fredag 16 december 2011

Pojkarna - Augustprisvinnaren 2011

Tre tjejer befinner sig precis i upptakten till "hormoneras sång" och vill bekämpa de redan förutbestämda kvinnomallarna.
De söker sin tillflykt till varandra och till ett växthus där de får tröst hos blommorna , jorden , insekterna.
En av tjejerna, Bella, är aningen mullig med väl tilltagna kvinnliga former, tjockt rätt hår och fråknar. Det är hon som har odlarintresset och växthuset.
Kim, berättelsens huvudperson, är tanig, tunn, lite sorgsen figur med eksem.
Momo är den påhittiga, bohemen som kommer på att de ska ha maskerad och syr upp dräkter till alla tre.
Bella beställer hem växter till växthuset och får med sändingen ett blomskott som hon inte känner till. Hon planterar den och efter endast ett dygn så har skottet, växten, vuxit en halvmeter! Bella blir lite besatt av växten och undersöker varje centimeter med lupp, pincett och skalpell. Hon konstaterar att det är en honblomma.

Efter ett övergrepp på Bella i skolan bestämmer sig tjejerna för hämnd. I gorilladräkt, harlekindräkt och tigerdräkt som en skimrande Shere Khan kliver de in i det festprydda växthuset för att ta en klunk av brygden med Magiskt Serum, en droppe nektar från den märkliga växten i varje glas!
Se så står de därefter nakna och ser och känner sina kroppar förändras. Muskler, behåring, könsorgan.
Dom springer nedför gatan i natten och möter pojkarna. Och...plötsligt inga hala glidande blicker, inga flinande munnar, inget begär. Det är ingen dröm, det är en lek.
De känner friheten. Att befinna sig i en pojkkropp är befriande härligt.
Så.
Om natten dricker de blomnektar, förvandlas till pojkar och känner friheten. Om dagarna lever de flickliv.
Bella och Momo tröttnar efter ett tag på pojkleken. Blomman i växthuset slokar allt mer och det känns allt mer vanskligt att fortsätta mjölka nektar.
Men Kim vill fortsätta leva pojkliv. Hon känner en dragningskraft värre än allt tidigare till Tony med stålblicken. Hon/han vill vara i Tonys vansinne. Vill vara i hans liv, leva kärleken med honom.
När skymningen kommer sliter det och drar i kroppen. Det verkar inte finnas någon kropp som passar.
Pojkarna av Jessica Schiefauer är 2011 års Augustprisvinnare i barn - och ungdomsbokklassen. Det är ett modigt val.
Pojkarna är som en blandning mellan Virginia Woolfs Orlando och musikalen A little shop of Horrors. Den passar inte alla men kommer att älskas och bli en kultbok av många!

lördag 10 december 2011

Iggy & jag

Flo och Iggy är systrar och det gillar dom. Iggy heter egentligen Sam men eftersom Sam är en väldigt bestämd lillasyster så blir det Iggy även om pappa tycker att det låter som namnet på en griskulting och mamma inte alls gillar det, så blir det så ändå. Så det så!

Flo och Iggy leker genom hela boken. De klipper hår och gör en hel del bus. I alla fall Iggy. En riktig liten "Lotta på bråkmakargatan-unge" är hon. Fast modern. Iggy är lika tjurig som rolig. Hon har alltid svar på tal och går sin egen väg. "Att vara Iggys storasyster är inte lätt", tycker Flo.

Ibland är Iggy avvaktande och sur, t ex mot nya barnvakten med lila hår och svarta naglar som ska passa systrarna när mamma och pappa ska på fest.

Tack och lov har coola barnvakten med en stor väska innehållande både tapetrulle och tuschpennor. Det blir en annorlunda och kul kväll och allt slutar bra.

Den här boken visar på en barndom som hyllar det enkla, och oproblematiska. Att klippa snöstjärnor i papper, att leka tjugo-frågor i bilen, att ordna ett djursjukhus för trasiga och sjuka leksaker i klädskåpet. Här finns inte röken av vare sig datorer, TV-spel, deckarintriger eller kärleksbekymmer. Befriande lugnt tempo.

Många barn kommer att känna igen sig, få inspiration och leka Flo och Iggy för här finns mycket fantasi, fniss och kreativitet. Det enkla är det geniala. Allt går att leka.

Iggy & jag är första delen i en ny barnboksserie av det brittiska författaren Jenny Valentine.
Jenny Valentine belönades med Guardians barnbokspris 2007 för debuten Hitta Violet Park och är en av Storbritanniens hetaste författare just nu.