skip to main |
skip to sidebar
Det finns barn som har jättemånga kompisar. En del vill aldrig vara ensamma. När de är ensamma så gråter de, eller har supertråkigt. Andra har inga kompisar alls. Och så finns Freja. Hon har några kompisar, Anton på fritids och Elsa som bor granne. Och så pappa, om man nu får räkna honom som kompis.
Men ibland vill Freja bara vara ensam. Sitta och tänka, leka egna lekar eller sitta och läsa.
I skolan vill de vuxna att alla ska få vara med och leka. Det är bra men alla MÅSTE väl inte vara med hela tiden. Tycker Freja. Och på fritids, där får man nästa aldrig leka i fred. Ibland gömmer sig Freja, går undan för att få vara själv. Då blir de vuxna oroliga och försöker övertala. Men Freja vill inte. Pappa förstår. Gör som du vill säger han. Men det är inte alltid så lätt. Särskilt inte i skolan när de ska dela upp sig två och två. En gång får Freja nog.
Det börjar en ny kille i klassen, Lomi. Han är bra tycker Freja men så händer en hemsk grej. Lomi fyllde år och skulle ha kalas . För alla i klassen. Freja som HATAR kalas.
Ellen Greider har skrivit en inkännande och väldigt fin bok om att vilja vara själv, ibland. Om de vuxnas oro, om den inre ilskan, om frustration att inte bara få vara sig själv. En bok att känna igen sig i. En bok om att förstå. En bok och en hyllning till de introverta.
Bilderna är uttrycksfulla och fyllda av stämning. Fint gestaltat i ögon, gester, axlar och kroppshållning. Man förstår precis hur det känns. Ellen Greider debuterade med serieboken Lunchbox som kom 2018 på Galago förlag.
Stackars alla människor på jorden som inte har lika fint namn som Astrid. Hon har valt det helt själv för hennes mamma och pappa fattade inte när hon föddes att det var Astrid hon skulle heta. Men nu har hon detta storslagna namn och hör sen. Det var Astrid mammas mormor som hette så och hon var en barsk, ståtlig och rättvis momma. En slags matriark. Astrids mamma har berättat om henne. Och Astrid som då hette Eva bestämde sig bara så där att hon från och med nu skulle heta Astrid. För hon är också en mycket bestämd tjej.
Astrid, denna härliga åttaårig flicka som gillar egna tänkarstunder och att såsa runt med farmor. Men det är inte så lätt att få till egna tänkarstunder när man är på fritids, där det ibland är ett himla liv. Och ganska orättvist är det också för Astrids syskon får vara hemma och göra egna saker. Så nu har Astrid en sluta-fritids-kampanj. Hon är faktiskt ganska envis och tjurig. Denna Astrid.
Charlotta Lannebo journalist och författare, har skrivit boken om Astrid, alltid Astrid! Hon säger att hon har lånat mycket från sin egen uppväxt till boken. Maria Nilsson Thore har illustrerat något till varje kapitel. Fint och fartfyllt och så att man fattar. Astrid är en mycket egen och slagfärdig tjej. Bestämd och smart. En bra tjejförebild! Heja Astrid!
Liv är 17 år och har precis flyttat till "the middle of nowhere" från Stockholm. Från hyreslägenhet till stort charmigt hus med potential (läs ruckel) som ligger i en by, utanför en by, utanför en by. Ett av pappas drömhus sedan han själv bodde i byn. Att han vägrar bil försvårar visserligen flytten men allt för hans livs stora dröm. Hela han lyser som hjärtögonemoji när han pratar om huset.
Han försöker pappapeppa Liv med uttryck som att "Tänk att du är Beyoncé" när hon nu ska börja ny skola. Liv har aldrig förr i mänsklighetens historia varit längre från att vara någon slags queen. Liv är den vanliga, sorgliga sorten, inte det minsta drottninglik, just nu bara kall och kräkfärdig i väntan på bussen till skolan.
Liv överlever bussresan... just precis. Skolan går inte så vidare alls med krav på att vara social och pratig. Hmm toaletterna på rasterna är räddningen.
Dock är det en av tjejerna på bussen som drar Liv ur sitt stelfrusna tillstånd och tinar upp henne lite, lite. Alia ger sig inte utan knackar på och hjälper till. Liv leder henne vidare i Candycrush till Alias stora lycka.
Så småningom kommer Livs eldprov Ett grupparbete på franskan ska redovisas. Gunnar som läser Dostojevskij (på bussen) är i hennes grupp och hon får hjärtklappning av både honom och av tanken på redovisning. Dagen D närmar sig och Liv sover inte på hela natten. Katastrofen rusar allt närmare.
Lisa Bjärbo har skrivit en hjärtskärande bok om att vara blyg och introvert så till den milda grad att panikångesten når i kapp. Livs mammalösa bakgrund ligger som ett raster genom hela boken fast man inte vet hur och varför förrän på slutet.
Jag älskar den! Fint språk, härliga, läskiga episoder. En riktig bladvändare i inre kaos.
