Sara Lundbergs andra bok om Vita Streck är en oemotståndlig vänskaps-och kärleksberättelse om Vita och Öjvind. Vita målar streck. Vita, korta, ibland tjocka, så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt. Det blir fint. Rakt och prydligt.
Så en dag rubbas Vitas välstreckade värld av en pojke som dimper rakt ned i hennes målarburk.
Det raka blir krokigt. Vita blir rasande. På pojken.
Men med den godaste leverpastejsmörgåsen (med lite fickludd) stannar allt upp och blir varmt och gott, mjukt och fint.
Så blåser det upp igen och Öjvind virvlar upp och iväg.
Jag måste hitta honom, tänker Vita. Men. Hur hittar man någon som vinden har tagit? Vita frågar Alvaro, han som tänder alla lampor när det blivit mörkt.
Vita fortsätter måla streck. Så att Öjvind ska hitta henne.
Sara Lundberg har skrivit en modern saga, en surrealistisk kärlekshistoria, en vägtrafikrysare. Hela berättelsen utspelas utomhus, i trafiken, på ängen, i öknen, på tivolit, i mörkaste skogen, i landskapet. Bilderna är ögonbedövande vackra, lite softade och blåsiga. De vita tunna streck som åskådliggör vinden förstärker virvelkänslan. Texten virvlar också med och stillnar när vinden. Boken är väg, vind och vän. Vita som väntar. På en liten prick längst bort vid horisonten. Det är någon som kommer gående... som tålmodigt följer strecken.
Ett hoppingivande slut.
Augustprisnomineringen sitter som en schmäck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar