söndag 21 oktober 2018

Skuggornas hus av Ingelin Agnerborn

Sakarias är grymt besviken på sin pappa. Han måste, måste jobba hela höstlovet och kan inte resa iväg med Sakarias. Inga kompisar hemma och absolut ingenting att göra. Nu drar Sakarias till farmor och farfar på höstlovet för hos mamma är det fullt med ungar och ingen ro direkt. 
När han kommer till farmor och farfars hus är det förstås ingen hemma. Det är mörkt och skumt i trapphuset, den trånga hissen gnisslar och verkar som en gammeldags fågelbur och är inget för Sakarias. Den känns som den skulle passa i en skräckfilm. Sakarias traskar uppför trapporna, sätter sig för att vänta på farmor och farfar och tar upp mobilen. Den är typ urladdad (fast han nyss laddat den) och han känner sig rätt deppad. Ingen resa med pappa, inga kompisar hemma, inget att göra och ingen mobil... 
Han stirrar ut i trapphuset på några tavlor som hänger på väggarna, plötsligt hör han ett klirrande ljud i trappan och där på väggen... stod det inte någon där...bland skuggorna från hissgallret? Skuggestalten försvinner, ljuset tänds och så kommer farmor och farfar. Med ens kändes allt så dumt.
Sakarias berättar om sin besvikelse och frågar om han får bo hos dem i veckan. Såklart! Kanske inte världens roligaste höstlovsvecka men ändå bra mycket bättre 
än att bo hos en stressad pappa eller hos en mamma med huset fullt av ungar. Just nu i alla fall. 
Farmor och farfar blir glada och dukar upp te och mackor, bäddar i pigkammaren och berättar om teatern de just sett. Farmor berättar också att de ska ha en teckningskurs i veckan på museet som hon jobbar på. "Lär dig teckna väsen", varje dag i veckan mellan 10 och 12. Sakarias tänker att det nog bara är tjejer med på kursen, men visst kan han vara med. Han har ju ändå inget roligare för sig. 

Och det är så det börjar på allvar. Med skuggorna, figurerna som dyker upp på pappret, hästarna, ljuden, kylan och så... vänskapen med Salma förstås! 
Det här blir en mer händelserik och läskig vecka än vad Sakarias någonsin kunnat drömma om. Övernaturligt spännande, romantisk och faktiskt nästan helt verklighetstroget. 
Mysrys när det är som bäst. 
En riktigt härlig höstlovsläsning! 

Ingelin Angerborn är just nu en av den  magiska realismens författarmästarinnor.  Läsgodis hela vägen. 


måndag 15 oktober 2018

Stuart little av E B White, illustrerad av Jenny Berggren



När mrs Littles andra son föddes märkte alla han inte var större än en mus. Faktum var att han såg väldigt mycket ut som en mus på alla sätt. Han var ungefär 5 cm lång och hade spetsig nos som en mus, en svans som en mus, morrhår som en mus och samma behagliga, blyga stil som en mus. Han fick namnet Stuart. Hans föräldrar älskade honom lika mycket som deras äldre son George. 
Han fick kläder i passande storlek och en liten säng av en cigarrlåda och fyra klädnypor. Fast han bara var en vecka gammal kunde han redan både gå och prata. Doktorn som kom för att undersöka och väga lille Stuart  blev mycket förtjust i honom och sa att det var mycket ovanligt för en amerikansk familj att ha en mus till son. 
- Ge honom bara ordentligt med mat! sa doktorn uppmuntrande. 
Familjen Little bodde i ett trevligt hus nära en park i centrala New York. Tack vare att Stuart var så liten kunde han göra saker som bara en mus kan göra, tex rädda tillbaka mammas guldring från avloppet och hämta fram pingisbollar från alla möjliga och omöjliga ställen under soffor och bord. 
Riktigt äventyrligt blir det dock när han är med om en kappsegling i dammen Central Park eller  när den lilla fågeln Margalo dyker upp i familjen liv och Stuart Little ska rädda henne från familjens blodtörstiga katt. 
Stuart Little drar snart iväg på ännu större äventyr i vida världen. På jakt efter fågeln Margalo. Att Stuart får möjlighet att köra bil och rycka in som lärarvikarie visar väl vilka talanger den musen har. 

Stuart Little av E B White är en riktig klassiker och fin högläsningsbok för hela familjen. Tidigare har boken funnits på svenska under namnet "Knatten" men har sedan länge varit omöjlig att få tag på. Nu finns den äntligen i  nyöversättning av Christo Burman.   Med de nya illustrationerna av Jenny Berggren görs boken mer tillgänglig och helt ljuvlig att läsa. Se en liten video med Stuart Little här: 

måndag 8 oktober 2018

Jag heter Beata av Katarina Kieri och Anna Sandler

Beata är åtta år och har en bror som är död, en kusin som hon är kär i och en mormor som hon inte kan prata med. Och lite annat också förstås. 
Det är nog ganska ovanligt att ha en bror som är död när man är åtta år. Inte för att Beata är ledsen för det direkt.  Hon har ju aldrig träffat sin döda bror. Han dog innan Beata föddes.  Men hon tänker ofta på honom och undrar en massa. Hemma pratar de inte alls om Sven, som den döda brodern hette. Beata skulle vilja veta mera om honom men det är svårt att fråga. Mamma och pappa blir väldigt ledsna när Sven kommer på tal. Beata har en annan bror . Som är levande. Han heter Malte och säger skit hela tiden och kallar Beata för Beata-ragata. 
Beata har också två kompisar som heter Lina och Saga och en kusin som börjar på A som Beata är kär i. Han bor i samma by som mormor, byn har ett lååångt namn, Kainulasvaara. Det är långt dit också. Tjugo mil. De åker inte dit så ofta men Beata längtar. Mest längtar hon efter att träffa kusinen. Han som börjar på A. 

Jag heter Beata av Katarina Kieri är en bok för alla åldrar. En fin högläsningsbok med ett språk som ligger helt rätt i högläsarmunnen och en berättelse som är stor och stark. Anna Sandler har illustrerat i en mjuk och varm färgpennestil som både förstärker och kompletterar texten. 
Jag kan inte annat än att varmt rekommendera!