Gruvan av Sara Lövestam

Utöskräcken är den vidrigaste varelse du kan tänka dig. Ellens storebror försöker skrämma vettet ur henne. 
- Han gick i land på Utö för flera hundr år sedan, han var enormt stor och kunde strypa ett barn med ena handen om han ville... Han hade stripigt hår och en ryckig, haltande gångstil, och man såg rent hat komma ur hans ögon. Ur ena mungipan rann det spott... och ibland blod. Och han kunde ta sig genom väggar. Det var på så sätt han kunde stjäla dispontens dyrbara guldklocka. 

Nu går han igen. Han spökar...  Han tar upp sin stora smutsiga hand med långa svarta naglar och så klöser han på väggen. ett skrap, två skrap, tre skarp så är han inne...

Ellen tycker att det är läskig... vill INTE visa. Hur ska hon kunna sova i skjulet om hon är rädd för sin egen bror. 
Ingen i familjen fattar varför Ellen envisas med att vilja sova i skjulet.(Utom Sofia, pappas nya tjej som tycker att det verkar mysigt) 
Men det var ju just det. För Ellen är skjulet som en del av naturen, ett pyttelitet hus, nästan som ett tält.
 - Du kommer aldrig att klara hela natten, säger storebror Adrian. - När Utöskräcken ska ta ett barn brukar han börja med att titta in genom fönstren. 

Nog är hon ett modigt barn, Ellen. Med en luftmadrass och en sovsäck drar hon iväg ut till skjulet. Hon tror inte på spökhistorier och hon ska klara av det. Men ...när hon hör tre skrap så känner hon sig ganska hjälplös, skrapningarna fortsätter hela natten men när inget händer så ...vid femtiden somnar hon. När pappa kommer och väcker henne har hon sovit i fyra timmar. 

Storebrorsan är nog lite imponerad och Sofia tycker att hon varit  jättemodig. Ellen fnyser och berättar inte hur rädd hon varit. 
Men... skjulet har blivit ett ställe dit hon kan dra sig undan då och då. 
Det är där och då hon hittar boken. Som finns instucken mellan några stockar i huset. Som i ett lönnfack ligger den. En bok utan titel och skriven för hand. Bokstäver i en skrivstil som är svårläst och med konstig stavning. Vem kan ha skrivit?
Till slut lyckas Ellen tyda några meningar. Det är Anton 12 år som skriver. En bok som han fått av magister Krona. Ellen blir fast i boken och läser om Anton som levde för 170 år sedan på Utö. Hon berättar inte för någon om boken och läsningen blir mer och mer spännande. Hon förstår inte allt men tillräckligt mycket för att verkligen vilja fortsätta läsa. Hon börjar fråga om konstiga ord, om händelser, om gruvan på Utö. 

I boken rullas en historia upp som handlar om klass, om drömmar och om att växa upp i en gruvarbetarfamilj. Om disponenten,  om läraren och om krossade möjligheter. En spännande och rörande historia som berättas på ett genialt sätt. 

Sara Lövestam har skrivit en riktig bladvändare som är både intressant, spännande och med stora känslor. 

Ibland blir skogen vred

"I´ll advise you to keep your eye on the woods. The woods are wondrous here. But strange." (Twin Peaks, säsong 2, avsnitt 5: The Orchid´s curse) 

Det är sommaren efter sexan och Ella ska åka på kollo till Blomsternäs med  bästakompisen Dylan liksom med en massa andra från skolan, som tex Jon, José och Tjocke-Jimmy. Michael blir däremot en ny bekantskap. En riktig snygging med skjorta och parfym. Han har  gått på privatskola för att farsan är så rik. Nu ska han vara ett par veckor på kollo för att "få en bättre bild av hur vanliga människor har det." Tror han att farsan tycker. 

Ella får dela rum med Lo som har rosa penntrollshår och är så smal så att. Hon verkar veta hur allting funkar på kollot. Det är också hon som berättar att en tjej försvann från kollot för länge sen. Plötsligt var hon bara borta, kom inte tillbaka. Man gick skallgång, men hon var som uppslukad av jorden. 

Daniel är  lägerföreståndare och gillar att berätta för alla att det är han som bestämmer. Han har bott på gården hela sitt liv liksom hans pappa, farfar och farfarsfar. 
Reglerna är följande säger Daniel: Man får inte klottra, inte röka, inte bada ensam och absolut INTE gå ut i skogen. Skogen är väldigt speciell och man kan lätt gå vilse. Är det förstått? 

Sen går dagarna med brännboll, bad, tjo och spring. Planer på att tjyvröka och annat.  Och ...
Lo vill gå ut i skogen. På natten. "Vi ska se om skogen vill oss något i natt", säger hon. 
En vacker glänta bjuder in. Inget händer... första gången. 

Lisa som jobbar på kollot berättar en kväll en läskig historia om en kvinna som födde sitt barn i skogen och som sedan hittades död tillsammans med barnet flera dagar senare. 
Eftersom prästen vägrade begrava dem vid kyrkan så lär  gravarna finnas i skogen på den plats där de hittades.  Den unga kvinnan kallas den fallna jungfrun. Man kan se henne gå och leta efter sitt barn. Barnskrik lär ibland höras från skogen. 

Ja, nog finns det läskigheter i den här boken. Tillräckligt mycket för att läsning kvällstid inte är att rekommendera. Dagsljus och närhet anbefalles. Men det finns gott om klasskänsla, kärlekspirr och knäppa vuxna för att det hela ska bli en riktigt härlig läsupplevelse. Jag gillar Twin Peaks-rysningarna. 

Rebecka Åhlund har också skrivit Den första flickan skogen möter som jag skrivit om här tidigare: http://barnochungdomsbok.blogspot.se/2013/01/den-forsta-flickan-skogen-moter.html. 

Inmurade - Firnbarnen 1

Byggnadsarbetarna hittar ett lönnrum när de ska renovera skolan. Inga dörrar eller fönster men skolbänkar i rader, en kateder, en vält stol, en griffeltavla och ett krucifix Hela utrymmet täckt av ett tjockt lager damm. En obehaglig lukt. Vad hade hänt? Alla ställde sig frågan, ingen utredde eller forskade i detta. Arbetet med reonveringen var redan försenat. Bygglaget bär bort de gamla möblerna. Ingen talar om det. Nu ska här flyttas väggar och byggas nytt, snart blir det en splirrans ny träslöjdssal. 

Leo har flyttat till Firnby med mamma och pappa. Nu ska det bli bättre. Från staden till landsbygden. Ingen vet vad som hänt. Nu ska han bli någon annan. En nystart. Han cyklar till skolan och hör 
barnen i första - coh andraklasserna leka en ringlek. Men ramsan är ruskigare än han någonsin hört tidigare. 

Firnbarn trygga, Firnbarn trygga. 

Varför har ni varit stygga? 

Firnbarn små, firnbarn små. 

Döden tar er nog ändå. 

 Natta har många kompisar som börjat på högstadiet. Bodil som pratar om häftiga saker, om killar och om politik. Men Natta får härda ut ett år till i  Firnbyskolan. Men spännande med en ny kille i klassen i alla fall. 

Natta, får av sin lärare, uppdraget att visa Leo runt i skolan. Hon berättar om skolan, om vad ordet Firn i Firnby betyder och lite om historien kring skolan. Det känns lite läskigt med den där leken som småbarnen lekte och även om Natta inte kan förklara den så känner sig Leo olustig till mods. En lärare sägs spöka i skolan. Natta har inte sett henne själv men hon går i korridorerna på nätterna. 

Vid förrådet nära klassrummet hörs ett ljud, det låter som om det kommer från källaren och fast de vet att de absolut inte får gå ner till träslöjdssalen utan lärare så hamnar de där. Av nyfikenhet. Det är spännande och så är det det där ljudet.  Tänk om någon av småbarnen är inlåsta. 

Gå inte dit vill man ropa men vad hjälper det. Natta och Leo blir rejält skrämda. Men det är bara början... Inget kan de säga heller. 

Så är det Teddy, en datanörd, vars pappa är lärare på skolan. Han känner sig lite mer hemma än de andra. Har tillgång till nycklar och så. 

Det kusliga fortsätter. En flicka gör illa sig på slöjden. Helt oförklarligt. 

Det hela blir värre och värre. Har de lockat fram något därnere i slöjdssalen. Något hemskt, olycksbringande? Har de kunnat förhindra olyckan. 

Lena Ollmark har skrivit en suggestiv rysare med historisk touch. En läskig men trovärdig historia med flera bottnar. 

Inmurade är första delen i serien Firnbarnen och lovar både spänning och gåshud. Den kommer att följas av flera om Leo, Natta och Teddy. Härlig rysning! 

Rum 213

På ett slumpartat sätt har Elvira kommit med på ett sommarkollo. Fast hon anmälde sig en vecka för sent och fast det var tio före i kön. Men ibland ska man ha tur...
Eller otur?

Redan på väg till kollot händer något mysko. På en bensinstation får Elvira syn på en röd bil med registreringsnumret RUM 213. Det är ju rätt ovanligt och hon fnissar för sig själv, men när hon sedan ska bo i rum 213 tillsammans med Bea och Meja på kollot så känns det faktiskt mer än läskigt. Hur sannolikt är det egentligen? Elvira säger inget om det otroliga sammanträffandet.
Sen inträffar det fler mystiska saker. Elviras fina ring, som hon fått av mormor, försvinner. Kameran tar kort med oförklarliga skuggor. Lampan flyttas, fönstret slås igen.
Bea är dödssäker på att hon sett en tunn, rödhårig flicka i deras rum på natten. Tjejerna blir mer och mer osäkra. Allt kan ju faktiskt ha en naturlig förklaring och anklagelserna mot varandra är istället nära till hands. Men så hittar de ett meddelande, skrivet av en okänd handstil, i deras eget rum, på Elviras utrivna dagbokssida...

Rum 213 av Ingelin Angerborn är en gammeldags klassisk spökhistoria, blandat med både kärleksfniss och kompissnack.
Den infriar alla mina förväntningar av mystik, romantik och spänning! Härlig mysrys inför höstens mörka läskvällar. Lyckostar ni som inte har läst den ännu!

Onkel Montagues spökhistorier

Edgar älskar att gå till sin onkel för att höra honom berätta. Han har en hunger. En hunger efter historier.
Edgar är enda barnet, han går på internatskola kanske för att hans föräldrar faktiskt känner sig obekväma när de är ensamma med sonen. Mamma blir nervös och pappa melankolisk och han beger sig gärna hemifrån för att jaga och ströva. Detta blir särskilt uppenbart när det är lov och Edgar är hemma längre perioder. Det är då han istället vill gå och hälsa på sin Onkel Montague. För att mätta sin berättelsehunger och för att få sällskap.
Det är alltid kallt inne i Onkels hus. Det enda stället där det är trivsamt är vid brasan och Onkel ringer på betjänten Franz som kommer med te och bullar som han ställer utanför dörren. För Franz visar sig aldrig. Aldrig någonsin.
Nu kan berättandet börja och det är läskiga historier, kusliga spökhistorier om mystiska händelser. Alltid med barn och ungdomar inblandade som råkat illa ut. Ibland hörs det som om någon tassar omkring på övervåningen, Edgar undrar men Onkel Montague försäkrar om att de är ensamma. Hur kommer det sig att onkeln äger föremål som tillhört personerna i historierna. Vad är det för mörka hemligheter som döljer sig i onkelns förflutna? En perfekt bok att läsa högt. I trygga situationer.
Författaren heter Chris Priestley och har skrivit denna bok i sann Edgar Allan Poe-anda. Boken är illustrerad av David Roberts.