Semlan och Gordon

"Pappan med de stora skorna" är en humoristisk och "påkornet" bok i Tsatsiki-stil om en 12 årig flicka, Semlan, om en ovanligt liten pappa och en lyckad skilsmässa.
Semlans pappa är en kändis, stor på scen men väldigt liten utanför. Han är synnerligen kort, endast 163,2 cm och den minsta pappan i klassen. Detta försöker han kompensera så gott det nu går med riktigt stora skor, men det tricket funkar inte särskilt bra.
Semlans kompis Gordon är en kille som lärarna antingen gillar... eller inte alls. Han är en påhittig, självständig och rolig kille som inte bryr sig ett dugg om vad andra tycker. Han går omkring med kristallglas för ögonen och drabbas av portvinsglasklaustrofobi. Han vill slå kyssrekord i Guinness rekordbok tillsammans med Semlan (som egentligen är kär i Lino men det har hon inte berättat). Tillsammans gör det listor på allt möjligt. Tex vad som är bra och dåligt med att vara skilsmässobarn.
Moni Nilsson har skrivit en lättläst, rolig bok som många kommer att gilla.

Glöm mig inte

Jade, en två-årig flicka försvinner mitt i natten, förmodligen kidnappad. Nästa dag knackar polisen på hemma hos grannflickan Stella, 17 år och vill förhöra hennes mamma. Stella vet att mamman döljer något och att hon kom hem sent samma kväll som Jade försvann, och dessutom berusad. Plötsligt är mamman huvudmisstänkt i kidnappningsdramat och en mörk hemlighet som inträffade för 20 år sedan rullas upp.

Boken är en verklighetsrysare och riktig bladvändare.

Ann Cassidy kom förra året på svenska med "En andra chans" som var minst lika bra som denna och som blev en riktig läsarsuccé om något så hemskt som en berättelse om en barnmörderska (som man känner sympati för). Allt är inte svart eller vitt! Du som gillar Christina Wahldéns böcker kommer att sluka den. "Glöm mig inte" är tillochmed bättre!

Ett hål i själen

Ett hål i själen av den norske författaren Kjetil Johnsen är den första i en serie om kärlek, vänskap, ensamhet och mord kallad TRE.
Den börjar dramatiskt med ett kvinnolik inlindad i genomskinlig plast som hittas vid vattenbrynet.
Sedan backas bandet tre veckor och det enda vi då vet är att en av de fyra tjejerna, Vilde, Nora, Benedicte eller Trine kommer att dö. Men vem och varför?
Tjejerna går i nian och får en ny vedervärdigt söt, ung och utmanande lärare. Som inte tolererar någonting... från flickorna i klassen utan snarare hånar och förnedrar dem. Killarna däremot- inga problem.
Tjejerna bestämmer sig att åka ut till det gamla hus som läraren hyr. Åka dig för att spionera och kolla vad hon sysslar med på fritiden.
En ny kille, Nick, börjar i klassen. En snygg, farlig och mystisk typ som bor i fosterfamilj. En kille som alla vill ha.
Ja, nog är det uppgjort för dramatik. En bladvändarbok, spännande och med Twin Peaks känsla. Men dessvärre så slutar boken mitt i spänningen. Vi får vänta till nästa bok, eller nästnästa för att få veta hur det går. Irriterande, men kanske ett smart säljknep.

Det är jag som är Lisa

Moa-Lina Croall har skrivit en mellanåldersbok om en familj i kris. Mamma har rest bort för att jobba med det hon älskar mest - böcker och foto. Lisa och Anna blir oförstående kvar hemma med ledsen pappa och förvirrad farmor på väg in i glömskans dimma.
Mamma skickar vykort från världen och brev med förseningsbesked. Jonas och Hassan retas, fröken frågar och skickar snokande socialtanter, pappa jobbar jämt och farmor är ledsen. Lisa deppar och tycker att allt är skit.
Men... en cirkus kommer till stan och stannar längre än vanligt. Nova bor med cirkusfolket med sin mamma och mammans nya sambo, Mohammed och Lisa får för första gången en allra bästa kompis.

"Det är jag som är Lisa" är en jättefin och inkännande mellanåldersbok om att vara mittemellan alla och känna sig ensammast i hela världen. Men boken har ett positivt slut och trots allt en ljus ton. Moa-Lina Croall skriver i samma stil som Jacqueline Wilson. Sorgligt men härligt!

Kärlek och rasmotsättningar

En bok om kärlek, vänskap och oförståeligt hat. Rubinröd av Linzi Glass utspelar sig i 70-talets Sydafrika under apartheidregimen.

Ruby, 17 år, lever i en av Johannesburgs finare stadsdelar tillsammans med sina vita överklassföräldrar som bägge är starkt kritiska till regimen. Mamman driver ett konstgalleri och hjälper svarta begåvade konstnärer, hennes pappa är jurist och företräder många av apartheidsystemetets offer. Ruby uppfostras till en självständig och fördomsfri ung kvinna. Hon lever en skyddad tillvaro och är en av skolans mest populära tjejer och ivrigt uppvaktad men hon kan aldrig bjuda hem några av sina klasskompisar för att inte avslöja föräldrarna och den verksamhet de bedriver.

Hon träffar många svarta begåvade och vänliga människor och upprörs starkt över orättvisorna de utsätts för i samhället. Hon får själv bittert erfara rasismens ondska också när det gäller den kärlek hon visar för Johann, en vit kille som är afrikaans och för den vänskap hon ger den unge begåvade svarte konstnären Julian.

Detta är inte populärt på den engelska överklasskola där hon går.

Rubi Röd är en lättläst bok som ger perspektiv och nutidshistoria. Det är inte länge sedan...

Decembergatans hungriga andar

Oj, oj en riktig matochkaloritrysare. Värre än värsta skräckromanen, ett helvete på liv och död.

Jenny passar syrrans unge under ett par veckor på sommarlovet. Hon vantrivs med det men framförallt med sig själv och med sin egen kropp. Varför har just hon fått all skit? Varför blir hon alltid vald nästan sist på gympan. Varför vill inten kille hångla med henne? Varför är hon ett fetto???
Det finns helt enkelt bara fördelar av att vara smal och Jenny bestämmer sig för att bli det. Men...det måsta gå snabbt, sommarlovet är snart slut och hjälp... !
Jenny gör upp värsta lågkaloridieten, det gäller att äta lite eller inget alls. All energi går åt till att tänka på mat och att inte äta. Om man inte äter fett kan man ju helt enkelt inte bli tjock.
Jenny blir bundis med Betty som är väl förtrogen med mathelvetet och tillsammans blir de Decembergatans hugnriga andar.
Varför ser inte mamma och pappa? Varför gör inte kompisarna något? Innan det nästan är försent...
En riktig bladvändare, jag lider och mår dåligt av hur djävligt allt kan vara. Ulrika Lidbo, som är debutant, har skrivit en otroligt realistisk och väldigt bra realityrysare.

Piggor och suggor

Lena Landström har skrivit en kapitelbok för yngre barn. En härlig högläsningsbok med muminkänsla om de energiska piggorna och de lata men livsnjutande suggorna.

Piggan vaknar tidigt och vill göra allting genast. Hon brinner av arbetslust, än ska det handlas eller städas eller bakas. Suggorna har knappt vaknat när Piggan kommer och knackar på och vill ha sällskap (och då har hon varit i gång i många hektiska timmar). I Suggfamiljen älskar man långfrukostar med filosofiska samtal, där finns tre barn; Sam, Sum och Sim som tar det lugnt, går lite vilse och matar Piggans gladlöss. Piggan bor ensam men får ständigt besök av syster med sju piggungar eller med lika energisk Piggbror.

En härlig bok i långsamt tempo i Puhanda och med Muminkänsla med fina illustrationer av Olof Landström. Kan det bli bättre?