Hälsningar från havets botten

Fille har precis  börjat musikgymnasielinjen och hjärtat slår volter när han ser vem som ska börja i parallellklassen. Hanna,  som han varit kär i alla sex år sedan hon flyttade. Hon är tyst och lite svår men Fille minns hennes särskilda humor och skratt. Hur ska han komma nära henne. 
I samma gäng som Fille är barndomskompisen  Jonte och brudmagneten Edwin. Fille bor med sin bohempappa och har en fin och nära relation med farmor. Han saknar sin brasilianska mamma som han inte träffat sedan han var fyra år. 

Men nu är det Hanna som gäller. Han lägger an och lyckas så där men till slut får de nån slags connection. Det tar lite tid och tafflighet men ...kärleken är ljuvlig och varm, underbar och svår. 

Hanna bor hos sin moster i stan. Mamman och tvillingsystern Kajsa är kvar i Göteborg av okänd anledning. Sakta förstår läsaren och så småningom också Fille det tragiska i familjen. 
Fille har också sitt att bära på. Som han knappt varit medveten om. 
Hanna har kommit längre, Fille vet inte först hur han ska ta sig upp från havets botten när han får reda på varför mamman varit frånvarande hela hans uppväxt.  Inte får han någon hjälp heller. Från vare sig pappa eller farmor. Men tillsammans med  Hanna förstår han att man får vara sin egen och lära sig förlåta. Sig själv och andra.

Hälsningar från havets botten av debutanten Christina Lindström är en relationsrysare i skolmiljö. Det är rappt och roligt berättat om den ljuva och svåra ungdomstiden. Fina personporträtt och bra språk. Lättläst och fängslande. Vad kan man mer begära. 
Christina Lindström jobbar som gymnasielärare har låtit sig inspireras av minnen, litteratur och musik. Hon har satt ihop en låtlista till boken  https://play.spotify.com/ 

Söta pojkar är bara på låtsas

Ella, 16 år, med skådespelardrömmar, börjar på teaterprogammet på gymnasiet. Tiden är sent 90-tal och platsen är Laholm. Ella är frusterad över att fortfarande vara oskuld och längtar, längtar efter att bli älskad. Hon är populär, snygg, eftertraktad men det är ändå svårt att hitta någon som stämmer. De söta pojkarna är antingen redan upptagna eller vill bara ha one-nights-stand.
Att beklaga sig inför hippiemamman (med skånsk dialekt, orakade ben och udda kläder) är lönlöst. Hon har alltid någon lösning och uppmuntrande hejohå att komma med. "Det händer roliga saker hela tiden". Som nu tex att den lokala dagstidningen behöver ungdomskrönikörer och kulturskribenter... Men när man vill bli skådespelare!!? Efter lite tvekan kommer Ella på att hon faktiskt tycker att det är kul att skriva och anmäler sig, inspirerad av Linda Norrman Skugge.
Men det är ju fortfarande detta med killar, festivaler och sex. Som är det viktigaste. Just nu. Och särskilt när hon inte knep huvudrollen i skolans Hamletuppsättning. Ella är flirtig och rätt så framgångsrik. Emellanåt. Men det vill sig inte riktigt.
Mamma tröstar med att det blir bättre med åren. Inte allt men en hel del.


Jag är böjd att hålla med. Att det blir bättre med åren, alltså. Det är så hög igenkänningsfaktor i denna bok att man blir pinsamt påmind om sin egen gymnasietid. Jag skulle ha slukat den här boken då. Jag skulle ha skrivit av Ellas manifest (10 punkter) och nålat upp det ovanför sängen.
Moa Eriksson Sandberg är debutant och har skrivit en ungdomsroman inspirerad av sin egen dagbok från gymnasiet. Det gör att den känns väldigt nära och äkta. Just så här var det, kan det vara, är det. Lite för många chansningar, lite för mycket osäkerhet och längtan. Lite för lite ilska.
Mycket "Glappet"-stämning!