyare av bilderboken. Pija Lindenbaum är en av våra allra största bilderbokskonstnärer och när en ny bok av henne kommer, är förväntningarna stora.

Jag läser och njuter av bilderna, av typografin, av bildrytmen , dynamiken och spåket. Ett helt drama, en bilderboksrysare är det. Jag läser den först själv och sedan flera gånger med mitt 6-åriga barnbarn. Hon sitter blickstilla vid min sida och håller för öronen när klimax närmar sig. Då när det hemska händer, det som blir en smärre katastrof, när Gittan tappar en av småungarna i golvet och får värsta utskällning av barnflickan Puma (sen läser vi den igen och igen, det känns lättare då).

Puma är den coola, snygga, och häftiga tjejen som sköter om Hjördis och dagbarnen om dagarna när Gittan är på dagis. Ibland brukar Gittan hälsa på Puma (och Hjördis) och sitter då som klistrad vid Pumas läppar. Hon avgudar. Hon vill sitta nära Puma och kolla på när hon läser. Men det vill inte Hjördis! Hon vill springa omkring, hon vill hitta på nåt´. Hon hittar på att gå in till småungarna när dom sover fast hon vet att dom inte får!

Hjördis hittar på att leka att småungarna är i fängelse, att dom skriker när dom är där och för att det ska ske så skakar hon sängen så att småungarna ska vakna. Kanske vill dom vakna tänker Gittan stillsamt.
Småungarna vaknar men skriker inte. Så. Då hittar Hjördis på att leka varmkorv.

- Visst är det kul! Jag har inte lekt det en enda gång tänker Gittan. Det är efter varmkorvleken och teaterleken som det hemska händer. När det är färdiglekt och småungarna ska tillbaka till spjälsängen. När Gittan ska lyfta upp den ena småungen och lägga tillbaka den i sängen så ... råkar dem ramla i golvet!! Ungen skriker. Puma kommer inrusande. Puma vrålar till Gittan!!

Gittan springer. Bort. Hem. Hon gömmer bort sej längst in i garderoben dit hon går när hon måste tänka nåt viktigt. För nu står det efter livet!

Hon sitter i säkert tusen minuter men sen börjar några små vesselliknande djur att försöka trösta och muntra upp henne, på olika sätt. Hon får kittla dem så att de kiknar. Sen vill de bli kastade i luften. Och... de gillar faktiskt att ramla och slå sig hårt!

Sen ringer det på dörren! Det är Puma...

Pija Lindenbaum har gjort en bilderbok där det stora stora dramat sker inombords. En stämning byggs upp som gör att man läser med ståpäls. Katastrofen kommer snart! Det vet man.

Gittan rör sig bara fysiskt mellan ett par våningar i huset där hon bor. Men hon rör sig mellan oceaner av känslor innuti. Beundran, oro, rädsla, fasa, skuld och skam. Bilderna speglar Gittans känslor i färg från gult och rosa till det kallare och mer hotfulla gröna gråa och lila. Gittans ögon och kroppshållning visar hennes kval.

Trappbilden där Gittan rusar ut, upp och hem är läskig! Värsta Hitchcock! Varenda mening, vartenda ord är också väl avvägda. Inte för mycket och inte för lite. Hon är noga med språket och lekjargongen känns helt naturlig. Fin att läsa. Om och om igen!

De karaktäristiska Gittandjur, som räddar ensamma själar, finns med men i denna bok är de lite mer anonyma och betydligt stillsammare än både gråvargar, fårskallar och älgbrorsor.

Pija Lindenbaum har gjort en alldeles underbar och förfärlig skuldoskamrysare! Alla barn och vuxna kommer att känna igen sig i hur det kändes att få skäll, att bli rädd, ledsen och sedan skämmas! Mästerligt berättat i ord och bild för oss alla!