Visar inlägg med etikett kollo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kollo. Visa alla inlägg

onsdag 27 mars 2019

Detta är mitt liv av Rose Lagercrantz och Anneli Furmark


Det är den sommaren Sophia alltid har håret utslaget. Sommaren när hennes pappa och syster reser till Grekland, men Sophia bara vill åka till Kollo. Det har hon längtat hela året efter att få göra. 
Väskan är packad och där ligger nya kläder, ny baddräkt, nya shorts. 
Men när bussen med alla kolloungarna ska åka iväg så finns inte Sophia med. Det blev lite tokigt på morgonen. Mamma ringer och berättar och att de kommer på söndagen istället. Med egen bil. Söndagen råkar också vara Sophias födelsedag. Mamma stannar vid kondis för att köpa tårtor till alla på kollot. Det är vanligt att man bjuder på tårta när man fyller år säger mamma. Sophia säger att då ska hon hålla ett tal. Mamma får hjärtat i halsgropen. Att hålla tal är det senaste. 

Sophia har bestämt sig för att den här sommaren ska bli bättre och annorlunda. Hon ska börja talet med det viktigaste. Det har hennes morbror lärt henne. Han är bäst på att hålla tal. 
Hon ska börja med att säga "Detta är mitt liv" sen ska hon berätta som det är. 
Men det blir inte så hon börjar sitt tal. 
Hon är inte som andra skulle hon säga. Alla har något som är annorlunda. Något som de tänker på ganska mycket. Jag är annorlunda för att jag är autistisk skulle hon ju berätta. Men det glömde hon...
Det gör inget. Det blev så himla bra ändå. 

Detta är mitt liv är en alldeles underbar bok, en grafisk bok med bilder och serierutor på varje sida. 
Inkännande och stark text av Rose Lagercrantz och bilder av fenomenela Anneli Furmark. Man läser med tårarna längst ut. Man förstår så innerligt väl mammans våndor och Sophias tankar. 
Bilderna i en färgskala som beskriver känslan förstärker och stöder en text som är tankar och känslor och tillbakablickar.  Tillsammans blir det helt  kongenialt. Älskar den!  

måndag 17 november 2014

Ibland blir skogen vred


"I´ll advise you to keep your eye on the woods. The woods are wondrous here. But strange." (Twin Peaks, säsong 2, avsnitt 5: The Orchid´s curse) 

Det är sommaren efter sexan och Ella ska åka på kollo till Blomsternäs med  bästakompisen Dylan liksom med en massa andra från skolan, som tex Jon, José och Tjocke-Jimmy. Michael blir däremot en ny bekantskap. En riktig snygging med skjorta och parfym. Han har  gått på privatskola för att farsan är så rik. Nu ska han vara ett par veckor på kollo för att "få en bättre bild av hur vanliga människor har det." Tror han att farsan tycker. 


Ella får dela rum med Lo som har rosa penntrollshår och är så smal så att. Hon verkar veta hur allting funkar på kollot. Det är också hon som berättar att en tjej försvann från kollot för länge sen. Plötsligt var hon bara borta, kom inte tillbaka. Man gick skallgång, men hon var som uppslukad av jorden. 

Daniel är  lägerföreståndare och gillar att berätta för alla att det är han som bestämmer. Han har bott på gården hela sitt liv liksom hans pappa, farfar och farfarsfar. 
Reglerna är följande säger Daniel: Man får inte klottra, inte röka, inte bada ensam och absolut INTE gå ut i skogen. Skogen är väldigt speciell och man kan lätt gå vilse. Är det förstått? 

Sen går dagarna med brännboll, bad, tjo och spring. Planer på att tjyvröka och annat.  Och ...
Lo vill gå ut i skogen. På natten. "Vi ska se om skogen vill oss något i natt", säger hon. 
En vacker glänta bjuder in. Inget händer... första gången. 

Lisa som jobbar på kollot berättar en kväll en läskig historia om en kvinna som födde sitt barn i skogen och som sedan hittades död tillsammans med barnet flera dagar senare. 

Eftersom prästen vägrade begrava dem vid kyrkan så lär  gravarna finnas i skogen på den plats där de hittades.  Den unga kvinnan kallas den fallna jungfrun. Man kan se henne gå och leta efter sitt barn. Barnskrik lär ibland höras från skogen. 

Ja, nog finns det läskigheter i den här boken. Tillräckligt mycket för att läsning kvällstid inte är att rekommendera. Dagsljus och närhet anbefalles. Men det finns gott om klasskänsla, kärlekspirr och knäppa vuxna för att det hela ska bli en riktigt härlig läsupplevelse. Jag gillar Twin Peaks-rysningarna. 


Rebecka Åhlund har också skrivit Den första flickan skogen möter som jag skrivit om här tidigare: http://barnochungdomsbok.blogspot.se/2013/01/den-forsta-flickan-skogen-moter.html