Bart Moeyaert berättar i den självbiografiska novellsamlingen Bröder om sin uppväxt på sextiotalet i den belgiska staden Brygge. Bart är den yngste av sju bröder och det är inte alltid så lätt. Storebröderna är som ett kollektiv som är med eller emot sin lillebror. "Vi har inte bett om din åsikt" kan de säga. Bröderna beskrivs aldrig med namn utan med min ena bror eller min andra bror eller min äldsta bror. Det är en varm och bullrig familj där mamma och mormor finns närvarande med ögon i nacken.
"Försiktiga nu", säger mormor medan hon tar sig för bröstet.
Mina bröder sysslade inte med att vara försiktiga för då hade de förlorat för många tävlingar.
Mina bröder sysslade inte med att vara försiktiga för då hade de förlorat för många tävlingar.
Varje kapitel kan läsas helt fristående då det är nya händelser i varje. I en berättelse handlar det om en bilresa där alla pojkarna ska trängas ihop i baksätet genom ett noga förberett mönster, armbågarna är fastkilade, fötterna somnar, de andas stötvis men till slut blir andningen rytmisk. Det blir som en hypnos.
I en annan berättelse kommer kungen på besök för att gratulera den yngste, hurrar och hissar. Vilket ståhej! "Vi är stolta att han är din gudfar" säger bröderna med glasartad blick och något grönt som liknade avundsjuka. Drottningen sitter hela tiden kvar i bilen.
I ytterligare en berättelse kommer en dörrförsäljare och frågar om de vill bli smartare. Han vill sälja Lilla uppslagsboken där man kan få svaret på allt. Något som både far och söner eftertraktar.
Detta är såklart långt före internet.
Det är humor och eftertänksamhet i en berättelse som trots farten och fläkten i familjen ändå är stillsam och berättar om en tid som är för länge sen men som ändå känns både varm och angelägen.
En bok att högläsa och njuta av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar