Mamma är stressad. Klockan är hennes värsta fiende som bara fortsätter ticka och mamma blir galen. Flickan gäspar, vill inte gå, mamma rusar, flickan tappar vanten och vips är mamma borta. Bussdörren har slagit igen bakom stressade mammans kappa och flickan med den fina rävtröjan är ensam kvar fast hon tjuter STANNA. Till bussen som inget hör.
Bussen och mamma är borta!
Det pirrar och sprakar i magen. Fjärilar som vill pressa sig ur. Men det är inga fjärilar utan en räv. Just den räven som satt så fint på tröjan förut hoppar ut och ...Voilà! Visar vägen till dagis.
Räven blir hennes låtsaskompis och ledsagare och tillsammans ger de sig ut i stadens vimmel. Det blir en spännande dag, full av upptåg, faror som lurar runt hörnen, lek och diskussioner om allt mellan himmel och jord. Och när de är som tröttast och sover lite på en parkbänk kommer räddningen!
Jag blev förälskad vid första ögonkastet! Min vän räven och jag av den norska konstnären Jill Moursund med svensk text av Gunnar Ardelius är en fin, spännande, bli lämnad-helt-ensam-utan-mamma-berättelse med fantasi och stor dramatik. Bilderna är en blandteknik i fotocollage och nästan tredimensionella och lite Stian Hole-mässiga. Färgerna lite pastelliga.
En bok som man kan läsa länge och många gånger. Man vill gå in i bilderna!


