Med sådana vänner av Meg Rosoff

 

 Beth kommer  från en stilla villaförort på USA:s östkust och flyttar till New York för att praktisera på en pretigefylld  tidningsredaktion. Allt känns läskigt och nytt. Sommar är het och hon är ensam. Hon bor i en ett sunkigt rum utan luftkonditionering. Hur ska hon klara den här sommaren? 

På tidingsredaktionen  träffar 

hon Edie som också är praktikant men är en självsäker Manhattanbo. Edie är både vacker, har  de rätta kläderna och är ofattbart cool. 

De blir bästa vänner och Beth flyttar hem till Edie som tillfälligtvis bor själv då föräldrarna är bortresta. Den enda Edie kan tåla i sin familj är mormodern som bor en bit därifrån. 

  Edies familj tillhör den etablerade amerikansk-judiska överklassen medan Beths föräldrar sånär har undkommit Förintelsen.  

Det är två unga kvinnor med olika bakgrund men båda kämpar med relationer, med sommarhettan med passioner och svek och så detta med den ständigt hotfulla aidsepedemin. 
Romanen utspelar sig på 1980-talet men känns helt universell, vuxenblivandet är ändå på ett sätt tidlöst. 

Meg Rosoff har skrivit en stark berättelse om att finna sin väg mot vuxenheten. Att vara vänner och uppleva allt första gången. Om friheten, lögner och kärlek. Det är andra delen i en tänkt trilogi. Den första heter "Gudars like" och utspelar sig också under ett sommarlov. 

Glaskupan, Räddaren-i-nöden, Frukost på Tiffany´s och nu Med sådana vänner. Bara att sluka och njuta! 

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann

Visste ni att man kan gifta sig med sig själv? Hur konstigt/lysande är inte det? Det kallas sologami och anledningarna till att det är en så bra idé är: 
* Den enda person man faktiskt måste typ lyssna på eller står ut med är en själv.
* Ingen kommer nånsin lämna en, göra en besviken eller såra en. 
* Alla dör hur som helst ensamma. 

Så här börjar boken om  Phoebe och hennes liv. Hon har blivit sviken av sin kompis Polly som bara så där på en gång blivit knäpp och tokkär och  ihop med Tristan "Har -Inte-Ens-Lärt-Sig-Cykla" Murphy. Hon lämnar Polly med pojkvän utan att Polly övehuvudataget märker det, på nyårsnatten, mitt under tolvslalget - fyrverkerierna vid Themsen. Tar tunnelbanan hem till Kate utan att meddela sig. 
Polly har inte ens sagt gott nytt år. Det har varit den sämsta nyårsaftonen på femton år. 

Phoebes mamma är läkare och är uppfylld av att hjälpa världen. Hon meddelar nu att hon ska lämna landet för Syrien i ett halvår för att åka och bygga upp en läkarstation i ett flyktingläger.
 LOL. 
Alltså
Alla tycker att Phoebe borde vara sjukt stolt över att ha en mamma som jobbar med läkare utan gränser. Ingen säger att "Det måste verkligen suga att ha en mamma som HELA TIDEN åker iväg flera MÅNADER i taget, till ställen där det REGNAR BOMBER och ALLA DÖR."  Ingen bryr sig för hur det är för Phoebe. 
Pheobes pappa är död så hon har på riktigt växt upp utan föräldrar. *Fast att vara död är ju en bättre ursäkt än mammas obotliga Moder Teresa-komplex"

Hur som helst ska Phoebe bo hos Kate under tiden mamma är i Syrien. Det har hon inget emot. Egentligen.
Förutom att hon måste ta bussen till skolan och för att Kate har två lyxkatter... (dessa lyxkatter kommer att förorsaka en hel del intressant till berättelsen). När Phoebe börjar jobba på Kates välgörenhetsbutik blir det riktigt roligt. 

Vi får följa Phoeve genom minst sagt bitska instagraminlägg, där hon skoningslöst belyser både sig själv och alla hon möter. 

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann är en alldeles underbar läsfest. Gapskratt, one-liners och haschtags leder oss genom Phoebes våndor och genom allt det viktiga  i livet, kärlek, sex, död, familj, kattungar, hjärtekrossare. LÄS! 

Vad gör man inte

En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 

Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 

Det är du, inte jag

Det är sommarlov och Linn, 17 år,  är desperat angelägen om att få ett sommarjobb så att hon ska kunna hänga med kompisarna till Rhodos på tidernas drömresa. 

När pappas kompis, Björn vill hyra in henne som matros på sin segelbåt är Linn först tveksam men när han berättar vad lönen är så är det klart. Fyra veckor på en segelbåt  kan ju inte vara så hemskt. Nästan som en semester det också. Tänker Linn. Och hennes föräldrar tycker att det verkar vara en toppenfin chans att både tjäna pengar och lära sig om segling. Av Björn. 

Turen går från Helsingfors med mål att ta sig till Köpenhamn. Allt går ganska bra. Linn lagar mat och hjälper till på båten. Björn berättar dåliga historier, dricker öl, daskar henne i rumpan och kallar henne Lilla gumman. Pinsamt och löjligt. Linn fräser ifrån men snart eskalerar machomannens kladdande och hela går överstyr. 


Nora Strömman skriver verkligen lättflytande men också coolt och rappt. Det är roligt, intressant och spännande att läsa och läsaren lär verkligen känna Linn genom hennes tankar om livet, killar, kompisar, familj och drömmar. 
En ganska vanlig, naiv tonårstjej får lära i livets hårda skola. Men Linn tar verkligen tag i sitt liv och  kliver ut som starkare och mycket mera mogen tjej. Länge sen jag läste något som berörde mig så. 
Nora Strömman är finlandssvensk författare och har skrivit flera bilderböcker, bla Soffpotatisen, Tigerkontoret och Djursjukhuset. Dessa böcker är illustrerade av hennes bror Kasper Strömman.  

Lex bok

Lex har det tufft.  Det är sista terminen i gymnasiet. Studenten med allt vad det innebär.  Studenmössor, betyg, baler och gud vet vad... på det ska läggas Mirandas coola blogg. Lex är inte med.
Hänger hellre med gaykompisen Jonatan, ser dystopisk film, spelar TV-spel och röker, röker, röker. Jonatan vill gå på klubb. Lex NOT.
Hemma har morsan en nya man, den patetiske och tämlige misslyckade ungdomsboksförfattaren Bruno. De har träffats på zumba-kurs. Hmm bara det... Lex får rysningar.
Lex pappa åker in och ut på kåken. Ständigt nya planer, nya löften. Som inte håller. Lex är lojal. Så inihelvete lojal.  Med honom.
Det som gör att Lex liv går lite överstyr är just denne Bruno som vill bli kompis, vill veta hur Lex har det, vill få nytt författarstoff. Lystna författardrömmar. Och Lex fattar och berättar, men har en plan. En ondskefull plan. Hon berättar och kryddar kraftigt sin egen sorgeliga historia och Bruno lyser upp. Får inspiration,  bokuppslag. Gör inget annat än skriver.

Lex njuter av sin lilla fälla och startar samtidigt i allra största hemlighet en blogg som hon skriver under pseudonymen Maya. Bloggen heter "Själens sår".  Hon berättar för pappa som blir exalterad. Berättar för Jonatan som hjälper henne med layout och med bilderna till bloggen.  Bloggen är ursnyggast!
Lex klär ut sig till oigenkännlighet med vitblond svintoperuk, sotsvart smink och blodröda läppar. Jonatan tar bilderna. Oftast i svart-vitt. Hon ser New York-pundig ut,  både gammeldags dekadent och utrahipp. Hur cool som helst. "Själens sår" får snabbt många följare. Hon får kommentarer, blir stil-ikon. ALLA pratar om Maya. Miranda allra mest.
Lex blir triggad, Jonatan också. Maya skriver "Jag bär alltid med mig mina sorger i fickan, min smärta i väskan, min rädsla i ryggsäcken. Ibland tar jag fram mitt bagage i ljuset. Först när man vågar se det som är sant kan man börja leva".
Lex når dit hon vill men för Bruno blir det katastrof. Stackars ledsna ungdomsboksförfattaren!
Men vågar hon se hela sanningen. Vad hon ställt till med får en dominoeffekt som hon inte kunnat ana följderna av.

Lex bok är en bladvändare om härlig men farlig hämnd.  En utvecklingshistoria och en stark berättelse om relationer,  om att våga vara annorlunda men inte dissa det vanliga.
Om föräldrar och vänner, om kärlek och skola. Om det vanliga livet som kan vara så himla svårt att få till, i skarven mellan ungdomstid och vuxenvärld.
Boken är Augustprisnominerad 2013 och troligen en lågoddsare. Sara Kadefors har skrivit flera barn- och ungdomsböcker och hon fick även Augustpriset för Sandor slash Ida 2001. Den boken är också filmatiserad. Sara Kadefors har även skrivit flera vuxenböcker. Jag tycker att hon äger att skriva fär ungdomar. Hoppas hon fortsätter med det.
Se förlagets boktrailer om Lex bok:http://www.youtube.com/watch?v=i_uC2c-iO9I