onsdag 25 september 2013

Här är den lilla gården




Tänk vilken tur att Barbro Lindgren och Eva Eriksson hittade denna lilla förtjusande småbarnsbilderbok bland manusgömmorna. Den är minst lika bra som klassikern "Här är det lilla huset".

Gården, gubben, gumman, hunden, katten, kråkan, grisen, hönorna, hästen, kossan och så den alldeles nyfödda lilla kalven. Här är den lilla gården är en spännande bladvändare där varje sida leder vidare med en fråga, en liten uppmaning, en titt-ut-lek i bokform.
Eva Eriksson har med milda färger och sin karaktärisktiska fartfyllda stil tecknat uttryck hos varje varelse så att man på pricken förstår känslan. Barbro Lindgren har skrivit med pricksäker ton om den vackraste vardagen.
Här är den lilla gården är en riktig pärla att läsa om och om igen. 

 Manuskriptet till Här är den lilla gården skrevs på 1990-talet, men glömdes bort och hittades igen först nyligen. Nu finns det knappt några små gårdar längre och det är verkligen sorgligt. Den här lilla boken kan kanske vara som en  tanke i omställningens tid.

onsdag 18 september 2013

Toro! Toro!


Michael Morpurgo har skrivit en spännande äventyrsberättelse i en ovanlig historisk miljö. Toro! Toro! handlar om kärlek till djur och familj om tjurfäkningar eller snarare avsky för detta, men också om spanska inbördeskriget.
Antonito och hans farfar är som tvillingar trots att det är sextio år mellan dem. Dom ha till och med samma namn även om farfar numera kallas Abuelo.  En dag händer något tråkigt. Antonito lattjar med din fotboll och råkar missrikta ett skott så att en fönsterruta i huset kraschar. Mamma exploderar av ilska, Antonito skyller ifrån sig och vägrar erkänna.  Båda surar men så kommer farfar, Abuelo som en räddare i nöden. För att trösta sitt barnbarn berättar han en historia som han burit inom sig hela sitt liv. En historia som handlar om det allra värsta han någonsin gjort. 

Abuelo, eller Antonito som han kallades då,  växte upp på en bondgård i byn Sauceda på 30-talet med uppfödning av tjurar och i skogar av korkekar. En riktig idyllisk omgivning. 
En kväll föds en ny liten tjurkalv men tragiskt nog dör mammakon och Antonito får istället hedersuppdraget att flaskmata kalven som döps till Paco. Paco och Antonito blir finaste vänner till det en dag plötsligt är helt slut.
 För att bli den "rätta" sortens tjur för corridan måste Paco växa upp bland de andra djuren. 
Antonito blir förvirrad och förstår ingenting. Vad är corridan, varför får han inte var med sin vän? 
Snart nog blir han varse vilket fruktansvärt öde som väntar hans vän Paco. 
Antonito smider planer. Han väntar bara på rätta tillfället.  Han har beslutat sig för att vara olydig. Riktigt olydig. 
Samtidigt pågår ett inbördeskrig. Varje dag skickar Antonitos mamma upp pojken med mat till soldaterna, frihetskämparna i byn. Det är oro i luften men Antonito tänker mest på sin rymlingsplan. Snart snart kommer det rätta tillfället. Ett tillfälle som visar sig vara rätt på fler än ett sätt. Toro! Toro! är en ovanligt spännande och fin högläsningsbok från ca 8 år! Men var beredd på att berätta mer. Den här boken väcker många tankar och funderingar.

Michel Morpurgo har skrivit hundratals barn- och ungdomsböcker, ofta med en verklighetsbakgrund och  riktiga äventrysberättelser. Den här avlägsna byn Sacueda bombades och brändes ner i början av det spanska inbördeskriget - den första gången i Europas historia som en civilbefolkning utsattes för ett medvetet luftangrepp. Sedan dess har detta frunktansvärda hänt i tusentals byar och städer över hela världen. 
 Toro! Toro! kom ut redan 2001 i Storbritannien men finns nu äntligen på svenska. 
Läs även Morpurgos egen hemsida http://www.michaelmorpurgo.com/

fredag 13 september 2013

En varm vinter


En katastrofbörjan som spolas tillbaka och vi får uppleva Alex väg mot surfvågorna som ska föra henne bort ...
Vi hålls i ovisshet och drivs framåt i läsningen.
 Alex har det struligt hemma. Mamma har stuckit iväg till Indien, pappa till Egypten med nya fästmön. Vem bryr sig hur Alex har det?
Så Alex gör som sina föräldrar.  Flyr iväg från eländet. Australien verkar vara coolt. Körkortspengarna försvinner till biljetten och snart är hon på andra sidan jordklotet. Ensam är stark. Not.
Men ändå. Alex får jobb på en sockerplantage. Träffar Dawn och hennes dotter. Och Ed. Plantagen drabbas av en skogsbrand och plantageägaren är en idiot.
Alex fortsätter  sitt sökande efter sig själv. Nu med en hägrande surfkurs i sikte. Lämnar Ed, surfar runt, blir uppraggad och dumpad.
Träffar Ed igen och får sin livs överraskning... Messar mormor, ringer pappa, vet varken ut eller in.
Men vi som läser vet att det kommer att gå åt pipsvängen. Eller?
En varm vinter av Christina Wahldén är en realityrysare och en utvecklingshistoria som heter duga. Härligt att bli blåst på farhågorna.
dock ...lite för mycket Starlet för min smak men torde funka superduper på målgruppen.
Christina Wahldén är en mycket uppskattad ungdomsboksförfattare som gjort det igen!

måndag 9 september 2013

Monstren i skogen


Jag läser och ryser. Monstren i skogen är en psykologisk thriller för skogsrädda. 

Mats bor med mamma och pappa i Stensätter, en liten by där allt är så lugnt och bra om det inte vore för detta med monstren i skogen. Det här tänker Mats på rätt så ofta och det är verkligen hans stora problem. Det blir en klump i  magen när han tänker på skogen och på alla förfärliga rotvältor som finns där som stora läskiga monster som sträcker ut sina spökhänder för att ta honom.  Han skulle aldrig i livet röra vid någon rotvälta. Hellre dog han. 

Det är mycket lugnare att sitta inne och rita eller läsa. Men det gillar ju inte Mats pappa och mamma för varje lördag och söndag och ibland på vardagskvällarna ska det åkas skidor eller promeneras. Det är bra med frisk luft och motion. Och Mats får ge sig för de är alltid 2 och Mats är bara 1.

Rotvält-fobin blir värre och värre och när Mats ska åka längdskidor på friluftsdagen i skolan eskalerar rädslan till närmare hysteri vid bara tanken på att alla ska få reda på hans fobi. 
Det blir psykologsamtal och föräldraoro. 
Hur ska det gå för Mats? 

Mats Jonsson är etablerad serietecknare med en lång rad självbiografiska serieböcker för vuxna bakom sig.  Serieböckerna är självutlämnande, inkännande, roliga  och väldigt, väldigt bra. Mats har en förmåga att verkligen bjuda på sina fobier och våndor så att vi känner dom under huden.  Jag tänker på Barbro Lindgrens Sparvel och Hemligt-böcker.  Och på Ekelöf. Efter läsningen vågar man ta fram sina egna.

Monstren i skogen är Mats Jonssons första barnbok. Underrubriken "En Mats-bok" ger en hint om att detta är den första i en planerad serie. Hoppas det stämmer! Boken är fylld av svat-vita Mats-teckningar som förstärker och lyser. Såklart! En läsa-själv-bok eller en fin högläsningsbok från 6 år. 
Läs också på  Mats egen blogg http://www.matsjonssonbloggen.blogspot.se

söndag 1 september 2013

Lite ihop

Vad är det snyggaste namnet? Är det töntigt att spela fiol eller att läsa franska när alla andra läser spanska?

Det är svårt att vara cool när man heter Majken och spelar töntigaste instrumentet och har valt  franska (för att mormor vill)  Hade hon inte haft bästa musikläraren Izzy så hade allt varit mycket gråare. 
Izzy är den som får Majken att känna sig smart, rolig och bra. Hon är skrattig och mysig, har ett eget band och coolaste namnet. Izzy är etta på topplistan forever.

Den nya fina killen i 6b spelar också, inte fiol men gitarr och på samma speltimme som Majken. Lite pinsamt blir det när Izzy kallar honom snygging, eller att han tror att han blir tilltalad som snygging. Äsch!  Han heter Ivan. Snyggt namn. Skulle funka i Paris lika väl som i USA. Det gör ju inte Majken, det låter som Mike eller Mikey. Pinsamt.
Såna här saker är sån´t som Majken tänker på hela tiden. Och en hel del tankemöda går till bästakompisen Tessan som typ verkar vara ihop med Dexter i sjuan. 

Majken har aldrig varit ihop eller ens kär.  Det är däremot storebror Pontus i Ida. Uppöveröronen. Bara så där. Plötsligt. Hångel jämt.
Tessan har ny skolväska, typ handväska och störiga Belinda bara dog. Majkens gröna rygga är det ingen som hetsar upp sig för. Men hur svårt kan det vara att vara att fortsätta vara vanliga Majken. 

Lite ihop är en vardags-romcom eller vad ska man kalla en sån här bok som bara är så trevlig att läsa och man får ett titthål rakt ner i Majkens tankevärld. Det blir ju inte sämre för att boken utspelar sig i Umeå och några scener på Bokcafé Pilgatan!

Johanna Lindbäck har tidigare skrivit ungdomsböcker som gått rakt in i hjärtat. Den här boken är för de yngre som befinner sig just i skarven mellan barn och tonårsliv som ju kan vara ganska så jobbig. Johanna Lindbäck behärskar den känslan perfekt.