Världen på vinden

Det händer att barn tröttnar på sina leksaker också på dem de har gett namn och kärlek. De glöms bort, kanske slängs de eller lämnas till någon loppmarknad, men ...i bästa fall hamnar de  i en låda på vinden eller i källaren. Där kan de få eget liv. Igen.
Det här är en berättelse om sådana leksaker - många år senare. Om en vind. Om en värld. Om ett leksaksuniversum. 
Tella, berätaren, är en spindel med ett löst huvud. Fajter erbjuder sig att hämta verktygslådan och skruva fast den lösa skruven och berättar samtidigt en fasansfull historia om Lill-Gunnar som tappade sitt huvud. 
Tella viskar till den gamla trasiga nallen som glömt vad hon heter, Nalle Nelly heter hon för det kommer Tella ihåg. Så länge någon minns, finns man. 

Ingen av leksakerna känner till världen utanför men Tella är nyfiken och vill veta. Profeten och Uttris inte alls. Det finns ett hot i den stora Råttan. Hela tiden. Ett hot och en Effelant så att världen vidgas

Detta är en filosofisk och fin högläsningsbok som tar upp både stora och små frågor om livet och döden och allt däremellan. 
Världen på vinden av Lotta Olsson är en långsam och funderingsvänlig bok á la Nalle Puh, Vems lilla mössa flyger och Det susar i säven. Illustrationerna av den franske bilderbokskonstnären Benjamin Chaud är ljuvliga! 

Öjvind och världens ände

 

 

 

Öjvind är en sån som flyger. Vinden tar honom dit han vill. Han har sett det mest uppifrån. Det är vacker. Och roligt. Och pyttelitet. Men ...en dag blir vinden en storm och Öjvind flyger hit och dit och med ens är han vid kanten, där världen tar slut!
Öjvind faller och faller och faller och dunsar så ner hos Alvaro, han som tänder alla lampor om natten.
Där bor Kent, en barsk typ, som samlar på dammråttor.  Där finns också "den stora grå" som är riktigt farlig. Man får passa sig.
Hur i hela världen ska Öjvind komma hem?

Sara Lundberg har med den tredje boken om Vita Streck och Öjvind målat och berättar oss sitt egna universum. En värld där man kan ramla över kanten och ändå komma tillbaka. En värld där Alvaro plötsligt får sin plats och en värld som är så vacker att man knappt kan slita sig från boken.
Jag blir berörd av Sara Lundbergs måleri. Varje sida är som en tavla, målad i goauche/akvarell och med något lite collageteknik. Texten är vacker. Allt läsa boken är som att vandra i ett poesilandskap. Det finns två böcker till om Vita och Öjvind: Vita streck och Vita streck och Öjvind. Läs alla tre!

Jag håller tummarna att Sara Lundberg får Nordiska rådets pris för sin Vita Streck och Öjvind (2011). Priset delas ut för första gången hösten 2013.
Läs mer om konstnären och författaren Sara Lundberg här

VITA STRECK och Öjvind

Sara Lundbergs andra bok om Vita Streck är en oemotståndlig vänskaps-och kärleksberättelse om Vita och Öjvind.
Vita målar streck. Vita, korta, ibland tjocka, så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt. Det blir fint. Rakt och prydligt.

Så en dag rubbas Vitas välstreckade värld av en pojke som dimper rakt ned i hennes målarburk.
Det raka blir krokigt. Vita blir rasande. På pojken.
Men med den godaste leverpastejsmörgåsen (med lite fickludd) stannar allt upp och blir varmt och gott, mjukt och fint.

Så blåser det upp igen och Öjvind virvlar upp och iväg.
Jag måste hitta honom, tänker Vita. Men. Hur hittar man någon som vinden har tagit? Vita frågar Alvaro, han som tänder alla lampor när det blivit mörkt.
Vita fortsätter måla streck. Så att Öjvind ska hitta henne.

Sara Lundberg har skrivit en modern saga, en surrealistisk kärlekshistoria, en vägtrafikrysare. Hela berättelsen utspelas utomhus, i trafiken, på ängen, i öknen, på tivolit, i mörkaste skogen, i landskapet. Bilderna är ögonbedövande vackra, lite softade och blåsiga. De vita tunna streck som åskådliggör vinden förstärker virvelkänslan. Texten virvlar också med och stillnar när vinden. Boken är väg, vind och vän. Vita som väntar. På en liten prick längst bort vid horisonten. Det är någon som kommer gående... som tålmodigt följer strecken.
Ett hoppingivande slut.
Augustprisnomineringen sitter som en schmäck!