måndag 31 augusti 2015

Vad gör man inte


En enda dag i livet. En het sensommardag. En mamma fyller år. Några syskon åker på besök. 

Anders vill ha skjuts av mormor.  Hon vet inte att han ska komma. Men ändå. Det är som om hon väntat på honom. Mormor tittar, undrar. "Varför tar du inte mopeden?" 
Men inte efter det som hände igår. Men det säger han inte... Amazonen går inte igång. Batteriet är dött. Men till slut. 

Karoline blir väckt av telefonen. Det är mamma. Dottern gratulerar och säger att Lea kanske inte kommer. Sätter sig på bussen. Vill inte åka med Sanna som kör som en dåre. Ringer till Lea. Som inte ska åka. För att Sanna kommer. Karoline gråter. Hon och Hampus.. Han vet inget än. Men hon känner. En växande klump i magen. Tänker. De behöver varandra. Hon och Hampus. Fast Sanna inte fattar. Hur Karoline kan vara ihop med H. Mamma kanske blir glad. Eller inte, en sjuttonåring med barn i magen. Nej. 

En dag i livet. Syskonen Lindgrens svarta familjehistoria glimtar fram under augustidagen. Läsningen känns klaustrofobiskt. Spänningen kring besöket. Syskonens relationer. Farsans skugga. Morsan.. 

Man får själv lägga till rätta. Berättelsen. Som blir till en mycket stark realityrysare i kortromanformat som fyller magen med melankoli men också med hopp. 

Vad gör man inte är en både ruggigt spännande och gripande känslig läsning. Bästa på länge. Å så språket. Maja Hjertzell väger orden, det är vackert och smart skrivet. Läs sakta! Läs och prata. Jag tror att Vad gör man inte skulle kunna vara en läsecirkelbok av rang för unga vuxna (och för oss som är lite äldre). 

Maja Hjertzell har tidigare skrivit fem barn och ungdomsböcker + ett antal prisbelönta noveller. 


måndag 3 augusti 2015

Blå tråd

Kira lever i ett primitivt och diktatoriskt samhälle. Här får inga veklingar finnas, inga gamla eller funktionsnedsatta. Alla har en uppgift som ska genomföras. 

Namnen visar vilken nivå och ålder man hör till, de allra yngsta, battingarna har enstaviga namn, de lite äldre tvåstaviga, vuxna trestaviga. det finns till och med de som har kommit så långt upp i ålder och aktning att de har fyrstaviga förnamn.

Kira har lyckats hålla sig innanför bygränsen trots att hon föddes med ett deformerat ben och ofta har ont. Kiras mamma tog strid för att hon skulle få vara kvar hos henne och så blev det.  Man nu finns inte längre mamma och Kiras plats är hotad. Hon kan komma att lämnas till vilddjuren på Fältet. De tycker i alla fall Vandara som är ute efter Kiras hus och mark. Kira som både är missbildad och helt föräldralös har hon inget egenvärde längre.

Men...Kira har en särskild eftertraktansvärd kunskap. Hon kan brodera och sy fram berättelser. Kira hamnar framför Väktarnas råd som ska lösa konflikten med hennes antagonist Vandara. Kiras försvarare, Jamison utser Kira att sy den nya "Sångarens klädnad". En magnifik klädnad som bara tas fram en gång om året då byn samlas för att höra Sången om Undergången, folkets långa historia. Hennes mor har sytt och lagat den omsorgsfullt varje år. Hon var noggrann och kunnig och har lärt upp Kira. Modern har lärt henne mycket men inte allt. Färgandets hantverk hade hon inte hunnit lära ut. Sjukdomen kom emellan.
Nu sätts Kira i lära hos Annabella för att färga garn för att hon så småningom ska kunna färdigställa klädnaden. Kira får ett stort ansvar, två nya vänner och en hemligheten där hennes fars försvinnande kommer upp till ytan.

Blå tråd av författaren Lois Lowry följer i samma spår som Den utvalde, hennes dystopiska bok som nyligen blivit film.
Blå tråd är lite stillsam men ändå suggestiv och spännande. En stark berättelse om fördomar, motstånd och hopp.