fredag 8 maj 2020

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann


Visste ni att man kan gifta sig med sig själv? Hur konstigt/lysande är inte det? Det kallas sologami och anledningarna till att det är en så bra idé är: 
* Den enda person man faktiskt måste typ lyssna på eller står ut med är en själv.
* Ingen kommer nånsin lämna en, göra en besviken eller såra en. 
* Alla dör hur som helst ensamma. 

Så här börjar boken om  Phoebe och hennes liv. Hon har blivit sviken av sin kompis Polly som bara så där på en gång blivit knäpp och tokkär och  ihop med Tristan "Har -Inte-Ens-Lärt-Sig-Cykla" Murphy. Hon lämnar Polly med pojkvän utan att Polly övehuvudataget märker det, på nyårsnatten, mitt under tolvslalget - fyrverkerierna vid Themsen. Tar tunnelbanan hem till Kate utan att meddela sig. 
Polly har inte ens sagt gott nytt år. Det har varit den sämsta nyårsaftonen på femton år. 

Phoebes mamma är läkare och är uppfylld av att hjälpa världen. Hon meddelar nu att hon ska lämna landet för Syrien i ett halvår för att åka och bygga upp en läkarstation i ett flyktingläger.
 LOL. 
Alltså
Alla tycker att Phoebe borde vara sjukt stolt över att ha en mamma som jobbar med läkare utan gränser. Ingen säger att "Det måste verkligen suga att ha en mamma som HELA TIDEN åker iväg flera MÅNADER i taget, till ställen där det REGNAR BOMBER och ALLA DÖR."  Ingen bryr sig för hur det är för Phoebe. 
Pheobes pappa är död så hon har på riktigt växt upp utan föräldrar. *Fast att vara död är ju en bättre ursäkt än mammas obotliga Moder Teresa-komplex"

Hur som helst ska Phoebe bo hos Kate under tiden mamma är i Syrien. Det har hon inget emot. Egentligen.
Förutom att hon måste ta bussen till skolan och för att Kate har två lyxkatter... (dessa lyxkatter kommer att förorsaka en hel del intressant till berättelsen). När Phoebe börjar jobba på Kates välgörenhetsbutik blir det riktigt roligt. 

Vi får följa Phoeve genom minst sagt bitska instagraminlägg, där hon skoningslöst belyser både sig själv och alla hon möter. 

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann är en alldeles underbar läsfest. Gapskratt, one-liners och haschtags leder oss genom Phoebes våndor och genom allt det viktiga  i livet, kärlek, sex, död, familj, kattungar, hjärtekrossare. LÄS! 



Inga kommentarer: